Kapitel 5

Joseph Smith, återställelsens profet

”Jag vittnar högtidligt om Joseph Smith som Herrens smorde tjänare i dessa sista dagar”.

Ur Howard W. Hunters liv

Nancy Nowell, anmoder till Howard W. Hunter fem generationer tillbaka på hans fars sida, flyttade till Lapeer i Michigan i mitten av 1830-talet. År 1842 kom en missionär från Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga till Lapeer från Nauvoo i Illinois. Nancy lyssnade till hans budskap, bad om saken och fick ett vittnesbörd om att han undervisade om sanningen. Hon begav sig till Nauvoo för att få veta mer om kyrkan, och i sin dagbok skrev hon om sin upplevelse:

”Jag for för att höra mormonpredikanten (Joseph Smith) med stor försiktighet, i hopp om att inte bli vilseledd. Han talade om Kristi andra ankomst. Jag fick ett vittnesbörd om att det han sa var sant och att Joseph Smith var en sann profet som kallats och ordinerats av Gud att utföra ett stort verk, för han hade framlagt sanningen så som Jesus Kristus undervisade om den. Jag bad att få bli döpt.”¹

Liksom sin anmoder Nancy Howell hade Howard W. Hunter ett fast vittnesbörd om Joseph Smiths uppdrag som profet. Tre veckor efter att han blivit kyrkans president, reste han till Nauvoo för att fira hundrafemtioårsdagen av profeten Joseph Smiths och Hyrum Smiths martyrdöd. Under ett möte som hölls på tempelområdet i Nauvoo, sa president Hunter:

”Ansvaret jag känner för det verk som profeten Joseph påbörjade, fyller mig med en beslutsamhet att göra allt jag kan under den tid som tilldelats mig. Joseph var i sanning trogen den tid som han tilldelats! … Jag vittnar högtidligt om Joseph Smith som Herrens smorde tjänare i dessa sista dagar. Jag lägger mitt vittnesbörd till hans, om Jesu Kristi gudomlighet och verklighet.”²

Senare samma dag, under ett möte som hölls bredvid fängelset i Carthage, vittnade president Hunter: ”Joseph Smith, som gav sitt liv på den här platsen, var ett redskap i Herrens händer till att återställa hans evangeliums fullhet och hans prästadömsmyndighet.”³

”Joseph Smith var inte bara en stor man, han var en inspirerad Herrens tjänare, en Guds profet.”

Howard W. Hunters lärdomar

Gud Fadern och Jesus Kristus visade sig för Joseph Smith för att inleda återställelsen.

Många gånger har evangeliet givits till världen genom profeterna, och varje gång har det gått förlorat på grund av olydnad. År 1820 bröts tystnaden och Herren visade sig återigen för en profet. Denne profet, Joseph Smith, kunde vittna om sin egen säkra kunskap om att Gud lever, att Jesus är Kristus, Guds Son, en uppstånden varelse, åtskild från Fadern. Han vittnade inte om det han trodde eller det han eller andra tänkte eller antog, utan om det han visste. Den kunskapen kom till honom eftersom Gud Fadern och Sonen visade sig för honom personligen och talade till honom.⁴

Gud uppenbara[de] sig själv [för Joseph Smith] som en personlig varelse. Dessutom påvisade Fadern och Sonen den obestridliga sanningen, att de är två olika, åtskilda personer. Ja, släktskapet mellan Fadern och Sonen bekräftades på nytt genom de gudomliga orden till den unge profeten: ”Denne är min älskade Son. Hör honom!” [Joseph Smith –— Historien 1:17].⁵

När människorna hörde att den unge Joseph Smith påstod att Gud hade visat sig för honom, hånade de honom och vände sig bort från honom, liksom visa och kunniga människor i Aten i det första århundrandet efter Kristus vände sig bort från en stor man som predikade bland dem. Men faktum kvarstår att Paulus på sin tid var den ende i denna stora lärdomsstad som visste att en människa kan träda genom dödens portar och leva. Han var den ende i Aten som klart kunde ange skillnaden mellan yttre avgudadyrkan och hjärtats dyrkan av den ende sanne, levande Guden. [Se Apg. 17:19–20, 22–23.]⁶

