Abrahams boks översättning och historicitet
Fotnoter

Hide Footnotes

Tema

Abrahams boks översättning och historicitet

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga erkänner Abrahams bok som helig skrift. Den här boken, en uppteckning om den bibliske profeten och patriarken Abraham, berättar om hur Abraham sökte prästadömets välsignelser, förkastade sin fars avgudadyrkan, ingick förbund med Jehova, gifte sig med Saraj, flyttade till Kanaan och Egypten samt tog emot kunskap om skapelsen. Abrahams bok följer i stort sett Bibelns berättelse, men tillägger viktig kunskap om Abrahams liv och undervisning.

Abrahams bok publicerades för första gången 1842 och kanoniserades som en del av Den kostbara pärlan 1880. Boken har sitt ursprung i egyptiska papyrusar som Joseph Smith översatte med början 1835. Många såg papyrusarna, men ingen ögonvittnesskildring av översättandet finns bevarad, vilket gör det omöjligt att rekonstruera processen. Endast små fragment av de långa papyrusrullar som en gång var i Joseph Smiths ägo finns kvar i dag. Förhållandet mellan dessa fragment och den text vi har i dag är i stort sett beroende av hypoteser.

Men vi vet något om översättningsprocessen. Ordet översättning förutsätter i allmänhet expertkunskap inom flera språk. Joseph Smith påstod sig inte vara expert på något språk. Han medgav villigt att han var bland det som ”för världen [var] svagt”, kallad att tala ord sända ”från himlen”.1 Om översättningen av Mormons bok sa Herren: ”Du kan inte skriva det som är heligt om det inte blir dig givet av mig.”2 Samma princip kan tillämpas på Abrahams bok. Herren krävde inte att Joseph Smith skulle ha kunskap i egyptiska. Genom Guds gåva och kraft fick Joseph kunskap om Abrahams liv och undervisning.

I många fall stämmer Abrahams bok överens med historisk kunskap om den forntida världen.3 En del av den här kunskapen, vilket tas upp senare i den här uppsatsen, var ännu inte upptäckt eller var mindre känd år 1842. Men inte ens detta bevis på forntida ursprung, även om det väger tungt, kan bevisa Abrahams boks sannfärdighet, lika lite som man med arkeologisk forskning kan bevisa israeliternas uttåg ur Egypten eller Guds Sons uppståndelse. Abrahams boks ställning som helig skrift vilar sist och slutligen på de frälsande sanningarna i boken själv, bekräftade genom den Helige Anden.

Abrahams bok som helig skrift.

För tusentals år sedan fick profeten Nephi veta att en avsikt med Mormons bok var att ”fastslå sanningen” om Bibeln.4 På liknande sätt stödjer, utvidgar och klargör Abrahams bok Bibelns berättelse om Abrahams liv.

Enligt Bibeln sluter Gud förbund med Abraham att ”göra [honom] till ett stort folk”.5 Abrahams bok ger sammanhanget för det förbundet genom att visa att Abraham sökte ”stor kunskap” och var ”rättfärdighetens anhängare”, en person som valde den rätta vägen trots stora svårigheter. Han förkastade sin fars hushålls ogudaktighet och den omgivande kulturens avgudar trots dödshot.6

I Bibeln tycks Guds förbund med Abraham ta sin början under Abrahams livstid. Enligt Abrahams bok började förbundet innan jorden grundlades och fördes vidare genom Adam, Noa och andra profeter.7 Abraham intar sålunda sin plats i en lång rad profeter och patriarker vars uppdrag det är att bevara och utvidga Guds förbund på jorden. Förbundets kärna är prästadömet, genom vilket ”frälsningens välsignelser, det vill säga evigt liv,” förmedlas.8

Abrahams bok klargör många lärdomar som är mindre tydliga i Bibeln. Livet börjar inte med födelsen, som vanligen antas. Innan de kom till jorden existerade personer som andar. I en syn såg Abraham att en av andarna ”var Gud lik”9. Denna gudomliga varelse, Jesus Kristus, ledde andra andar i att organisera och forma jorden av ”beståndsdelar” eller materia som redan fanns, och inte ”ex nihilo” eller av ingenting, som många kristna senare kom att tro.10 Abraham fick vidare veta att jordelivet var avgörande för den plan för lycka som Gud skulle ge sina barn: ”Vi skall pröva dem med detta”, sa Gud, ”för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem”, och gav vidare ett löfte om att tilldela de trofasta evig härlighet.11 Ingenstans i Bibeln framläggs jordens avsikt och potential så tydligt som i Abrahams bok.

