Jag bad hela vägen till Rotuma
John K. Muaror, New South Wales, Australien
(Författaren är avliden.)
Illustration Allen Garns
Westerland gick igår”, sa min svägerska när hon tog emot oss på Nadis internationella flygplats i Fiji.
Nyheten gjorde mig ledsen och besviken. MV Westerland var den båt vi skulle ha åkt med för att hälsa på min äldre bror på ön Rotuma. Rotuma ligger ungefär 60 mil nordost om Viti Levu, den största av Fijis öar. Om man missar båten måste man troligen vänta i dagar eller veckor på nästa båt.
Ett år tidigare hade jag rest till Rotuma för att hjälpa min bror att renovera vår farmors hus, och jag lämnade honom på grund av en arbetsrelaterad tvist. Nu ville jag se honom ansikte mot ansikte och berätta för honom hur ledsen jag var.
En vecka innan min fru Akata och jag flög till Fiji från Australien berättade min brorsdotter att Westerland skulle avgå mot Rotuma dagen innan vi var beräknade att anlända. Jag ringde genast till båtens kontor och vädjade till dem att vänta två dagar med avresan.
”Nej, det skulle vi inte kunna göra även om vi ville”, var svaret. ”Rotumas öråd har förberett en välkomstfest och båten måste gå efter tidtabellen.”
En tanke dök plötsligt upp och jag bestämde mig för att fasta och be.
”Käre himmelske Fader,” bad jag, ”jag vill så gärna hinna med båten till Rotuma. Jag tror inte att de kan skjuta upp avgången en eller två dagar till, men du har makt att göra det. Vill du i din godhet bara lossa på en bult någonstans på båten så att avresan försenas och jag kan gå ombord? Jag behöver resa till Rotuma och försonas med min bror.”
Efter att ha hört de dåliga nyheterna tog vi oss till hamnen på andra sidan ön. Där fick vi veta att båten hade fått problem med motorn och inte hade avgått än. Vår himmelske Fader hade besvarat min bön! Det visade sig att hela motorn – inte bara en bult – behövde tas loss så att en stor oljeläcka kunde lagas.
När båten slutligen avgick en vecka senare var jag ombord. När jag kom fram till Rotuma, omfamnade jag min bror och bad om förlåtelse, och vi blev vänner igen. Det var verkligen en dag att fira.
Jag kommer alltid att vara tacksam för den här underbara andliga upplevelsen och för Jesu Kristi återställda evangelium. Den är ett vittnesbörd om att underverk sker än idag, att vår himmelske Fader lever och besvarar våra uppriktiga böner, att fasta och bön går hand i hand och att evangeliet är sant – även i en liten by på den lilla ön Rotuma.