Alma 36–39 innehåller Almas sista råd till sina tre söner: Helaman, Shiblon och Corianton. Det var stor skillnad på de råd som gavs till trofasta Helaman och Shiblon och de råd som gavs till den vilsegångne Corianton. Till en viss grad avgör vi vilka slags råd vi får i vårt liv genom vår trofasthet mot de råd som vi redan fått (se Alma 12:9–11).
Berättelsen om Almas omvändelse bidrar med ett av de tydligaste exemplen på hur vi kan veta när vi blivit förlåtna för våra synder. Genom Almas råd till Shiblon får vi kunskap om ståndaktighetens kraft och värde i vårt liv. De gripande råd som gavs till Corianton lär oss slutligen hur allvarliga och nedbrytande sexuella överträdelser är.
Kiasm, ibland kallad omvänd parallellism eller korsställning, är en hebreisk litterär stil där ord eller tankar arrangerats i en viss ordning och därefter upprepas i omvänd ordning. Denna repetition framhåller viktiga tankar och ord. Dessutom är ofta författarens huvudtanke förlagd till mitten av kiasmen.
Alma använde sig av en kiasm för att återge berättelsen om sin omvändelse för sin son Helaman. Närvaron av semitiska litterära former som kiasmer i Mormons bok är ett externt vittne om att boken är det som profeten Joseph Smith utgav den för att vara: en översättning av en forntida text skriven på ett Mellanöstern-språk.
Följande diagram hjälper dig att upptäcka kiasmen i Alma 36. Av bekvämlighetsskäl har beteckningarna i översikten lagts ut från vänster till höger. De inleds med bokstaven A och slutar med bokstaven P. Den tanke som sålunda uttrycks i inledningsversen av kiasmen, Alma 36:1 (med beteckningen A), upprepas i kiasmens sista vers, Alma 36:30 (också med beteckningen A). Tanken i Alma 36:2 (med beteckningen D) upprepas i vers 29 (också med beteckningen D), och så vidare.
Lägg märke till att det centrala budskapet i kiasmen inriktar sig på tiden i Almas liv då han upplevde stor smärta och sorg och vände sig till Jesus Kristus för att bli befriad (se Alma 36:17–18).
Alma 36:2–3 fortsätter ett tema som betonas genom hela Mormons bok. Nephi inleder sin redogörelse genom att säga att han tänker visa oss att ”Herrens ömma barmhärtighet är över alla dem som han har utvalt på grund av deras tro, så att han gör dem mäktiga, ja, ger dem kraft till befrielse” (1 Nephi 1:20). I Alma 36 lärde Alma sina söner att minnas sina fäders fångenskap och hur Gud befriade dem som satte sin lit till honom (se Alma 36:2–3, 29).
Senare förmanade Moroni oss att ”komma ihåg hur barmhärtig Herren har varit mot människobarnen, från Adams skapelse” (se Moroni 10:3). Kanske Alma den yngre formulerade det mest slagkraftigt av alla: ”Och se, nu säger jag till er mina bröder, ni som tillhör denna kyrka: Har ni i minnet tillräckligt bevarat era fäders fångenskap? Ja, och har ni i minnet tillräckligt bevarat hans barmhärtighet och tålamod med dem? Och har ni dessutom i minnet tillräckligt bevarat att han befriade deras själar från helvetet?” (Alma 5:6).
Alma 36:6–10. Alma ”föll till marken” — två dagar eller tre?
”Somliga läsare av Mormons bok har hävdat att det finns en motsägelse i redogörelserna för Almas omvändelse enligt uppteckningarna i Mosiah 27:23 och Alma 36:10. Det är riktigt att det står ’två dagar och två nätter’ i en redogörelse och att det i den andra står ’tre dagars och tre nätters tid’, men det finns ingen uppenbar motsägelse eftersom de inte syftar på exakt samma sak. I redogörelsen i Mosiahs bok hänvisar tidselementet tydligt till den period då prästernas fastade, ingen exakt tidsperiod anges för Almas medvetslösa tillstånd. Lägg märke till de väsentliga detaljerna i redogörelsen: När Alma konfronterades av ängeln och insåg den väldiga omfattningen av sina synder föll han till marken som om han vore död. Därefter fördes han till sin fader i sitt hjälplösa tillstånd. Almas fader kallade därefter på prästerna i kyrkan och ’sedan de fastat och bett under en tid av två dagar och två nätter återfick Almas lemmar sin styrka, och han stod upp’. (Mosiah 27:22–23. kursivering tillagd.) Men det är tydligt att ’tre dagars och tre nätters tid’ i Almas bok syftar på hela den tid då Alma inte kunde öppna sin mun eller använda sina lemmar (Alma 36:10)” (Daniel H. Ludlow, A Companion to Your Study of the Book of Mormon [1976], s. 217–218).
