Lehis sista ord och råd till sina barn är ömsinta och kraftfulla. På ett klart och effektfullt sätt undervisade han sin son Jakob om förhållandet mellan skapelsen, fallet och Jesu Kristi försoning. Han förmedlade till sin son Josef sitt profetiska tillkännagivande om Josef, Israels son, vilket inbegriper hans vittnesbörd om evangeliets återställelse genom dennes namne i de sista dagarna, Joseph Smith Jr. När du studerar detaljerna i frälsningsplanen, liksom uppfyllandet av profetiorna om evangeliets återställelse i de sista dagarna, kommer ditt vittnesbörd om Guds kärlek till och omtanke om alla sina barn att växa.
President Ezra Taft Benson (1899–1994) vittnade om att Amerika är ett frihetens land som avskilts för evangeliets återställelse: ”Vår Fader i himmelen planerade ʼunionsfädersʼ ankomst och deras regeringsform som den nödvändiga, stora prolog vilken ledde fram till evangeliets återställelse. Tänk på vad vår Frälsare Jesus Kristus sade för nästan två tusen år sedan när han besökte detta förlovade land: ʼty det är enligt Faderns visdom att de skall bosätta sig i detta land och bli upprättade som ett fritt folk genom Faderns makt, så att detta kan komma framʼ (3 Nephi 21:4). Amerika, frihetens land, skulle bli Herrens utgångspunkt för den återställda kyrkan i de sista dagarna” (Conference Report, okt. 1987, s. 3; se också Nordstjärnan, jan. 1988, s. 3).
Äldste Eduardo Ayala i de sjuttios kvorum förklarade att evangeliets välsignelser nu finns tillgängliga varhelst trofasta medlemmar bor: ”Människors och nationers omständigheter ändras ständigt beroende av världens utveckling. Men på många sådana platser, det må vara uppe på snötäckta berg, i varma dalgångar, vid flodstränder eller i öknar, varhelst det finns medlemmar i kyrkan, kommer det alltid att finnas människor som lever efter dessa grundläggande principer, och genom att göra så välsignar de alla andra människor” (Conference Report, apr. 1995, s. 39; se Nordstjärnan, juli 1995, s. 30).
Olydnad mot Herrens befallningar gör det möjligt för Satan att bedra oss, och vi glömmer bort det ljus och den sanning som vi tidigare lärt oss. President Henry B. Eyring i första presidentskapet beskrev detta farliga tillstånd: ”En av följderna av olydnad mot Gud tycks vara att tillräckligt mycket andlig bedövning bildas för att förhindra all känsla då banden till Gud klipps av. Det är inte bara vittnesbördet om sanningen som långsamt eroderar, utan även minnena av hur det var att befinna sig i ljuset [börjar att] framstå som … en illusion” (”A Life Founded in Light and Truth”, Brigham Young University 2000–2001 Speeches [2001], s. 81).
Vers 22 i 2 Nephi 1 innebär inte att de ogudaktigas ande och kropp ska tillintetgöras eller utslockna. Våra andar är eviga till sin natur och alla människor som föds på jorden får en fysisk uppståndelse (se Alma 11:43–44). President Joseph Fielding Smith (1876–1972) förklarade vad som menas med själens undergång, som Nephi använde det:
”Att förstöra betyder inte att förinta. Vi vet det därför att Herren har uppenbarat för oss att en själ inte kan tillintetgöras.
Varje själ som föds till världen skall uppstå och skall för alltid leva i odödlighet. Förstörelse betyder alltså här inte förintelse. När Herren säger att de skall förstöras, menar han att de skall fördrivas från hans närhet, att de skall utestängas från ljuset och sanningen och inte givas förmånen att uppnå upphöjelsen. Detta är vad förstörelse betyder” (Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar [1954–1956], 2:196). Ogudaktighet förstör möjligheten att uppstå till en högre härlighetsgrad (se L&F 88:30–31).
