Endast digitalt: Unga vuxna
Jag gillade inte släktforskning – men sedan upplevde jag underverk
Min familj i Taiwan hade inte mycket information om vår släkthistoria, men genom att utöva min tro fick jag bevittna underverk.
När jag var tio år och bodde i Taiwan presenterade min farmor missionärerna för vår familj. Min pappa kunde döpa mig, min mamma och min bror. Strax efter att vi hade blivit beseglade i templet slutade resten av min familj att gå i kyrkan.
Därför föll naturligtvis ansvaret för släktforskning på mina axlar. Men den uppgiften var aldrig lätt för mig.
Jag försökte följa kyrkans ledares uppmaningar att utföra detta heliga arbete, men på grund av olika motgångar slutade jag att anstränga mig.
För det första gillade mina föräldrar aldrig tanken på att göra tempelarbete för de döda. De tyckte att vi bestämde åt våra förfäder att de skulle ta emot förrättningar och att det var respektlöst mot deras handlingsfrihet.
Jag hade också svårt att hitta information om mina förfäder. De flesta kinesiska släkter har en släktbok som kallas zupu och som innehåller uppgifter som går så långt tillbaka som 2000 f.Kr. Men i min familjs zupu fanns inte födelse- och dödsåren för mina manliga förfäder eller någon information alls om mina kvinnliga förfäder, så jag kunde inte lämna in namn till templet eller utföra förrättningar för mina förfäder.
Efter dessa motgångar gav jag upp mina släktforskningsförsök.
Jag började om
När jag började på universitetet hade jag inte tänkt på släktforskning på flera år. Men under en termin uppmuntrade min stav oss att sätta upp ett mål om att ta med ett släktnamn till templet. Våra stavsledare lovade oss att om vi bad innan vi började släktforska skulle vi bli ledda till de förfäder som ville ha sina förrättningar utförda.
Till en början var jag inte särskilt glad över denna uppmaning. Jag hade redan försökt och misslyckats tidigare.
Men när jag varje dag bad om att få framgång i min släktforskning och om en önskan att fortsätta att gå framåt i mina ansträngningar, mjuknade mitt hjärta. Och snart nog började jag känna en önskan att börja om igen.
En kväll kände jag en stark maning att öppna mitt släktträd på FamilySearch och undersöka en viss släktlinje. Efter att utan framgång ha sökt efter några olika namn i en sökmotor hittade jag en webbsida för en av mina förfäder.
Tydligen var den här förfadern en framträdande person under revolutionen i Taiwan, och all hans information fanns registrerad på den här sidan, med bifogade källor. Där kunde jag hitta mer information om hans barn och föräldrar.
Genom denna slumpmässiga internetsökning kunde jag hitta och lämna in sex namn till templet den dagen, och inom en månad hade jag lämnat in över 50 namn.
Det var helt otroligt.
Gjorde jag någon skillnad?
Snart hade jag tagit många namn till templet, men jag undrade fortfarande om mina förfäder på andra sidan slöjan tog emot förrättningarna. Jag undrade om jag gjorde någon skillnad.
Så jag bad om att få en försäkran. Nästa gång jag gick till templet, när jag avslutade en besegling för en av mina förfäder, vände sig tempelbeseglaren till mig med tårar i ögonen. Han berättade för mig att han kunde känna min förfäders glädje när han tog emot förrättningen.
Jag visste att Gud hade svarat på min bön och att mitt ställföreträdande arbete verkligen gjorde skillnad.
Tiden har gått, men mina föräldrar tycker fortfarande inte särskilt mycket om tanken på släktforskning. Men jag har känt att mina förfäder har tröstat och stöttat mig, särskilt när jag känner mig ensam om att vara den enda aktiva medlemmen i min familj. Jag känner att de också bidrar till att mjuka upp mina föräldrars hjärtan.
Äldste John A. Widtsoe (1872–1952) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att ”den som försöker hjälpa dem på andra sidan får i sin tur hjälp i livets alla angelägenheter”1.
Och jag har känt den hjälpen komma från andra sidan.
Släktforskning är ett av de mest spännande och givande arbeten vi får göra som medlemmar i Jesu Kristi kyrka. När vi samlar Israel på andra sidan slöjan samlar vi en ”armé av änglar” för att stödja oss på vår jordiska resa, vi får kontakt med himlen och vi kommer närmare Kristus. Och som syster Wendy Watson Nelson vittnade: ”Släktforskning kommer att leda till underverk i ditt liv och de personers liv som du älskar.”2
Jag vet att det är sant.