President Ezra Taft Benson (1899–1994) undervisade om skillnaden mellan världslig sorg och den djupare sorgen efter Guds vilja som är nödvändig för omvändelse:
”Det är inte ovanligt att män och kvinnor här i världen känner samvetskval över sådant som de gör fel. Ibland beror det på att deras handlande orsakat dem eller deras nära och kära stor sorg och förtvivlan. Ibland beror deras sorg på att de har upptäckts och blivit straffade för sina gärningar. Sådana världsliga känslor är inte en ’sorg efter Guds vilja’ …
En sorg efter Guds vilja är en Andens gåva. Det är en djup insikt om att våra handlingar har sårat vår Fader och Gud. Det är en klar och intensiv medvetenhet om att vårt uppträdande har fått Frälsaren, han som inte begick någon synd, han den störste av alla, att utstå ångest och lidande. Våra synder fick honom att blöda ur varje por. Det är denna mycket påtagliga mentala och andliga smärta som i skrifterna kallas ’ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande’. (Se 3 Nephi 9:20; Moroni 6:2; L&F 20:37; 59:8; Ps 34:18; 51:17; Jesaja 57:15.) En sådan ande är en absolut nödvändighet om sann omvändelse skall kunna ske” (se ”En mäktig förändring i våra hjärtan”, Nordstjärnan, mars 1990, s. 4, 5).
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum förklarade ytterligare en av anledningarna till en sorg efter Guds sinne: ”Syndens smärtsamma följder insattes avsiktligt i en barmhärtig himmelsk Faders lycksalighetsplan, så att du inte skulle följa denna tragiska bana i livet. En syndare lider inte bara i det här livet, utan synder som inte har blivit förlåtna genom sann omvändelse kommer också att förorsaka lidande på andra sidan slöjan [se L&F 19:4, 15–24]” (Conference Report, okt. 2002, s. 94; eller Liahona, nov. 2002, s. 87).
Alma 36:17–21. ”Jag kunde inte längre komma ihåg mina kval”
President Spencer W. Kimball (1895–1985) framhöll behovet av att helt förlita sig på Jesus Kristus under omvändelseprocessen:
”Genom Almas berättelse kan en känslig läsare i visst mått identifiera sig med honom, känna hans smärta och uppleva hans starka ångest inför insikten om djupet och vidden av hans synd. Läsaren kan då också ta del av den stora lättnad som Alma också skulle finna. Hur fick han denna lättnad? På samma sätt som varje överträdare gör det — genom att få del av förlåtelsens under genom äkta omvändelse och genom att helt och hållet förlita sig på Jesu Kristi barmhärtighet …
Ångest vändes nu i glädje, smärta i lugn, mörker i ljus. Endast nu kunde Alma få frid. Han klargjorde för sin son Shiblon vilken som var den enda källan till denna frid.
’Och inte förrän jag ropade till Herren Jesus Kristus om barmhärtighet fick jag förlåtelse för mina synder. Men se, jag ropade till honom, och jag fick frid i min själ’ (Alma 38:8)” (Förlåtelsens under [1969], s. 308–309).
President Ezra Taft Benson förklarade att uppriktig omvändelse kräver en hjärtats förändring:
”Omvändelse betyder … mer än att bara ändra sitt beteende. Det finns många män och kvinnor i världen som visar prov på stor viljekraft och självdisciplin när det gäller att övervinna ovanor och köttets svagheter. Samtidigt skänker de inte Mästaren en tanke, ibland förkastar de till och med honom öppet. Att ändra sitt beteende på detta sätt är inte det samma som sann omvändelse, även om det är ett steg i positiv riktning …
Omvändelse innebär mer än att ändra sitt handlande, det innebär en förändring i hjärtat” (”En mäktig förändring i våra hjärtan”, Nordstjärnan, mars 1990, s. 4).
