Andliga näringsämnen
Vi behöver öka intaget av andliga näringsämnen — näringsämnen som kommer av vetskapen om evangeliets fullhet och det heliga prästadömets kraft.
Min farfar brukade varje sommar föra sin boskap på bete i de vackra, frodiga och höglänta dalarna bland bergen öster om vår stad i centrala Utah. Boskapen behövde emellertid få tilläggsnäring, mineraler, genom att slicka på saltstenar. Bergsaltet kom från en saltgruva en bit bort. Farfar fyllde på med salt i salthållarna genom att sätta en packsadel på en stadig häst och fylla packsadeln med bergsalt. Jag kallade packhästen Slöfock, av goda skäl. Farfar satte mig på Slöfock med sadelväskorna fullpackade med salt. Han gav mig tyglarna så att jag kunde rida upp för berget efter farfar på hans häst.
Min häst Slöfock var långsam, men jag pressade honom inte eftersom han bar en så tung last. Det tog en hel dag att rida uppför berget till salthållarna och lasta av bergsaltet från packdjuret. När det blev varmare frampå dagen brukade mina svettiga ben svida när de gneds mot klumparna av bergsalt i packsadeln. Det var en fröjd när vi korsade ett vattenflöde och jag kunde kliva av hästen och få bort svedan genom att tvätta och torka mig om benen.
Farfar brukade sjunga större delen av dagen. För det mesta sjöng han Sions sånger. Men en sång han sjöng som gjorde stort intryck på mig var ”Säg mig vem du umgås med, så ska jag säga dig vem du är”. När jag tänker tillbaka på det, var det en angenäm upplevelse att hämta salt till dalen i bergen, och boskapen fick ju styrka av de extra näringsämnena.
Ett näringsämne ger näring, vilket främjar tillväxt och läkedom hos både djur och människor. Farfars boskap behövde näringsämnena i bergsaltet, men människor behöver något mer. De behöver andlig påfyllnad eftersom ”livet är mer än maten”1 och ”det beror på anden i människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd”.2 Människans ande behöver kärlek. Den behöver också ”[få] sin näring av trons och den goda lärans ord”.3
Andlig näring förbereder oss för dopet. Denna förberedelse innefattar att vi ödmjukar oss inför Gud, ”med förkrossat hjärta och bedrövad själ”, att vi omvänder oss från alla våra synder, och är ”villiga att ikläda [oss] Jesu Kristi namn”, och ”genom [våra] gärningar klart visa att [vi] hava mottagit av Kristi Ande”.4
Vårt allra viktigaste andliga näringsämne är ett vittnesbörd om att Gud är vår evige Fader, att Jesus är vår Frälsare och Återlösare, och att den Helige Anden är vår Hjälpare. Detta vittnesbörd bekräftas för oss genom den Helige Andens gåva. Från detta vittnesbörd utvinner vi de andliga näringsämnena tro och tillit till Gud, vilka frambringar himlens välsignelser. Vi får andliga näringsämnen från olika källor, men av tidsskäl vill jag bara nämna tre.
För några år sedan bestämde sig en ung man, som just börjat i avgångsklassen på gymnasiet, för att inta näring genom att studera skrifterna en halvtimme varje dag. När han började läsa i Nya testamentet stötte han på problem. Han kände inte det andliga lyft han förväntat sig och han fick inga insikter. Så han frågade sig själv: ”Vad gör jag för fel?” Han kom då att tänka på något som hänt i skolan. Han och några vänner hade berättat roliga historier — av vilka några inte var så roliga, snarare riktigt skamliga. Han hade inte bara varit med utan hade till och med själv sagt opassande saker. Just när han tänkte på detta fick han syn på dessa ord i Matteusevangeliet: ”Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag.”5 Han visste att Anden hade lett honom till dessa ord vid denna tidpunkt. Han vände sig bort från Bibeln och uppsände en bön om omvändelse.
Svaret på hans fråga ”Vad gör jag för fel?” var enkelt. Han hade läst skrifterna, strukit under i dem och till och med tyckt om att läsa; men han hade inte levt efter de råd skrifterna gav. När han förnyade sina skriftstudier och försökte leva upp till Kristi föredöme, lade han snart märke till hur olika områden i hans liv började förbättras.6 Genom att införliva skrifterna i sitt liv hade han tillfört ett viktigt andligt näringsämne.
I vår otrygga fysiska miljö behöver vi öka intaget av andliga näringsämnen — näringsämnen som kommer av vetskapen om evangeliets fullhet och det heliga prästadömets kraft. När sådan kunskap tränger in i våra själar kommer vi inte bara närmare Gud, utan vi vill också tjäna honom och våra medmänniskor.
För några år sedan bestämde sig prästerna i ett kvorum för att samla ihop mat till behövande som tjänandeprojekt. Jim, en av prästerna, tyckte att det var spännande att vara med och hade bestämt sig för att samla ihop mer mat än någon annan. Stunden kom då prästerna träffades i kapellet. De begav sig alla av samtidigt och återvände på en bestämd tid senare på kvällen. Han verkade ganska dämpad och några av pojkarna började reta honom. Då den rådgivande såg detta och då han visste att Jim var intresserad av bilar, sade han: ”Kom ut hit, Jim. Jag vill att du tar en titt på min bil. Den krånglar.”
När de kom ut frågade den rådgivande Jim om han var ledsen. Jim sade: ”Nej, egentligen inte. Men när jag gick ut för att samla mat fick jag ihop väldigt mycket. Min vagn var full. När jag var på väg tillbaka till kapellet stannade jag till hos en frånskild kvinna som inte är medlem men som bor inom gränserna för vår församling. Jag knackade på och förklarade vad vi höll på med och hon bjöd in mig. Hon började leta efter något att ge mig. Hon öppnade kylskåpet och jag såg att där nästan inte fanns någonting. Hyllorna var tomma. Till sist hittade hon en liten burk persikor.
