KAPITEL 14

Förlora dig själv i tjänandet av andra

”Må evangeliets verkliga innebörd göra så stort intryck på oss, att vi inser att vårt liv, som gavs oss av Gud, vår Fader, ska användas i andras tjänst.”

Ur Gordon B. Hinckleys liv

Den unge äldste Gordon B. Hinckley kämpade sig igenom de första veckorna som heltidsmissionär i England. Han var inte frisk när han anlände och hans försök att förkunna evangeliet bemöttes av ständigt motstånd. Under den här svåra tiden välsignades han av det som han senare kallade ”den dag då jag beslutade mig” – en upplevelse som påverkade hans verksamhet för resten av livet.

”Jag var missmodig”, mindes han. ”Jag skrev ett brev hem till min underbara far att jag tyckte att jag slösade bort min tid och hans pengar. Han var min far och min stavspresident, och han var en klok och inspirerad man. Han skrev ett mycket kort brev till mig med orden: ’Käre Gordon! Jag har nyss fått ditt brev. Jag har bara ett förslag: Glöm bort dig själv och sätt igång och arbeta.’ Tidigare samma morgon hade min kamrat och jag läst Herrens ord under vår skriftstudieklass: ’Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.’ (Mark. 8:35.)

Mästarens ord, som följdes av min fars ord med hans råd om att jag skulle glömma mig själv och sätta igång att arbeta, gick rakt in i själen på mig. Med min fars brev i handen gick jag in i vårt sovrum i huset på Wadham Road 15, där vi bodde, och ställde mig på knä och gav Herren ett löfte. Jag gjorde förbund med honom att jag skulle försöka glömma mig själv och mista mitt liv i hans tjänst.

Den julidagen år 1933 var den dag då jag beslutade mig. Ett nytt ljus kom in i mitt liv och en ny glädje i hjärtat.”¹

Det ljuset slocknade aldrig i Gordon B. Hinckleys liv. Från och med den dagen hängav han sig åt Herren i andras tjänst. På president Hinckleys begravning nämnde president Henry B. Eyring några av president Hinckleys bidrag: han byggde tempel över hela jorden, han byggde små tempel för att påskynda tempelarbetet, han upprättade Ständiga utbildningsfonden och byggde konferenscentret. Sedan sa han:

”Hans arv sträcker sig bortom denna korta lista och min förmåga att beskriva det. Men hans bedrifter har minst en sak gemensamt. Han hade alltid som mål att välsigna individer med möjligheter. Och han tänkte alltid på dem som hade minst möjligheter, på vanliga människor som kämpade med att hantera vardagens svårigheter och utmaningen att leva efter Jesu Kristi evangelium. Mer än en gång tryckte han fingret mot mitt bröst när jag gav ett förslag och sade: ”Hal, glöm inte dem som har det svårt!”²

”Jag vill vara aktiv och verksam”, sa president Hinckley. Jag vill möta varje dag beslutsamt och målmedvetet. Jag vill använda varje vaken stund till att ge uppmuntran, välsigna dem som har tunga bördor, bygga upp tron och stärka vittnesbörd.³

”Om vi vill göra anspråk på att dyrka och följa Mästaren, måste vi då inte sträva efter att efterlikna hans liv i tjänande?”

Gordon B. Hinckleys lärdomar

Vårt liv är en gåva från Gud och ska användas till att tjäna andra.

Det finns … så mycket fattigdom och armod över hela världen, så mycket upproriskhet och elakhet, så mycket snusk och smuts, så många splittrade hem och förstörda familjer, så många ensamma människor som lever färglösa liv utan hopp, så mycket elände överallt.

Och därför vädjar jag nu till er. Jag vädjar om att ni i allt ni förvärvar också ska ge något för att göra världen lite bättre.⁴

Om världen ska förbättras, måste kärleken förändra människornas hjärtan. Den kan göra det om vi ser bortom oss själva för att ge vår kärlek till Gud och andra, och gör detta av allt vårt hjärta, av all vår själ och av allt vårt sinne.

Herren har i en nutida uppenbarelse förkunnat: ”Och om ni har blicken fäst endast på min ära skall hela er kropp vara fylld med ljus och det skall inte finnas något mörker i er.” (L&F 88:67.)

Då vi med kärlek och tacksamhet ser till Gud, då vi tjänar honom med blicken fäst på hans ära, försvinner syndens mörker, själviskhetens mörker, stolthetens mörker. Hos oss finns då ökad kärlek till vår evige Fader och till hans älskade Son, vår Frälsare och vår Återlösare. Vi vill då tjäna vår nästa mer, vi tänker mindre på oss själva och har större känsla för andra.

