I Nephis sista skrifter ingår det som han definierade som ”Kristi lära” (2 Nephi 31:2, 21; 32:6). Äldste Jeffrey R Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade:
”I Mormons bok är ’Kristi lära’ enkel och direkt. Den inriktar sig enbart på evangeliets första principer, med uppmuntran till uthållighet och ståndaktighet och till att sträva framåt. Och det är verkligen i klarheten och enkelheten i ’Kristi lära’ som den har sin genomslagskraft.
…Kristi lära är inte komplicerad. Den är djupgående, vacker, målmedvetet klar och fullständig” (Christ and the New Covenant [1997], s. 49–50, 56).
Sträva efter att inrikta ditt liv på de enkla men djupa aspekter av Kristi lära som ger dig den Helige Andens sällskap och vägledning samt evig lycka och glädje.
Äldste Jeffrey R. Holland förklarade betydelsen av ”Kristi lära” i enlighet med 2 Nephi 31: ”Även om en formulering som ’Kristi lära’ lämpligen kan användas för att beskriva någon eller samtliga av Mästarens lärdomar, skulle inte desto mindre dessa magnifikt heltäckande och vackra formuleringar som finns överallt i Mormons bok, Nya testamentet och de sista dagarnas skrifter mera korrekt kunna kallas Kristi läror’. Lägg märke till att den formulering som Nephi använde sig av otvetydigt står i singularis. I Nephis avslutande vittnesbörd, och senare i Frälsarens egna tillkännagivande för nephiterna när han besökte dem, ligger betoningen på en exakt, fokuserad, särskild aspekt av Kristi lära, speciellt den som enligt profeten Joseph Smiths förkunnelse var ’evangeliets första principer och förordningar’” (Christ and the New Covenant,s. 49).
Under det att människosläktet måste döpas till syndernas förlåtelse döptes Frälsaren, som var helig och utan synd, som ett föredöme i ödmjukhet och lydnad. Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Jesus Kristus genom att bli döpt visade vägen för alla människor:
”Att träda in i Guds rike är så viktigt att Jesus döptes för att visa oss ’hur smal stigen och hur trång porten är genom vilken [vi] måste gå in’ (2 Nephi 31:9). …
Född av en jordisk mor lät sig Jesus döpas för att uppfylla sin Faders befallning att Guds söner och döttrar bör döpas. Han blev ett föredöme för oss alla i att ödmjuka sig inför sin himmelske Fader. Vi är alla välkomna att gå ned i dopets vatten. Han döptes för att betyga för Fadern att han ämnade hålla hans befallningar. Han döptes för att visa oss att vi bör ta emot den Helige Andens gåva (se 2 Nephi 31:4–9).
När vi följer Jesu exempel, betygar vi också att vi tänker omvända oss och lydigt hålla vår himmelske Faders bud. Vi ödmjukar oss med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande när vi erkänner våra synder och ber om förlåtelse för våra överträdelser (se 3 Nephi 9:20). Vi sluter förbund att vi är villiga att ta på oss Jesu Kristi namn och alltid minnas honom” (Conference Report, okt. 2000, s. 5; se också Liahona, jan. 2001, s. 7–8).
”Helhjärtat” visar på en total hängivenhet till Jesus Kristus, med rena och uppriktiga motiv, i stället för att bara låtsas följa Herren. President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet lade märke till detta hyckleri: ”Det finns personer som försöker tjäna Herren utan att förarga djävulen” (se ”Fredens pris”, Nordstjärnan, feb. 1984, s. 6).
Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum poängterade att det är viktigt att uppriktigt följa Herren:
”Lever vi verkligen efter evangeliet eller verkar vi bara vara rättfärdiga, så att de som är omkring oss antar att vi är trofasta, medan i verkligheten våra hjärtan och osedda handlingar inte är trogna Herrens lärdomar?
Är vi verkligen rättfärdiga eller låtsas vi lyda enbart när vi tror att andra ser på?
Herren har klargjort att han inte låter sig luras av det yttre, och han har varnat oss för att vara falska mot honom och mot andra. Han har rått oss att akta oss för dem som har ett falskt yttre, som uppvisar en ljus fasad som döljer en mörkare verklighet. Vi vet att Herren ’ser till hjärtat’ och inte till det yttre [1 Sam 16:7]” (Conference Report, apr. 1997, s. 17–18; se också Nordstjärnan, juli 1997, s. 14).
