LÄRARNAS KVORUM

Den andra i en serie artiklar om prästadömets kvorum och deras syften. Här delger medlemmarna av presiderande biskopsrådet några tankar om lärarnas kvorum.

Hur kan kvorumet hjälpa varje individ att bli andligt stark, särskilt under de kritiska åren i lärarnas kvorum?

Bishop H David Burton (ovan, i mitten), presiderande biskop: Våra ungdomar behöver få möjlighet att känna Anden under kyrkans möten. Tänk på hur mycket det kan betyda för en ung man att knäböja tillsammans med sina kamrater runt ett bord i klassrummet, eller var det än må vara, i ödmjuk bön. Denna vana kan göra stor skillnad i de unga männens liv.

Richard C Edgley (längst till vänster), förste rådgivare i presiderande biskopsrådet: Tänk vad det kan betyda när de knäböjer i bön för en annan kvorummedlem som är sjuk eller har gått vilse eller har problem. De börjar utveckla det broderskap som dessa pojkar bör känna. I dessa unga mäns ålder är det oftast vännerna som har störst inflytande på deras liv. Vi skulle vilja att de hade vänner i kvorumet som de kan få andliga upplevelser tillsammans med, som de kan ge stöd och få stöd från och som de kan utveckla ett riktigt broderskap med.

Biskop Burton: Det är en sak att be en rådgivande i kvorumet ringa och fråga om kvorummedlemmarnas välfärd. Det är något helt annat när kvorumpresidenten besöker dem eller ringer.

Vilka var några av era första uppdrag (se L&F 20:53–55) som lärare i aronska prästadömet?

Biskop Keith B McMullin (ovan, till höger), andre rådgivare i presiderande biskopsrådet: Jag minns att mina första hemlärarbesök gjordes med en broder från Skandinavien som talade engelska med stark brytning. Han ringde mig och jag hade svårt att förstå vad han sade. Han bjöd hem mig till sig. Han var äldre, en mycket fin medlem och min seniorkamrat. Han bad mig komma in och sade med sin starka brytning: ”Jag tycker att vi ska hålla en bön.” Vi knäböjde och höll en bön. Vid den tiden var familjeböner något som bara hölls vid speciella tillfällen i mitt hem — det hände inte varje dag. Men min hemlärarkamrat visade att bönen kunde vara så mycket mer. Jag tänkte för mig själv: ”Hemundervisning är verkligen viktigt, och bönen är en viktig del av hemundervisningen.” Och naturligtvis lärde jag mig vilken härlig och dyrbar upplevelse det är.

Biskop Burton: Jag minns hur rädd jag var när jag skulle gå ut på hemlärarbesök första gången. Min kamrat var en mindre aktiv bärare av melkisedekska prästadömet, men han var en trofast hemlärare. När vi kom hem till medlemmarna var den tuffa, stora och något råbarkade mannen så mild och ödmjuk som man kan bli och han insisterade alltid på att vi skulle knäböja i bön med familjerna. Han var en fantastisk människa som lärde mig — en ung lärare — hur en hemlärare bör vara.

Ni har talat om den viktiga roll som ungdomarna har i kvorumledarskapet. Hur är det med de vuxna ledarnas roll i ett kvorum?

Biskop Edgley: Man måste ta med biskopsrådet. Det är där det börjar. Jag tycker om rådet som president Thomas S Monson, förste rådgivare i första presidentskapet har gett. Han sade att man talar med rådgivaren som har ansvar för diakonerna och säger till rådgivaren att se till att varje diakon blir en lärare. Man talar med rådgivaren som har ansvar för lärarna och säger till rådgivaren att se till att varje diakon blir en präst. Som biskop säger man: ”Jag tar prästerna. Jag ser till att var och en av dem får melkisedekska prästadömet.” Det kan göras. Det har gjorts tidigare.

Vilka är några av de största utmaningarna lärarna står inför i dag och hur kan vi hjälpa dem att vara ståndaktiga?

Biskop Edgley: En pojke i den åldern vill vara oberoende. Han testar sina föräldrar och försöker göra sig fri. Det är en av anledningarna till att lärarnas kvorum måste se till att hans frihet håller sig inom rätt vänskapskrets och rätt miljö.

Biskop McMullin: En ung man är mycket mottaglig för undervisning när han är mellan 12 och 15 år. Ungdomar i den åldern undrar mycket över patriarkaliska välsignelser. De undrar mycket över Mormons bok. Det är en viktig period.

Biskop Burton: Om seglen är satta blir kursen rätt. Om familjen har som tradition att ha hemafton, om de så bara studerar evangeliet ytligt tillsammans, och om de samlas regelbundet för att be tillsammans i hemmet, så är det en stor fördel. Föräldrar bör göra allt de kan för att åstadkomma dessa tre saker. Det är den bästa försäkringen de kan ge sina barn.