”En lärare i prästadömet”, Liahona, feb. 2005, s. 46
En lärare i prästadömet
När Darron Moller och hans familj flyttade till en ny församling i Nya Zeeland fick Darron en ung man som hette Scott till hemlärarkamrat, som var lärare i aronska prästadömet.
”Jag visste inte vem Scott var, och när jag frågade fick jag höra: ’Titta bara efter någon som är längre än du.’ Jag hittade honom snart”, minns Darron.
15-årige Scott är rådgivare i lärarnas kvorumpresidentskap och liksom Nephi, en av hans hjältar i Mormons bok, är han stor till växten. Han delar också Nephis beslutsamhet att följa Herrens bud.
”I skolan lyssnar jag på andra i min klass som gratulerar varandra för att de gjort dumma saker, och jag tänker bara: ’Jag är så glad att jag inte gör sådant’”, säger Scott. ”Ända sedan jag var liten har jag vetat att det är fel att göra sådant, och när man känner till följderna blir det lättare att inte göra det som är fel.”
Som medlem i lärarnas kvorum, som har ansvaret att förbereda sakramentet, stod Scott inför en jobbig situation en söndag: det fanns inte tillräckligt med sakramentsmuggar till hans stora församling.
”Jag kände mig illa till mods. Det kändes som om vi inte hade gjort vår plikt”, säger Scott. ”Vi beslutade oss för att lärarna behövde vara bättre organiserade, och nu träffas vårt kvorumpresidentskap en timme före sakramentsmötet och har ett möte för att se till att allt är i ordning för sakramentet och för att förbereda för kommande veckor. Jag tycker om ordningen i kyrkan. När det är ordning behöver man inte oroa sig.”
Darron har upptäckt att Scott som hemlärarkamrat har gett hans kallelse en ny dimension. ”Jag bestämde mig för att besöka alla familjer varje månad, och Scott har definitivt gjort det möjligt. Han ringer för att höra om jag har bestämt tider med familjerna. Och när han gav budskapet första gången bad han mig att komma tidigt så att jag kunde höra vad han hade förberett. Till och med de små barnen vi undervisade lyssnade på honom.”
Och vad tycker Scott om att vara hemlärare? ”Jag tycker om att gå ut som hemlärare med broder Moller. Om det var två lärare som gick ut tillsammans skulle vi inte veta lika mycket. Men eftersom jag har en kamrat som är äldre än jag får jag höra olika synpunkter från olika åldersgrupper. Ibland är det lite skrämmande att ge ett budskap till bara ett fåtal personer. Man vet inte hur de ska ta emot det. Men det känns bra när de lyssnar.”