Jesus Kristus lärde att alla människor måste döpas i vatten och dessutom av Anden (se Johannes 3:5). Dopet i vatten måste åtföljas av dopet i Anden, vilket ibland kallas för dopet med eld. President Marion G. Romney lärde: ”Vikten av att ta emot den Helige Andens gåva kan inte uttryckas i ord. Det är det dop med eld som Johannes talar om. (Se Lukas 3:16.) Det är den ’andefödelse’ som Jesus talade med Nikodemus om [Johannes 3:5]” (Conference Report, apr. 1974, s. 134; se också Konferensrapport 1973–1975, s. 134).
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum klargjorde att konfirmationen inte är detsamma som att någon har tagit emot Andens dop:
”Efter vårt dop lade män med prästadömets myndighet händerna på vårt huvud och konfirmerade oss som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och förlänade oss den Helige Anden (se L&F 49:14). Orden ”ta emot den Helige Anden” under konfirmationen var en uppmaning att sträva efter Andens dop.
Profeten Joseph Smith lärde: ’Man kan lika gärna döpa en säck sand som en människa om dopet inte sker till syndernas förlåtelse och för erhållandet av den Helige Anden. Dopet i vatten är bara ett halvt dop och är till ingen nytta, om det inte åtföljs av den andra hälften — det vill säga dopet av den Helige Anden’ (History of the Church, 5:499). Vi döptes genom nedsänkning i vatten till syndernas förlåtelse. Vi måste också döpas av och nedsänkas i Herrens Ande, ’sedan kommer era synders förlåtelse genom eld och genom den Helige Anden’ (2 Nephi 31:17)” (Conference Report, apr. 2006, s. 29; se också Liahona, maj 2006, s. 29).
Äldste Lynn A. Mickelsen i de sjuttios kvorum förklarade att genom Frälsarens försoning innebär dopet i eld att man renas från synden: ”Genom Frälsarens försoning, genom att han gav sig som lösen för våra synder, bemyndigar han den Helige Anden att rena oss i ett dop av eld. När den Helige Anden bor i oss så bränner hans renande närhet bort syndens orenhet. När beslutet väl är fattat inleds den renande processen” (Conference Report, okt. 2003, s. 11; eller Liahona, nov. 2003, s. 12).
Vid ett av de sällsynta tillfällen då Faderns röst hördes vittnade han: ”Ja, min Älskades ord är sanna och trovärdiga. Den som håller ut intill änden han skall bli frälst” (2 Nephi 31:15). Senare sade han att de som håller ut intill änden ”skall få evigt liv” (vers 20). De heliga ord som Nephi hörde från Fadern visar att ett av de mest betydelsefulla löftena i evangeliet är att de som håller ut ”intill änden [får] evigt liv” (3 Nephi 15:9).
Uttryckssättet ”hålla ut intill änden” används ofta för att påminna om behovet av att tålmodigt uthärda svårigheter under vårt liv. Äldste Joseph B. Wirthlin förklarade att uthållighet intill änden också innebär fortsatt trofasthet mot Kristus till slutet av vårt liv:
”Uthållighet intill änden är läran att fortsätta på stigen som leder till evigt liv efter att ha börjat gå på stigen genom tro, omvändelse, dop och den Helige Andens gåva. Att hålla ut intill änden kräver hela vårt hjärta, eller som profeten Amaleki i Mormons bok lär, vi måste ’komma till honom, och frambära hela [vår] själ som ett offer åt honom, och fortsätta att fasta och be, och hålla ut intill änden. Då skall [vi], så sant Herren lever, bli frälsta’ [se Omni 1:26].
Att hålla ut intill änden betyder att vi stadigt planterar oss i evangeliets jordmån, att vi håller oss i kyrkans huvudfåra, ödmjukt tjänar våra medmänniskor, lever kristuslika liv och håller våra förbund. De som håller ut är i jämvikt, ihärdiga, ödmjuka, förbättrar sig ständigt och är utan skrymteri eller svek. Deras vittnesbörd grundar sig inte på världsliga omständigheter — det är grundat på sanning, kunskap, upplevelser och Anden” (Conference Report, okt. 2004, s. 107; se också Liahona, nov. 2004, s. 101).