I 2 Nephi 2:2 sade Lehi att de prövningar vi utsätts för kan vändas till vår fördel (se också L&F 98:3). Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur känslan av tacksamhet gör det möjligt för oss att se våra umbäranden i relation till jordelivets ändamål: ”När vi tackar Gud för allt kan vi se hur svårigheter och motgångar har samband med livets mening. Vi sändes hit för att bli prövade. Det måste finnas en motsats till allting. Det är meningen att vi ska lära oss av och växa på grund av dessa motsatser, genom att övervinna våra svårigheter och lära andra att göra detsamma” (Conference Report, apr. 2003, s. 103; eller Liahona, juli 2003, s. 97).
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Gud ger oss prövningar som utformats för att hjälpa oss tillväxa andligen: ”Just när allt verkar gå bra kommer ofta många prövningar samtidigt. När dessa prövningar inte är en följd av olydnad, är de bevis på att Herren anser att du är förberedd att växa mer (se Ords 3:11–12). Han ger dig därför erfarenheter som ger ökad tillväxt, förståelse och medkänsla, vilket förädlar dig på ett sätt som du har evig nytta av. För att få dig att komma från där du är, dit han vill att du ska komma, krävs en hel del ansträngningar och detta är vanligtvis förenat med obehag och smärta” (Conference Report, okt. 1995, s. 18; eller Nordstjärnan, jan. 1996, s. 16).
Frälsning innebär ”räddning från både fysisk och andlig död. Alla människor räddas från den fysiska döden tack vare Guds nåd, genom Jesu Kristi död och uppståndelse. Varje människa kan också av Guds nåd frälsas från den andliga döden genom tro på Jesus Kristus. Denna tro visar sig i att man lever i lydnad mot evangeliets lagar och förordningar samt tjänar Kristus” (Handledning för skriftstudier, ”Frälsning”).
Genom Jesu Kristi försoning är frälsningsplanen fritt tillgänglig för alla. Det innebär inte att alla män och kvinnor kommer att få samma belöning. Som Alma vittnade: ”Var och en som vill, [kan] komma och fritt ta del av livets vatten.” Men han bifogade denna förmaning: ”Var och en som inte vill komma, densamme är inte tvingad att komma. Men på den yttersta dagen skall det återställas till honom enligt hans gärningar” (Alma 42:27). Frälsningen är fri i den bemärkelsen att den ges genom Guds nåd genom Kristi försoning för alla som vill ta emot den. Den är inte fri i den bemärkelsen att den ges till alla oavsett vad de tror på eller hur de väljer att leva sina liv.
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum delgav följande insikter om den inbördes relationen mellan skapelsen, fallet och försoningen: ”Det är inte möjligt att tro på Kristus och hans försoningsoffer, i den sanna och fullständiga bemärkelse som krävs för att vinna frälsning, utan att samtidigt tro på och acceptera den sanna läran om fallet. Om det inte hade funnits något fall skulle det inte ha funnits något behov av en Återlösare eller Frälsare. Och det är inte möjligt att tro på fallet, varur odödlighet och evigt liv framspringer, utan att samtidigt tro på och acceptera den sanna läran om skapelsen: Om det inte hade funnits en skapelse av allting i ett odödligt eller oförgängligt tillstånd kunde det inte ha funnits ett fall, och sålunda ingen återlösning och ingen frälsning. Faderns eviga plan krävde en skapelse, ett fall och en försoning, allt vävt samman till ett gemensamt helt” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 82).
Bild
Skapelsen, Eden, Getsemane
Bild
Världens skapelse
Bild
Adam och Eva drivs ut från lustgården
Bild
Kristus i Getsemane
Vid ett annat tillfälle förklarade äldste Bruce R. McConkie:
”De viktigaste händelser som någonsin har eller kommer att inträffa i all evighet … är skapelsen, fallet och försoningen.
Innan vi ens kan börja förstå den timliga skapelsen av allting, måste vi veta hur dessa tre eviga sanningar — skapelsen, fallet och försoningen — oskiljaktigt sammanvävts till en frälsningsplan. … Ingen av dem står ensam. Var och en är sammanbunden med de andra två, och utan kunskap om dem alla är det inte möjligt att känna till sanningen om någon av dem …
Kom ihåg att försoningen kom tack vare fallet. Kristus betalade lösen för Adams överträdelse. Om inget fall förekommit, skulle ingen försoning med åtföljande odödlighet och evigt liv kunna finnas. Lika visst som frälsningen kommer tack vare försoningen, kommer sålunda frälsningen tack vare fallet” (se ”Kristus och skapelsen”, Nordstjärnan, sept. 1983, s. 25).