Alma 36:23–24. Bevis för att en person har fötts på nytt
President Ezra Taft Benson beskrev den förändring som är en del av den nya födelsen: ”När vi undergått denna mäktiga förändring, vilken endast kan ske genom tro på Jesus Kristus och Andens inflytande på oss, är det som om vi blivit en ny människa. Vi kan därför likna denna förändring vid en pånyttfödelse. Tusentals av er har upplevt denna förändring. Ni har övergivit ett liv i synd, en synd som ibland varit djup och kränkande, och genom att låta Kristi blod verka i era liv har ni blivit rena. Ni vill inte gå tillbaka till ert gamla liv. Ni har i realiteten blivit en ny människa. Det är detta som menas med en förändring i hjärtat” (”En mäktig förändring i våra hjärtan”, Nordstjärnan, mars 1990, s. 4).
Alma refererade till ett återkommande tema i Mormons bok om att ha framgång i landet. Alma 36:30 sätter in orden i sitt sammanhang. Avsikten är inte nödvändigtvis att alla invånare ska bli materiellt rika i det här livet. Snarare har ordet framgång en andlig betydelse. Versen lär oss att om vi inte ”håller Guds bud” kommer vi inte att ha framgång utan ”bli avskur[na] från hans närhet”. De som har framgång i landet är följaktligen de som välsignats andligen med en närhet till Herren. De följer ett spår som leder till inträde i Herrens närhet.
För att hjälpa sin son Helaman att förbereda sig för att vara den andlige ledaren och folkets nye förvaltare av uppteckningarna framhöll Alma betydelsen av skrifterna. Några viktiga punkter han tog upp är att Herren kommer att bevara mässingsplåtarna och den nephitiska uppteckningen på ett förunderligt men enkelt sätt (se Alma 37:1–5). Han befallde sin son att föra en uppteckning över sitt folk och lärde honom att skrifterna har utformats för att vidga vårt minne, övertyga oss om våra felaktiga vägar och föra oss till kunskap om Gud och hans frälsningsplan (se v. 8–9). Därefter påminde han sin son om att bara den som håller buden är värdig att föra en helig uppteckning (v. 14–16). Alma lovade vidare sin son, och oss, att efterlevnad till Kristi ord ”för oss bortom denna sorgens dal till ett långt bättre löftets land” (vers 45).
Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum beskrev hur vi kan få ut mer av våra personliga skriftstudier: ”Skrifterna innehåller Kristi ord och är reservoarer av levande vatten som vi har nära tillgång till och från vilka vi kan dricka mycket och länge. Ni och jag måste se till att komma till Kristus som är ’källan med levande vatten’ (1 Nephi 11:25; jämför Ether 8:26; 12:28), genom att läsa (se Mosiah 1:5), studera (se L&F 26:1), forska i (se Johannes 5:39; Alma 17:2), och mätta oss med (se 2 Nephi 32:3) Kristi ord såsom de återfinns i de heliga skrifterna. När vi gör det kan vi få både andlig vägledning och andligt beskydd under vår jordiska resa” (”En reservoar av levande vatten” [KUV:s brasafton för unga vuxna, 4 feb. 2007], s. 1).
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum undervisade om betydelsen av att ge akt på små och enkla medel:
”Vi ser oerhörda, världsomfattande händelser. Vi måste emellertid komma ihåg att den avsikt som Herren har med våra liv i regel uppfyllts medelst små och enkla medel, och inte genom det märkliga och sensationella …
Stora och förunderliga händelser tycks motivera oss, men små saker fängslar inte ofta vår uppmärksamhet. Alma, som visste att Liahona fungerade genom tro, sade: ’Men eftersom dessa underverk åstadkoms genom små medel … När [Lehis folk] var försumliga och glömde att utöva sin tro och flit då upphörde de förunderliga verkningarna, och de gjorde inga framsteg på sin resa’ (Alma 37:41).
Hindras vår resa ibland när vi glömmer hur betydelsefulla små medel är? (se Alma 37:46). Inser vi att små händelser och val bestämmer vilken riktning våra liv tar, precis som små roder bestämmer vilken riktning stora fartyg tar? (se Jakobs brev 3:4; L&F 123:16) …
Vi behöver ha familjebön och enskilda böner; studera skrifterna, särskilt Mormons bok; hålla familjens hemafton; följa Frälsarens uppmaning att älska varandra; vara omtänksamma, vänliga och snälla mot varandra inom familjen. Genom dessa och andra liknande små och enkla saker har vi fått löftet att våra liv ska fyllas av frid och glädje” (Conference Report, apr. 1990, s. 4, 8; se Nordstjärnan, juli 1990, s. 4, 6).
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum räknade upp några sätt varpå kraften i Mormons bok visar sig: ”Vad är då kraften i Mormons bok? Den förkunnar det eviga evangeliet, den samlar in Israel, den bygger upp det Nya Jerusalem, den förbereder ett folk för Kristi andra ankomst, den inleder tusenårsriket — åtminstone spelar den en så betydelsefull roll i allt detta att dess värde och kraft knappast kan överskattas” (The Millennial Messiah [1982], s. 171).
