Mormons bok och studier av DNA
Fotnoter

Hide Footnotes

Tema

Mormons bok och studier av DNA

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga hävdar att Mormons bok är helig skrift, jämförbar med Bibeln. Den innehåller en uppteckning om Guds handlingssätt mot tre grupper av människor som migrerade från Främre Orienten eller västra Asien till amerikanska fastlandet hundratals år innan européerna kom dit.1

Mormons boks främsta syfte är mer andligt än historiskt, men många människor har undrat om migrationerna som beskrivs stämmer överens med vetenskapliga studier om det forntida Amerika. Samtalen har varit inriktade på befolkningsgenetik och utvecklingen inom DNA-vetenskapen. Vissa har hävdat att migrationerna som nämns i Mormons bok inte inträffade därför att majoriteten av den DNA som hittills hittats hos nutida urinvånare mest liknar den hos östasiatiska befolkningar.2

Grundläggande principer för befolkningsgenetik kräver noggrannare studier av data. Slutsatserna angående genetik är liksom med all vetenskap provisoriska, och mycket arbete återstår innan vi till fullo förstår amerikanska kontinenternas urinvånares ursprung. Inget är känt om folkens DNA i Mormons bok, och även om deras genetiska profiler var kända finns det sunda vetenskapliga anledningar till att den kanske inte blir upptäckt. Av samma anledningar är argument som vissa försvarare av Mormons bok framför, som är baserade på DNA-studier, också spekulativa. Kort sagt kan DNA-studier varken användas för att bekräfta eller avvisa Mormons boks historiska äkthet.

De amerikanska indianernas förfäder

De bevis som hittills påträffats visar att majoriteten av Amerikas urinvånare till stor del har asiatisk DNA.3 Vetenskapsmän har teorin att under perioden innan händelserna i Mormons bok inträffade, migrerade en relativt liten grupp människor från nordöstra Asien till amerikanska kontinenten via en landbrygga mellan Sibirien och Alaska.4 Vetenskapsmän menar att de här folken snabbt spred sig och fyllde Nord- och Sydamerika, och att de troligen var de nutida amerikanska indianernas förfäder.5

Mormons bok har inte mycket direkt information om det kulturella sambandet mellan folken som beskrivs och andra som kanske levde i närheten. Följaktligen trodde de flesta av de tidiga sista dagars heliga att personer från Främre Orienten eller västra Asien, som Jared, Lehi, Mulek och deras medresenärer, var de första eller de största eller kanske de enda grupperna som bosatte sig på den amerikanska kontinenten. Med det antagandet till grund menar kritiker att Mormons bok inte ger utrymme för andra stora befolkningar på den amerikanska kontinenten och att DNA från människor från Främre Orienten därför lätt skulle hittas bland dagens amerikanska indianer.

Men Mormons bok i sig hävdar inte att folken som beskrivs var störst till antalet eller de enda invånarna i de områden de ockuperade. Faktum är att kulturella och demografiska ledtrådar i texten visar att det fanns andra grupper där.6 Under generalkonferensen i april 1929 sa president Anthony W. Ivins i första presidentskapet: ”Vi måste vara försiktiga när det gäller de slutsatser vi drar. Mormons bok … säger inte att det inte fanns någon här före [folken som beskrivs där]. Den säger inte att människor inte kom hit efteråt.”7

Joseph Smith tycks ha varit positiv till tanken att andra än de som beskrivs i Mormons bok migrerade8, och många sista dagars heliga ledare och forskare under senaste århundradet menar att redogörelsen i Mormons bok är helt förenlig med närvaron av andra etablerade folk.9 2006 års uppdatering av inledningen till Mormons bok återspeglar den här tanken genom att säga att folken i Mormons bok ”utgör en del av indianernas förfäder”10.

Det sägs inget om omfattningen av giftermål och genetisk blandning mellan folken i Mormons bok eller deras efterkommande och andra invånare i Amerika, även om en del inblandning uppenbarligen inträffade, också under den period som omfattas av bokens text.11 Det är tydligt att Mormons boks folks DNA troligtvis bara representerade en bråkdel av all DNA i det forntida Amerika. Att hitta och tydligt definiera deras DNA i dag kan vara att begära mer än vad vetenskapen om befolkningsgenetik förmår.