Rättfärdiggörelse innebär ”att slippa straff för synd och förklaras skuldfri. En människa rättfärdiggörs genom Frälsarens nåd genom tro på honom. Denna tro visas genom omvändelse och lydnad mot evangeliets lagar och förordningar. Jesu Kristi försoning gör det möjligt för människorna att omvända sig och bli rättfärdiggjorda eller benådade från det straff de annars skulle ha fått” (Handledning för skriftstudier, ”Rättfärdiggöra, rättfärdiggörelse”).
Äldste Dallin H. Oaks undervisade oss om att Mormons bok lär att ”frälsning inte kommer enbart genom lagen” (Mosiah 13:28). ʼOch genom lagen rättfärdiggörs inget köttʼ (2 Nephi 2:5). Också de människor som tjänar Gud av hela sin själ är onyttiga tjänare (se Mosiah 2:21). Människan kan inte förtjäna sin egen frälsning.
”Mormons bok lär: ʼEftersom människan hade fallit kunde hon inte av sig själv förtjäna någon belöningʼ (Alma 22:14). ʼInget mindre än en obegränsad försoning [kan] vara tillräcklig för att sona världens synderʼ (Alma 34:12; se också 2 Nephi 9:7; Alma 34:8–16). ʼDärför kommer återlösningen i och genom den helige Messias … han frambär sig själv som ett offer för synd för att uppfylla lagens syftemålʼ (2 Nephi 2:6–7). Och därför ʼpredikar [vi] om Kristus … så att våra barn skall kunna veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synderʼ (2 Nephi 25:26)” (Conference Report, okt. 1988, s. 78; se också Nordstjärnan, jan. 1989, s. 58).
2 Nephi 2:8. ”Den helige Messias förtjänster och barmhärtighet och nåd”
Före sin kallelse till de sjuttios kvorum förklarade äldste Bruce C. Hafen att försoningen inte bara är Guds metod för att korrigera felsteg och tillfredsställa rättvisans krav. Försoningen är rehabiliterande, en mirakulös kraft som kan bidra till att vi förändrar oss: ”Jag undrade en gång ifall de som vägrar att omvända sig men som därefter tillfredsställer rättvisans lag genom att betala för sina egna synder därefter är värdiga att inträda i det celestiala riket. Svaret är nej. Inträdesvillkoren för celestialt liv är helt enkelt högre än att bara tillfredsställa rättvisans krav. Av denna anledning bär vi inte samma frukt om vi betalar för våra synder som om vi omvänder oss från våra synder. Rättvisan är en lag för balans och ordning och den måste tillfredsställas, antingen genom vår betalning eller hans. Men om vi avböjer Frälsarens inbjudan att låta honom bära våra synder, och därefter tillfredsställer rättvisan på egen hand, kommer vi inte att ha upplevt den fullständiga rehabilitering som kan inträffa genom en kombination av gudomlig hjälp och äkta omvändelse. Genom att verka tillsammans har dessa krafter förmågan att ständigt förändra vårt hjärta och vårt liv och förbereder oss därigenom för celestialt liv” (The Broken Heart: Applying the Atonement to Lifeʼs Experiences [1989], s. 7–8).
Äldste Richard G. Scott beskrev sina känslor för den barmhärtighet Kristus visade när han betalade för våra synder: ”Jesus Kristus hade förtjänster som inget annat barn till vår himmelske Fader kunde ha. Han var en Gud, Jehova, innan han föddes i Betlehem. Hans Fader gav honom inte bara hans andekropp, utan Jesus var hans Enfödde Son i köttet. Vår Mästare levde ett fullkomligt och syndfritt liv och var därför fri från rättvisans krav. Han var och är fullkomlig på alla sätt, i kärlek, medlidande, tålamod, lydnad, förlåtelse och ödmjukhet. Hans barmhärtighet betalar vår skuld till rättvisan när vi omvänder oss och lyder honom” (Conference Report, apr. 1997, s. 77–78; se också Nordstjärnan, juli 1997, s. 42).