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, förklarade att alltför detaljerad undervisning om synden kan uppväcka ens nyfikenhet att experimentera med den:
”Jag är övertygad om att två av de största misstagen vi kan göra är att undervisa för mycket om ämnet och att undervisa om det vid fel tillfälle …
Jag vet att det har hänt mer än en gång att en ung man eller kvinna har förletts till att experimentera med grov omoral på grund av en idé personen fick under en intervju med biskopen.
De som undervisar, och jag syftar på ledare, på lärare, på föräldrar, bör tänka på detta. Föreställ er en far och en mor som ger sig av från hemmet en tid. Just när de ska gå ut genom dörren säger de till sina små barn som lämnas utan tillsyn under deras frånvaro: ’Var snälla nu, barn. Vad ni än gör medan vi är borta, ta inte in pallen i skafferiet och klättra inte upp till fjärde hyllan och flytta inte på lådan med kex för att hämta säcken med bönor och ta inte ut en böna som ni stoppar i näsan!’
En del av oss är precis så dåraktiga. Vi vet alla vad som kommer att hända så fort som de föräldrarna stänger dörren bakom sig. Förvisso kan vi vara klokare än så. Ungdomar bör från första början veta att kyskhet är ett heligt ämne” (Teach Ye Diligently [1975], s 256–257).
Hur blir vi välsignade av att ”lära oss i vår ungdom att hålla Guds bud”?
President Ezra Taft Benson beskrev den kraft som kommer av att lära sig att hålla buden tidigt i livet medan man fortfarande är ung: ”Ge mig en ung man som har hållit sig moraliskt ren och som trofast närvarat vid kyrkans möten. Ge mig en ung man som har ärat sitt prästadöme och som gjort sig förtjänt av Plikt mot Gud-utmärkelsen och är en framstående scout. Ge mig en ung man som har gått ut seminariet och som har ett brinnande vittnesbörd om Mormons bok. Ge mig en sådan ung man och jag ska ge er en ung man som kan utföra under åt Herren på missionsfältet och under hela sitt liv” (Conference Report, apr. 1986, s. 59; se Nordstjärnan, nr. 6 1986, s. 43).
Skrifterna ger flera exempel på att Herren kallar dem som fortfarande befinner sig i sin ungdom att vara hans ledare: Joseph Smith var 14 år (se Joseph Smith — Historien 1:7); Mormon var 15 år (se Mormon 1:15); Samuel i Gamla testamentet var fortfarande en ”pojke” när Herren kallade honom (1 Sam 3:1–10).
President Joseph F. Smith vittnade om förhållandet mellan att hålla buden tidigt i livet och att bli kallad att tjäna Herren senare: ”Om ni ser er omkring idag, vilka är då ledarna bland Guds folk om inte de som tidigt och nitiskt ägnade sig åt tron? Ni kan på förhand säga vilka som kommer att bli ledare genom att iaktta de pojkar som visar prov på renhet och självaktning och som är uppriktiga i alla goda värv. Herren kommer inte att utvälja män ur någon annan kategori av sitt folk … Den motsatta inriktningen, att vänta med att tjäna Herren tills ungdomens vildhavre har såtts, är klandervärt. Det är alltid något som fattas hos den man som tillbringar sin ungdom i ogudaktighet och synd och sedan vänder sig till rättfärdighet under senare år … Ånger och bitterhet blir följden då man sent i livet omvänder sig från ungdomens dårskaper och synder, men det finns tröst och riklig belöning i att tjäna Herren under de tidiga mannaårens kraftfulla dagar” (Evangeliets lära, , s. 277–278).
Under årens lopp har ett flertal generalauktoriteter beskrivit olika sätt varpå Herren fortsätter att vägleda oss på vår färd genom livet, som en Liahona.
Äldste W. Rolfe Kerr i de sjuttios kvorum jämförde Kristi ord med Liahona: ”Därför ser vi, bröder och systrar, att Kristi ord kan vara som en personlig Liahona för var och en av oss, och visa oss vägen. Låt oss inte vara försumliga, därför att vägen är lätt. Låt oss i tro införliva Kristi ord i vårt sinne och hjärta, som de finns upptecknade i heliga skrifter och som de förkunnas av levande profeter, siare och uppenbarare. Låt oss med tro och flit mätta oss med Kristi ord, ty Kristi ord kommer att bli vår andliga Liahona som visar oss allt som vi ska göra” (Conference Report, apr. 2004, s. 38; eller Liahona, maj 2004, s. 37).
