När Nephi studerade mässingsplåtarna stötte han på många profetior om Jesu Kristi mission. Bland dessa fanns skrifter av Jesaja, Zenos, Zenock och Neum. Nephi läste dessa profetior för sitt folk. Han tog också med en del av dem på de mindre plåtarna i förhoppning om att övertyga sitt folk och sina framtida läsare att tro på Återlösaren (se 1 Nephi 19:18, 23–24).
Sök under dina studier av 1 Nephi 19–22 efter bevis på Herrens stora kärlek till sina barn. Nephi nedtecknade profetior som visar att det förskingrade Israel slutligen skulle återställas till evangeliets fullhet och insamlas. Vidare lärde Nephi att även om stor ogudaktighet skulle råda på jorden under de sista dagarna så ”behöver de rättfärdiga inte frukta” (1 Nephi 22:17) eftersom Herrens skyddande hand skulle vara över dem. Aldrig under historiens gång har Herren glömt bort sitt folk, inte heller kommer han att glömma bort dem nu, för han har ”inristat [dem] på [sina] handflator” (1 Nephi 21:16).
Nephi skrev om de två uppsättningar av plåtar som han gjorde (se 1 Nephi 9). Nephis större plåtar innehöll en detaljerad redogörelse om hans folk. Nephis mindre plåtar var en helig religiös uppteckning. I 1 Nephi 19:1–6 refererar ”första plåtar” och ”de andra plåtarna” till Nephis större plåtar; ”dessa plåtar” refererar till Nephis mindre plåtar (se kommentaren till Mormons ord på sidan 134).
Nephi nedtecknade att Jesus Kristus blev slagen därför att människorna på hans tid ringaktade honom. Frälsaren var oviktig för dem. Han ansågs inte duga till något annat än att ”trampas ner av människorna” (Matteus 5:13). Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum lade märke till hur människor i vår tid ofta tänker i samma ödesdigra tankebanor: ”För många i vår tid besvaras sorgligt nog frågan ʼVad anser ni om Kristus?ʼ (Matteus 22:42) med orden ʼJag tänker faktiskt inte på honom alls!ʼ” (Conference Report, okt. 1995, s. 27; eller Nordstjärnan, jan. 1996, s 23).
Vid ett annat tillfälle lärde äldste Maxwell att oavsett vad världen säger så måste vi stå fasta i vårt vittnesbörd om Frälsaren: ”Kärnan i Faderns plan är Jesus Kristus, människosläktets Återlösare. Trots detta, enligt vad som är förutsagt, aktar många Jesus för ʼintetʼ (1 Nephi 19:9), eller betraktar honom bara som ʼen människaʼ (Mosiah 3:9). Oavsett om andra förnekar eller försöker begränsa Jesus så är han för oss fortfarande Herren och Frälsaren! Det är ju så, bröder och systrar, att det betyder föga vad människor anser om oss, men det betyder mycket vad vi anser om honom. Det betyder föga vad andra säger oss vara, det som betyder något är vem vi säger Jesus vara” (Conference Report, apr. 1984, s 27; eller Nordstjärnan, okt. 1984, s. 35–36).
Nephi citerade från Zenock, Neum och Zenos. Det fanns profeter på Gamla testamentets tid vars detaljerade profetior om Jesus Kristus nedtecknades på mässingsplåtarna, därför vet vi att de levde före 600 f.Kr. De talade tydligt om Messias liv och verksamhet och bestämmelsen för Israels hus (se också Helaman 8:19–20). Utan Mormons bok skulle vi inte veta någonting om dessa tre profeter eller deras vittnesbörd om Kristus.
Nephi läste skrifterna för sitt folk och ”tillämpade all helig skrift på [dem]” (vers 23). Hur tillämpar vi skrifterna på oss själva till vår ”nytta och lärdom”? (vers 23)). Följande slags frågor kan hjälpa oss att på ett givande sätt tillämpa skrifterna på vårt liv:
Vad betyder den här händelsen eller principen för mig idag? Till exempel: Vad lär jag mig av Lamans och Lemuels uppror? Vad lär mig Nephis lydnad om trofasthet?