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, förklarade att motsatser hjälper oss att bli starkare: ”Livet är inte fritt från svårigheter, en del av dem är bittra och svåra att uthärda. Vi önskar kanske bli skonade från livets alla prövningar, men det skulle vara tvärt emot den stora lycksalighetsplanen, ʼty det måste nödvändigtvis finnas en motsats till alltingʼ (2 Nephi 2:11). Våra prövningar är källan till vår styrka” (Conference Report, apr. 2004, s. 81; se Liahona, juli 2004, s. 80).
President Ezra Taft Benson förklarade att motsatser erbjuder valmöjligheter:
”Mormons bok lär att ʼdet måste nödvändigtvis finnas en motsats till alltingʼ (2 Nephi 2:11) — och så är det. Motsatser ger möjlighet till valfrihet och valfrihet för med sig konsekvenser — bra eller dåliga.
Mormons bok förklarar att människorna ʼär fria att välja frihet och evigt liv genom alla människors store Medlare, eller att välja fångenskap och död enligt djävulens fångenskap och maktʼ (2 Nephi 2:27).
Gud älskar oss, djävulen hatar oss. Gud vill att vi ska känna den fullkomliga glädje som han känner. Djävulen vill att vi ska vara olyckliga som han är. Gud ger oss bud till välsignelse för oss. Djävulen vill att vi ska bryta dessa befallningar för att förbanna oss.
Dagligen och ständigt väljer vi genom våra önskningar, våra tankar och våra handlingar om vi vill bli välsignade eller förbannade, lyckliga eller olyckliga” (Conference Report, apr. 1988, s. 5; se Nordstjärnan, juli 1988, s. 4).
Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum kommenterade sambandet mellan motsatser och lycka: ”Faktum är att utan valmöjligheter, utan vår frihet att välja och utan motsatser, skulle det inte finnas någon verklig existens. Det påminner så mycket om Lehis metafor om hur, i frånvaro av valfrihet och motsatser, allting skulle ha blivit en meningslös, odifferentierad ʼenda enhetʼ (2 Nephi 2:11). I en sådan situation skulle det faktiskt inte ʼha funnits något syftemål med [jordens] skapelseʼ (2 Nephi 2:12). Det är ett faktum att vi varken kan tillväxa andligen, eller därigenom bli verkligt lyckliga, om vi inte och förrän vi använder vår moraliska handlingsfrihet på ett klokt sätt” (One More Strain of Praise [1999], s. 80).
2 Nephi 2:15. Kunskapens träd om gott och ont och livets träd
Äldste Bruce R McConkie i de tolv apostlarnas kvorum förklarade meningen med livets träd och kunskapens träd på gott och ont: ”Vad fallet angår fastslår skrifterna att det fanns två träd i Edens lustgård. Det ena var livets träd, vilket symboliskt sett syftar på evigt liv. Det andra var kunskapens träd om gott och ont, vilket symboliskt sett syftar på hur och varför och på vilket sätt dödligheten och allt som hänger samman därmed kom att uppstå” (A New Witness for the Articles of Faith,s. 86).
President Joseph Fielding Smith visade hur Moses bok hjälper oss förstå varför Herren befallde Adam att inte äta av frukten: ”Just varför Herren sade till Adam att denne var förbjuden att äta av frukten av detta träd framgår inte klart i den bibliska redogörelsen, men i originalet, som det kommer till oss i Moses bok, framgår det mycket tydligt. Herren sade nämligen till Adam att om han önskade förbli som han var i lustgården så skulle han inte äta av frukten, men om han önskade äta av den och ta del av döden var han fri att göra det” (Answers to Gospel Questions, sammanst. av Joseph Fielding Smith Jr., 5 delar [1957–1966], 4:81).
President Howard W. Hunter (1907–1995) lärde att handlingsfrihet är nödvändigt för att vi ska växa:
”Vår Fader i himlen ville att vår tillväxt skulle fortsätta i jordelivet och att den skulle öka genom vår frihet att välja och lära. Han ville också att vi skulle utöva vår tro och vår vilja, särskilt med en ny fysisk kropp som det gällde att bemästra. Men vi vet från både forntida och nutida uppenbarelse att Satan ville förneka oss vårt oberoende och vår handlingsfrihet i det nu glömda ögonblicket för länge sedan, på samma sätt som han önskar att förneka oss det i själva detta ögonblick. Faktum är att Satan gjorde våldsamt motstånd mot den handlingsfrihet som Fadern erbjöd, så våldsamt att Johannes Uppenbararen beskrev det som en ʼstrid i himlenʼ (se Upp 12:7) över frågan. Satan skulle ha tvingat oss, och han skulle ha berövat oss denna den mest värdefulla gåvan om han hade kunnat: vår frihet att välja en gudomlig framtid och den upphöjelse som vi alla hoppas uppnå.