President Thomas S. Monson jämförde Liahona med en patriarkalisk välsignelse: ”Samme Herre som försåg Lehi med en Liahona förser dig och mig idag med en sällsynt och värdefull gåva som ger vägledning i vårt liv … Den gåva som jag syftar på kallas för en patriarkalisk välsignelse” (Live the Good Life [1988], s. 36).
President Spencer W. Kimball jämförde Liahona med Kristi ljus, eller vårt samvete:
”Skulle ni inte vilja ha ett sådant klot … ?
Herren gav … varje person ett samvete som säger till honom varje gång han börjar gå på orätt väg …
Varje barn har fått detta” (Conference Report, okt. 1976, s. 117; se Nordstjärnan, apr. 1977, s. 36).
Äldste David A. Bednar jämförde Liahona med den Helige Andens gåva:
”När vi strävar framåt längs livets stig får vi vägledning av den Helige Anden precis som Lehi vägleddes av Liahona …
Den Helige Anden fungerar i vårt liv på samma sätt som Liahona fungerade för Lehi och hans familj, i förhållande till vår tro, flit och uppmärksamhet …
Och den Helige Anden är för oss idag det sätt som vi kan få, ”med små och enkla medel” (Alma 37:6), en större insikt om Herrens vägar …
Herrens Ande kan vara vår vägvisare och välsigna oss med vägledning, undervisning och andligt skydd under vår jordiska resa” (Conference Report, apr. 2006, s. 31; eller Liahona, maj 2006, s. 30–31).
En tygel är en del av betslet, som används för att styra hästar. Med betslet på huvudet och bettet i munnen på hästen kan ryttaren kontrollera den med hjälp av tyglarna.
Äldste Bruce C. Hafen i de sjuttios kvorum och hans hustru Marie förklarade att meningen med en tygel är att kontrollera, inte förgöra, önskningar och lidelser: ”Är det klokt med självdisciplin därför att det är något fel med våra lidelser, eller därför att det är någonting rätt med dem? Alma lärde sin son: ’Se … till att du tyglar alla dina lidelser så att du kan fyllas med kärlek’ (Alma 38:12; kursivering tillagd). Han sade inte att vi skulle eliminera eller ens undertrycka våra lidelser, utan tygla dem — tämja, kanalisera och fokusera dem. Varför? Därför att disciplin möjliggör en rikare, djupare kärlek” (The Belonging Heart [1994], s. 302).
”Ha inga sexuella relationer före äktenskapet och var fullständigt trogen mot din make/maka inom äktenskapet. Satan kan fresta dig att tänka att sexuell intimitet före äktenskapet är acceptabelt när två människor är förälskade. Det är inte sant. I Guds ögon är sexuella synder oerhört allvarliga eftersom de svärtar ner den kraft Gud har gett oss för att skapa liv ….
Gör inget före äktenskapet för att väcka de starka känslor som bara får komma till uttryck inom äktenskapet. Du får inte kyssa någon passionerat, ligga ovanpå någon annan eller röra vid någon annan persons privata, heliga kroppsdelar, med eller utan kläder. Låt inte någon göra det med dig. Väck inte dessa känslor i din egen kropp.
I kulturer där det är acceptabelt för pojkar och flickor att gå ut på träff bör de alltid behandla varandra med respekt, aldrig som objekt som utnyttjas för lustfyllda begär. Träffas på säkra platser där det är lätt för dig att kontrollera dina fysiska känslor. Delta inte i samtal eller aktiviteter som väcker sexuella känslor.
Homosexuella handlingar är allvarliga synder. Om du kämpar med en attraktion till en person av samma kön, be då dina föräldrar och din biskop om råd. De kommer att hjälpa dig.
Offer för våldtäkt, incest eller andra sexuella övergrepp är inte skyldiga till synd. Om du fallit offer för något av dessa brott, kan du vara säker på att du är oskyldig och att Gud älskar dig. Vänd dig omedelbart till din biskop så att han kan hjälpa dig igenom den känslomässiga läkningsprocessen” (Vägledning för de unga: Vår plikt mot Gud [2001], s. 26–27).