De som inte tog emot Frälsaren när han kom till jorden med förkunnelsen att han var Guds Son, sa om honom: ”Är det inte snickarens son?” (Matt. 13:55.) När Joseph tillkännagav att han hade sett en syn och hade sett Fadern och Sonen, ställde sig grannarna, prästerna och folket i staden frågan: ”Är det inte bondens son?” Kristus förföljdes och dödades, men tiden har varit hans försvarare. Det var med bondens son precis som med snickarens son.⁷

Joseph Smith var inte bara en stor man, han var en inspirerad Herrens tjänare, en Guds profet. Hans storhet består i just detta – hans sanningsenliga förkunnelse att han sett Fadern och Sonen och att han handlade i enlighet med denna gudomliga uppenbarelses verklighet …

Jag vittnar om … att Fadern och Sonen verkligen visade sig för profeten Joseph Smith och inledde detta stora verk i de sista dagarna.

Jag vittnar om att den unge profeten, som på så många sätt förblir det största underverket … [i kyrkan] … är ett levande bevis på att genom Guds hand och världens Frälsares vägledning, [skulle] det svaga och det enkla … framträda och besegra de mäktiga och starka.⁸

Jesus Kristus återupprättade sin kyrka genom profeten Joseph Smith.

Den sjätte april 1830 … församlades en grupp män och kvinnor, i lydnad mot Guds befallning, i Peter Whitmer [den äldres] hus för att organisera Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga … Ingen av dem gjorde anspråk på att vara särskilt lärd eller en framstående ledare. De var ärliga människor, respektabla samhällsmedborgare, men praktiskt taget helt okända utanför sin egen hemtrakt …

Dessa enkla, vanliga män samlades på grund av att en ibland dem, Joseph Smith den yngre, som var en mycket ung man, hade framlagt ett anmärkningsvärt påstående. Han förkunnade för dem och för alla andra som ville lyssna, att han hade mottagit ingående uppenbarelser från himlen flera gånger, däribland en syn där han såg Gud Fadern och hans älskade Son, Jesus Kristus. Till följd av dessa uppenbarelser hade Joseph Smith redan gett ut Mormons bok, en uppteckning över Kristi handlingssätt gentemot Amerikas forna invånare. Dessutom hade Herren befallt denne unge man, som nu var endast 24 år gammal, att återupprätta den kyrka som fanns på Nya testamentets tid, och som i återställd renhet på nytt skulle benämnas efter sin hörnsten och eviga överhuvud – Herren Jesus Kristus själv.

På detta enkla men ytterst betydelsefulla sätt inleddes således den första akten i det stora kyrkliga drama som till slut skulle påverka inte bara den generationens människor, utan hela den mänskliga familjen … En enkel början, ja, men påståendet att Gud hade talat, att Kristi kyrka än en gång var organiserad och dess lärdomar på nytt bekräftade genom gudomlig uppenbarelse, var den viktigaste förkunnelsen för världen sedan den tid då Frälsaren själv vandrade på Judeens stigar och Galileens kullar.⁹

En del av den gudomliga uppenbarelsen [som Joseph Smith tog emot] var befallningen att återupprätta den sanna och levande kyrkan, återställd i denna tid sådan den var när Frälsaren verkade på jorden. Profeten Joseph Smith sa att Jesu Kristi kyrka var ”organiserad enligt de befallningar och uppenbarelser som getts av honom till oss i dessa sista dagar, och dessutom enligt den ordning som föreskrivits i Nya testamentet” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith (2007), s. 137] …

De som döptes in i kyrkan den 6 april 1830 trodde på en personlig Gud. De trodde att den eviga grundval som denna kyrka bygger på utgörs av att denne Gud verkligen finns, liksom hans Son, Jesus Kristus.¹⁰

Genom [Joseph Smith] och genom påföljande händelser, återställdes prästadömet och evangeliet i sin helhet än en gång till jorden, för att aldrig mer tas bort [se L&F 65:2]. Kristi kyrka, Guds rike på jorden, återupprättades och skulle, enligt skrifterna, rulla fram och uppfylla hela jorden [se Dan. 2:35].¹¹

Profeten Joseph Smith ”vägleddes av uppenbarelse i sitt liv”.