Genom Kristus och hans tappra försvar för vår Faders plan har handlingsfriheten och de eviga förhoppningarna segrat. …
Så vi kom till jordelivet, liksom Jeremia, [se Jeremia 1:5], kända av Gud som hans bokstavliga andebarn och med förmånen att välja vår personliga väg i frågor om tro och religiös övertygelse. I och med Kristi seger i himmelen över Lucifer, och senare hans seger på jorden i att övervinna följderna av Adams fall och hela människosläktets död, fortsätter ʼmänniskobarnen … fria för evigt med kunskap om gott och ont, fria att verka av sig själva och utan att påverkas av annatʼ …
För att tillfullo förstå denna handlingsfrihetens gåva och dess oändliga värde, är det nödvändigt att vi förstår att Guds huvudsakliga sätt att handla sker genom övertalning och tålamod och inte genom tvång och konfrontation. Han verkar genom mild övertalning och överbevisning. Han verkar alltid med osviklig respekt för vår frihet och oberoende. Han vill hjälpa oss och vädjar om att få göra det, men han gör det inte genom att våldföra sig på vår handlingsfrihet. Han älskar oss för mycket för att göra så, och att göra det skulle inte stämma överens med hans gudomliga karaktär” (Conference Report, okt. 1989, s. 21; se också Nordstjärnan, jan. 1990, s. 16).
President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet förklarade hur Lucifer föll från sin myndighetsposition: ”Genom sin upproriskhet kastades Lucifer ut och blev Satan, djävulen, ʼalla lögners fader, för att bedra och förblinda människorna och leda dem som fångar enligt sin vilja, ja, alla som inte vill hörsamma min röstʼ (Mose 4:4). Därför togs denna varelse, som var en Guds ängel med myndighet, till och med i Guds närhet, bort från Guds och hans Sons närhet (se L&F 76:25). Detta orsakade stor sorg i himlarna, ʼty himlarna grät över honom. Han var Lucifer, en morgonrodnadens sonʼ (L&F 76:26)” (Conference Report, okt. 1987, s. 42; se också Nordstjärnan, jan. 1988, s. 31).
Äldste Bruce R. McConkie förklarade hur allting hörde samman med Adams fall: ”Sedan faller Adam. Dödlighet, fortplantning och död tar sin början. Den fallna människan är dödlig. Hon har dödligt kött. Hon är ʼdet första köttet på jordenʼ. Och följderna av hennes fall förs vidare till alla skapade varelser. De faller i det att också de blir dödliga. Döden inträder i världen. Dödligheten regerar. Fortplantningen tar sin början och Herrens stora och eviga avsikter rullar vidare” (”Kristus och skapelsen”, Nordstjärnan, sep. 1983, s. 33–34).
”Dödlighet, fortplantning och död hade alla sin begynnelse i fallet …
En oändlig skapare skapade jorden den första dagen och människan och alla livsformer i ett sådant tillstånd att de kunde falla. Detta fall innefattade en nivåförändring. Alla ting var skapade på sådant sätt att de kunde falla eller förändras …
… På Edens tid levde alla livsformer i ett högre och annorlunda tillstånd än det som nu råder. … Döden och fortplantningen hade ännu inte kommit till världen” (se Nordstjärnan, sep. 1982, s. 25).