Hur skulle jag reagera om jag befann mig i den här speciella situationen eller ställdes inför den här svårigheten eller det här problemet? Vilka svaga eller starka sidor skulle jag finna hos mig själv? Liknar jag de medlemmar i Lehis familj som klagade i vildmarken eller påminner jag om Nephi och Sam? Klagar jag när jag utsätts för svårigheter eller litar jag på Gud vad som än händer?
Vad lär mig den här händelsen om Gud och hans handlingssätt mot sina barn? Vad lär jag mig om det som behagar eller misshagar Gud av att studera mäns och kvinnors liv i skrifterna? Varför togs det här särskilda begreppet, principen eller händelsen med i skrifterna?
Varför inkluderade Nephi Jesaja 48–49 (1 Nephi 20–21) på det här stället i sin uppteckning? Vi finner ett svar på den frågan i 1 Nephi 19:21: ”Och [Herren] visade förvisso de forna profeterna [däribland Jesaja] allt som angick dem [judarna i Jerusalem]. Och han visade också många av dem det som angår oss [nephiterna i Amerika].”
Överblick över 1 Nephi, kapitlen 20–21
Profeterna (Jesaja inbegripen) blev visade ”dem”, vilket syftar på judarna.
Profeterna (Jesaja inbegripen) blev visade ”oss”, vilket syftar på nephiterna.
Varför tog Nephi med andra skrifter av Jesaja överallt i sin uppteckning (särskilt 2 Nephi 12–25)?
Nephi inledde det första av sina Jesaja-citat med dessa ord: ”Hör profetens ord, ni som är en återstod av Israels hus, en gren som har brutits av. Hör profetens ord som skrevs för hela Israels hus, och tillämpa dem på er själva så att ni kan få hopp liksom era bröder från vilka ni har brutits av. Ty på detta sätt har profeten skrivit” (1 Nephi 19:24; kursivering tillagd).
Jesajas skrifter vittnar om att Jesus Kristus är den enda sanna källan till hopp för män och kvinnor i en fallen värld. Följaktligen citerade Nephi hundratals verser av Jesaja vilka vittnar om Frälsaren. En forskare påpekade att ”av de 425 verser av Jesaja som citeras i Mormons bok, säger 391 någonting om Jesu Kristi egenskaper eller mission” (Monte S. Nyman, ”Great Are the Words of Isaiah” [1980], s. 7).
Dessutom lade Nephi märke till att Jesajas vittnesbörd liknade hans eget, eftersom båda hade sett Herren. Nephi förklarade:
”Och nu skriver jag, Nephi, mer av Jesajas ord, ty min själ gläds åt hans ord. Ty jag skall tillämpa hans ord på mitt folk, och jag skall sända ut dem till alla mina barn, ty han såg i sanning min Återlösare, alldeles som jag har sett honom …
Och även min bror Jakob har sett honom som jag har sett honom, varför jag skall sända deras ord vidare till mina barn för att bevisa för dem att mina ord är sanna. Ty genom tre vittnens ord, har Gud sagt, skall jag stadfästa mitt ord. Ändå sänder Gud ytterligare vittnen, och han bevisar alla sina ord” (2 Nephi 11:2–3).
Den främsta bekräftelsen på Jesajas skrifter kommer från Frälsaren själv. Under sin verksamhet bland nephiterna förkunnade Jesus:
”Och se, nu säger jag er att ni borde utforska dessa uppteckningar. Ja, en befallning ger jag er att ni noggrant skall utforska dessa uppteckningar, ty Jesajas ord är stora.
Ty han talade förvisso om allt som rör mitt folk som är av Israels hus. Därför måste det nödvändigtvis vara så att han även måste tala till icke-judarna.
Och allt som han talade har skett, och skall ske, i enlighet med de ord han talade” (3 Nephi 23:1–3; kursivering tillagd).
Vad hände under Jesajas livstid och varför uppfylls hans profetior fortfarande idag?
Jesaja profeterade från ungefär 740–701 f.Kr. Under hans livstid upplevde rikena Israel och Juda en blomstringsperiod och kämpade med avgudadyrkan. Folkets orättfärdighet ledde till andlig svaghet och politiska risker. På kort tid blev Israel och Juda svaga vasallstater som hukade sig under det mäktiga assyriska riket. Faktum är att Israels förskingring påbörjades under Jesajas livstid, då många israeliter från Israels norra rike fördes bort i fångenskap av assyrierna.
