Dop en fredagskväll

Zheng Liu, Massachusetts, USA

Min önskan att omvända mig hjälpte mig att hitta Frälsaren och hans kyrka.

Bild

kvinna framför en kyrka

Illustration: Katy Dockrill

Efter min första upprymdhet över att få komma till USA från Kina för att doktorera överväldigades jag av de många akademiska uppsatser jag behövde läsa och skriva. Jag var också osäker på hur jag skulle kommunicera med min akademiska rådgivare, vilket bidrog till stressen. Jag kände mig vilsen och ensam, och jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag drog slutsatsen att mina tidigare felsteg hade orsakat mitt lidande och att jag behövde omvända mig. Det var kväll, så jag sökte på ”kyrka” på nätet. Jag upptäckte att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga var den enda kyrkan som var öppen till 21:00. Jag bestämde mig för att omvända mig i kyrkan och gav mig iväg på en timslång promenad.

När jag kom fram till kyrkan cirka 18.00 såg jag ljus och hörde skratt och musik från insidan. Jag gick runt byggnaden men kunde inte hitta porten. Genom ett fönster såg jag en pappa leka med sin son i ett av rummen. Jag knackade på fönstret för att fånga hans uppmärksamhet. Han ledde mig till dörren, välkomnade mig och sa att någon höll på att döpas.

Jag gick efter honom in i ett rum där en man gav en välsignelse till en pojke som just hade blivit döpt. Där jag stod nära dörren och lyssnade på välsignelsen kände jag att Gud också viskade välsignelser till mig. Jag blev varm inombords och jag kände det som jag senare fick veta var den Helige Anden. Jag hörde också en röst som sa att jag var förlåten.

Efter dopet anslöt jag mig till de andras sällskap och träffade många trevliga människor. Jag var inte ensam längre. En man som kallade sig själv den förre ”grenspresidenten” erbjöd sig att köra mig hem. Flera månader senare, när jag hade tagit missionärslektionerna, döptes jag.

Dagen då jag döptes år 2018 i Cambridge i Massachusetts talade en broder om hur vår älskade himmelske Fader hade arrangerat det där fredagsdopet. Han förklarade att dopet skulle ha hållits söndagen därpå, men på grund av en schemakrock behövde det flyttas till fredagskvällen. Utan den förändringen hade jag kanske aldrig lärt känna kyrkan, vår Frälsare och vår himmelske Fader och mina syskon i evangeliet.