Förstå genetiska bevis

En kort genomgång av de grundläggande principerna för genetik förklarar hur vetenskapsmän använder DNA för att studera forntida folk. Den belyser också svårigheten i att dra slutsatser om Mormons bok utifrån genetiska studier.

DNA – en serie instruktioner för hur liv byggs upp och bevaras – finns i kärnan av nästan varje mänsklig cell. Den är organiserad i 46 enheter som kallas kromosomer – 23 från varje förälder. De här kromosomerna innehåller omkring 3,2 miljarder instruktioner. Alla människor har till 99,9% samma genetiska uppbyggnad, men det är de tusentals små skillnaderna som skapar den enorma variationen mellan olika människor.

Genetiska variationer inträffar genom det genetiker kallar slumpmässiga mutationer. Mutationer är fel som inträffar när DNA kopieras när reproduktiva celler bildas. De här mutationerna ackumuleras med tiden när de förs vidare från generation till generation, vilket resulterar i unika genetiska profiler. Arvsmönstret med de första 22 paren kromosomer (som kallas autosomer) karaktäriseras av en ständig omflyttning: Hälften av DNA från både fadern och modern kombineras om för att bilda barnens DNA. Det 23:e paret kromosomer avgör barnets kön (XY för en man, XX för en kvinna). Eftersom det bara är män som har Y-kromosomen, ärver sonen den kromosomen nästan intakt av sin far.

Mänskliga celler har också DNA i en serie cellkomponenter som kallas mitokondrier. Mitokondrisk DNA är relativt liten – innehåller omkring 17 000 instruktioner – och ärvs till större delen intakt av modern. En mors mitokondriska DNA förs vidare till alla hennes barn, men det är bara hennes döttrar som för sin mitokondriska DNA vidare till nästa generation.

Mitokondrisk DNA var den första typen av DNA som analyserades och den första som genetiker använde för att studera befolkningar. Alltefter som tekniken har förbättrats, har analyser av autosomal DNA gjort det möjligt för genetiker att genomföra sofistikerade studier med kombinationer av flera genetiska markörer.

Befolkningsgenetiker försöker rekonstruera populationers ursprung, migrationer och relationer med hjälp av nutida och gamla DNA-prov. När vetenskapsmän har studerat tillgängliga data har de funnit kombinationer av mutationer som är utmärkande för befolkningar i olika områden i världen. Profiler med unik mitokondrisk DNA och Y-kromosomer kallas haplogrupper.12 Vetenskapsmän har gett de här haplogrupperna olika bokstäver i alfabetet.13

För närvarande menar de flesta vetenskapsmän att den stora majoriteten av indianer tillhör undergrenar av Y-kromosomens haplogrupper C och Q14 och mitokondrie-DNA-haplogrupperna A, B, C, D och X, varav alla till stor del är östasiatiska.15 Men bilden är inte entydlig. Fortsatta studier ger nya insikter, och vissa av dem utmanar tidigare slutsatser. Enligt en studie från 2013, till exempel, har upp till en tredjedel av indianernas DNA sitt ursprung i Europa och västra Asien och introducerades troligen till den genpoolen före den första migrationen till amerikanska fastlandet.16 Den här studien visar en mer komplicerad bild än den nuvarande åsikten att alla indianers DNA i stort sett är östasiatisk.

Eftersom DNA-markörer från Främre Orienten finns i nutida indianers DNA är det svårt att avgöra om de är resultatet av migrationer som inträffade före Columbus, som de som beskrivs i Mormons bok, eller om de härrör från en genetisk blandning som inträffade efter den europeiska erövringen. Det här beror delvis på att den ”molekylära klocka” som används av vetenskapsmän för att datera förekomsten av genetiska markörer inte alltid är tillförlitlig nog för att fastställa tiden för olika migrationer som inträffade redan för några hundra eller ens några tusen år sedan.17

Vetenskapsmännen utesluter inte möjligheten att det har skett ytterligare mindre migrationer till de amerikanska kontinenterna.18 Till exempel gjordes 2010 en genetisk analys av en väl bevarad 4 000 år gammal paleoeskimå i Grönland. Vetenskapsmän framlade då hypotesen att en grupp människor förutom de från östra Asien hade migrerat till det amerikanska fastlandet.19 Befolkningsgenetikern Marcus Feldman vid Stanford University sa om den studien: ”Teorier om att det skedde en enda migration anses generellt vara en idealiserad föreställning. … Det kan ha skett ett mindre antal migrationer under en tidsrymd av tusentals år.”20

