2006
Insamlingen av det skingrade Israel
November 2006


Insamlingen av det skingrade Israel

Vi samlar in Herrens utvalda på båda sidor om slöjan.

Mina älskade bröder och systrar, tack för er tro, er hängivenhet och er kärlek. Vi delar ett enormt ansvar att vara den Herren vill att vi ska vara och göra det han vill att vi ska göra. Vi är en del av en stor rörelse — insamlingen av det skingrade Israel. Jag talar om denna lära idag på grund av dess unika betydelse i Guds eviga plan.

Abrahams förbund

I forna dagar välsignade Herren fader Abraham med löftet att han skulle göra hans avkomma till ett stort folk.1 Det hänvisas genomgående till detta förbund i skrifterna. I förbundet ingick löftena att Guds Son skulle födas genom Abrahams släktlinje, att de skulle ärva särskilda landområden, att världens nationer och släkten skulle välsignas genom hans efterkommande och mer därtill.2 En del av detta förbund har redan uppfyllts, men Mormons bok lär att Abrahams förbund endast kommer att uppfyllas i dessa sista dagar!3 Den betonar också att vi är en del av Herrens förbundsfolk.4 Det är vår förmån att personligen delta i uppfyllelsen av dessa löften. Vilken härlig tid att leva i!

Israel förskingrades

Som Abrahams efterkommande hade det forna Israel tillgång till prästadömets myndighet och evangeliets välsignelser, men folket gjorde till slut uppror. De dödade profeterna och straffades av Herren. Tio stammar fördes iväg i fångenskap till Assyrien. Där tappar världens uppteckningar bort dem. (Herren har naturligtvis inte ”tappat bort” de tio stammarna.) Två stammar fanns kvar under en kort tid, men på grund av deras upproriskhet fördes de bort i fångenskap till Babylon.5 När de återvände gynnades de av Herren, men inte heller då hedrade de honom. De förkastade och smädade honom. En kärleksfull men sorgsen Fader sade: ”Er skall jag sprida ut bland hednafolken”,6 och det gjorde han — bland alla nationer.

Israel ska insamlas

Guds löfte att samla det skingrade Israel var lika tydligt.7 Jesaja såg till exempel att Herren i de sista dagarna skulle sända ”snabba sändebud” till folket som skingrats och gisslats.8

Löftet om insamlingen, som löper som en tråd genom skrifterna, kommer att uppfyllas lika säkert som att profetiorna om Israels förskingring uppfylldes.9

Jesu Kristi Kyrka i tidens mitt och avfallet

Före korsfästelsen etablerade Herren Jesus Kristus sin kyrka. Den hade apostlar, profeter, sjuttio, lärare och så vidare.10 Och Mästaren sände sina lärjungar ut i världen för att predika hans evangelium.11

Efter en tid drabbades kyrkan som Herren upprättat av andligt förfall. Hans lära ändrades, hans förordningar ändrades. Det stora avfallet kom så som Paulus förutsagt, och han visste att Herren inte kunde komma tillbaka förrän avfallet hade skett.12

Detta stora avfall följde samma mönster som avslutade alla tidigare tidshushållningar. Den första var på Adams tid. Sedan kom Enoks, Noas, Abrahams, Moses tidshushållning och andra tidshushållningar. Varje profet fick i gudomligt uppdrag att undervisa om Herren Jesu Kristi gudomlighet och lära. I varje tidsålder var denna undervisning avsedd att hjälpa folket. Men deras olydnad resulterade i avfall. Därför begränsades alla tidigare tidshushållningar med avseende på tid och plats. De begränsades i tid eftersom de alla resulterade i avfall. De begränsades i plats till en relativt liten del av planeten Jorden.

Alltings återställelse

En fullständig återställelse var därför nödvändig. Gud Fadern och Jesus Kristus kallade profeten Joseph Smith till profet för denna tidshushållning. All gudomlig makt som givits under tidigare tidshushållningar skulle återställas genom honom.13 Denna tidernas fullhets hushållning skulle inte begränsas i tid eller plats. Den skulle inte resultera i avfall och den skulle fylla hela världen.14

Israels insamling — en nödvändig del av alltings återställelse

Enligt Petrus och Paulus profetior skulle allt återställas under denna tidshushållning. Som en del av denna återställelse, måste därför den sedan länge väntade insamlingen av det skingrade Israel ske.15 Det är en nödvändig upptakt till Herrens andra ankomst.16

Läran om insamlingen är en av de viktiga lärorna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Herren har förkunnat: ”Jag giver eder ett tecken … jag skall insamla mitt folk, o Israels hus, från dess långa förskingring och åter upprätta mitt Sion ibland dem.”17 Mormons boks framkomst är ett tecken till hela världen på att Herren har börjat insamla Israel och uppfylla förbunden han ingick med Abraham, Isak och Jakob.18 Vi inte bara undervisar om denna lära, vi deltar också i dess uppfyllande. Vi gör detta när vi samlar in Herrens utvalda på båda sidor om slöjan.