Jag kunde knappt tro det. Det sprang omkring en massa barn där som behövde mat, och hon gav mig denna burk med persikor. Jag tog emot den, stoppade den i vagnen och gick ut på gatan. Jag kom ungefär halvvägs uppför kvarteret när jag bara fylldes av värme och visste att jag behövde gå tillbaka till det huset. Jag gav henne all maten.”
Den rådgivande sade: ”Jim, glöm aldrig någonsin hur du känner dig ikväll, för det är detta det hela handlar om.”7 Jim hade smakat på näringsämnet osjälviskt tjänande.
Många andliga näringsämnen uppstår när vi arbetar som missionärer — av att vara fullständigt engagerad i Mästarens verk. De uppstår när vi hjälper människor att bli andligt vakna så att de kan ta emot evangeliet. För mer än ett århundrade sedan när äldste J Golden Kimball presiderade över Södra staternas mission kallade han samman äldsterna till ett möte. De skulle träffas på en undanskymd plats i skogen så att de skulle få vara ifred. En av äldsterna hade problem med ena benet. Det var ömt och hade svullnat upp och blivit minst dubbelt så tjockt som det andra benet. Men äldsten ville väldigt gärna närvara vid detta speciella prästadömsmöte i skogen. Så två av äldsterna bar honom till denna mötesplats.
Äldste Kimball frågade missionärerna: ”Bröder, vad är det ni undervisar om?”
De sade: ”Vi undervisar om Jesu Kristi evangelium.”
”Talar ni om för dessa människor att ni har makten och myndigheten, genom tro, att hela de sjuka?”, frågade han.
De svarade: ”Ja.”
”Då så”, fortsatte han, ”varför tror ni inte på det då?”
Den unge mannen med det svullna benet tog till orda och sade: ”Jag tror på det.” Det här är resten av berättelsen med äldste Kimballs egna ord: ”[Äldsten] satte sig på en stubbe och äldsterna samlades runt honom. Han fick en smörjelse och jag uttalade välsignelsen, och han helades mitt framför dem. Det blev något av en chock, och alla andra äldster som var sjuka fick en välsignelse och alla blev botade. Vi lämnade prästadömsmötet och äldsterna fick boka in besök, och det blev en glädje och lycka som inte kan beskrivas.”8 De hade fått påfyllnad av näringsämnet tro, och deras iver att missionera fick nytt liv.
Andliga näringsämnen, som håller oss andligen friska, kan förlora sin kraft och styrka om vi inte lever värdigt så att vi får den gudomliga vägledning vi behöver. Frälsaren har sagt till oss: ”Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.”9 Vi behöver hålla våra sinnen och kroppar rena från alla former av missbruk och föroreningar. Vi skulle aldrig medvetet äta förstörd eller förorenad mat. Med samma kräsenhet borde vi vara noggranna med att inte läsa eller se på något som inte vittnar om god smak. Många av de andliga föroreningar som kommer in i våra liv kommer genom Internet, dataspel, teveprogram och filmer som ger stark antydan om eller åskådliggör människans lägre egenskaper. Eftersom vi lever i en sådan miljö behöver vi utöka vår andliga styrka.
Enos talar om hur hans själ hungrade och hur han anropade Gud hela dagen och även på aftonen i åkallan för sin själ.10 Han kände begär efter de andliga näringsämnen som släcker törsten efter andliga sanningar. Som världens Frälsare sade till kvinnan vid brunnen i Samarien: ”Den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”11
Denna kväll har vi kommit samman som Guds prästadöme i denna stora församling, som vi ser bara en del av, förhoppningsvis för att vi vill få andlig näring. Jag hoppas att vi alltid ska hungra och törsta efter Herrens ord genom hans tjänare profeterna, och att vi kan bli mättade varje vecka när vi kommer till våra sakramentsmöten och förnyar våra förbund.
Var och en av er unga män i det aronska prästadömet har inom er alla de egenskaper som är nödvändiga för er eviga bestämmelse. Dessa egenskaper, av vilka vissa ligger slumrande, behöver förstärkas och få näring utifrån. Några av dem är fysiska, andra är andliga. Människans ande behöver få kännedom om sin eviga resa — få veta varifrån den kom, varför den är här i jordelivet och vart den slutligen måste ta vägen för att ta emot glädje och lycka och uppfylla sin bestämmelse. Att fylla våra andar med andliga näringsämnen kan för evigt ge oss näring och följa med oss in i evigheten. Som Amulek undervisade: ”Samma ande, som är i besittning av edra stofthyddor den stund I gån ut ur detta liv, samma ande har makt att taga dem i besittning i den eviga världen.”12
Bröder, vi uppskattar er hängivenhet och rättfärdighet. Ni utför era ämbeten i kvorumen, grenarna, församlingarna och stavarna så väl att kyrkan växer och hela Guds verk går framåt över hela världen. Genom ert prästadöme kan ni i Herrens namn välsigna era familjer och andra som ber er om det eller som ni får i uppdrag att välsigna. Detta kommer av den gudomliga handlingsfrihet som anförtrotts oss av Herren, för han har lovat: ”Den som du välsignar skall jag välsigna.”13
Bröder, jag hoppas vi ska förbli trofasta mot alla våra förbund. Jag ber att vi kan vara helt hängivna i alla våra familjerelationer, speciellt mot våra makar, men även mot våra föräldrar, våra barn och barnbarn. Må det visa sig att vi bär våra personliga vittnesbörd om sanningen i detta verk varje dag av vårt liv. Må vi gå framåt i rättfärdighet som Herrens ödmjuka tjänare är min bön i Jesu Kristi namn, amen.