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, lärde att dopet inte bara innebär inträde till kyrkan utan att det också är den nödvändiga vägen för att få evigt liv: ”När Herren var på jorden gjorde han det mycket klart att det fanns en väg, och endast en väg, varigenom människan kan bli frälst. ’Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’ (Johannes 14:6.) Om man fortsätter på den vägen är det två saker som framstår som absolut fastställda. För det första, i hans namn vilar myndigheten att säkerställa mänsklighetens frälsning. ’Det finns inte under himlen något annat namn … genom vilket vi blir frälsta.’ (Apg 4:12.) Och därefter, det finns en nödvändig förrättning — dop — som utgör en port genom vilken varje själ måste gå för att få evigt liv” (Conference Report, okt. 1975, s. 145; se också Nordstjärnan, apr. 1976, s. 79).
Äldste David A. Bednar lärde att vi kommer till Kristus genom att hela vårt liv sträva framåt i ständig lydnad: ”Att komma till Kristus är inte något som sker genom någon enstaka händelse med en bestämd början och ett bestämt slut. I stället är det en process som utvecklas och fördjupas under en hel livstid. Som ett första steg i denna process måste vi inhämta kunskap och lära oss om Jesus och hans liv, lärdomar och verksamhet. Men för att vi verkligen ska komma till honom krävs det en konsekvent lydnad och en strävan att bli lik Jesus i våra tankar, motiv, ord och handlingar. Medan vi ’strävar framåt’ (se 2 Nephi 31:20) på lärjungeskapets stig kan vi hålla oss till Frälsaren med en förväntan om att han håller sig till oss, vi kan söka honom med all iver med hopp om att vi ska finna honom, vi kan be med tillit till att vi ska få, och vi kan klappa och veta att det skall öppnas för oss (se L&F 88:63)” (”Emedan vi kunna se dem”, Liahona, apr. 2006, s. 16–18).
I orden ”mättar er med Kristi ord” (2 Nephi 31:20) jämförs vår villighet att ta emot Kristi ord med att äta en överdådig måltid. Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum lärde att vi mättar oss med Kristi ord när vi önskar få dem och lyder dem: ”Att mätta sig med Kristi ord innebär mer än att smaka. Det innebär att njuta av dem, ta till sig dem. Vi tar till oss skrifterna genom att glatt och nyfiket studera dem och sedan följa dem. När vi mättar oss med Kristi ord blir de inskrivna ’i [våra] hjärtan, på tavlor av kött och blod’ [2 Kor 3:3]. De blir en integrerad del av vår natur” (Conference Report, okt. 2000, s. 19; se också Liahona, jan. 2001, s. 21).
Var kan vi mätta oss med ”Kristi ord”? President Ezra Taft Benson (1899–1994) klargjorde: ”För att citera Mormons bok behöver vi ’tro på Kristus och inte förneka honom’. (2 Nephi 25:28.) … Vi behöver ’komma till Kristus och bli fullkomnade i honom’. (Moroni 10:32.) … Vi behöver komma och ’mätta [oss] med Kristi ord’ (se 2 Nephi 31:20), som vi tar emot genom hans skrifter, hans smorda och hans Helige Ande” (A Witness and a Warning [1988], s. 51).
Äldste Robert D. Hales förklarade att man mättar sig med Kristi ord genom att absorbera och införliva hans undervisning, på samma sätt som man absorberar och införlivar en måltid: ”Om vi ska mätta oss med Kristi ord måste vi studera skrifterna och ta till oss hans ord genom att begrunda dem och göra dem till en del av varje tanke och handling” (Conference Report, okt. 1998, s. 16; eller Nordstjärnan, jan. 1999, s. 16).
Mera nyligen talade äldste Hales om att mätta sig med skrifterna som ett sätt att höra Herrens röst i vårt liv:
”Om vi inte har Guds ord, eller om vi inte håller fast vid och följer Guds ord, kommer vi att vandra på främmande stigar och gå förlorade som individer, familjer och nationer.
Liksom röster ur stoftet ropar Herrens profeter till oss på jorden idag — håll fast vid skrifterna! Klamra er fast vid dem, låt dem leda er, lev efter dem, gläds över dem och mätta er med dem. Småät inte. De är ’Guds kraft till frälsning’ [L&F 68:4] som leder oss tillbaka till vår Frälsare, Jesus Kristus.