Mormons bok är grundläggande för detta verk. Den förkunnar läran om insamlingen.19 Den gör att människor lär sig om Jesus Kristus, tror på hans evangelium och går med i hans kyrka. Faktum är att om vi inte hade Mormons bok så skulle den utlovade insamlingen av Israel inte ske.20

Vi hedrar namnet Abraham och inser hur viktigt det är. Det nämns i fler verser i återställelsens skrifter än i alla verser i Bibeln.21 Det finns en länk mellan Abraham och alla medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.22 Herren stadfäste Abrahams förbund på nytt i vår tid genom profeten Joseph Smith.23 I templet får vi våra största välsignelser som Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande.24

Tidernas fullhets hushållning

Denna tidernas fullhets hushållning förutsågs av Gud som en tid av insamling, både i himlen och på jorden. Petrus visste att det efter en tid av avfall skulle komma en återställelse. Han, som varit med Herren på förklaringsberget, förkunnade:

”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte …

Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.”25

I senare tid sändes apostlarna Petrus, Jakob och Johannes av Herren med ”[hans] rikes nycklar och mitt evangeliums hushållning för de sista dagarna och för tidernas fullbordan”, då han skulle ”samla allting, både i himmelen och på jorden, till ett”.26

År 1830 fick profeten Joseph Smith veta att det fanns en himmelsk budbärare vid namn Elias som hade ”nycklarna till alltings återupprättelse”.27

Sex år senare invigdes templet i Kirtland. När Herren hade mottagit detta heliga hus kom himmelska budbärare med prästadömsnycklar. Mose visade sig28 ”och överlämnade … nycklarna till att samla Israel från jordens fyra väderstreck och till att föra de tio stammarna från nordanland.

Därefter uppenbarade Elias sig och överlämnade Abrahams evangeliums hushållning, sägande, att i oss och vår säd skulle alla släkten efter oss bliva välsignade.”29

”Se, tiden är kommen, om vilken Malaki talade, vittnande att han [Elia] skulle sändas, förrän Herrens stora och fruktansvärda dag kom för att vända fädernas hjärtan till barnen och barnen till fäderna på det att icke hela jorden skulle hemsökas med förbannelse.”30

Detta skedde den 3 april 1836,31 och således uppfylldes Malakis profetia.32 Denna hushållnings heliga nycklar återställdes.33

Insamlingen av själar på andra sidan slöjan

Barmhärtigt nog gäller inbjudan att ”komma till Kristus”34 också dem som dött utan kunskap om evangeliet.35 En del av deras förberedelse kräver andras arbete här på jorden. Vi samlar antavleblad, fyller i familjeblad och utför ställföreträdande tempelarbete för att samla personer till Herren och till deras familjer.36

Att delta i insamlingen: En förpliktelse genom förbundet

Här på jorden är missionsarbetet oumbärligt för Israels insamling. Evangeliet skulle först tas till ”de förlorade fåren av Israels hus”.37 Därför har Herrens tjänare gått ut för att förkunna återställelsen. Våra missionärer har i många länder sökt efter dem som tillhör det skingrade Israel, de har sökt efter dem ”i alla bergsskrevor”, de har fiskat upp dem som i forna dagar.38

Valet att komma till Kristus är inte beroende av var vi är, utan av vår personliga hängivenhet. Människor kan ”få kunskap om Herren”39 utan att lämna sitt hemland. Det är sant att medlemskap i kyrkans tidiga dagar ofta även innebar emigration. Men idag sker insamlingen i varje nation. Herren har förordnat att Sion40 ska upprättas i alla nationer där han låtit sina heliga födas. Skrifterna förutsäger att människorna ”skola bliva samlade till sina arveländer och bliva bosatta i alla sina förlovade länder”.41 ”Varje nation är samlingsplatsen för sitt eget folk.”42 Insamlingsplatsen för de brasilianska heliga är i Brasilien, insamlingsplatsen för de nigerianska heliga är i Nigeria, insamlingsplatsen för de koreanska heliga är i Korea och så vidare. Sion är ”de renhjärtade”.43 Sion finns där det finns rättfärdiga medlemmar. Tryckt material, kommunikation och församlingar finns i dag i sådan omfattning att nästan alla medlemmar har tillgång till evangeliets lära, nycklar, förordningar och välsignelser, oavsett plats.

Andlig trygghet beror alltid på hur man lever, inte var man bor. Medlemmar i alla länder har samma rättighet till Herrens välsignelser.

Detta är den allsmäktige Gudens verk och det är sant. Han lever. Jesus är Kristus. Detta är hans kyrka, återställd för att nå sitt gudomliga slutmål, inklusive den utlovade insamlingen av Israel. President Gordon B Hinckley är Guds profet idag. Detta vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Se 1 Mos 12:1–2; L&F 132:29–32; Abraham 2:6–11.