Abrahams boks ursprung

De mäktiga sanningar som återfinns i Abrahams bok framkom genom en serie unika historiska händelser. Sommaren 1835 anlände en entreprenör vid namn Michael Chandler till kyrkans huvudkontor i Kirtland, Ohio med fyra mumier och åtskilliga papyrusrullar.12 Chandler fann en villig publik. De antikviteter som grävts fram ur Egyptens katakomber hade skapat ett oerhört intresse i västvärlden, delvis tack vare den franske kejsaren Napoleons erövringar.13 Chandler drog fördel av det här intresset genom att resa kring med forntida egyptiska artefakter och visa dem för besökare, mot en avgift.

Artefakterna hade upptäckts av Antonio Lebolo, tidigare kavallerist i italienska armén. Lebolo, som överinsåg några av utgrävningarna för den franske generalkonsulns räkning, tog 11 mumier från en grav inte långt från den forntida staden Thebe. Lebolo fraktade artefakterna till Italien och efter hans död hamnade de så småningom i New York. Vid någon tidpunkt kom mumierna och rullarna i Chandlers ägo.14

När samlingen anlände till Kirtland var alla utom fyra mumier och ett flertal papyrusrullar redan sålda. En grupp sista dagars heliga i Kirtland köpte de återstående artefakterna åt kyrkan. Sedan Joseph Smith undersökt papyrusarna och påbörjat ”översättandet av några av skrivtecknen eller hieroglyferna”, berättar hans historia, ”fann vi till vår stora glädje att en av rullarna innehöll Abrahams skrifter”.15

Översättningen och Abrahams bok

Joseph Smith arbetade med översättningen av Abrahams bok under sommaren och hösten 1835, och hade då översatt minst första kapitlet och en del av andra kapitlet.16 Hans dagbok berättar sedan om översättandet av papyrusarna under våren 1842, efter det att de heliga flyttat till Nauvoo, Illinois. Alla fem kapitlen av Abrahams bok, tillsammans med tre illustrationer (nu kallade faksimil 1, 2 och 3), publicerades i Times and Seasons, kyrkans tidning i Nauvoo, mellan mars och maj 1842.17

Abrahams bok var den sista av Joseph Smiths översättningar. I dessa inspirerade översättningar påstod inte Joseph Smith att han behärskade de forntida språken i de uppteckningar han översatte. I likhet med Mormons bok skrevs Josephs översättning av Abrahams bok på King James Bibles språk. Det här var det språk i helig skrift som de tidiga sista dagars heliga var bekanta med, och dess användning stämde överens med Herrens mönster för att uppenbara hans sanningar ”enligt [hans tjänares] språk, för att de skulle kunna förstå”.18

Josephs översättningar skedde på olika sätt. Vid en del översättningar, såsom Mormons bok, användes forntida dokument i hans ägo. Vid andra tillfällen baserades hans översättningar inte på några kända fysiska uppteckningar. Josephs översättning av delar av Bibeln, till exempel, omfattade återställande av ursprungstext, harmoniering av motsägelser i Bibeln själv, samt inspirerade kommentarer.19

Det finns saker som antyder att Joseph studerade skrivtecknen på de egyptiska papyrusarna och försökte lära sig det egyptiska språket. I hans historia rapporteras att han i juli 1835 var ”ständigt upptagen med att översätta ett alfabet till Abrahams bok och ordna en grammatik över det egyptiska språket så som det användes av de gamle”.20 Den här ”grammatiken”, som den kallades, bestod av kolumner med hieroglyfer följd av en engelsk översättning och skrevs ner i en stor anteckningsbok av Josephs skrivare William W. Phelps. I ett annat manuskript, skrivet av Joseph Smith och Oliver Cowdery, finns det egyptiska skrivtecken följda av förklaringar.21

Förhållandet mellan de här dokumenten och Abrahams bok är inte tydligt. Varken reglerna eller översättningarna i grammatikboken svarar mot dem som erkänns av dagens egyptologer. Vilken roll grammatikboken än spelade, tycks det som om Joseph Smith började översätta delar av Abrahams bok nästan omedelbart efter inköpet av papyrusarna.22 Phelps såg tydligen Joseph Smith som unikt kapabel att förstå de egyptiska skrivtecknen: ”Eftersom ingen kunde översätta denna skrift”, sa han till sin hustru, ”överlämnades de till president Smith. Han visste strax vad de var.”23

Papyrusarna

När de sista dagars heliga lämnade Nauvoo, lämnades de egyptiska artefakterna kvar. Joseph Smiths familj sålde papyrusarna och mumierna 1856. Papyrusarna delades upp och såldes till olika intressenter. Historiker tror att de flesta förstördes i den stora Chicago-branden 1871. Tio papyrusfragment som en gång hade tillhört Joseph Smith hamnade i Metropolitan Museum of Art i New York.24 År 1967 överlät muséet dessa fragment till kyrkan, som då publicerade dem i kyrkans tidskrift Improvement Era.25

