Kapitel 1

Jesus Kristus – vår enda väg till hopp och glädje

”Om vårt liv och vår tro är inriktade på Jesus Kristus och hans återställda evangelium, kan ingenting bli fel i det långa loppet.”

Ur Howard W. Hunters liv

Ett tydligt tema i president Howard W. Hunters lärdomar är att verklig frid, läkedom och glädje infinner sig först när man strävar efter att lära känna och följa Jesus Kristus. President Hunter lärde att ”Kristi väg inte bara är den rätta, utan till sist den enda vägen till hopp och glädje”.¹

President Hunter vittnade också frimodigt om Frälsarens gudomliga mission. ”Som ordinerad apostel och särskilt vittne om Kristus ger jag er mitt högtidliga vittnesbörd om att Jesus Kristus verkligen är Guds Son”, förkunnade han. ”Han är Messias, som Gamla testamentets profeter såg fram emot. Han är Israels hopp, vars ankomst Abrahams, Isaks och Jakobs barn bett om under långa århundraden av föreskriven gudsdyrkan …

Det är genom den Helige Andens kraft som jag bär mitt vittnesbörd. Jag vet att Kristus är verklig, lika säkert som om jag sett med egna ögon och hört med egna öron. Jag vet också att den Helige Anden bekräftar sanningsenligheten i mitt vittnesbörd i alla deras hjärtan som lyssnar med trons öron.”²

President Hunter, som drogs till de platser där Jesus varit verksam, reste till det heliga landet mer än tjugo gånger. Äldste James E. Faust i de tolvs kvorum sa att ”Jerusalem var som en magnet för honom … Han tycktes ha en omättlig önskan att vara där Frälsaren hade vandrat och undervisat. Han älskade allt han såg och hörde. Han var särskilt förtjust i Galileen. Men en plats älskade han mest av allt. Han brukade alltid säga: ’Låt oss bege oss till trädgårdsgraven ännu en gång, som i gamla tider.’ Där brukade han sitta och meditera som om han trängde igenom slöjan mellan sig själv och Frälsaren.”³

”Hur ofta tänker vi på Frälsaren? Hur djupt och hur tacksamt och hur vördnadsfullt begrundar vi hans liv? Hur viktig i vårt liv känner vi att han är?”

Howard W. Hunters lärdomar

Vi måste lära känna Kristus bättre än vi gör, vi måste tänka på honom oftare än vi gör.

Medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga sjunger med vördnad:

Jesus, när tanken flyr till dig,
med glädje fylls mitt bröst.
När orons börda trycker mig,
du är min hjälp, min tröst …

Hur ofta tänker vi på Frälsaren? Hur djupt och hur tacksamt och hur vördnadsfullt begrundar vi hans liv? Hur viktig är han i vårt liv?

Hur ofta under en vanlig dag, en arbetsvecka eller en flyktig månad flyr tanken till Jesus? Kanske inte tillräckligt ofta för somliga av oss.

Livet skulle säkert bli mer fridfullt och äktenskapen och familjerna starkare och bostadsområden och länder tryggare och vänligare och mer konstruktiva, om mer av Jesu Kristi evangelium kunde fylla våra bröst med ”glädje”.

Om vi inte ägnar vårt hjärtas tankar större uppmärksamhet, undrar jag vilka förhoppningar vi kan ha om att göra anspråk på den större glädjen, det högre priset att en dag få se hans kärleksfulla ansikte och vila i hans närhet.

Varje dag i livet och varje tid av året … frågar Jesus var och en av oss, så som han gjorde efter sitt triumftåg in i Jerusalem för så många år sedan: ”Vad anser ni om Messias? Vems son är han?” (Matt. 22:42.)

Vi förkunnar att han är Guds Son, och detta faktum borde påverka vår själ oftare.⁴

Vi måste lära känna Kristus bättre än vi gör, vi måste ha honom mer i åtanke, vi måste tjäna honom modigare än vi gör. Då ska vi dricka vattnet som springer upp med evigt liv och ska äta av livets bröd.⁵

”Må vi som Kristi efterföljare bli mer hängivna och lydiga. Må vi hålla honom kär i våra tankar och uttala hans namn med kärlek.”

Jesus är den enda sanna källan till hopp och bestående glädje.

Hopp för den själ som tyngs av sorg:
Du skänker tröst och mod.
Du är vår frälsnings säkra borg,
o Herre, ren och god.

