Boken med svaren
När jag såg på en dokumentär om Amazonas djungel lärde jag mig att missionärer från många religioner hade undervisat naturbefolkningen om Jesus Kristus. Jag började tänka på alla deras miljoner förfäder som aldrig hade hört talas om Jesus, om evangeliet eller frälsande förrättningar som dopet. Kunde de bli frälsta? Om Frälsaren kom för att frälsa hela människosläktet, varför hade så många under historiens gång utestängts från hans underbara budskap?
Jag sökte efter svar i Bibeln, men fann inget som visade på att den gamla världen ens var medveten om att det fanns människor på den amerikanska kontinenten. Ingen pastor, präst eller bibelforskare kunde svara på mina frågor.
En dag rörde en psalm jag hörde vid mitt hjärta. Jag lärde mig psalmen på mitt modersmål portugisiska och när jag försökte översätta psalmen till engelska kom jag på att min granne Jesuina var en sista dagars helig och ofta bjöd in de amerikanska missionärerna. Jag frågade henne om missionärerna kunde översätta den åt mig. Nästa dag fick jag översättningen tillsammans med en lapp där det stod: ”Det var ett nöje att kunna hjälpa dig. Vi skulle vilja träffa dig en dag.”
När jag träffade missionärerna en vecka senare bjöd de in mig till kyrkan. Men jag tyckte inte om mormonerna. Medlemmar i min familj och ledare för andra kyrkor jag hade undersökt brukade kritisera dem och säga att de var en farlig sekt. De hade sagt mycket som var negativt och som jag trodde var sant. Men en regnig söndag strax därefter vaknade jag med en stark önskan att besöka deras kyrka – att ge tillbaka något för att de varit så vänliga, men jag var också nyfiken. Under första mötet gick folk upp till talarstolen och vittnade om att de visste att kyrkan och Mormons bok var sanna och att Joseph Smith var en Guds profet. Med oro i mitt hjärta lämnade jag mötet och gick till söndagsskolan.
När läraren nämnde skriftställen eller berättelser från Bibeln deltog jag ivrigt. Men när hon talade om Mormons bok satt jag tyst och stilla. Varför behövde vi en till bok om vi redan hade Bibeln? Innan jag gick tackade läraren mig för mina kommentarer och förvånade mig sedan genom att ge mig hennes eget exemplar av Mormons bok.
När jag återvände hem gick jag in på mitt rum, knäböjde och började allvarligt tala med min himmelske Fader. Jag sade till honom att mormonkyrkan kändes speciell, men att jag inte ville att motståndaren skulle vilseleda mig. Jag bad att han skulle hjälpa mig reda upp mina oroliga känslor och visa mig vilken kyrka som var sann.
Efteråt kände jag en stark önskan att läsa Mormons bok. Jag bad igen om styrka och vägledning. Under bönen fick jag en stark och god känsla – en inre värme. Jag visste att jag inte var ensam. En tanke kom genast till mitt sinne: ”Läs boken!”
Jag öppnade den och började läsa. Innan jag hade läst klart inledningen rann tårar nedför mina kinder medan Herren uppenbarade mysteriet med naturbefolkningen. Mormons bok tycktes framtagen speciellt för att stilla mitt sinne. Jag kände stor glädje över att mina frågor besvarats. Det var som om de forntida amerikanerna hade talat från graven för att berätta för mig om deras liv och för att vittna om att också de kände Jesus och att han hade lidit för dem också.
Förundrad över min upptäckt sökte jag upp missionärerna och lyssnade på deras lektioner. På påsksöndagen den 31 mars 1991 gick jag ner i dopets vatten – det bästa beslutet jag någonsin fattat.
Jag kände mig oändligt tacksam mot min himmelske Fader för hans nåd och stora visdom. Jag vet att han är rättvis, att han inte glömt några av sina barn och att han ivrigt vill uppenbara sin plan för alla människor. Jag vet att Mormons bok är en helig bok. Den är sann.