Ord som förändrar vår värld
Ett distriktsråd i Ghana visar hur man genom att samråda med varandra och använda sig av lokala resurser kan skapa tillfällen till personlig tillväxt och tjänande.
Illustration Taylor Callery
Syster Vida Osei i Ghana ville lära sig läsa och skriva engelska. Hon hade prövat kommunens kurser ett antal gånger men hade blivit missmodig och slutat inom några veckor. Men så en söndag, när hon var på mötena i andra grenen, fick hon veta att Asamankese distrikt sponsrade en läs- och skrivkurs på engelska. Hon bestämde sig för att ta chansen och anmäla sig.
Hon upptäckte snart att den här kursen var annorlunda. Hon skulle få delta tillsammans med vänner från kyrkan. Skrifterna användes som studiematerial, så hon skulle lära sig engelska och evangeliet på samma gång.
Två månader efter kursstarten höll Vida bön för första gången på en lektion – någonsin. Tre månader efter starten höll hon sitt första tal någonsin på ett sakramentsmöte, delvis på twi, ett lokalt afrikanskt språk, och delvis på engelska. Fyra månader efter starten började hon i en sliten anteckningsbok skriva ner beställningar, utgifter och priser i sitt arbete som sömmerska i eget företag. Hon gjorde färre misstag med kunder, fick lägre priser från leverantörer och tjänade mer pengar än hon någonsin gjort någon månad tidigare.
”Jag var för blyg för att gå på kurs i läs- och skrivkunnighet med vem som helst”, sa hon. ”Men när kursen hölls i möteshuset med medlemmar jag kände, fick jag mod att försöka igen. Och nu kan jag läsa skrifterna och förbättra mitt företag genom att läsa och skriva på engelska.
Söder om Sahara i Afrika finns det många, i synnerhet kvinnor, som inte kan läsa och skriva. Analfabetismen är så utbredd att ett gammalt afrikanskt ordspråk lyder: ”Om du vill gömma något så skriv det i en bok.” För sista dagars heliga kvinnor som Vida ökar läs- och skrivkunnigheten.
Svårigheter att övervinna
Begränsad infrastruktur och begränsad allmän utbildning i de flesta länder söder om Sahara innebär begränsade möjligheter, speciellt för flickor. På grund av de höga skolavgifterna och flickors underordnade ställning i samhället, verkar läskunnighet vara en nästan ouppnåelig färdighet. I Ghana beräknas till exempel mindre än hälften av alla vuxna kvinnor tala engelska, trots att det är det officiella språket. På Ghanas landsbygd är två tredjedelar av de vuxna kvinnorna analfabeter.
”De flesta vuxna kvinnor i våra städer och byar talar inte engelska”, säger Seth Oppong, president för Abomosu distrikt i Ghanamissionen Accra Väst. ”Vårt lokala språk twi har varit det muntliga språket i århundraden. Inte förrän nyligen skapades ett alfabet för twi, så inte många läser det heller.”
”Systrar måste förlita sig till andra – oftast sina män om de är gifta, eller på det de hör från vänner om de inte är gifta – för att förstå evangelieprinciper och kyrkans riktlinjer”, förklarar Georgina Amoaka, distriktets hjälpföreningspresident. ”Många har en stark önskan att tjäna, men de kan inte läsa lektionsböcker eller tidskrifter, så deras möjligheter att delta i kyrkan är begränsade.”
Råd från rådet
Eftersom kvinnor inte talar engelska i sina hem eller på marknaden, blir deltagande i kyrkan deras största motivation att lära sig språket. Ändå kan både gamla och nya medlemmar möta motstånd från sina familjer vad gäller läs- och skrivkurser. Distriktsrådet diskuterade det här problemet och sedan talade president Oppong med prästadöms- och biorganisationsledare i alla grenarna om distriktets möjligheter att anordna sådana kurser. Kursen skulle hållas öppen för alla kvinnor i området men fokusera på kvinnorna i kyrkan. I stället för att inbjuda personer var för sig, skulle grupper inbjudas att delta. Hjälpföreningen och Primär skulle till exempel delta tillsammans så att de kunde stötta varandra.
Utifrån diskussioner med grenarna beslutade distriktets ledare att läs- och skrivkurser skulle hållas i varje gren på söndagar förutom två gånger under veckan. Efter en koncentrerad sexmånaderssatsning skulle diplom för genomgången kurs delas ut till dem som deltagit regelbundet och gjort sina obligatoriska hemläxor.
Resurser anpassas till behov
”En av utmaningarna var att hitta ett sätt att undervisa människor som bara har ett talspråk, i läsning och skrivning”, förklarar äldste Jim Dalton, en äldre missionär som verkar i distriktet. ”På grund av twis långa tradition som enbart talspråk och inte skriftspråk, vet de flesta som jag träffar inte hur man skriver det, så vi måste börja med att lära oss skriva.”