2 Nephi 2:22–23. Vad är det för skillnad på synd och överträdelse?
Äldste Dallin H. Oaks förklarade skillnaden mellan synd och överträdelse: ”Kontrasten mellan synd och överträdelse påminner oss om den varsamma ordalydelsen i andra trosartikeln: ʼVi tror att människor kommer att straffas för sina egna synder och inte för Adams överträdelseʼ (kursivering tillagd). Den återspeglar också en välkänd skillnad i lagen. Vissa handlingar, såsom mord, är brott på grund av att de i sig är felaktiga. Andra handlingar, såsom att köra bil utan körkort, är brott enbart därför att de är förbjudna enligt lagen. Enligt dessa distinktioner var den handling som föranledde fallet inte en synd — det vill säga felaktig i sig — utan en överträdelse — felaktig därför att den formellt var förbjuden. Dessa ord används inte alltid för att beteckna olikheter, men denna slags distinktion förefaller meningsfull vad gäller fallets omständigheter” (Conference Report, okt. 1993, s. 98; eller Nordstjärnan, jan. 1994, s. 70).
”Adam föll för att människorna skulle kunna bli till”
Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum förklarade varför fallet var nödvändigt:
”Skapelsen kulminerade med Adam och Eva i Edens lustgård. De skapades till Guds avbild, med kroppar av kött och ben. Skapade till Guds avbild och ännu inte dödliga, kunde de inte bli gamla och dö. ʼOch de skulle inte ha fått några barnʼ [2 Nephi 2:23] eller upplevt livets prövningar … Skapelsen av Adam och Eva var en paradisisk skapelse, som krävde en viktig förändring innan de kunde uppfylla befallningen att få barn och således skänka jordiska kroppar åt förjordiska andebarn, söner och döttrar till Gud.
… Adams (och Evas) fall utgjorde den dödliga skapelsen och åstadkom de erforderliga förändringarna i deras kroppar, bland annat blodcirkulationen liksom andra förändringar. De kunde nu få barn. De och deras avkomma blev också underkastade skador, sjukdomar och död” (Conference Report, okt. 1996, s. 44–45; se också Nordstjärnan, jan. 1997, s. 32).
President James E. Faust gav ytterligare en beskrivning på hur fallet påverkade Adam och Eva såväl som alla deras avkomlingar:
”På grund av sin överträdelse blev Adam och Eva, efter att ha valt att lämna sitt tillstånd av oskuld (se 2 Nephi 2:23–25), förvisade från Guds närhet. Detta kallar kristenheten för fallet eller Adams överträdelse. Det är en andlig död eftersom Adam och Eva avlägsnades från Guds närhet och blev ʼfria att verka av sig själva och utan att påverkas av annatʼ (2 Nephi 2:26). De fick också kraft att frambringa liv, så att de skulle kunna lyda befallningen att ʼ föröka sig och uppfylla jordenʼ och glädjas över sina efterkommande (se 1 Mos 1:28).
På samma sätt blev alla deras barn förvisade från Guds närhet (se 2 Nephi 2:22–26). Adams och Evas avkomma var emellertid oskyldiga till den första synden, eftersom de inte hade någon del i den. Det skulle därför varit orättvist om hela mänskligheten hade fått lida för evigt för den överträdelse som våra första föräldrar, Adam och Eva, begick. Det blev nödvändigt att tillrättalägga denna orättvisa; härav behovet av Jesu försonande offer i hans roll som Frälsare och Återlösare. På grund av försoningens översinnliga handling är det möjligt för varje själ att få förlåtelse för sina synder, att få dem borttvättade och glömda (se 2 Nephi 9:6–9; Talmage, Trosartiklarna, s. 84). Denna förlåtelse är emellertid en följd av omvändelse och personlig rättfärdighet” (Conference Report, okt. 1988, s. 13–14; se också Nordstjärnan, jan. 1989, s. 10).
President Brigham Young (1801–1877) och president Joseph Fielding Smith hjälper oss förstå att Adams fall ingick i vår himmelske Faders plan:
”Var de [Adam och Eva] direkta motståndare till Gud och hans styre? Nej. Men de överträdde en Herrens befallning och genom denna överträdelse kom synden in i världen. Herren visste att de skulle göra detta och han hade planerat att de skulle göra det” (Discourses of Brigham Young, sammanst. av John A. Widtsoe [1954], s. 103).
”Adam gjorde bara vad han var tvungen att göra. Han åt av frukten av en god anledning, och det var för att öppna dörren och släppa in dig och mig och alla andra till denna värld …
… Om det inte hade varit för Adam skulle jag inte ha varit här, du skulle inte ha varit här. Vi skulle ha väntat i himlen som andar” (Joseph Fielding Smith, Conference Report, okt. 1967, s. 121–122).