Denna kärlekens princip är grundläggande i Jesu Kristi evangelium.⁵

Om vi vill göra anspråk på att dyrka och följa Mästaren, måste vi då inte sträva efter att efterlikna hans tjänande liv? Ingen av oss kan med rätta säga att vårt liv är vår egendom. Vårt liv är en gåva från Gud. Vi kom inte till jorden genom vår egen kraft. Vi lämnar den inte enligt vår egen önskan. Våra dagar är inte räknade av oss själva, utan av Gud.

Alltför många av oss lever som om våra liv helt och hållet vore våra egna. Vi har valfriheten att slösa bort livet om vi vill. Men det är att svika ett stort och heligt förtroende. Som Mästaren med överväldigande tydlighet förkunnade: ”Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, han skall rädda det.” (Mark. 8:35.)⁶

Mina kära bröder och systrar, utmaningen är stor. Det finns möjligheter överallt omkring oss. Gud vill att vi ska uträtta hans verk – och göra det med energi och med ett glatt hjärta. Verket, enligt Herrens förklaring, innebär att ”hjälpa de svaga, lyfta upp händerna som hänger ned och styrka de matta knäna”. (L&F 81:5.)

Det betyder att hjälpa de nödlidande. Det betyder att trösta de sörjande. Det betyder att besöka änkan och de faderlösa i deras nöd. Det betyder att ge mat åt de hungriga, kläder åt de nakna, tak över huvudet för dem som inte har det. Det betyder att tjäna som Mästaren gjorde, som ”gick omkring och gjorde gott”. (Apg. 10:38.)⁷

Mitt budskap till dig idag … är att du beslutar dig för att avsätta en del av din tid, när du planerar ditt livs arbete, åt de betryckta och nödlidande utan tanke på ersättning. Dina färdigheter behövs, vilka de än är. Dina hjälpande händer lyfter andra ut ur betryckets träsk. Din lugna röst ger uppmuntran till dem som annars bara skulle ge upp. Din kunnighet kan förändra liv på ett enastående och underbart sätt för dem som är behövande. Om inte nu, när då? Om inte du, vem då?⁸

Må evangeliets verkliga innebörd göra så stort intryck på oss, att vi inser att vårt liv, som gavs oss av Gud, vår Fader, ska användas i andras tjänst.

Om vi tjänar andra på så sätt, kommer våra dagar att fyllas av glädje. Och vad viktigare är, de kommer att helgas åt vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, och vara till välsignelse för alla människor vi möter.⁹

Tjänande är den bästa medicinen mot självömkan, själviskhet, hopplöshet och ensamhet.

Jag minns då jag besökte ett universitetsområde där jag hörde ungdomars vanliga, vardagliga klagomål: klagomål över pressen i skolan – som om den vore en börda i stället för en möjlighet att ta del av jordisk kunskap – klagomål över logi och över mat. …

Jag talade om för dessa ungdomar att om pressen från skolan blev för tung, om de kände att de ville klaga över logi och mat, så kunde jag föreslå ett botemedel för deras problem. Jag föreslog att de skulle lägga sina böcker åt sidan några timmar, lämna sina rum och gå och besöka någon som är gammal och ensam, eller någon sjuk och nedstämd. I allmänhet har jag funnit att om vi klagar över livet, så beror det på att vi tänker bara på oss själva.

I många år hängde en skylt på väggen i en skomakarverkstad där jag var kund. Den löd: ”Jag klagade över att jag inte hade några skor tills jag mötte en man som inte hade några fötter.” Den mest verksamma medicinen mot självömkans sjuka är att glömma sig själv och tjäna andra.¹⁰

Jag tror att för de flesta av oss är bästa medicinen mot ensamhet att arbeta och att tjäna andra. Jag förringar inte era problem, men jag tvekar inte att säga att det finns många andra vars problem är mycket allvarligare än era. Försök hjälpa dem, uppmuntra dem. Det finns så många pojkar och flickor som misslyckas i skolan för att de får för lite uppmärksamhet och uppmuntran. Det finns så många äldre personer som lever i misär och ensamhet och fruktan som genom ett enkelt samtal skulle få lite hopp och glädje. …

Det finns så många som har skadats och som behöver en god samarit till att förbinda deras sår och hjälpa dem på vägen. Lite vänlighet kan bli till stor välsignelse för någon olycklig och ge den som hjälper en ljuvlig känsla.¹¹

Det finns så många därute som behöver din hjälp att lyfta sina bördor. Det finns hemlösa, det finns hungriga, det finns fattiga runt omkring oss. Det finns de gamla som är ensamma i äldreboenden. Det finns handikappade barn och drogberoende ungdomar och de som är sjuka och de som är bundna vid hemmet som ber om ett vänligt ord. Om du inte gör detta, vem ska då göra det?