Grundareffekten

En anledning till att det är svår att använda DNA-bevis för att dra definitiva slutsatser om folken i Mormons bok är att man inte vet något om den DNA som Lehi, Sariah, Ismael och andra förde med sig till Amerika. Även om genetiker hade databaser med all den DNA som nu finns bland alla nutida amerikanska indianer skulle det vara omöjligt att veta exakt vad man ska söka efter. Det är möjligt att varje medlem av folken i Mormons bok som emigrerade hade sådan DNA som var typisk för Främre Orienten, men det är likaså möjligt att några av dem bar på DNA som var mer typisk för andra områden. I sådana fall kunde deras efterkommande ärva en genetisk profil som var oväntad med tanke på familjens ursprungsland. Det här fenomenet kallas för grundareffekten.

Se på fallet med dr Ugo A. Perego, en befolkningsgenetiker och sista dagars helig. Hans släktforskning visar att han är italiensk sedan flera generationer, men den DNA som tillhör hans genetiska linje på fädernet kommer från en gren av den asiatiska/amerikansk-indianska haplogruppen C. Det innebär troligtvis att en migration från Asien till Europa vid en viss tidpunkt ledde till att DNA introducerades som inte är typisk för Peregos ursprungsland.21 Om Perego och hans familj skulle kolonisera en isolerad landmassa, skulle framtida genetiker som genomförde en undersökning av hans efterkommandes Y-kromosomer kanske dra slutsatsen att de ursprungliga bosättarna av den landmassan var från Asien i stället för Italien. Den här hypotetiska berättelsen visar att slutsatser om ett folks gener måste göras efter att man tydligt förstått den DNA som folkets grundare hade. När det gäller Mormons bok finns ingen sådan tydlig information.

Befolkningsflaskhalsar och genetisk drift

Svårigheterna slutar inte med grundareffekten. Även om det med stor säkerhet kunde fastställas att emigranterna som beskrivs i Mormons bok hade vad som kan anses vara DNA från Främre Orienten, är det mycket möjligt att deras DNA-markörer inte överlevt mellanliggande århundraden. Sådana välkända principer för vetenskapsmän som befolkningsflaskhals och genetisk drift leder ofta till förlust av genetiska markörer, eller gör de här markörerna nästan omöjliga att upptäcka.

Befolkningsflaskhals

En befolkningsflaskhals är den förlust av genetisk variation som inträffar när en naturkatastrof, en epidemi, ett omfattande krig eller annan katastrof leder till att en stor del av befolkningen dör. Sådana händelser kan allvarligt minska eller helt eliminera vissa genetiska profiler. I sådana fall kan en befolkning återfå en viss genetisk variation med tiden genom mutationer, men mycket av den mångfald som fanns tidigare har oåterkalleligen gått förlorad.

Book of Mormon and DNA Studies

Illustration av en befolkningsflaskhals. På grund av en förminskning av befolkningen har vissa genetiska profiler (här representerade av de gula, orangea, gröna och lila cirklarna) gått förlorade. Efterkommande generationer ärver enbart överlevarnas DNA.

Förutom det ödeläggande kriget i slutet av Mormons bok ledde den europeiska erövringen av Amerika på 1400- och 1500-talet till ett sådant omvälvande händelseförlopp. Till följd av krig och sjukdomsspridning drabbades många av indianernas stammar av förödande förluster.22 En molekylärantropolog har sagt att erövringen ”klämde in hela den amerindianska befolkningen genom en genetisk flaskhals”. Han sa avslutningsvis: ”Den här befolkningsminskningen har för alltid förändrat de överlevande gruppernas genetik, och komplicerar således alla försök att rekonstruera den genetiska strukturen, som den var före Columbus tid, hos de flesta av grupperna i den nya världen.”23

Genetisk drift

Genetisk drift är den gradvisa förlusten av genetiska markörer hos små befolkningar på grund av slumpmässiga händelser. En enkel illustration används ofta för att lära ut det här begreppet:

Fyll en glasburk med 20 kulor – 10 röda, 10 blå. Burken representerar en befolkning och kulorna representerar människor med olika genetiska profiler. Välj slumpmässigt en kula från befolkningen, skriv ner färgen, och lägg tillbaka den i burken. Varje uttagen kula representerar ett barns födelse. Välj kulor 20 gånger för att simulera en ny generation inom befolkningen. Den andra generationen kan ha lika många kulor av varje färg, men det är troligare att det bli ett ojämnt antal av de båda färgerna.