Vilken underbar vers, och vilket budskap om hopp, förankrat i Kristi evangelium! Finns det någon ibland oss någonstans på livets väg, som inte behöver hopp och inte söker större glädje? Detta är människosjälens allomfattande behov och längtan, och sådana är Kristi löften till sina efterföljare. Hoppet är till för ”den själ som tyngs av sorg”, och alla ödmjuka människor får ”tröst och mod”.

Botfärdigheten är dyr – den kostar oss vår stolthet och vår okänslighet, men den kostar oss i synnerhet våra synder. För detta är det verkliga hoppets pris, vilket kung Lamonis far visste för 2 000 år sedan. ”O Gud!”, ropade han, ”vill du då ge dig tillkänna för mig, så skall jag överge alla mina synder för att lära känna dig och för att jag må kunna uppstå från de döda och bli frälst på den yttersta dagen” (Alma 22:18). När också vi är villiga att avstå från alla våra synder för att känna honom och följa honom, blir också vi fyllda av det eviga livets glädje.

Och hur är det med de ödmjuka? I en värld som är alltför upptagen med att vinna genom skrämsel och med att sträva efter att komma på första plats, finner vi knappast någon större folkskara i kö för att köpa böcker som förespråkar saktmod. Men de ödmjuka ska ärva jorden, ett ganska imponerande kollektivt övertagande – som sker utan skrämsel! Förr eller senare, och vi ber att det blir förr och inte senare, kommer alla att erkänna att Kristi väg inte bara är den rätta, utan till sist den enda vägen till hopp och glädje. Varje knä ska böjas och varje tunga bekänna att vänlighet är bättre än brutalitet, att mildhet är starkare än tvång, och att det mjuka svaret stillar vreden. Till slut, och om möjligt innan dess, måste vi bli mer lika honom …

Jesus, du all vår glädje är,
du som vår längtan vet.
Jesus, du är vårt hjärtas skatt
nu och i evighet.

Detta är min personliga bön och min önskan för hela världen … Jag vittnar om att Jesus är den enda sanna källan till bestående glädje, att vi bara finner bestående frid i honom. Jag önskar att han kan vara ”vårt hjärtas skatt”, den skatt som var och en av oss eftersträvar och den enda skatt som människor och länder alltid kan hålla kär. Han är vår skatt i tid och evighet. Alla andra skatter blir till slut värdelösa. Varje annan storhet bleknar med tiden och upplöses med elementen. Till slut … kommer vi inte att finna någon verklig glädje utom i Kristus …

Må vi som Kristi efterföljare vara mer hängivna och lydiga. Må vi hålla honom kär i våra tankar och uttala hans namn med kärlek. Må vi knäböja inför honom med saktmod och barmhärtighet. Må vi välsigna och tjäna andra, så att de må göra detsamma.⁶

Det som behövs allra mest i hela världen är en aktiv och uppriktig tro på Frälsaren och hans lärdomar.

Det finns de som säger att det är gammalmodigt att tro på Bibeln. Är det gammalmodigt att tro på Gud, på Jesus Kristus, den levande Gudens Son? Är det gammalmodigt att tro på hans försoningsoffer och på uppståndelsen? Om så är fallet, förkunnar jag att jag är gammalmodig och att kyrkan är gammalmodig. I stor enkelhet undervisade Mästaren om det eviga livets principer och de lärdomar som skänker glädje åt dem som utövar tro. Det verkar inte rimligt att tro att dessa Mästarens lärdomar behöver moderniseras. Hans budskap gällde principer som är eviga.⁷

I vår tidsålder, och i varje tidsålder före oss, och i varje tidsålder efter oss, är det som världen mest behöver en aktiv, uppriktig tro på hans lärdomar vilken är Jesus från Nasaret, den levande Gudens levande Son. Eftersom många förkastar dessa lärdomar, är det än viktigare att människor som uppriktigt tror på Jesu Kristi evangelium förkunnar dess sanning och genom föredöme visar kraften och friden i ett rättfärdigt, gott liv …

Hur förväntas vi handla när vi blir förolämpade, missförstådda, orättvist och ovänligt behandlade, eller när man försyndar sig mot oss? Vad förväntas vi göra, när de människor vi älskar sårar oss, när vi förbigås vid en befordran eller anklagas på falska grunder, eller när våra motiv orättvist ifrågasätts?