Ett av de bästa botemedlen jag känner till för bekymmer och oro är arbete. Den bästa medicinen mot hopplöshet är tjänande. Det bästa botemedlet för trötthet är utmaningen att hjälpa någon som är ännu tröttare.¹²

Varför är missionärer glada? Därför att de förlorar sig själva i tjänande.

Varför är de som arbetar i templen glada? Därför att deras kärleksarbete i sanning går hand i hand med människosläktets Frälsares stora ställföreträdande verk. De varken ber om eller förväntar något tack för vad de gör. För det mesta känner de bara till namnet på den som de arbetar för.¹³

Ge uttryck för de ädla känslor som finns i ert hjärta att nå ut till andra för att trösta, stödja och bygga upp dem. När ni gör det, försvinner själviskhetens frätande gift från er, och det ersätts av en ljuv och underbar känsla som inte kommer på något annat sätt.¹⁴

”Det finns så många därute som behöver din hjälp att lyfta sina bördor.”

När vi sträcker oss ut för att hjälpa andra, finner vi vårt sanna jag.

En söndagsmorgon för flera år sedan befann jag mig hemma hos en stavspresident i en liten stad i Idaho. Före morgonbönen läste familjen tillsammans några verser ur skrifterna. Bland dessa var Jesu ord som nedtecknats i Johannes 12:24: ”Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.”

Utan tvivel talar här Mästaren om sin annalkande död, och förkunnar att om han inte skulle dö så skulle hans mission i livet vara i stort sett förfelad. Men jag ser i dessa ord ytterligare en mening. Det tycks mig som om Herren säger till var och en av oss att såvida vi inte förlorar oss själva i tjänandet av andra, så lever vi våra liv i stor utsträckning förgäves, ty han fortsatte: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.” (Joh. 12:25.) Eller som det står i Lukas: ”Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det.” (Luk. 17:33.) Med andra ord är det så att den som lever bara för sig själv förvissnar och dör, medan den som glömmer sig själv i tjänandet av andra tillväxer och blomstrar i detta liv och i evigheten.

Den morgonen på stavskonferensen avlöstes den president som jag bott hos efter tretton års trofast tjänande. Stor kärlek och uppskattning visades här, inte på grund av hans rikedom, inte på grund av hans ställning i affärsvärlden, utan på grund av det stora tjänande han osjälviskt gett. Utan tanke på personlig vinning hade han kört tusentals mil i alla väder. Han hade tillbringat bokstavligen tusentals timmar med att hjälpa andra. Han hade försummat sina personliga angelägenheter för att hjälpa dem som behövde hans hjälp. Och när han gjorde så, hade han blivit levande och blivit stor i deras ögon vilka han tjänat.¹⁵

För många år sedan läste jag berättelsen om en ung kvinna som kom till landet som skollärare. I hennes klass fanns en flicka som misslyckats tidigare och som höll på att misslyckas återigen. Flickan kunde inte läsa. Hon kom från en familj som inte hade medel till att ta henne till en större stad för medicinsk undersökning, så att man kunde avgöra om hon hade något problem som behövde åtgärdas. Den unga läraren kände på sig att inlärningssvårigheten kunde orsakas av flickans dåliga syn och ordnade så att hon, på lärarens egen bekostnad, fick sina ögon undersökta. Ett fel upptäcktes som kunde rättas till med glasögon. Snart öppnades en helt ny värld för eleven. För första gången i sitt liv såg hon klart orden framför sig. Den skollärarens lön var liten, men av det lilla hon hade, hade hon gjort en investering som helt förändrade livet för en elev med svårigheter; själv fann hon därigenom en ny dimension i sitt eget liv.¹⁶

Medan ni tjänar på det sättet får ert liv en ny dimension. Ni får nya och stimulerande bekantskaper. Ni vår vänskap och gemenskap. Ni växer i kunskap och insikt och visdom, och i er förmåga att tjäna.¹⁷

Jag vittnar om att då var och en av er sträcker er ut för att hjälpa andra, ska ni finna ert eget sanna jag och storligen välsigna världen i vilken ni lever.¹⁸

Kyrkan tillhandahåller många möjligheter till osjälviskt tjänande.