Joseph Smith var profet, siare och uppenbarare.

Profeten Joseph Smiths framkomst i världen var uppfyllelsen av en profetia som uttalades för många århundraden sedan av Josef som såldes till Egypten:

”En siare skall Herren Gud uppresa som skall vara en utvald siare för min livsfrukt … Och han skall få sitt namn efter mig, och det skall vara efter hans fars namn.” (2 Nephi 3:6, 15.)

Joseph Smith den yngre fick sitt namn efter Josef i forna dagar som fördes i fångenskap till Egypten, och även efter sin far, Joseph Smith den äldre, och uppfyllde på så sätt profetian. Han är känd som profeten Joseph Smith och kallas ”Joseph siaren”. Han omnämns ofta som ”profet, siare och uppenbarare”.

Benämningarna ”profet”, ”siare”, och ”uppenbarare” används ofta synonymt och antas av många betyda en och samma sak. De betyder dock inte samma sak, utan dessa tre benämningar har olika och särskilda betydelser.

[Äldste] John A. Widtsoes definition av profet är lärare – en som förklarar sanningen. Han undervisar om sanningen så som den uppenbarats av Herren till människorna, och förklarar den under inspiration så att människor förstår det. Ordet ”profet” används ofta som beteckning på någon som tar emot uppenbarelse och vägledning från Herren. Många har trott att en profet huvudsakligen är en som förutsäger framtida händelser, men det är bara en av profetens många uppgifter. Han är talesman för Herren.

En siare är en som ser. Det innebär inte att han ser med naturliga ögon, utan snarare med andliga ögon. Gåvan att sia är en övernaturlig begåvning. Joseph var lik Mose, siaren i forna dagar, och Mose såg Gud ansikte mot ansikte, men han förklarar hur han såg honom med dessa ord:

”Men nu har mina egna ögon sett Gud, dock inte mina naturliga utan mina andliga ögon, ty mina naturliga ögon kunde inte ha sett honom, ty jag skulle ha förvissnat och dött i hans närvaro, men hans härlighet vilade över mig och jag såg hans ansikte, ty jag förklarades inför honom” (Mose 1:11).

Vi bör inte anta att det att se andligen inte är att se bokstavligen. En sådan syn är inte fantasi eller inbillning. Objektet ses i själva verket, men inte med de naturliga ögonen. Var och en av oss har andliga ögon som är motsvarigheten till våra naturliga ögon. Vi skapades först andligen och sedan skapades våra kroppar som hölje till vår ande. Vi har fått veta att vi såg i vårt första tillstånd. Det gjorde vi genom våra andliga ögons syn eftersom vi ännu inte hade fått en kropp med naturliga ögon. Alla människor har andlig syn, men har inte alltid förmånen att använda denna syn såvida de inte levandegörs av Herrens ande …

Genom den Helige Andens kraft kan vissa människor, som sänts till jorden i den avsikten, se och lägga märke till det som hör Gud till. En siare är en som ser och känner till sådant som hänt, och även sådant som ska hända, och genom siaren ska allting tillkännages (se Mosiah 8:15–17). Kort sagt är han en som ser, som vandrar i Herrens ljus med sina andliga ögon öppna och som levandegörs genom den Helige Andens kraft. Mose, Samuel, Jesaja, Hesekiel och många andra var siare, eftersom de hade förmånen att på närmare håll än andra dödliga se den gudomliga härligheten och kraften.

En uppenbarelse tillkännager något som tidigare var okänt eller som tidigare varit känt för människan men tagits bort från hennes minne. Uppenbarelsen gäller alltid sanningen, och den ges alltid med gudomligt godkännande. Uppenbarelser kan tas emot på olika sätt, men förutsättningen är alltid att uppenbararen har levt på ett sådant sätt att han är i samklang med den gudomliga uppenbarelsens ande, sanningens ande och därför har förmåga att ta emot gudomliga budskap.