Innan du väljer ut kulor till en tredje generation anpassar du proportionerna av varje färg i burken så att de återspeglar den nya blandningen av genetiska profiler i genpoolen. När du sedan fortsätter att välja kulor leder den nu ojämna blandningen till att du väljer fler kulor av den dominanta färgen. Efter ett flertal generationer leder den här successiva övergången till den ena färgen nästan alltid till att den andra färgen försvinner.

Book of Mormon and DNA Studies

Illustration av genetisk drift med hjälp av färgade kulor.

Den här övningen illustrerar arvsmönstret för genetiskt material under flera generationer och visar hur driften kan resultera i förlust av genetiska profiler. Drifteffekten är särskilt utpräglad i små isolerade befolkningar eller i fall där en liten grupp med en viss genetisk profil blandas med en mycket större befolkning från en annan linje.

Vid en studie på Island där man kombinerade både genetiska och genealogiska data upptäckte man att majoriteten av befolkningen i landet i dag har ärvt mitokondrisk DNA från bara en liten del av den befolkning som fanns där för bara 300 år sedan.24 Mitokondrisk DNA hos majoriteten av islänningarna som levde på den tiden överlevde helt enkelt inte den slumpmässiga genetiska driftens effekter. Det kan tänkas att mycket av DNA hos folken i Mormons bok inte överlevde av samma anledning.

Genetisk drift påverkar särskilt mitokondrisk DNA och Y-kromosom-DNA, men leder också till förlust av variationer i autosomal DNA. När en liten befolkning beblandas med en stor blir kombinationerna av autosomala markörer som är typiska för den mindre gruppen snabbt överväldigade av markörerna hos den större gruppen. Den mindre gruppens markörer blir snart sällsynta i den kombinerade befolkningen och kan försvinna på grund av genetisk drift och flaskhalsar enligt förklaringen ovan. Omflyttningar och nya kombinationer av autosomal DNA från generation till generation producerar dessutom nya kombinationer av markörer där den övervägande genetiska signalen kommer från den större ursprungsbefolkningen. Det kan göra att de kombinationer av markörer som är karaktäristiska för den mindre gruppen blir så utblandade att de är svåra att upptäcka.

Författarna till en uppsats från 2008 i American Journal of Physical Anthropology sammanfattade koncist effekten av de här krafterna: ”Genetisk drift har varit en betydande kraft [i fråga om amerikanska indianers genetik], och har tillsammans med den stora befolkningsminskningen efter kontakten med européerna förändrat förekomsten av haplogruppen och gjort att många haplotyper har gått förlorade.”25 Vissa genetiska profiler kan ha försvunnit helt, och kombinationer som en gång fanns kan bli så utblandade att de är svåra att upptäcka. Således kan delar av en befolkning faktiskt genetiskt sett vara släkt med en person eller grupp men inte ha sådan DNA som identifierats hos förfäderna. Med andra ord kan indianer vars förfäder tillhörde folken i Mormons bok kanske inte få den relationen bekräftad genom DNA.26

Sammanfattning

Hur mycket kritiker och försvarare av Mormons bok än vill använda DNA-studier som stöd för sina åsikter, är bevisen helt enkelt inte avgörande. Inget är känt om DNA hos folken i Mormons bok. Och även om man kände till sådan information skulle sådana processer som befolkningsflaskhalsar, genetisk drift och migration efter Columbus från västra Eurasien göra chanserna små att hitta deras DNA i dag. Som äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Vår ståndpunkt är att världsliga bevis varken kan bevisa eller motbevisa Mormons boks äkthet.”27

De som nedtecknade innehållet i Mormons bok var i huvudsak angelägna om att förmedla religiösa sanningar och bevara sitt folks andliga arv. De bad om att deras uppteckning, trots den profeterade förstörelsen av största delen av deras folk, skulle bevaras och en dag hjälpa till att återställa kunskap om Jesu Kristi evangelium. Deras löfte till alla som studerar Mormons bok ”med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus”, är att Gud ska ”uppenbara sanningarna om [uppteckningarna] för er genom den Helige Andens kraft”.28 För oräkneliga personer som på så sätt har prövat Mormons boks äkthet är den en helig skrift som har kraft att föra dem närmare Jesus Kristus.