Jesaja varnade upprepade gånger för följderna av ogudaktighet och förutsade de olyckor som skulle drabba Israels hus till följd därav, bland annat Israels förskingring från sina arveländer och förlusten av förbundets välsignelser. Han vittnade också om och om igen att Israels enda hopp låg i återlösning genom Messias. Många av Jesajas profetior berör Frälsarens ankomst till jorden, både i tidens mitt och när tusenårsriket inträder. Dessutom gav han specifika detaljer om Israels insamling i de sista dagarna och återställelsen av evangeliets förbund.
Varför är det svårt att förstå Jesaja?
När Nephi valde avsnitt från Jesaja för sin uppteckning visste han att många läsare skulle ha svårt att förstå dem. Även många av människorna på Nephis tid hade svårt att få grepp om deras betydelse. Han nämnde tre särskilda anledningar till denna svårighet:
De var omedvetna om ”judarnas sätt att profetera” (2 Nephi 25:1).
De var inte ”undervisade på samma sätt som judarna” (vers 5).
Förutom de orsaker som Nephi gav finns det andra svårigheter för nutida läsare:
Större delen av Jesajas skrifter är i poetisk form. Den poetiska skönheten och djupet på ett språk är inte lätt att överföra till andra språk.
Många av Jesajas profetior är dualistiska till sin natur. Följaktligen kan profetiorna uppfyllas under många olika omständigheter vid olika tidpunkter i historien.
Jesaja använde sig av omfattande symbolik. Många av de föremål och händelser som han hänvisade till hörde till hans samtid och är svåra för oss att förstå idag.
Sammanfattningsvis, på samma sätt som Jesus undervisade om djupa sanningar genom liknelser som dolde deras betydelse för dem som inte var förberedda att förstå, talade Jesaja på ett sätt som krävde mer av hans lyssnare än ytligt övervägande.
Vad kan hjälpa läsaren att förstå Jesajas ord?
Tre grundläggande riktlinjer är till hjälp för var och en som vill förstå vad Jesaja skrev:
Studera annan helig skrift. Skrifterna själva ger många insikter i betydelsen av det som Jesaja skrev. Det står i Bible Dictionary: ”Dagens läsare har ingen bättre skriftlig kommentar och vägledning till förståelsen av Jesaja än Mormons bok och Läran och förbunden” (”Isaiah”, s. 707). Det är inte bara så att dessa böcker med helig skrift tolkar avsnitt i Jesaja, de innehåller också lärdomar och profetior som sprider ljus över Jesajas ord. Dessa nutida skrifter fyller i detaljer som inte är så uppenbara i Bibeln.
Sök profetians ande. Som Nephi påpekade kunde inte de som inte var ”fyllda av profetians ande” (2 Nephi 25:4) på hans tid förstå betydelsen av det som Jesaja skrev. Detsamma är sant för vår tid. Var och en som studerar Jesaja på ett seriöst sätt måste söka uppenbarelse genom den Helige Anden för att upplysa sitt sinne och få hjälp med att läsa orden genom samma Ande som de skrevs — genom Jesu Kristi vittnesbörd (se Upp 19:10).
Studera flitigt. Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum uppmuntrade de sista dagars heliga att bedriva seriösa studier av Jesaja: ”Läs, begrunda och be — vers efter vers, tanke efter tanke, avsnitt efter avsnitt, kapitel efter kapitel! Som Jesaja själv frågar: ʼVem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet?ʼ Hans svar lyder: ʼDem som just är avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet. Ty det är bud på bud, bud på bud, ljud på ljud, ljud på ljud, lite här, lite där!ʼ (Jesaja 28:9–10.)” (”Ten Keys to Understanding Isaiah”, Ensign, okt. 1973, s. 83).
I 1 Nephi 20:1–2 tillrättavisade profeten Jesaja Israels hus för att de påstod sig följa Herren utan att hålla hans bud. De ansåg att Gud alltid skulle beskydda dem därför att de var hans förbundsfolk och bodde i den heliga staden Jerusalem. Jesaja lärde att det inte är var man bor utan hur man lever som är viktigt (se v. 18–22).