Upptäckten av papyrusfragmenten väckte till liv debatten om Joseph Smiths översättning. Bland fragmenten fanns en illustration, som finns med i Abrahams bok som faksimil 1. Långt innan fragmenten publicerades av kyrkan, hade några egyptologer sagt att Joseph Smiths förklaringar av de olika elementen i dessa faksimil inte stämde med deras tolkningar av dessa teckningar. Joseph Smith hade publicerat dessa faksimil som fristående teckningar, separerade från de hieroglyfer eller hieratiska tecken som ursprungligen omgav illustrationerna. Upptäckten av fragmenten innebar att läsare nu kunde se de hieroglyfer och tecken som fanns omedelbart omkring illustrationen som blev faksimil 1.26

Inget av skrivtecknen på papyrusfragmenten nämnde Abrahams namn eller någon av de händelser som beskrivs i Abrahams bok. Egyptologer, både mormoner och icke mormoner, är överens om att skrivtecknen på fragmenten inte motsvarar den översättning som finns i Abrahams bok, även om inga forskare, inte heller utanför kyrkan, kan enas om den rätta uttydningen av illustrationerna på de här fragmenten.27 Forskare har identifierat papyrusfragmenten som delar av vanliga begravningstexter som begravdes med mumifierade kroppar. De här fragmenten är daterade till mellan tredje århundradet f.Kr. och första århundradet e.Kr., långt efter det att Abraham levde.

Fragmenten behöver förstås inte vara lika gamla som Abraham för att Abrahams bok och dess illustrationer ska vara autentiska. Forntida uppteckningar förs ofta vidare som kopior eller som kopior av kopior. Abrahams uppteckning kan ha redigerats av senare författare, liksom profethistorikerna Mormon och Moroni reviderade tidigare folks skrifter.28 Dessutom kan dokument som ursprungligen skrivits för ett sammanhang återanvändas i ett annat sammanhang eller syfte.29 Illustrationer som en gång hade samband med Abraham kunde antingen ha vandrat eller förflyttats från det ursprungliga sammanhanget och omtolkats hundratals år senare till begravningsseder i en senare period av egyptisk historia. Motsatsen kan också ske: Illustrationer utan ett klart samband med Abraham fordom kan, genom uppenbarelse, kasta ljus över denne profets liv och undervisning.

Några har antagit att hieroglyferna närmast och omkring faksimil 1 måste vara källan till Abrahams boks texter. Men det anspråket vilar på antagandet att en illustration med dess näraliggande text måste ha en associerad innebörd. Det var faktiskt inte ovanligt att forntida egyptiska illustrationer placerades ganska långt från tillhörande kommentarer.30

Varken Herren eller Joseph Smith förklarade översättningsprocessen för Abrahams bok, men viss insikt kan nås genom Herrens instruktioner till Joseph om översättning i sig. I april 1929 fick Joseph en uppenbarelse för Oliver Cowdery som sa att både intellektuell ansträngning och uppenbarelse behövdes för att översätta heliga uppteckningar. Man behövde ”utforska det i sitt eget sinne” och sedan söka andlig bekräftelse. Historiska uppteckningar antyder att Joseph och andra studerade papyrusarna och att de som såg detta på nära håll även trodde att översättningen kom till genom uppenbarelse. Som John Whitmer anmärkte: ”Siaren Joseph såg dessa uppteckningar och kunde genom uppenbarelse från Jesus Kristus översätta dessa uppteckningar.”31

Det är troligen ogörligt att bedöma Josephs förmåga att översätta papyrusrullarna när vi nu bara har en bråkdel av de rullar som han innehade. Ögonvittnen talar om ”en lång rulle” eller ”flera rullar” papyrus.32 Eftersom endast fragment överlevt, är det troligt att många av de papyrusar som Joseph hade tillgång till när han översatte Abrahams bok inte finns med bland de fragmenten. Förlusten av en stor del av papyrusarna innebär att förhållandet mellan papyrusarna och den publicerade texten inte med säkerhet kan avgöras genom att se på papyrusarna.

Omvänt kan Josephs studier av rullarna ha lett till en uppenbarelse om viktiga händelser och lärosatser i Abrahams liv, liksom när han tidigare fick en uppenbarelse om Moses liv när han studerade Bibeln. Det här ger oss en vidare definition av orden översättare och översättning.33 Med det här synsättet var Josephs översättning ingen bokstavlig överföring av papyrustexten som en konventionell översättning vore. Snarare gav de fysiska artefakterna honom tillfälle till meditation, reflektion och uppenbarelse. De katalyserade den process varigenom Gud gav Joseph Smith en uppenbarelse om Abrahams liv, även om den uppenbarelsen inte direkt korrelerade med skrivtecknen på papyrusarna.34

Abrahams bok och den forntida världen

Ett noggrant studium av Abrahams bok ger en bättre uppfattning om bokens värde än hypoteser som behandlar texten som en konventionell översättning. Indicierna antyder att detaljer i Abrahams bok passar väl in i den forntida världen och stödjer anspråket att Abrahams bok är en äkta uppteckning.