Ransford Darkwah i högrådet i Abomosu distrikt samarbetade med två återvända missionärer – Francis Ansah och Cecelia Amankwah – med att få fram en lokalt producerad kursbok. Deltagare fick se bilder och ombads skriva vad de såg. Det hjälpte dem att utveckla grundläggande skrivfärdigheter medan de lärde sig tänka på engelska. När de fått grundläggande färdigheter kunde man gå vidare till mer avancerade läromedel.
Förberedelse och nytänkande
Innan kursen startade undervisades lärarna av experter på läs- och skrivkunnighet inte bara om inlärningsmetoder utan också om hur man lär ut praktisk kunskap om hygien och familjeliv. Men även den bästa utbildning hade inte kunnat förutse några av de utmaningar som dök upp när kursen började: Ständiga elavbrott i trakten gjorde kvällskurser svåra att hålla, rykten om att bråkiga gruvarbetare gjorde gatorna otrygga på kvällarna skapade oro, och ibland kunde inte de som hade nycklar komma i tid för att låsa upp kyrkans möteshus.
Återigen diskuterade distriktsrådet vad som kunde göras. På deras inrådan började grupper av deltagare komma till lektionen tillsammans. De fick ficklampor så att de tryggt skulle kunna gå längs gångstigarna. Lokala ledare lät dem använda generatorer för att hålla igång belysningen i möteshusen på kvällarna. Pålitliga medlemmar som bodde nära möteshusen anförtroddes nycklar så att de kunde låsa upp byggnaderna i tid.
Presentationerna vid examenstillfället
61 medlemmar och undersökare påbörjade kursen. 43 slutförde alla lektioner och hemläxor. Vid examenstillfället inbjöds de att hålla korta presentationer.
”Innan läs- och skrivkursen började kunde jag inte läsa alls”, sa Sandra Obeng Amoh från Sankubenase gren. ”När min man reste i sitt jobb, höll jag aldrig familjens hemafton. För några veckor sedan när han var bortrest, hjälpte min äldste son mig att läsa lektionsboken och jag höll en lektion på engelska för mina barn. Sedan dess har jag gjort det varje vecka när min man inte är hemma.”
Prosper Gyekete, som trots sin begränsade engelska har förblivit en trofast medlem i Abomosus andra gren, läste upp ett vittnesbörd på tre meningar som han skrivit själv. Han sa att han inte kunde läsa eller skriva före kursen men nu kan hjälpa sina små barn med deras läxor. ”Tack vare det jag lärt mig”, sa han, ”kan jag vara en bättre pappa”.
”Nu kan jag själv läsa skrifterna”, sa Kwaku Sasu från Kwabengs gren. ”Förut visste jag att Mormons bok var sann även om jag inte kunde läsa den. Nu vet jag att den är sann när jag läser den. Mitt vittnesbörd bara växer och växer.”
Medlemmarna i Hjälpföreningens presidentskap i Asunafo gren sa att de vigt torsdagar till att bara prata engelska med varandra. ”Det gjorde vissa samtal längre den dagen eftersom vi inte kunde komma på de rätta orden att säga till varandra”, sa Evelyn Agyeiwaa, Hjälpföreningens president. ”Men vi började snart översätta åt varandra och hitta de rätta orden. Eftersom vi lärde oss tillsammans var ingen av oss generad eller rädd att säga fel ord. Vi bara hjälpte varandra.”
Ett överflöd av vinster
Kvinnor som slutfört läs- och skrivkursen i Abomosu distrikt säger att deras självkänsla ökade och de blev mer benägna att delta i kyrkan. De blev mer villiga att tacka ja till kallelser, läsa skrifterna och undervisa både i kyrkan och i hemmet. En del män genomgick också kursen. De flesta av dem livnärde sig på jordbruk och sa att de nu var bättre på att beräkna kostnader och försäljning av sina produkter, hjälpa sina barn med läxor och läsa skrifterna på egen hand och med sina familjer.
Det intilliggande Asamankese distrikt har, uppmuntrade av framgången i Abomosu, startat ett eget program för läs- och skrivkunnighet.
”Att kunna läsa och skriva förändrar våra liv och våra barns liv”, sa Gladis Aseidu från Sankubenase gren. ”Ord förändrar vår värld och vi tackar vår Fader i himlen.”
Deltagare, familjemedlemmar och vänner firar på examensceremonin för det av distriktet sponsrade programmet för läs- och skrivkunnighet.
Bild av tyg Africanway/iStock/Thinkstock