Äldste Jeffrey R. Holland talade om den sexuella syndens förödande inverkan och vikten av att bevara sin dygd fram till äktenskapet: ”När det gäller intima förhållanden måste ni vänta! Ni måste vänta tills ni kan ge allt, och ni kan inte ge allt förrän ni är lagligt och rättmätigt vigda. Att olovligt ge det som inte tillhör er (kom ihåg, ’ni tillhör inte er själva’ [se 1 Kor 6:19]) och att ge bara en del av det som inte kan fullföljas genom att ni ger er själva helt och hållet, är att spela rysk roulett med känslorna. Om ni framhärdar i att söka fysisk tillfredsställelse utan himmelskt godkännande, löper ni den fruktansvärda risken att få sådana andliga och psykiska skador att ni kan undergräva både er längtan efter intimt umgänge och er förmåga att helhjärtat kunna hänge er åt en mer äkta kärlek senare i livet. Ni kanske en dag får uppleva en mer äkta stund av sanktionerad kärlek, av verklig förening, bara för att till er fasa upptäcka att det ni skulle ha skyddat och bevarat är förlorat, och att endast Guds nåd kan återvinna den gradvisa förlusten av den dygd ni så lättsinnigt gett bort. Den allra bästa gåva ni kan ge er eviga livskamrat på bröllopsdagen är er själva i bästa skick — rena och värdiga att få samma renhet tillbaka” (Conference Report, okt. 1998, s. 100; eller Liahona, jan. 1999, s. 91).
President Boyd K. Packer beskrev relationen mellan skapelsens kraft och frälsningsplanen:
”Denna skapande kraft — eller medskapande kraft — är ingen oväsentlig del av planen. Den är absolut nödvändig. Utan den skulle planen inte ha någon framgång. Att missbruka den kan störa planen.
Mycket av den lycka som kan komma till er i detta liv beror på hur ni använder denna heliga förmåga att skapa” (Conference Report, apr. 1972, s. 136–137; eller Nordstjärnan, jan 1973, s. 17).
Äldste Jeffrey R. Holland förklarade sambandet mellan en själs värde och försoningen, vilket hjälper oss att förstå varför sexuella överträdelser är så allvarliga:
”Den som utnyttjar en annan människas kropp — vilket betyder att utnyttja hans eller hennes själ — vanhelgar Kristi försoning som räddat denna själ och som möjliggör det eviga livets gåva. Och när man hånar Rättfärdighetens Son stiger man in i en het sfär som är hetare och heligare än middagssolen. Man kan inte göra detta utan att bli bränd.
Snälla ni, säg aldrig: ’Det skadar väl ingen? Lite frihet måste man väl ha? Jag kan synda nu och omvända mig sen.’ Snälla ni, var inte så dåraktiga och så grymma. Ni kan inte ostraffat ’på nytt korsfästa Guds Son’ [se Hebr 6:6]. ’Fly bort från otukten’ [1 Kor 6:18], säger Paulus, och fly ’något som är detta likt’ [L&F 59:6; kursivering tillagd], tillägger Läran och förbunden. Varför? En av anledningarna är det omätliga lidande till både kropp och ande som världens Frälsare utstod för att vi skulle kunna fly. Vi är skyldiga honom något för detta. Ja, vi är skyldiga honom allt för detta. ’Ni tillhör inte er själva’, sade Paulus. ’Ni har blivit köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp och er ande, som tillhör Gud” [se 1 Kor 6:19–20, kursivering tillagd; se också KJV 1 Cor 6:19–20]. Vid sexuell överträdelse är själen i fara — kroppen och anden” (Conference Report, okt. 1998, s. 99–100; se Nordstjärnan, jan. 1999, s. 90).
Profeten Joseph Smith (1805–1844) gav ytterligare kunskap om den oförlåtliga synden: ”Alla synder skall förlåtas, förutom synden mot den Helige Anden, för Jesus kommer att frälsa alla förutom förtappelsens söner. Vad måste en människa göra för att begå den oförlåtliga synden? Hon måste ta emot den Helige Anden, få himlarna öppnade för sig och känna Gud och sedan synda emot honom. När en människa har syndat mot den Helige Anden finns det ingen förlåtelse för honom. Han måste säga att solen inte skiner när han ser den. Han måste förneka Jesus Kristus när himlarna har öppnats för honom och förneka frälsningsplanen med öppna ögon inför dess sanning, och från denna tidpunkten börjar han bli en fiende. Detta är fallet med många avfällingar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga” (History of the Church, 6:314).
Hur kan vi undvika att följa våra ”ögons begär”? I dagens värld med dess avancerade teknologi finns det många sätt varpå Satan erbjuder sådana frestelser. Många profeter har på senare år varnat oss för pornografins faror i dess många former.