Abrahams bok talar om och tar avstånd från människooffer på ett altare i Kaldeen. Människor lades på altaret som offer för att de förkastat de avgudar som tillbads av deras ledare.35 Nyligen gjord forskning har funnit exempel på sådan bestraffning som kan dateras till Abrahams tid. Människor som utmanade den rådande religiösa ordningen, antingen i Egypten eller i religionerna som det hade inflytande över (såsom Kanaan), kunde bli, och blev, avrättade för sina brott.36 Konflikten med Faraos religion som beskrivs i Abraham 1:11–12 är ett exempel på bestraffning som vi nu vet tillämpades på Abrahams tid.

Abrahams bok innehåller andra detaljer som stämmer med nutida upptäckter om den forntida världen. Boken nämner ”slätten Olishem”, ett namn som inte förekommer i Bibeln. En forntida inskription som inte upptäcktes eller översattes förrän på 1900-talet nämner en stad som kallas ”Ulisum”, belägen i nordvästra Syrien.37 Vidare är Abraham 3:22–23 skriven med en poetisk struktur som är mer karaktäristisk för mellanösterns språk är den tidens amerikanska skrivsätt.38

Joseph Smiths förklaringar till faksimilena i Abrahams bok innehåller ytterligare element av den forntida världen. Faksimil 1 och Abraham 1:17 nämner avguden Elkenah. Den gudomen nämns inte i Bibeln, men nutida forskare har identifierat den som en av de gudar som tillbads i det gamla Mesopotamien.39 Joseph Smith framställer de fyra figurerna i figur 6 av faksimil 2 som ”jorden i dess fyra delar”. En liknande tolkning har förespråkats av forskare som studerat liknande figurer i andra forntida egyptiska texter.40 Faksimil 1 innehåller en krokodilgud som simmar i det som Joseph Smith kallar ”valvet över våra huvuden”. Den tolkningen är förnuftig i ljuset av forskning som framställer egyptiernas uppfattning om himlen som ”en himmelsk ocean”.41

Abrahams bok är förenlig med olika detaljer i utombibliska berättelser om Abraham som cirkulerade i den forntida världen vid den tid när papyrusarna troligen tillkom. I Abrahams bok undervisar Gud Abraham om solen, månen och stjärnorna. ”Jag visar detta för dig innan du drar in i Egypten”, säger Herren, ”så att du kan förkunna alla dessa ord”.42 Forntida texter nämner gång på gång att Abraham undervisade egyptierna om himlavalvet. Eupolemus, som levde under egyptisk överhöghet under andra århundradet e.Kr., skrev till exempel att Abraham undervisade de egyptiska prästerna i astronomi och annan vetenskap.43 En papyrus från 200-talet från ett egyptiskt tempel förbinder Abraham med en illustration som liknar faksimil 1 i Abrahams bok.44 En senare egyptisk text som upptäcktes på 1900-talet berättar om hur Farao försökte offra Abraham, vilket omintetgjordes då Abraham räddades av en ängel. Enligt den här texten undervisade Abraham senare medlemmar av Faraos hov om astronomi.45 Alla de här detaljerna finns i Abrahams bok.

Andra detaljer i Abrahams bok återfinns i forntida traditioner i Främre Orienten. Däribland att Abrahams far Tera var avgudadyrkare; att hungersnöd drabbade Abrahams hemland; att Abraham var välbekant med egyptiska avgudar samt att Abraham var yngre än 75 år när han lämnade Haran, precis som Bibeln säger. En del av denna utombibliska information fanns tillgänglig i apokryfiska böcker eller bibelkommentarer på Joseph Smiths tid, men andra fanns bara i utombibliska traditioner som inte var tillgängliga eller som var helt okända för amerikaner på 1800-talet.46

Slutsats

Abrahams boks sannfärdighet och värde kan inte avgöras genom lärda diskussioner om bokens översättning och historicitet. Bokens ställning som helig skrift ligger i de eviga sanningar den lär och den mäktiga ande den förmedlar. Abrahams bok förmedlar djupgående sanningar om Guds natur, hans relation till oss, hans barn, och jordelivets ändamål. Sanningen i Abrahams bok finner man sist och slutligen genom noggrant studium av dess lärdomar, uppriktig bön och Andens bekräftelse.