Bröder och systrar, ni kommer aldrig att bli lyckliga om ni går genom livet och bara tänker på er själva. Gå helt upp i den bästa sak som finns, i Herrens sak – i kvorumens och biorganisationernas arbete, tempeltjänsten, välfärdstjänsten, missionsarbetet. Ni blir till välsignelse för er själva när ni är till välsignelse för andra.¹⁹

Det finns inget annat arbete i hela världen som är så glädjefyllt som detta arbete. Den glädjen är säregen. Den kommer av att tjäna andra. Den är verklig. Den är unik. Den är underbar.²⁰

”Medan ni tjänar … får ert liv en ny dimension.”

Låt kyrkan bli en kär vän för dig. Låt den bli ett underbart sällskap för dig. Verka varhelst du blir kallad. Gör det som du blir ombedd att göra. Varje ämbete kommer att utöka din förmåga. Jag har haft många ansvar i denna underbara organisation. Allt tjänande har fått sin speciella belöning.

Detta kräver … osjälvisk hängivenhet från din sida, din orubbliga lojalitet och tro. Du kommer att få vara verksam i många ämbeten innan livet är slut. Några av dem kan verka ringa, men det finns inga små eller oviktiga kallelser i denna kyrka. Varje kallelse är viktig. Varje kallelse är nödvändig för att verket ska gå framåt. Förringa aldrig något ansvar i kyrkan. …

Gör rum för kyrkan i ditt liv. Låt din kunskap om dess lärosatser växa. Låt din insikt i dess organisation tillta. Låt din kärlek till dess eviga sanningar bli allt starkare.

Kyrkan kan be dig göra uppoffringar. Den kan begära av dig att du ger av det allra bästa du har att erbjuda. Du förlorar inget på detta, för du kommer att upptäcka att du investerar i något som ger utdelning så länge du lever. Kyrkan är en underbar källa till eviga sanningar. Ta emot den och håll fast vid den.²¹

Vill du känna dig glad? Glöm bort dig själv och gå upp i denna stora sak. Lägg dina ansträngningar på att hjälpa människor. Utveckla i ditt hjärta förlåtelsens anda mot människor som kan ha sårat dig. Se till Herren och lev och arbeta för att lyfta och tjäna hans söner och döttrar. Du får uppleva en glädje som du aldrig förut upplevt om du gör det. Det spelar ingen roll hur gammal du är eller hur ung du är. Du kan lyfta människor och hjälpa dem. Himlen vet att det finns så många, så otroligt många människor i den här världen som behöver hjälp. O, så oändligt många. Låt oss fördriva all tendens till en frätande och självisk attityd i vårt liv, mina bröder och systrar, och stå lite rakare och nå lite högre i andras tjänst. … Stå lite rakare, höj er högre, lyft upp dem som har matta knän, håll upp deras armar som hänger ner. Lev efter Jesu Kristi evangelium. Glöm bort dig själv.²²

Förslag till studier och diskussion

Frågor

President Hinckley lärde att vårt liv är en gåva från Gud som ska användas till att tjäna andra (se avsnitt 1). Hur kan vi göra tjänandet av andra till ett levnadssätt? Vad tror du menas med att tjäna med blicken fäst på Guds ära? Hur har en annan persons tjänande varit till välsignelse för dig?
Varför hjälper oss tjänande att övervinna känslor av självömkan, själviskhet och ensamhet? (Se avsnitt 2.) Hur har tjänande medfört glädje för dig? När du läser president Hinckleys beskrivning av människor som är behövande, bestäm vad du och din familj kan göra för att tjäna.
Varför finner vi lättare ”vårt sanna jag” när vi går upp i tjänandet av andra? (Se avsnitt 3.) Vad kan vi lära av berättelserna i avsnitt 3?
President Hinckley gav oss rådet: ”Gå helt upp i den bästa sak som finns, i Herrens sak” (avsnitt 4). Vilka välsignelser har du fått i livet genom att tjäna i kyrkan?

Skriftställen som hör till detta ämne

Matt. 20:25–28; 25:34–40; Joh. 13:35; Mosiah 2:16–18; 18:8–9; L&F 64:33

Studiehjälpmedel

”Lägg under dina studier noga märke till de tankar som kommer till ditt sinne och de känslor som kommer till ditt hjärta” (Predika mitt evangelium [2004], s. 18). Du kan skriva ner de intryck du får, även om de inte verkar ha något samband med de ord du läser. De kan vara just det som Herren vill att du ska lära dig.