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum förklarade farorna med att låta ondska komma in i våra sinnen: ”Vår Frälsare framhöll betydelsen av sexuell renhet när han lärde att det till och med var syndigt för en man att se på en kvinna med begärelse [se Matteus 5:28] … Vi är omgivna av litteratur som främjar utomäktenskapliga relationer, på den tryckta sidan och på bildskärmen. För ditt eget bästa, undvik det. Pornografiska eller erotiska berättelser och bilder är värre än skämd eller förgiftad mat. Kroppen har försvar för att befria sig från ohälsosam mat. Med ett fåtal undantag gör dålig mat oss bara sjuka utan att ge oss bestående skador. Den som frossar i snuskiga historier eller pornografiska eller erotiska bilder och liknande litteratur registrerar dem däremot i det förunderliga lagringssystem som vi kallar hjärna. Hjärnan kräks inte upp snusk. Har det väl registrerats går det alltid att återkalla, dess perversa minnesbilder far genom ditt huvud och drar dig bort från de sunda tingen i livet (”Things They’re Saying”, New Era, feb. 1974, s. 18).
President Ezra Taft Benson beskrev olika sätt varpå Satan försöker få in pornografi i våra sinnen:
”Beakta noggrant profeten Almas ord till sin felande son Corianton: ’Överge dina synder och följ inte längre dina ögons begär’ (se Alma 39:9).
’Dina ögons begär.’ Vad innebär detta i dag?
Filmer, TV-program och videoinspelningar som är både utmanande och oanständiga.
Tidningar och böcker som är omoraliska och pornografiska.
Vi uppmanar er, unga män, att inte förorena era sinnen med sådant förnedrande material, för sinnet genom vilket detta smuts passerar är aldrig detsamma efteråt. Se inte oanständiga biograffilmer eller vulgära videofilmer och delta inte i någon sysselsättning som är omoralisk, tvetydig eller pornografisk. Lyssna inte på musik som är nedbrytande” (Conference Report, apr. 1986, s. 58; se Nordstjärnan, nr. 6 1986, s. 42).
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) bifogade sitt vittnesbörd om det onda med pornografi:
”Pornografi är material som är avsett att göra oss upphetsade och leda oss in på områden som bara för med sig ånger. Den är lockande i sin utformning. Den spelar på instinkter som ligger inom oss alla, gudagivna instinkter som lagts inom oss för hans storslagna avsikter. Pornografi är ett djävulens redskap för att förvrida våra instinkter till förbjudna ändamål. Den inbegriper ofta vackra unga kvinnor och stiliga unga män. Syftet med den är att förse dess upphovsmän med pengar. Resultatet av dess användning är att förvränga och hetsa upp känslorna hos dem som faller i dess fälla. Den inbringar miljarder till dess upphovsmän. Den leder till hjärtesorg och smärta och ånger för dem som hänger sig åt den.
Den finns i tidningar som kan köpas i de flesta kiosker, på biografer som visar filmer med olämpligt innehåll och på våra televisionsapparater i våra hem” (Teachings of Gordon B. Hinckley [1997], s. 460).
I Alma 39:9 framgår vad vi måste göra för att undvika moraliska överträdelser, det ämne som Alma undervisade sin son Corianton om.
I Alma 39:11–12 beskrev Alma för Corianton, hans vilsegångne son, det faktum att vårt negativa exempel kan leda andra bort från evangeliet.
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) varnade för allvaret i att leda människor bort från sanningen:
”Jag tycker att det största brottet i hela världen är att leda män och kvinnor, Guds barn, bort från de sanna principerna. Vi ser i världen idag åskådningar av olika slag, vilka tenderar att förstöra tron, tron på Gud, tron på evangeliets principer. Så fruktansvärt det är!
Herren säger att om vi arbetar hela vårt liv och frälser en enda själ, hur mycket kommer vi inte att glädjas med honom. Å andra sidan, hur stor blir inte vår sorg och vår fördömelse om vi genom våra gärningar har lett en enda själ bort från sanningen.
Den som förblindar en själ, den som sprider skräck, den som genom sin undervisning förstör ungdomlig sanning — sanning som skulle leda en människa till Guds rike och till hans fullhet — hur stor blir inte hans fördömelse och hans straff i evigheten. Ty förgörelsen av en själ är förgörelsen av det största som någonsin har skapats” (Frälsningens lära, 1:228).