Intensiv hetta förfinar metall och avlägsnar orenheter. Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum påpekade att lidande på samma sätt kan förfina och rena var och en av oss: ”De flesta av oss upplever i någon grad vad skrifterna kallar ʼlidandets ugnʼ (Jesaja 48:10; 1 Nephi 20:10). Några är helt upptagna av att tjäna någon handikappad familjemedlem. Andra upplever att någon nära och kär dör, eller saknaden eller fördröjningen av ett sådant rättfärdigt mål som att gifta sig eller få barn. Åter andra kämpar med personliga svårigheter eller med känslan av att vara utstött, vara otillräcklig eller deprimerad. Tack vare en kärleksfull himmelsk Faders rättvisa och barmhärtighet kan den förfining och helgelse som möjliggörs genom sådana erfarenheter hjälpa oss att uppnå det som Gud vill att vi ska bli” (Conference Report, okt. 2000, s. 43; eller Liahona, jan. 2001, s 42).
Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum beskrev den personliga helgelse han fick vara med om efter tre stora operationer:
”Under de senaste två åren har jag förtröstat på Herren och de jordiska tankeställare han gett mig genom perioder av fysisk smärta, känslomässig ångest och begrundan. Jag lärde mig att ständig och intensiv smärta luttrar oss på ett stort och helgande sätt som gör oss ödmjuka och för oss närmare Guds Ande. Om vi lyssnar och lyder, leds vi av hans Ande och kan utföra hans vilja i vårt dagliga liv.
Ibland ställde jag några direkta frågor i mina böner som: ʼVad är det du vill att jag ska lära mig av de här erfarenheterna?ʼ
När jag studerade skrifterna under denna krisartade tid i mitt liv, var slöjan tunn och svaren jag fick fanns inristade i andras liv som gått igenom ännu svårare prövningar.
ʼMin son, frid vare med din själ. Dina motgångar och dina lidanden skall endast vara ett ögonblick,
och därefter skall Gud, om du har uthärdat väl, upphöja dig i höjdenʼ (L&F 121:7–8).
Mörka och deprimerande stunder skingrades av evangeliets ljus när Anden gav mig frid och tröst och försäkrade mig att allt skulle gå bra.
Ibland hände det att jag sade till Herren att jag tyckte att jag nu lärt mig de läxor han gett mig och att det inte var nödvändigt att behöva lida längre. Men sådana böner verkade inte vara till någon nytta, för det klargjordes för mig att denna luttrande prövningsprocess måste uthärdas enligt Herrens tid och enligt Herrens sätt” (Conference Report, okt. 2000, s. 3–4; se också Liahona, jan. 2001, s. 6).
På samma sätt som med andra stora forntida imperier åtföljdes Babylons uppstigning till rikedom och ära av moraliskt förfall, ondska och ogudaktighet. Babylons fördärv var så omfattande att själva namnet kom att bli symbol för världslighet, ogudaktighet och Satans rike.
Bild
Jesajas syn av Babylons undergång
Paul Gustave Dore
Gud förkunnade att mederna helt skulle förgöra Babylon i dess ogudaktighet (se Jesaja 13:17–22). Under Koresʼ styre dämde en allians mellan mederna och perserna upp den mäktiga floden Eufrat och marscherade igenom flodbädden och under Babels murar för att erövra staden och störta riket. Detta ägde rum cirka 538 f.Kr. När Jesaja talade om Babylon hänvisade han till det värdsliga riket såväl som det andliga Babylon. Jesaja förutsåg att förstörelsen av Babylon på hans tid var en följd av stor ogudaktighet hos dess folk. Följaktligen använde han begreppet Babylon i sina profetior för att symbolisera förhållandet under de sista dagarna och den dom som skulle komma över världen vid Jesu Kristi andra ankomst (se L&F 1:16).
Läran och förbunden klargör Jesajas uppmaning att ”dra ut från Babylon” (1 Nephi 20:20). De som ”bär Herrens kärl” måste vara rena och lämna ogudaktigheten hos ett ”andligt Babylon” bakom sig (L&F 38:42; 133:5, 14).
