Budskap från första presidentskapet
Gå i mål med facklan brinnande
President Dieter F. Uchtdorf
andre rådgivare i första presidentskapet
Foto Comstock/Stockbyte/Thinkstock
I antikens Grekland tävlade löpare i en stafett som kallades lampadedromia.1 I stafetten höll löparna en fackla i handen som de lämnade vidare till näste löpare tills den siste lagmedlemmen hade passerat mållinjen.
Det var inte det lag som sprungit snabbast som fick priset – det gavs till det lag som först nått mållinjen med facklan brinnande.
Det finns en djup lärdom här, en som både forna och nutida profeter har undervisat om: Även om det är viktigt att påbörja loppet, är det ännu viktigare att vi går i mål med facklan brinnande.
Salomo gick ut starkt
Den store kung Salomo är ett exempel på någon som gick ut starkt. När han var ung ”älskade [han] Herren och följde sin fader Davids stadgar” (1 Kung. 3:3). Gud hade behag i honom och sa: ”Bed mig om det du vill att jag skall ge dig” (1 Kung. 3:5).
I stället för att be om rikedomar eller ett långt liv, bad Salomo om ”ett lydigt hjärta, så att [jag] kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont” (1 Kung. 3:9).
Detta behagade Herren så mycket att han inte bara välsignade Salomo med visdom utan också med gränslös rikedom och ett långt liv.
Trots att Salomo verkligen var vis och uträttade mycket stort, avslutade han inte loppet starkt. Sorgligt nog ”gjorde [Salomo] det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren” (1 Kung. 11:6).
Att slutföra vårt lopp
Hur många gånger har vi påbörjat något och inte slutfört det? Dieter? Träningsprogram? Åtagande att läsa skrifterna dagligen? Beslut att bli bättre lärjungar till Jesus Kristus?
Hur ofta ger vi nyårslöften i januari och arbetar på dem med glödhet beslutsamhet i några dagar, några veckor eller till och med några månader bara för att när oktober kommer, upptäcka att gnistan i vår beslutsamhet inte är mycket mer än kall aska?
Jag råkade en gång se en rolig bild på en hund som låg intill ett sönderrivet pappersark. På arket stod det: ”Diplom för genomgången hundträning”.
Sådana är vi ibland.
Våra avsikter är goda – vi går ut starkt – vi vill vara vårt bästa jag. Men i slutändan lämnar vi våra beslut bakom oss, sönderrivna, övergivna och glömda.
Det ligger i människans natur att snubbla och misslyckas, och ibland vill vi dra oss ur loppet. Men som Jesu Kristi lärjungar har vi förpliktat oss till att inte bara påbörja loppet utan också att slutföra det – och göra det med facklan klart brinnande. Frälsaren lovade sina lärjungar: ”Den som håller ut intill slutet skall bli frälst” (Matt. 24:13).
Låt mig omformulera det som Frälsaren lovat oss i vår tid: Om vi håller hans bud och slutför loppet med facklan brinnande, får vi evigt liv, vilket är den största gåvan av alla Guds gåvor (se L&F 14:7; se också 2 Nephi 31:20).
Det ljus som aldrig slocknar
Efter att vi snavat, misslyckats eller till och med gett upp, blir vi ibland missmodiga och tror att vårt ljus slocknat och att loppet är kört. Men jag vittnar om att Kristi ljus inte kan utsläckas. Det lyser i den mörkaste natt och lyser upp vårt hjärta på nytt om vi bara vänder vårt hjärta mot honom (se 1 Kung. 8:58).
Hur ofta eller hur djupt vi än faller, brinner Kristi ljus ständigt klart. Och om vi, till och med i den mörkaste natt, bara går mot honom, förtär hans ljus skuggorna och tänder våra själar på nytt.
Detta lärjungeskapets lopp är inget sprinterlopp – det är ett maraton. Och det spelar ingen större roll hur fort vi springer. Faktum är att det enda sättet att förlora loppet är att slutgiltigt ge efter eller ge upp.
Så länge vi fortsätter att resa oss och närma oss vår Frälsare, vinner vi loppet med facklan klart brinnande.
För facklan handlar inte om oss eller om det vi gör.
Den har med världens Frälsare att göra.
Och det är ett ljus som aldrig kan dämpas. Det är ett ljus som sväljer mörkret, helar våra sår och skiner till och med i den djupaste sorg och ofattbart mörker.
Det är ett ljus som övergår vårt förstånd.
Må vi var och en slutföra det vi påbörjat. Och med hjälp av vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus, kommer vi att slutföra det med glädje och med facklan brinnande.