  2. Se 1 Mos 26:1–4, 24, 28; 35:9–13; 48:3–4; Joh 8:33, 39; Apg 3:25; 1 Nephi 17:40; 2 Nephi 29:14; MBJakob 5; Ether 13:7–8; L&F 52:2.

  3. Se till exempel 1 Nephi 15:12–18.

  4. Se 1 Nephi 14:14; 15:14; 2 Nephi 30:2; Mosiah 24:13; 3 Nephi 29:3; Mormon 8:15; L&F 133:26–34.

  5. Levis stam var präster bland folket och räknades inte som en av de tolv stammarna. Stammen fick inte heller någon arvedel. Josefs två söner, Manasse och Efraim, fick landområden i arv. De räknades bland stammarna i sin far Josefs ställe. På så sätt fanns det fortfarande tolv stammar.

  6. 3 Mos 26:33; se även Jer 9:16.

  7. Se 1 Mos 22:16–18; 3 Nephi 20–22; Abraham 2:10–11.

  8. Jes 18:2, 7.

  9. Se 3 Mos 26:44; 5 Mos 4:27–31; 28; 29; 30:2–5; Neh 1:9; Jes 11:11–12; Jer 31:7–8, 10–12; Hes 37:21–22; Amos 9:14–15; Matt 24:31; Jakob 6:2; se även Russell M Nelson, ”Uttåget upprepas”, Liahona, apr 2002, s 30–39.

  10. Se Luk 10:1, 17; Ef 4:11; Trosart 1:6.

  11. Se Matt 28:19–20; Mark 16:15.

  12. Se 2 Tess 2:3.

  13. Se L&F 128:18; 132:45.

  14. Se Jes 27:6.

  15. Se 1 Nephi 15:18; se även titelbladet till Mormons bok, andra stycket.

  16. Se L&F 133:17.

  17. 3 Nephi 21:1.

  18. Se 1 Mos 12:2–3; 26:3–4; 35:11–12; 3 Nephi 21; 29.

  19. Förskingringen och insamlingen av Israels hus är bland det första som lärs ut i Mormons bok: ”Och sedan Israels hus hade skingrats, skulle det åter samlas … olivträdets naturliga grenar, eller återstoden av Israels hus, [skulle] bliva inympade, eller få kunskap om den sanne Messias, deras Herre och Återlösare.” (1 Nephi 10:14)

  20. Se Bruce R McConkie, A New Witness for the Articles of Faith (1985), s 554.

  21. Abraham nämns i 506 verser i skrifterna, 216 i Bibeln och 290 i återställelsens skrifter.

  22. Förbundet kan också ingås genom adoption. (Se Matt 3:9; Luk 3:8; Gal 3:26–29; 4:5–7; Abraham 2:9–10.)

  23. Se L&F 124:58; 132:31–32.

  24. Se L&F 84:33–40; 132:19; Abraham 2:11.

  25. Apg 3:19–20, 21.

  26. L&F 27:13.Paulus profeterade också om vår tid, om ”den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden”. (Ef 1:10)

  27. L&F 27:6.

  28. Det känns rätt att Mose, som först ledde Guds barn till deras arveland, skulle bli den som överlämnade nycklarna till Israels insamling till den återställda kyrkan. Mose hade visat sig för Petrus, Jakob och Johannes på förklaringsberget och gett dem samma prästadömsnycklar på deras tid. Under en kyrkans konferens i april 1840 utsågs Orson Hyde av Joseph Smith till att resa till Jerusalem och där inviga landet för judarnas och det skingrade Israels återkomst.44 Söndagen den 24 oktober 1841 knäböjde äldste Hyde på Oljeberget och invigde landet för judarnas och Israels insamling till sitt forna arveland.

  29. L&F 110:11–12.

  30. L&F 110:14–15.

  31. Det är intressant att Mose, Elias och Elia kom på påskdagen, i början av judarnas påskhögtid.

  32. Se Mal 4:5–6.

  33. Se L&F 110:16.

  34. Jakob 1:7; Omni 1:26; Moroni 10:30, 32; L&F 20:59.

  35. Se L&F 137:6–8.

  36. Se 1 Kor 15:29; 1 Pet 4:6.

  37. Matt 10:6; 15:24.

  38. Se Jer 16:16.

  39. 3 Nephi 20:13.

  40. Se L&F 6:6; 11:6; 12:6; 14:6.

  41. 2 Nephi 9:2.

  42. Bruce R McConkie, Conference Report, områdeskonferens för Mexico City i Mexico 1972, s 45.

  43. L&F 97:21.

  44. Se 2 Nephi 9:2; 10:7–9; 25:16–17, 20; 3 Nephi 21:22–28; L&F 29:7–8.