Skrifterna
Abraham 2
föregående nästa

Kapitel 2

Abraham lämnar Ur för att bege sig till Kanaan – Jehova visar sig för honom i Harran – Alla evangeliets välsignelser utlovas till hans avkomlingar och genom hans avkomlingar till alla – Han beger sig till Kanaan och vidare till Egypten.

1 Nu lät Herren Gud hungersnöden bli svår i landet Ur, så att min bror aHaran dog. Men min far, bTera, bodde ännu i kaldeernas Ur.

2 Och det hände sig att jag, Abraham, tog aSaraj till hustru och min bror bNahor tog Milka, som var Harans dotter, till hustru.

3 Nu hade Herren asagt till mig: ”Abraham, gå ut från ditt land och från din släkt och från din fars hus, till ett land som jag ska visa dig.”

4 Därför lämnade jag kaldeernas aUr för att bege mig till Kanaans land, och jag tog med mig Lot, min brors son, och hans hustru samt min hustru Saraj. Och även min bfar följde efter mig till det land som vi gav namnet Harran.

5 Och hungersnöden lindrades och min far stannade i Harran och bosatte sig där, eftersom det fanns många hjordar i Harran. Och min far vände åter till sin aavgudadyrkan, därför stannade han i Harran.

6 Men jag, Abraham, och aLot, min brors son, bad till Herren, och Herren bvisade sig för mig och sa till mig: ”Stå upp och ta Lot med dig, för jag har för avsikt att ta dig ut ur Harran och att göra dig till en tjänare som ska bära mitt cnamn i ett främmande dland, som jag ska ge till dina avkomlingar efter dig till evig besittning, när de hörsammar min röst.

7 För jag är Herren din Gud, jag bor i himlen, jorden är min afotpall, jag sträcker ut min hand över havet och det lyder min röst, jag gör stormen och elden till min bvagn, jag säger till bergen: ’Vik hädan’, och se, de tas bort i en virvelvind, på ett ögonblick, plötsligt.

8 Mitt namn är aJehova, och jag bkänner änden från begynnelsen, därför ska min hand vara över dig.

9 Och jag ska av dig skapa ett stort folk och jag ska avälsigna dig övermåttan och göra ditt namn stort bland alla folk, och du ska bli till välsignelse för dina avkomlingar efter dig, så att de i sina händer ska bära detta ämbete och bprästadöme till alla folk.

10 Och jag ska välsigna dem genom ditt namn, för alla som tar emot detta aevangelium ska uppkallas efter ditt namn och ska räknas som dina bavkomlingar och ska ställa sig upp och prisa dig som sin cfader.

11 Och jag ska avälsigna dem som välsignar dig och förbanna dem som förbannar dig, och i dig (det vill säga i ditt prästadöme) och i dina bavkomlingar (det vill säga ditt prästadöme), för jag ger dig ett löfte att denna crättighet ska fortsätta i dig och i dina avkomlingar efter dig (det vill säga den bokstavliga eller den kroppsliga avkomman), ska jordens alla släkter bli välsignade, ja, med evangeliets välsignelser, vilka är frälsningens välsignelser, det vill säga evigt liv.”

12 När nu Herren hade dragit sig bort från att tala till mig och vänt bort sitt ansikte från mig, sa jag i mitt hjärta: ”Din tjänare har uppriktigt asökt dig, nu har jag funnit dig.

13 Du sände din ängel att abefria mig från Elkenahs gudar och jag gör väl i att hörsamma din röst, låt därför din tjänare stå upp och dra bort i frid.”

14 Så drog jag, Abraham, bort som Herren hade sagt till mig, och Lot följde med mig. Och jag, Abraham, var asextio och två år gammal när jag drog ut ur Harran.

15 Och jag tog aSaraj, som jag tog till hustru när jag var i bUr i Kaldeen, och Lot, min brors son, med mig och alla de ägodelar som vi hade samlat och de själar som vi hade cvunnit i Harran och begav oss till dKanaans land och bodde i tält på vägen dit.

16 Därför var evigheten vårt skydd, och vår aklippa och vår frälsning, då vi färdades från Harran genom Jershon för att komma till Kanaans land.

17 Nu byggde jag, Abraham, ett aaltare i Jershons land och frambar ett offer åt Herren och bad att bhungersnöden skulle vändas bort från min fars hus, så att de inte skulle förgås.

18 Och sedan fortsatte vi från Jershon genom landet till den plats som heter Shekem. Den låg på Mores slättland, och vi hade redan kommit över gränsen till akanaaneernas land, och jag frambar ett boffer där på Mores slättland och åkallade Herren innerligt, eftersom vi redan hade kommit in i detta avgudadyrkande folks land.

19 Och Herren visade sig för mig som svar på mina böner och sa: ”Detta aland ska jag ge åt dina avkomlingar.”

20 Och jag, Abraham, stod upp från platsen vid altaret som jag hade byggt åt Herren, och drog vidare till ett berg öster om aBetel och slog upp mitt tält där med Betel i väster och bAi i öster. Och där byggde jag ännu ett altare åt Herren och cåkallade åter Herrens namn.

21 Och jag, Abraham, fortsatte färden söderut, och det rådde fortfarande en hungersnöd i landet, och jag, Abraham, beslöt att dra ner till Egypten och vistas där, för hungersnöden blev mycket svår.

22 Och det hände sig när jag stod i begrepp att dra in i Egypten att Herren sa till mig: ”Se, din hustru aSaraj är en mycket vacker kvinna att se på,

23 därför ska det ske att egyptierna, när de får se henne, ska säga: ’Hon är hans hustru’, och de kommer att döda dig men låta henne leva. Se därför till att du gör på detta sätt:

24 Låt henne säga till egyptierna att hon är din syster, och din själ ska få leva.”

25 Och det hände sig att jag, Abraham, berättade för min hustru Saraj allt vad Herren hade sagt till mig – ”Därför ber jag dig säga till dem att du är min syster, så att det kan gå mig väl för din skull och min själ får leva tack vare dig.”