Genom Mose 5:10–11 lär vi att Adam och Eva också satte stort värde på de välsignelser som var en följd av fallet. De förstod följande begrepp:
”Mina ögon [har] öppnats.” De hade kunskap om gott och ont (vers 10).
”I köttet skall jag åter få se Gud.” Uppståndelsen kunde äga rum från och med Herren Jesu Kristi ankomst (vers 10).
”Vi ska ha avkomlingar.” Fortplantning kom in i världen (se vers 11).
”Vi har kunskap om gott och ont.” Adam och Eva hade frihet att välja mellan gott och ont (se vers 11).
”Vi har känt glädje över vår återlösning och det eviga livet som Gud ger till alla de lydiga.” Försoningen kunde äga rum (se vers 11).
I Joseph Smiths översättning av Bibeln läser vi att Herren ”besökt” Josef, den son till Jakob som omtalas i Gamla testamentet, och att Josef tog emot stora löften om sina efterkommande (JSÖ, 1 Mos 50:24). Som Lehi vittnade: ”Josef såg i sanning vår tid” (2 Nephi 3:5), vilket innebar tiden för Lehi och hans avkomlingar, och visste att Gud i framtiden skulle uppresa ”en utvald siare” (vers 7), nämligen den profet som var hans namne (se vers 15). Dessutom visste Josef att det huvudsakligen skulle vara hans avkomlingar som Herren först skulle kalla i dessa sista dagar för att föra ut evangeliet till ytterligare förlorade medlemmar av Israels hus som skingrats bland jordens nationer, i överensstämmelse med det förbund som Gud ingått med Abraham (se Bible Dictionary, ”Joseph”, s. 716–717; Handledning för skriftstudier, ”Josef, Jakobs son”). Eftersom Herren höll sitt förbund med Josef kommer han dessutom att hålla sitt förbund med oss om också vi är rättfärdiga.
Lehis undervisning är ett utmärkt exempel på hur vår himmelske Fader hedrade det förbund han ingick med Josef. Vi kan lita på att Gud alltid ärar sina förbund.
En siare är en person som av Gud bemyndigats att med andliga ögon se sådant som Gud dolt för världen (Mose 6:35–38). Han är en uppenbarare och profet (Mosiah 8:13–16). I Mormons bok undervisade Ammon om att endast en siare kan använda särskilda uttydare, eller en urim och tummim (Mosiah 8:13; 28:16). En siare har kunskap om det förgångna, det närvarande och framtiden. I forna tider kallades en profet ofta för siare (1 Sam 9:9; 2 Sam 24:11).
President Brigham Young (1801–1877) bar vittne om den ”utvalde siaren” Joseph Smith, som inte bara var känd under tiden för Josef i Egypten, utan till och med före världens skapelse: ”Det bestämdes i evighetens råd, långt innan jordens grundvalar lades, att han, Joseph Smith, skulle vara den i den sista evangelieutdelningen i denna värld, som skulle frambringa Guds ord till människorna och motta fullheten av Guds Sons prästadömes nycklar och makt. Herren hade ögonen på honom och på hans far, och på hans farfar och på deras förfäder ända tillbaka till Abraham, och från Abraham till floden, från floden till Enok, och från Enok till Adam. Han har följt denna släkt och detta blod som det har flutit från sitt ursprung till födseln av denne man. Han [profeten Joseph Smith] förutordinerades i evigheten till att presidera över denna sista evangelieutdelning” (se Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young, s. 343).
Äldste Neal A. Maxwell gav ett flertal exempel på sanningar som siaren Joseph Smith kunde se med andliga ögon och som varit dolda för världen:
Uppenbarelse om universums omfattning och utvidgning (se Mose 1:33; L&F 76:24)
Uppenbarelse om Guds främsta målsättning (se Mose 1:39)
En siare skall Herren Gud uppresa som skall vara en utvald siare för min livsfrukt” (vers 6).
Herren sade att Joseph Smith Jr. skulle kallas ”siare, översättare, profet” (L&F 21:1) och att Joseph var utsedd att stå som överhuvud för denna tidsutdelning (se L&F 110:16; 112:32).