På samma sätt som det verkar omöjligt för en kvinna att glömma ett ammande barn förklarade äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum att det skulle vara ännu mer omöjligt för Frälsaren att glömma oss: ”Det här poetiska avsnittet utgör ännu en påminnelse om Kristi frälsande roll, att vara en beskyddande, återlösande förälder för Sions barn. Han tröstar sitt folk och visar barmhärtighet när de är plågade, som en kärleksfull far eller mor visar mot ett barn, men, som Nephi påminner oss genom Jesaja, mycket mer än vad någon jordisk far eller mor kan göra. Även om en mor kan glömma sitt ammande barn (även om detta kan verka otänkbart för varje förälder), glömmer inte Kristus de barn som han har återlöst eller det förbund han ingått med dem för Sions frälsning. Den smärtsamma påminnelsen om denna vakande omtanke och detta förbund är märkena från de romerska spikar som inristats i hans handflator, ett tecken till hans lärjungar i den gamla världen, till hans nephitiska församling i den nya världen, och till oss i de sista dagarnas Sion på att han är världens Frälsare som sårades i sina vänners hus” (Christ and the New Covenant [1997], s. 84).
Nephi förklarade att Herren skulle uppresa en icke-judisk nation för att ge näring åt det förskingrade Israel (se 1 Nephi 22:6–9). Denna profetia uppfylldes delvis när evangeliet återställdes i Förenta staterna, en icke-judisk nation (se L&F 109:60). Evangeliet är Herrens ”baner för folket” (1 Nephi 21:22), som återställer det nya och eviga förbundet till människobarnen (se L&F 66:2) och ser till behoven hos det andligt utarmade Israel (se Amos 8:11–13) som är skingrat runt om i världen. Evangeliets återställelse jämförs med en ”festmåltid med utsökta rätter” som bärs ut till världen för att leda den till andlig hälsa (se L&F 58:6–11).
En vetenskapsman förklarade vad som menas med ”havets öar”: ”Nephi anger inte bara att havets öar är platsen för andra kvarlevor av Israels hus, utan han säger också att han och hans folk just då levde på ʼen ö i havetʼ då han tydligt syftar på den stora landmassa som är känd som den amerikanska kontinenten. (2 Nephi 10:20–21.)” (Daniel H. Ludlow, A Companion to Your Study of the Book of Mormon [1976], s. 121).
1 Nephi 22:6–9. ”En mäktig nation” och ”ett förunderligt verk”
Orden ”Herren Gud skall uppresa en mäktig nation bland icke-judarna” (1 Nephi 22:7) syftar på Amerikas förenta stater år 1776. Det första tillägget i den amerikanska konstitutionen innehöll en proklamation om religionsfrihet. Dessa tillägg ratificerades den 15 december 1791. Det var i Förenta staternas konstitution som religionsfriheten först slog rot i vår tid.
I 1 Nephi 22:8 refererade Nephi till ”ett förunderligt verk bland icke-judarna” i de sista dagarna. Detta stora verk inbegriper återställelsen av Jesu Kristi evangelium och de prästadömsnycklar som är nödvändiga för att föra ut Guds förbund till ”jordens alla släkten” (vers 9).
Det var nödvändigt att händelserna i vers 7 föregick dem i vers 8. Världen var i stort sett fylld av länder med påtvingade statsreligioner. Om evangeliet skulle återställas krävdes ett land som både lagligt intygade och praktiserade religionsfrihet. Joseph Smith föddes i december 1805, exakt 14 år efter ratificerandet av tilläggen i konstitutionen.
Nephi talade om att Gud skulle ”blotta sin arm inför alla nationernas ögon” (1 Nephi 22:11). Jesaja formulerade sig på ett liknande sätt (Jesaja 52:10). Armen är en symbol för kraft. Metaforen att Gud ska ”blotta sin arm” innebär att Gud ska visa sin kraft för hela världen.
Nephi skrev att de ”rättfärdiga inte behöver frukta” (se 1 Nephi 22:17, 22) på grund av Herrens skyddande hand över dem under katastroferna i de sista dagarna, men de ogudaktiga har inget löfte om beskydd mot dessa händelser. Äldste Bruce R. McConkie lärde: ”Vi säger inte att alla de heliga kommer att skonas och räddas från den kommande förgörelsens dag, men vi säger att det inte finns något löfte om säkerhet och inget löfte om trygghet utom för dem som älskar Herren och som söker göra allt han befaller” (Conference Report, apr. 1979, s. 133; eller Nordstjärnan, okt. 1979, s. 148).