”Om du har begått sexuella överträdelser, börja då omvända dig nu så att du kan finna inre frid och till fullo ha Andens vägledning. Be Herren om förlåtelse. Tala med din biskop. Han hjälper dig få den förlåtelse som är tillgänglig för dem som verkligen omvänder sig” (Vägledning för de unga, s. 28).
Äldste Richard G. Scott förklarade vad vi måste göra för att ”vända oss till Herren” och få förlåtelse för allvarliga synder, till exempel omoral: ”Jag talar nu en liten stund till dem som har fallit för allvarliga frestelser. Var snälla och sluta nu. Ni kan klara det med hjälp från en förstående förälder, biskop eller stavspresident. Allvarliga överträdelser som omoral kräver hjälp av någon som har auktoritetens nycklar, till exempel en biskop eller stavspresident, som i lugn och ro utformar stegen i omvändelseprocessen för att se till att den blir fullständig och korrekt. Begå inte misstaget att tro att eftersom ni har bekänt en allvarlig överträdelse, så har ni omvänt er från den. Det är ett nödvändigt steg men är inte allt som krävs. Anta inte heller att eftersom ingen frågade efter alla detaljerna i överträdelsen, så behöver ni inte berätta om dem. Det är ni själva som måste se till att biskopen eller stavspresidenten får klart för sig dessa saker, så att han på lämpligt sätt kan hjälpa er genom omvändelseprocessen till full förlåtelse” (Conference Report, okt. 1998,s. 89; eller Liahona, jan. 1999, s. 81).
Äldste Jeffrey R. Holland lärde att Herren kommer att vara med och stärka dig när du uppriktigt omvänder dig: ”Ni [kan] få den frid och omvändelsens förnyelse som är möjlig genom Herre Jesu Kristi försoningsoffer. När det gäller sådana allvarliga saker är det inte lätt att börja gå på omvändelsens väg och inte heller att färdas smärtfritt på den. Men världens Frälsare kommer att göra er sällskap på denna nödvändiga vandring. Han styrker er då ni sviktar. Han är ert ljus när det ser som mörkast ut. Han tar er hand och är ert hopp då hoppet tycks vara det enda ni har kvar. Hans medkänsla och barmhärtighet, med all sin renande och helande kraft, ges fritt till alla som i sanning vill ha fullständig förlåtelse och som tar de steg som leder fram till den” (Conference Report, okt. 1998, s101.–102; se Liahona, jan. 1999, s. 92).
Alma 39:17–19. Frälsningsplanen fanns till före världens skapelse
En del religioner erkänner ett liv av något slag efter jordelivet, men mycket få förkunnar tron på ett liv före jordelivet. Profeten Joseph Smith förklarade vad Herren visste till och med före skapelsen: ”Den store Jehova övervägde alla händelser som rörde jorden, vilka tillhörde frälsningsplanen, innan den blev till … Det förflutna, det nuvarande och det tillkommande var och är för honom ett evigt ’nu’. Han kände till Adams fall, antediluvianernas [de som levde före syndafloden] ogudaktighet, den oerhörda ogudaktighet som den mänskliga familjen skulle sjunka i … Han förstod människans fall och hennes återlösning. Han kände till frälsningsplanen och pekade ut den. Han kände alla nationers ställning och deras öde … Han känner både de levandes och de dödas ställning och har vidtagit tillräckliga åtgärder för deras återlösning” (History of the Church, 4:597; se också Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith, s. 403).
Frågor att begrunda
När Alma blev övertygad om Guds och evangeliets realitet började han omedelbart att känna stor sorg över sina tidigare synder. Varför tror ni att det hände? Hur går detta att tillämpa på oss idag?
Alma framhöll skrifternas betydelse för sin son Helaman. Nutida profeter fortsätter att göra detsamma för oss. Åtnjuter du, eller någon du känner, välsignelserna med dagliga skriftstudier? På vilka sätt är skrifterna till välsignelse för dem som regelbundet mättar sig med dem? Hur kan du upprätta eller stärka din vana att personligen studera skrifterna?
Vad kan vi lära oss av Shiblons exempel som hjälper oss att förbli starka under både goda och dåliga perioder?
Föreslagna uppgifter
Principerna för Almas upplevelse av omvändelse och förlåtelse är desamma för oss idag även om omständigheterna skiljer sig från våra. Sammanfatta på en sida några av de principer som berörs och hur de är tillämpliga på oss nu.
Alma sade till Corianton att sexuella överträdelser är näst efter mord i allvarlighetsgrad. Gör upp en specifik åtgärdsplan för hur du idag kan skydda din renhet.