Tjänande i templet är till välsignelse för alla, levande och döda

Sibonelo Mncwabe

Författaren bor i Gauteng i Sydafrika.

År 2018 satte jag som mål att få en tempelrekommendation. Året därpå beseglades jag och min fästmö i templet för all evighet.

När det annonserades om tempelbesök för min gren så deltog jag. Även om jag inte kunde komma in i templet än, promenerade jag ofta på tempelområdet. Jag bad till min himmelske Fader och uttryckte min innerliga önskan att en dag få inträda i templet. Några av de här besöken varade bara i tio minuter, men de gjorde ett djupt andligt intryck på mig.

En särskilt kall och regnig kväll kom jag fram sent till templet. Trots att området var stängt lät templets vakt mig tillbringa en stund där. Jag hade med mig ett exemplar av templets invigningsbön. Jag kände att jag skulle läsa den.

När jag läste följande ord fylldes jag av känslor: ”Vill du viska frid till ditt folk genom din Andes kraft när de kommer hit med tyngda hjärtan för att söka vägledning i sin förvirring. Vill du trösta och stödja dem när de kommer hit i sorgens stunder. Vill du ge dem mod, vägledning och tro, när de samlas som till en tillflykt, undan världens larm. Vill du försäkra dem om att du finns och är gudomlig och att din uppståndne Son finns och är gudomlig.”¹

Jag visste då att mina besök till tempelområdet betydde något för Herren, trots att jag inte var inne i templet.

Mitt mål att närvara i templet

Min önskan att besöka templet väcktes en morgon i december 2018. Jag satt i sängen och läste ett generalkonferenstal från april 1999 av äldste Richard G. Scott (1928–2015) i de tolv apostlarnas kvorum. Han talade om vikten av att vara värdig att inträda i templet. Han sa att templet ”är en plats där det finns frid, avskildhet och inspiration. Regelbunden närvaro kommer att berika ditt liv med ett ännu större syfte.” Han fortsatte med följande slående ord: ”Åk till templet. Du vet att det är rätt sak att göra. Gör det nu.”²

Jag markerade det här stycket, tittade i stavskalendern för 2019 och såg att min gren skulle besöka Johannesburgs tempel varannan fredag. Jag satte målet att besöka tempelområdet åtminstone en gång per månad, antingen med min gren eller på egen hand, även om jag inte hade en tempelrekommendation.

Värdig att inträda

Tidigt i januari talade jag med min grenspresident om att få en rekommendation och så småningom få inträda i templet. Jag var ivrig att uppnå det här målet.

I augusti fick jag en begränsad rekommendation och kunde besöka dopavdelningen med ungdomarna i min gren. Jag döptes för mina två morbröder och min morfar. Jag började också gå den tempelförberedande kursen i väntan på att få min begåvning. Fram till dess fortsatte jag att besöka templet och delta i dopsessioner.

Slutligen, den 2 november 2019 trädde jag in i templet med min fästmö och vi gick ut därifrån som man och hustru, beseglade till varandra för tid och evighet. Ord kan inte uttrycka den ande som rådde vid detta storslagna tillfälle. Min hustru och jag fortsatte att besöka templet. Vi fick många dyrbara och heliga upplevelser tills templen stängde 2020 över hela världen på grund av covid-19.

Syster och broder Mcnwabe (mitten) på sin beseglingsdag, med släktingar.

Templet är till för alla

Min mors syster är inte medlem i kyrkan, men hon kom till templet när vi beseglades. Efteråt berättade hon om en upplevelse hon hade fått efter sitt besök på tempelområdet. Hon drömde att hon var vid templet igen för vår besegling, men den här gången var alla familjemedlemmar (inklusive dem jag hade utfört dop för) där med oss. ”Din mor var också där”, sa hon, ”men hon sa hela tiden: ’Jag kan inte se min son. Varför kan jag inte se min son?’”

Jag grät när jag hörde det här, och jag visste varför min mor inte kunde se mig. Hon hade dött 2002 och jag hade skjutit upp att låta utföra förrättningarna för henne i templet. Jag beslutade mig för att göra det så snart som möjligt. Jag fick snart förmånen att förrätta hennes dop och uttala hennes fullständiga namn när jag döpte den unga kvinna som var ställföreträdare för min mor.

Jag har ett starkt vittnesbörd om att templet är Guds hus. Vi får tillgång till hans kraft när vi är där. Jag vet även att templet erbjuder välsignelser till alla Guds barn, vare sig de är levande eller döda.