Sammanfattningsvis kan vi säga att en profet är en som lär ut gudomlig sanning, en siare i ordets alla bemärkelser. [Joseph Smiths] andliga synsinne levandegjordes till en anmärkningsvärd grad och förandligades av den Helige Anden. Det var genom denna gåva som han såg Fadern och Sonen när han gick in i skogen för att be. När vi ser på hans liv från den punkten, finner vi att han inte försökte gå vidare av egen kraft. Han var beroende av Herren och fick på så sätt hans hjälp och hans anvisningar. Han vägleddes av uppenbarelse i sitt liv.¹²

Pris åt den man som av Herren blev utvald.

När vi sjunger om Joseph Smith, ”Pris åt den man” (Psalmer, nr 16), minns vi så mycket som var berömvärt hos honom.

Vi hyllar honom för hans förmåga att samtala inte bara med Jehova utan också med andra himmelska väsen. Så många besökte, gav nycklar till och undervisade denne utvalde siare som upprests i de sista dagarna (2 Nephi 3:6–7). När den unge Josephs far gav honom en välsignelse 1834, tillkännagav han att Josef i Egypten såg denne sista tidens siare. Josef i forna dagar grät när han insåg hur profeten Josephs verk skulle bli till välsignelse för hans egen talrika avkomma.

Vi hyllar även Joseph Smith för hans flit och förmåga att översätta och ta emot hundratals sidor av uppenbarad helig skrift. Han var kanalen genom vilken uppenbarelser gavs. Det har uppskattats att fler sidor underbar helig skrift framkom genom honom än genom någon annan människa i historien.

Vi hyllar Joseph Smith inte bara för hans förmåga att ”uthärda väl” (se L&F 121:8). Tidigt, som barn, var det den smärtsamma operationen av hans ben – utan vilken han inte hade kunnat klara av den senare, ansträngande marschen med Sions läger från Ohio till Missouri. Under marschen ”gick [Joseph] större delen av sträckan och hade lika mycket blåsor och blodiga sår på fötterna som … andra” [Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 286]. På samma sätt hyllar vi honom och Emma för att de utstod den smärtsamma förlusten av sex av sina egna och adopterade barn i tidig död. Också föräldrar som förlorat ett enda barn fylls med medkänsla.

Vi hyllar Joseph för hans förmåga att utstå förföljelse och de långa och svåra umbärandena i Liberty-fängelset. För så många verkade allting hopplöst då. Men himlens Herre försäkrade Joseph att ”jordens ändar skall fråga efter ditt namn” (L&F 122:1). Vi lever i en tid då Joseph Smith och det återställda evangeliet efterfrågas alltmer.

Joseph har sedan länge uppfyllt sin önskan om att han skulle kunna komma att ”vara jämbördig med dem” i forna tider [se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 228]. Vi kan nu sjunga om Joseph: ”Krönt bland de forna profeter han är” (Psalmer, nr 16).

Vi hyllar Joseph för att han uthärdade bittra och upprepade svek och besvikelser. Sålunda begav han sig till Carthage ”som ett lamm till slakt”, ”lugn som en sommarmorgon” och med ”gott samvete inför Gud och alla människor” (L&F 135:4). Han begav sig inte till Carthage med bitterhet. Han begav sig inte till Carthage klagande. Vilken fantastisk förmåga att uthärda väl!

Joseph visste åt vilket håll han var vänd. Det var mot Frälsaren, Jesus Kristus, som han lyssnat till ända sedan vår himmelske Fader först talade till den unge Joseph med orden: ”Denne är min älskade Son. Hör honom!” [Joseph Smith – Historien 1:17].¹³

Profeten Joseph Smiths liv och mission hjälper oss att välja de stigar som leder till evigt liv.

Jag är tacksam för denne man, för hans lärdomar, för hans uppenbarelser och för det vi har fått av honom, för det var genom honom som evangeliet återställdes till jorden. Jag tror inte att det finns en vackrare berättelse i historien än denna enkla, underbara berättelse om pojken som gick till skogen nära sitt hem, knäböjde i bön och tog emot himmelska besökare.