Slår vi tillbaka? Tar vi till ännu kraftigare artilleri? Återgår vi till öga för öga och tand för tand, eller … kommer vi till insikt om att det slutligen leder till att vi blir blinda och tandlösa? …

Genom sitt eget livs storhet och sina lärdomars exempel, gav Kristus oss många råd, som alltid åtföljdes av säkra löften. Han undervisade med en storhet och myndighet som skänkte hopp åt de bildade och de okunniga, de rika och de fattiga, de friska och de sjuka.⁸

Sträva efter att bygga upp ett personligt vittnesbörd om Jesus Kristus och försoningen. Att studera Kristi liv och få ett vittnesbörd om vem han verkligen är, är något vi alla borde sträva efter. När vi börjar förstå hans mission och den försoning han åstadkom, får vi en önskan att leva mer som honom.⁹

Frälsaren kan stilla stormarna i våra liv.

När vi utövar tro på Frälsaren, stillar han vårt livs stormiga vatten.

Vi har alla upplevt plötsliga stormar i våra liv. Några av dem kan vara våldsamma, skrämmande och potentiellt förödande. Som enskilda, familjer, grannskap, samhällen, till och med som kyrka, har vi fått uppleva plötsliga oroligheter som fått oss att på olika sätt fråga: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” [Mark. 4:38.] Och på något sätt hör vi alltid i stillheten efter stormen: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” [Mark. 4:40.]

Ingen av oss skulle vilja tänka att vi inte har någon tro, men jag tycker att Herrens milda tillrättavisning här är mycket befogad. Denne store Jehova, som vi säger att vi förtröstar på och vars namn vi har påtagit oss, är han som sa: ”Varde mitt i vattnet ett valv som skiljer vatten från vatten!” (1 Mos. 1:6.) Han är också den som sa: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” (1 Mos. 1:9.) Dessutom var det han som delade Röda havet så att israeliterna kunde gå igenom på torr mark. (Se 2 Mos. 14:21–22.) Det borde förvisso inte väcka någon förvåning att han kunde befalla elementens oro som rådde på Galileiska sjön. Och vår tro bör påminna oss om att han kan stilla de stormiga vattnen i våra liv …

Vi möter alla motgångar i livet. Jag tror vi kan vara ganska säkra på det. En del av de motgångarna skulle kunna bli våldsamma, skadliga och förgörande. En del kanske till och med prövar vår tro på en kärleksfull Gud som besitter kraften att skänka oss lättnad.

Inför denna ängslan tror jag att han som är Fader till oss alla vill säga: ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Och naturligtvis gäller det att ha tro tillräcklig för hela resan, hela upplevelsen, hela vårt liv, inte bara för småsaker och stormiga ögonblick …

Jesus sa: ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” (Joh. 16:33.)¹⁰

När vi inriktar vårt liv på Frälsaren, behöver vi inte vara rädda, och våra bekymmer vänds till glädje.

Jag vet tillräckligt mycket om ert upptagna och hektiska liv för att veta att man ibland blir frustrerad. Man kanske till och med oroar sig lite då och då. Jag vet allt om det där …

Mitt budskap till er idag är: ”Frukta inte, du lilla hjord.” Jag vill uppmuntra er att glädja er över livets stora välsignelser. Jag vill inbjuda er att uppleva hur spännande det är att leva efter evangeliet och känna vår himmelske Faders kärlek. Livet är underbart till och med i de svåra stunderna, och det finns lycka, glädje och frid vid uppehållen längs hela vägen, och oändliga portioner vid vägens slut.

Visst finns det mycket att oroa sig över – en del mycket allvarliga bekymmer – men det är därför vi i evangeliet talar om tro, hopp och kärlek. Som sista dagars heliga är det ”överflödande livet” vårt, och vi försöker betona våra välsignelser och möjligheter, och minimera våra besvikelser och bekymmer. ”Sök flitigt, be alltid och ha tro”, säger skriften, ”och allt skall samverka till ert bästa” (L&F 90:24). Jag vill påminna er om det löftet …

Jag ber er minnas denna enda sak. Om vårt liv och vår tro är inriktade på Jesus Kristus och hans återställda evangelium, kan ingenting bli fel i det långa loppet. Om å andra sidan vårt liv inte är inriktat på Frälsaren och hans lärdomar, kan ingen framgång någonsin bli bestående …

Vi kämpar alla med problem med hälsan då och då – andra gör det konstant. Sjukdom och ohälsa utgör en del av dödlighetens börda. Ha tro och var positiva. Prästadömets kraft är verklig, och det finns så mycket som är gott i livet, även om vi fysiskt har det svårt. Det är en glädje att veta att det inte kommer att finnas några skador eller sjukdomar i uppståndelsen.