Om Frälsaren levde ibland oss idag så skulle han undervisa oss ur skrifterna som han gjorde när han levde på jorden. … Hans ord genljuder: ’[Forska] i Skrifterna … det är dessa som vittnar om mig’ [Johannes 5:39] — ett vittnesbörd från den Helige Anden, för ’genom den Helige Andens kraft kan ni få veta sanningen om allting’ [Moroni 10:5]. …
Vilken härlig välsignelse! För när vi vill tala till Gud så ber vi. Och när vi vill att han ska tala till oss, rannsakar vi skrifterna, för hans ord uttalas genom hans profeter. Då undervisar han oss när vi lyssnar till den Helige Andens maningar” (Conference Report, okt. 2006, s. 26–27; se också Liahona, nov. 2006, s. 26–27).
De som tagit emot den Helige Anden och blivit döpta med eld inspireras av den Helige Anden med förmågan och ordförrådet att ”tala med änglars tunga” så att de kan ”högt lovprisa Israels Helige” (2 Nephi 31:13). Att tala med änglars tunga innebär inte nödvändigtvis att en person talar på ett annat språk.
President Boyd K. Packer förklarade att vi talar med änglars tunga när vi talar genom den Helige Andens inflytande: ”Nephi förklarade att änglar talar genom den Helige Andens kraft, och du kan tala med änglars tunga, vilket helt enkelt betyder att du kan tala genom den Helige Andens kraft. Den är tyst. Den är osynlig. Det kommer ingen duva. Det kommer inga tungor som av eld. Men kraften finns där” (se ”Den Helige Andens gåva: Vad varje medlem bör veta”, Liahona, aug. 2006, s. 21–22).
Mormons bok lovar att ”Kristi ord skall tillkännage för er allt ni bör göra” (2 Nephi 32:3). Äldste W. Rolfe Kerr från de sjuttios kvorum förklarade att Kristi ord kan vägleda oss på samma sätt som Liahona vägledde Lehis familj genom ödemarken: ”Därför ser vi, bröder och systrar, att Kristi ord kan vara som en personlig Liahona för var och en av oss, och visa oss vägen. Låt oss inte vara försumliga, därför att vägen är lätt. Låt oss i tro införliva Kristi ord i vårt sinne och hjärta, som de finns upptecknade i heliga skrifter och som de förkunnas av levande profeter, siare och uppenbarare. Låt oss med tro och flit mätta oss med Kristi ord, ty Kristi ord kommer att bli vår andliga Liahona som visar oss allt som vi ska göra” (Conference Report, apr. 2004, s. 38; eller Liahona, maj 2004, s. 37).
President Henry B. Eyring i första presidentskapet bekräftade betydelsen och fördelarna med den Helige Andens närvaro genom regelbundna dagliga skriftstudier: ”En annan enkel sak som gör att Gud kan ge oss styrka är att vi mättar oss med Guds ord: Läs och begrunda kyrkans standardverk och de levande profeternas ord. Det finns ett löfte om hjälp från Gud som kommer genom dagliga skriftstudier. När vi troget studerar skrifterna kommer den Helige Anden till oss” (Conference Report, apr. 2004, s. 16; eller Liahona, maj 2004, s. 18).
Äldste Spencer J. Condie i de sjuttios kvorum påpekade att skrifterna underlättar den Helige Andens umgänge när vi ställs inför viktiga beslut: ”Ni kanske står inför beslut angående mission, er framtida yrkeskarriär och slutligen äktenskap. När ni läser skrifterna och ber om vägledning, kanske ni inte ser svaret i form av tryckta ord på en sida, men när ni läser kommer ni att få särskilda intryck och maningar, och som utlovat kommer den Helige Anden att ’visa er allt vad ni bör göra’ [se 2 Nephi 32:5]” (Conference Report, apr. 2002, s. 53; se också Liahona, maj 2002, s. 50).