”Han skall vara högt aktad bland dina länders frukt” (vers 7).
Det finns miljontals ättlingar till folket i Mormons bok som betygar att Joseph Smith är återställelsens profet.
”Han skall … utföra ett verk för din livsfrukt … , vilket skall vara av stort värde för dem” (vers 7).
Många av Lehis barn har välsignats av det evangeliets ljus som återställdes av profeten Joseph Smith.
Han ska inte ”utföra något annat än det verk som jag befaller honom att utföra” (vers 8).
Joseph Smiths liv var inriktat på att göra Herrens vilja. I början av sin verksamhet blev han till exempel befalld att översätta Mormons bok: ”Och du har fått gåvan att översätta plåtarna, och detta är den första gåva jag gav dig. Och jag har befallt dig att du inte skall göra anspråk på någon annan gåva förrän min avsikt med denna är fullbordad, ty jag kommer inte att ge dig någon annan gåva förrän den är avslutad” (L&F 5:4).
Mose samlade in Israel från Egypten till det förlovade landet. Joseph Smith fick nycklarna av Mose att samla in Israel: ”Därför skall jag uppresa en man åt mitt folk som skall leda dem liksom Mose ledde Israels barn” (L&F 103:16). Detta är ett av de många sätt varpå Joseph liknade Mose.
”Jag skall ge makt att föra fram mitt ord till din livsfrukts avkomma” (vers 11).
Joseph Smith översatte och gav Lehis barn uppteckningen om deras förfäder (se L&F 3; 5; 10), liksom många andra uppenbarelser.
”Din livsfrukt … skall växa samman för att vederlägga falska läror” (vers 12)
Mormons bok och andra nutida uppenbarelser ger tydliga och auktoritativa förklaringar om många principer och lärdomar i evangeliet såsom de framställs i Bibeln (se L&F 20:8–15; 42:12).
”Ty det [evangeliet och dess förrättningar] Herren skall åstadkomma genom hans hand skall genom Herrens makt föra mitt folk till frälsning” (vers 15).
Det är genom kyrkans återställelse och Herrens förrättningar som profeten Joseph Smith visade oss hur vi ska uppnå evigt liv.
2 Nephi 3:12. Mormons bok och Bibeln ”skall växa samman”
President Boyd K. Packer förklarade hur Mormons bok och Bibeln har vuxit samman: ”Gamla och Nya testamentet … och … Mormons bok … sammanvävs nu på ett sådant sätt att man då man läser den ena dras till den andra. Då man lär av den ena får man upplysning genom den andra. De är i sanning ett i vår hand” (Conference Report, okt. 1982, s. 75; eller Nordstjärnan, apr. 1983, s. 100–101).
Äldste Bruce R. McConkie identifierade de folk som omtalas i 2 Nephi 3:18 på följande sätt: ”Lägg märke till dessa ord av Herren: ʼOch se, jag skall utse honom [Mormon] till att skriva din livsfrukts skrifter [nephiterna], åt din livsfrukt [lamaniterna]. Och din livsfrukts talesman [Joseph Smith] skall förkunna det.ʼ Det vill säga, Mormon skrev Mormons bok, men det som han skrev hämtades från de nephitiska profeternas skrifter, och dessa skrifter, sammanställda i en bok, översattes av Joseph Smith och sändes ut av honom till lamaniterna” (A New Witness for the Articles of Faith [1985], s. 426).
Frågor att begrunda
Vad är sambandet mellan skapelsen, fallet och försoningen?
Vad kan vi av uttrycket ”helvetets sömn” lära oss om Satans taktik? (2 Nephi 1:13).
Vilken relation finns det mellan de prövningar, motgångar och bedrövelser vi ställs inför och vad vår himmelske Fader vet att vi kan bli? (se 2 Nephi 2:2).
Föreslagna uppgifter
Skriv ett kort avsnitt om relationen mellan skapelsen, fallet och försoningen.
Hur skulle du med utgångspunkt från 2 Nephi 2:5–10 förklara behovet av Jesu Kristi försoning för någon som inte tillhör vår tro?
Skriv upp minst sex profetior i 2 Nephi 3 som har ett direkt samband med profeten Joseph Smith.