Stödverksamhet genom att skapa samhörighet

Bild

woman giving a hug to another woman

Inflikat överst: foto av Catherine Frost; längst ner till höger: foto av Scott Law

Det är inte ovanligt att vi befinner oss i en grupp men känner att vi inte hör hemma där. När det här händer i kyrkan så kan det vara särskilt jobbigt för någon som kanske har det kämpigt.

President Gordon B. Hinckley (1910–2008) sa att alla som går med i kyrkan behöver en vän.¹ Stödbröder och stödsystrar har chansen att se till att varje medlem vet att han eller hon har en vän i församlingen eller grenen.

Det här är särskilt viktigt för alla som känner att de inte är som ”alla andra”. De som känner att de inte passar in kan vara de som är nya medlemmar, nyinflyttade, ensamstående, barnlösa, unga, gamla, mindre aktiva, tysta eller som har det svårt på något sätt. De kan även vara de som ser, låter, tänker, klär sig eller beter sig annorlunda än andra i gruppen. Med andra ord kan vem som helst av oss ibland känna att vi inte hör hemma.

Alissia, en kvinna som har kämpat med att passa in på grund av sin ras, säger: ”Det kan vara jobbigt att vara annorlunda, och det är svårt att beskriva hur det är för någon som inte har upplevt det.” Men hon säger också: ”Jag har känt mig sedd och inkluderad genom enkla, vänliga handlingar och omtanke. Jag känner mig inkluderad när människor anstränger sig för att ha en riktig konversation med mig, tar sig tid för mig eller ber mig tillbringa tid med dem. Det känns så bra när människor visar att de vill vara i ens närhet.”²

Förslag på hur man skapar samhörighet

Vad kan stödsystrar och stödbröder göra för att hjälpa andra att känna samhörighet?

Var lyhörd. Vi känner samhörighet när vi vet att vi blir sedda och hörda som vi är, med brister och allt. Vi behöver inte lösa någons problem – det kan vi oftast inte. Men vi kan lyssna med medkänsla och nyfikenhet, upprepa det vi hör för att se till att vi förstår, och fråga vad mer de tänker på. Det här är samhörighetsförmågor som vi kan öva oss på personligen och visa andra.
Be för dem. Vi kan känna oss manade att be för dem. Vi kanske också känner oss manade att fråga om vi får be med dem eller fråga vad vi kan be om å deras vägnar.
Bild
group of hikers

Överst: foto från Getty Images

Bjud in, presentera och inkludera. Bjud in dem till församlingsaktiviteter, tjänandeprojekt, sociala evenemang eller informella gruppaktiviteter. Ta med dem om du kan, presentera dem för andra och inkludera dem i samtal genom att ställa frågor till dem som gör att de blir delaktiga. Hjälp dem som är nyinflyttade att lära känna andra nyinflyttade, för de kanske också söker efter vänner.
Utvärdera. Ställ en direkt fråga om hur mycket samhörighet de känner med församlingen. Vilka är deras vänner? Vilka skulle kunna bli det? Fråga om deras intressen, hobbyer, barn och bekymmer så att du kan uppmärksamma möjligheter att para ihop dem med andra som har liknande intressen eller som kan behöva deras förmågor.
Påpeka styrkor. Vi känner samhörighet när vi vet att vi har något att bidra med. Påpeka saker du ser att de gör bra. Fråga vad någon som de känner väl skulle säga att deras styrkor är. Om de inte vet det, be dem fråga. Sök efter sätt varpå deras styrkor kan stärka andra.
Rådgör med ledare. När det är lämpligt låter du församlingsledare veta vad dessa personers styrkor och behov är så att ledarna har den information de behöver när de söker inspiration för meningsfulla uppgifter och ämbeten.
Hjälp dem känna kraft. Hjälp dem att uppskatta de förmågor de har genom att ställa frågor som dessa: När du tidigare har behövt nya vänner, vad har du gjort då? Om du skulle vilja fördjupa en vänskap med någon, vad skulle du då göra? Vad har du försökt hittills för att knyta band till andra? Vad mer kan du pröva?