Endast digitalt: Unga vuxna
Vår himmelske Fader och Jesus Kristus kan hjälpa oss att ta oss till templet
Jag mötte mycket motstånd innan jag tog emot min begåvning, men genom att förlita mig på Kristus fick jag hjälp att förbereda mig för att ingå dessa förbund.
När jag var barn reste min familj till Tokyo tempel i Japan. Bilresan på tolv timmar var lång, men vi var tacksamma för den tid vi fick tillbringa tillsammans och vi ägnade bilresan åt att prata om vår glädje över att få åka till templet.
På den tiden var jag ännu inte tolv år gammal, så jag kunde bara gå in i templets foajé. Men det utrymmets heliga karaktär fyllde mitt hjärta med Andens värme.
Jag kunde ha stannat i den foajén i all evighet. Så när det var dags att återvända hem började tårarna rinna nerför mitt ansikte. Templet blev snabbt mindre och mindre i fjärran när vi körde iväg, och jag saknade redan den starka Ande jag hade känt inom mig.
Jag var fast besluten att återvända en dag. Om Anden var så stark i foajén kunde jag knappt bärga mig tills jag fick uppleva hur det kändes att faktiskt gå in och utföra förrättningar. Jag ville göra allt jag kunde för att förbereda mig för att en dag kunna gå in.
Jag mötte motstånd
Även om jag alltid strävade efter att hålla buden och leva värdigt började jag förbereda mig på riktigt för att ta emot min egen begåvning innan jag åkte på mission.
Jag deltog i en tempelförberedande kurs som var till stor hjälp för mig. Två stödsystrar erbjöd sig att svara på frågor och hjälpa mig att veta vad jag kunde förvänta mig. Och när jag lyssnade till deras upplevelser och vittnesbörd blev min förväntan inför att få komma in i templet ännu större.
Men till min stora förvåning började jag, efter att jag hade avslutat min tempelförberedande kurs och när dagen för min begåvning närmade sig, att möta många frestelser.
På samma sätt såg jag en hel del motstånd när jag förberedde mig för att tjäna som heltidsmissionär. Jag hade mycket ångest. Min psykiska hälsa började bli sämre och jag var tvungen att ta nödvändiga steg för att ta tag i mina känslor och gå vidare med tro.
När detta hände insåg jag att motståndaren inte ville att jag skulle ta dessa stora andliga steg.
Jag fann glädje i Kristus
För att bekämpa detta motstånd bad jag varje dag om hjälp för att övervinna frestelser och mina ångestkänslor. Jag förlitade mig på min himmelske Fader och Jesus Kristus mer än jag någonsin tidigare hade gjort. Jag fastade, studerade skrifterna och sökte uppenbarelse. Jag bad om styrka att fatta rätt beslut, att övervinna mina svagheter och att helt enkelt känna frid i mitt hjärta och behålla ett evigt perspektiv.
Dessa små andliga vanor hjälpte mig att bättre känna igen och följa Andens maningar. Jag kände också att min ångest minskade. Jag fick en större förståelse för Jesu Kristi helande kraft och blev ofta omsluten av frid när jag vände mig till honom.
Ironiskt nog var det genom att möta frestelser och rädsla som jag kunde komma närmare Kristus och förbereda mig för att ta emot min begåvning.
Och när jag gick in i Sapporo tempel i Japan fanns den välbekanta Ande som jag hade känt som barn i foajén i Tokyo tempel där, men den här gången var den så mycket starkare, precis som jag alltid hade föreställt mig att den skulle vara.
Efter att jag hade tagit emot min begåvning satt jag tyst i det celestiala rummet och bad och frågade min himmelske Fader vad han ville att jag skulle veta.
Anden uppenbarade för mig att min himmelske Fader kände mig och var medveten om mina omständigheter (se L&F 38:2). Jag visste att han var glad för att jag hade slutit förbund och att han vill att vi ska komma till hans hus – ett hus som verkligen kan distansera oss från den hektiska världen samtidigt som det stärker oss och för oss närmare honom och Jesus Kristus.
Jag kände en otroligt stark känsla av frid i mitt hjärta. Och jag fick också den uppenbarelse jag behövde för att känna mig säker på mitt beslut att tjäna som missionär.
Vår himmelske Fader känner våra hjärtan
Under min resa har jag insett att Gud känner till våra hjärtans önskningar och att han kan hjälpa oss att lyckas. Om vi följer honom med tro och litar på hans vägledning och styrka kan han hjälpa oss att förbereda oss för att leva värdigt och inträda i hans heliga hus.
Templets förrättningar blir ännu mer speciella för dig när du förbereder dig för att inträda och när du fortsätter att återvända och tjäna där. Jag vet att vår himmelske Fader vill att vi ska ta emot förrättningar och ingå förbund så att vi kan vara med honom igen. Och även om vi inte kan besöka templet ofta är vi, när vi strävar efter att hålla oss värdiga till en tempelrekommendation, värdiga alla de välsignelser som han erbjuder genom att hålla våra tempelförbund.1
Jag vet att när vi håller våra förbund och strävar efter att följa Jesus Kristus kommer vi att stärkas så att vi kan stå emot varje utmaning och frestelse som vi ställs inför. Och vi kan inbjuda Anden och de välsignelser och den glädje som flödar från templet till våra egna hjärtan och hem.