President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet framhöll att bönen är en livlina till Gud: ”När Gud satte människan på jorden blev bönen en livlina mellan människorna och Gud. Därför började man i Adams generation att ’åkalla HERRENS namn’ [1 Mos 4:26]. I alla släktled sedan dess har bönen uppfyllt ett mycket viktigt mänskligt behov. Vi har alla problem som vi inte kan lösa och svagheter som vi inte kan övervinna utan att i bön sträcka oss efter en högre kraftkälla. Denna källa är den Gud i himlen som vi ber till i Jesu Kristi namn [se 2 Nephi 32:9; 3 Nephi 20:31]. När vi ber bör vi tänka på att vår Fader i himlen besitter all kunskap, förståelse, kärlek och medkänsla” (Conference Report, apr. 2002, s. 67; eller Liahona, juli 2002, s. 62).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum gav ett exempel på att överföra evangeliet ”till människobarnens hjärtan” (2 Nephi 33:1):
”President Hinckley gav ett viktigt komplement till befallningen att undervisa genom Anden, när han gav följande uppfordran:
’Vi måste … få våra lärare att tala ur hjärtat och inte ur sina böcker, att förmedla sin kärlek till Herren och detta underbara verk. På något sätt kommer det att tända en gnista i hjärtat hos dem som de undervisar’ [Teachings of Gordon B. Hinckley (1997), s. 619–620].
Det är vårt mål: Att få kärleken till Gud och ett engagemang för Jesu Kristi evangelium att ’börja brinna’ i deras hjärtan som vi undervisar” (Conference Report, okt. 1999, s. 103; eller Nordstjärnan,jan. 2000, s. 97).
Äldste David A. Bednar förklarade att ordets hörare också måste vara villiga att ta emot genom Anden: ”Nephi lär oss: ’När en människa talar genom den Helige Andens kraft överför den Helige Andens kraft ordet till människobarnens hjärtan” (2 Nephi 33:1). Lägg märke till hur Andens kraft frambringar budskapet till men inte nödvändigtvis in i hjärtat. En lärare kan förklara, visa, övertyga och vittna, och göra det med stor andlig kraft och effektivitet. Men till sist är det så att innehållet i ett budskap och den Helige Andens vittnesbörd endast tränger in i hjärtat om mottagaren tillåter det” [en kväll med äldste David A. Bednar, 3 feb. 2006], s. 1, www.ldsces.org; se också L&F 50:14, 17–20).
President Ezra Taft Benson lärde att en av våra uppgifter som medlemmar i kyrkan är att förkunna för andra att dessa ord kommer från Jesus Kristus genom hans tjänare: ”Vår främsta uppgift är att förkunna evangeliet och att göra det på ett effektivt sätt. Vi ska inte känna oss tvungna att bemöta varje invändning. Varje människa ställs slutligen upp mot trons mur och där måste hon ta ställning. ’Och om de inte är Kristi ord så döm själva — ty Kristus skall visa er med makt och stor härlighet att de är hans ord, på den yttersta dagen. Och ni och jag skall stå ansikte mot ansikte inför hans skrank, och ni skall veta att jag har fått befallning av honom att skriva detta.’ (2 Nephi 33:11.) Varje människa måste själv döma, och veta, att Gud kommer att hålla henne ansvarig” (Conference Report, apr. 1975, s. 95–96; se också Nordstjärnan, aug. 1975, s. 44).
Nephi sade att han skulle möta oss vid domarskranket. Intressant nog uttalade sig Jakob och Moroni på ett liknande sätt (se Jakobs bok 6:13; Moroni 10:27).
Frågor att begrunda
Varför är ”sträva framåt” en viktig del av att hålla ut intill änden?
Nephi gav rådet att vi ”alltid måste be” (2 Nephi 32:9). Hur kan du bäst göra detta med tanke på omständigheterna i ditt liv?
Vad gör störst intryck på dig i Nephis sista vittnesbörd? (se 2 Nephi 33:10–14).
Föreslagna uppgifter
Läs kommentaren i det här kapitlet och utvärdera dina egna vanor av personliga skriftstudier och bön. Kvalificerar de sig som att mätta sig med Kristi ord och ständig bön? (se 2 Nephi 32:3 9). Gör nödvändiga anpassningar i dina skriftstudier för att få dem att bättre harmoniera med Nephis lärdomar.
Förbered en hemaftonslektion med utgångspunkt från 2 Nephi 31–33 om Nephis utläggning av ”Kristi lära” (2 Nephi 31:2). Hjälp din familj förstå vad Nephi menade när han sade: ”Detta är vägen, och det finns ingen annan väg, och inte heller något annat namn givet under himlen varigenom människan kan bli frälst i Guds rike” (2 Nephi 31:21).