Vissa av våra bekymmer kanske uppträder i form av frestelser. Andra kan vara svåra beslut om utbildning, karriär, pengar eller äktenskap. Oavsett vilken er börda är, finner ni den styrka ni behöver i Kristus. Jesus Kristus är Alfa och Omega, bokstavligen begynnelsen och änden. Han är med oss från början till slutet och är därför mer än en åskådare i våra liv …

Om det ok som tynger oss är synden själv, är budskapet detsamma. Kristus vet hur tunga våra synder är, för han bar dem först. Om vår börda inte är synd eller frestelse utan sjukdom, fattigdom eller avvisande, gäller samma sak. Han vet …

Han fick utstå så mycket mer än våra synder. Han som Jesaja kallade ”en smärtornas man” (Jesaja 53:3; Mosiah 14:3) är fullkomligt förtrogen med varje problem vi möter, eftersom han valde att bära hela tyngden av alla våra bekymmer och smärtor …

Bröder och systrar, ni har och kommer att få bekymmer och utmaningar av många slag, men bejaka livet med glädje och tro. Studera skrifterna regelbundet. Be innerligt. Lyd Andens och profeternas röst. Gör allt ni kan för att hjälpa andra. Ni kommer att finna stor glädje om ni lever så. En härlig dag kommer alla era bekymmer att vändas till glädje.

Som Joseph Smith skrev till de hårt prövade heliga från sin cell i Liberty-fängelset:

Låt oss därför, högt älskade bröder, med glädje göra allt det som står i vår makt. Och sedan kan vi med största förvissning stå stilla och se Guds frälsning och hans arm uppenbaras. [L&F 123:17; kursivering tillagd.]

[Med Herrens ord till profeten Joseph Smith:]

Frukta därför inte, du lilla hjord. Gör gott! Låt jord och helvete förena sig mot er, ty om ni är byggda på min klippa kan de inte få överhand …

Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte.

Se såren som stacks i min sida, och även märkena efter spikarna i mina händer och fötter. Var trofasta, håll mina bud, och ni skall ärva himmelriket [L&F 6:34–37].¹¹

Förslag till studier och diskussion

Frågor

Tänk igenom hur du skulle svara på president Hunters frågor i avsnitt 1. Hur kan vi ge Jesus Kristus en mer central plats i våra liv? Hur kan vi ge honom en mer central plats i våra hem? Hur kan vi lära känna Kristus bättre?
Vad ”kostar det oss” att ta emot hoppet, glädjen och friden som Kristus erbjuder oss? (Se avsnitt 2.) När har du känt hoppet, friden och glädjen som kommer från Frälsaren?
Varför tror du att ”det som världen mest behöver [är] en aktiv, uppriktig tro på lärdomarna från Jesus från Nasaret”? (Se avsnitt 3.) Hur kan du visa tro på Kristi lärdomar när du känner dig förolämpad, missförstådd, orättvist och ovänligt behandlad, eller när man försyndar sig mot dig?
Vad kan vi lära av presidents Hunters undervisning om rädsla och tro? (Se avsnitt 4.) Hur hjälper lydnad oss att övervinna rädsla? Tänk på tillfällen när Frälsaren har stillat stormarna i ditt liv då du har utövat tro på honom.
Hur kan president Hunters råd i avsnitt 5 hjälpa oss att ”bejaka livet med glädje”, till och med när vi upplever sorg, besvikelse eller sjukdom? Hur kan vi utveckla ett evigt perspektiv? Hur har Frälsaren hjälpt dig att få ett mer överflödande liv?

Hithörande skriftställen:

Matt. 11:28–30; Joh. 14:6; 2 Nephi 31:19–21; Alma 5:14–16; 7:10–14; 23:6; Helaman 3:35; 5:9–12; L&F 50:40–46; 93:1

Studiehjälpmedel

”Lägg under dina studier noga märke till de tankar som kommer till ditt sinne och de känslor som kommer till ditt hjärta” (Predika mitt evangelium [2004], s. 18). Du kan skriva ner de intryck du får, även om de inte verkar ha något samband med de ord du läser. De kan vara just det som Herren vill uppenbara för dig.