Låt oss ta en titt på hans liv och hans verksamhet. Många har synat dem för att finna mysteriet bakom det som står skrivet, men det finns inget mysterium … Det fanns en enkel tro, en ung pojkes tro vilken skulle läras upp i allt det som hör Gud till. Och allt eftersom tiden gick, fick denne obildade unge man sin utbildning av Herren inför det som skulle komma.

Även vi har fått intelligens och ett intellekt. Vi behöver utbilda och förfina det, så som Herren lärde Joseph, och ha en enkel tro som han hade och vara villiga att följa enkla anvisningar. När vi gör det och följer den väg som [Herren] vill att vi följer och lär oss det som han vill att vi ska lära oss, finner vi att vårt liv renas från allt det som går emot Guds avsikter, och så var det med Joseph. Han kom att bli en man som närmade sig fullkomning, för han hade renat sin själ och sitt sinne och levde nära Herren och kunde tala med honom och höra honom yttra de ting som han gav vidare till oss genom sina uppenbarelser. Genom sina andliga ögon har han kunnat se det som varit och det som ska komma, och vi har fått bevis på sanningen i det som han har sett …

Jag är tacksam för mitt medlemskap i kyrkan, och mitt vittnesbörd om dess gudomliga ursprung grundar sig på den enkla berättelsen om en pojke som knäböjer under några träd och får himmelskt besök – inte av en Gud utan av två åtskilda personer, Fadern och Sonen, som på nytt till jorden uppenbarar gudomens väsen. Min tro och mitt vittnesbörd grundar sig på den enkla berättelsen, för om den inte är sann, faller mormonismen. Om den är sann – och jag vittnar om att den är sann – är den en av de största tilldragelserna i historien.

Det är min bön, när vi nu hyllar minnet av denne store profet och tänker på hans liv, att vi hyser tacksamhet i hjärtat för de ting som har kommit till oss genom hans siarskap och hans uppenbarelser till oss – en utvald siare, upprest av Herren att vägleda oss i dessa sista dagar, att vi må vända våra steg tillbaka till de stigar som leder oss till upphöjelse och evigt liv.¹⁴

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Begrunda president Hunters lärdomar om Joseph Smiths första syn (se avsnitt 1). Hur har ditt vittnesbörd om den första synen påverkat dig? Varför är det så viktigt för sista dagars heliga att ha ett vittnesbörd om att Joseph Smith var en Guds profet?
Vilka intryck får du när du går igenom president Hunters lärdomar om hur kyrkan organiserades? (Se avsnitt 2.) Vilka välsignelser har du och din familj fått tack vare Jesu Kristi återställda kyrka?
På vilket sätt hjälper det oss att vi förstår innebörden av titlarna profet, siare och uppenbarare? (Se avsnitt 3.) Hur har du blivit välsignad genom profeter, siare och uppenbarare?
I avsnitt 4 nämner president Hunter några av anledningarna till att vi hyllar Joseph Smith. Hur ökar dessa lärdomar din uppskattning för profeten Joseph? Vad kan du lära dig av Joseph Smiths exempel?
Gå igenom president Hunters lärdomar om Joseph Smiths tro, andliga utbildning och lydnad (se avsnitt 5). Hur kan dessa lärdomar tillämpas på oss? Hur kan vi visa tacksamhet för de välsignelser vi fått genom profeten Joseph Smith?

Hithörande skriftställen:

Joseph Smiths översättning (JSÖ), 1 Mos. 50:25–33; Dan. 2:44; Ef. 2:19–22; 4:11–14; L&F 1:17–32; 5:9–10; 122:1–2; 135; Joseph Smith – Historien

Studiehjälpmedel

”När du känner den glädje som kommer av att förstå evangeliet, vill du tillämpa det du lärt dig. Sträva efter att leva i harmoni med din förståelse. Att göra detta stärker din tro, kunskap och ditt vittnesbörd.”(Predika mitt evangelium [2004], s. 19).