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) lärde att de barn som växer upp under tusenårsriket ”ska växa som ʼkalvar i båsetʼ till rättfärdighet, det vill säga utan synd eller de frestelser som är så vanliga idag” (The Way to Perfection [1970], s. 299).
Fundera över skillnaden mellan en kalv som är uppvuxen på betesmarker eller på bergen och den som är uppvuxen i ett stall. Kalven på betesmarkerna är utsatt för alla naturens krafter: hårt väder, rovdjur och periodvis brist på mat och vatten. Å andra sidan är den kalv som växer upp i ett stall skyddad mot dåligt väder och farliga djur. Dessutom finns det regelbunden tillgång på mat och vatten. Nephi lärde att ”tiden kommer med hast då de rättfärdiga måste föras samman som kalvar i båset” (se 1 Nephi 22:24).
En kommentator sade: ”De som är kvar efter domen vid Kristi andra ankomst kan uppfostra sina barn som kalvar som växer upp i ett bås. Kalven är skyddad för elementen och hans omgivning är under tillsyn (Malaki 4:2; 1 Nephi 22:24). På liknande sätt ska barnen under tusenårsriket ”växa upp utan synd till frälsning” (L&F 45:58). Det telestiala elementet kommer att tas bort och Satan kommer att bindas (Upp 20:1–3; 1 Nephi 22:26; L&F 101:28), omgivningen kommer att ha mer tillsyn” (Monte S. Nyman och Farres H. Nyman, The Words of the Twelve Prophets: Messages to the Latter-day Saints [1990], s. 145).
I skrifterna gav Nephi gav en mycket tydlig förklaring till hur Satan ska bindas under tusenårsriket. Äldste Bruce R. McConkie förklarade den här viktiga versen på följande sätt:
”Vad innebär det att binda Satan? Hur binds han? Vår uppenbarelse säger: ʼOch på den dagen skall Satan inte ha makt att fresta någon människaʼ (L&F 101:28). Innebär detta att kraft avlägsnas från Satan så att han inte längre kan locka människor att göra ont? Eller innebär det att människorna inte längre ger efter för hans lockelser eftersom deras hjärtan är så inriktade på rättfärdighet att de vägrar att överge det som är gott för att följa honom som är ond? Det innebär helt klart det senare. Satan var inte bunden i himlen, i Guds närhet, i bemärkelsen att han förnekades rätten och makten att predika falska lärdomar och inbjuda människor att vandra bort från den Gud vars barn de var, nej, i den bemärkelsen kunde han inte ha varit bunden i himlen, för även han måste ha sin handlingsfrihet.
Hur kommer då Satan att vara bunden under tusenårsriket? Det kommer att ske genom människornas rättfärdighet” (The Millennial Messiah [1982], s. 668).
Frågor att begrunda
Nephi förklarade i 1 Nephi 19:18 att han skrev för att ”förmå” sitt folk att ”komma ihåg Herren, sin Återlösare”. Hur kan hågkomst om Nephis anledning till att han skrev vara till hjälp för dig i dina personliga studier av skrifterna?
Begrunda betydelsen av det som står i 1 Nephi 21:16 om att Frälsaren har ”inristat dig på [sina] handflator”. Hur kan detta få dig att lita på att Herren alltid kommer att minnas dig?
Föreslagna uppgifter
Nephi citerade profetior från Zenock, Neum och Zenos (se 1 Nephi 19:10). De här profeterna levde på Gamla testamentets tid, men deras profetior finns inte i Bibeln. Använd Handledning för skriftstudier som resurs och skriv upp ett flertal profetior som Zenock och Zenos uttalade. Vad hade deras profetior för särskild betydelse för nephiterna? (se 3 Nephi 10:16). Varför är de viktiga för dig?
Besvara den första frågan i varje stycke i kommentaren till 1 Nephi 19:21–24 (sidan 41).
I tidernas mitt aktade människorna Jesus för intet (se 1 Nephi 19:7, 9). Ta reda på hur världen fortfarande aktar Jesus ”för intet”. Skriv ett kort stycke om hur du kan bekämpa dessa världsliga inflytanden och utveckla ditt vittnesbörd om Frälsaren.