Låt oss vara män
Vi som bär Guds prästadöme … måste borsta av oss njutningslystnadens damm och vara män!
För många år sedan när mina bröder och jag var pojkar genomgick min mor en omfattande canceroperation. Det var mycket nära att hon dog. Mycket av vävnaderna i hennes hals och axel togs bort och under en lång tid var det mycket smärtsamt för henne att använda högra armen.
En morgon omkring ett år efter operationen tog pappa mamma till en affär där de sålde köksredskap och bad föreståndaren visa henne hur hon skulle använda en maskin som han hade att stryka kläder med. Strykmangeln hette Ironrite. Den styrdes från en stol genom att man tryckte på pedaler med knäet vilket sänkte en vadderad vals ner mot en upphettad metallyta och vred på valsen, och så matade man in skjortor, byxor, klänningar och andra artiklar. Ni kan se att detta gjorde strykning (som det fanns väldigt mycket av i vår familj med fem pojkar) mycket lättare, särskilt för en kvinna som hade svårt att använda ena armen. Mamma blev chockad när pappa sade till föreståndaren att de skulle köpa mangeln och sedan betalade kontant för den. Trots min pappas goda inkomst som veterinär hade mammas operation och mediciner försatt dem i en svår ekonomisk situation.
På vägen hem var mamma upprörd: ”Hur har vi råd med det? Var fick du pengarna ifrån? Hur ska vi nu klara oss?” Slutligen berättade pappa för henne att han gått utan lunch i nästan ett år för att spara till mangeln. ”Nu, när du stryker”, sade han, ”behöver du inte stanna upp för att gå in i sängkammaren och gråta tills smärtan i armen lägger sig.” Hon visste inte att han kände till det. Jag hade ingen aning om min fars uppoffring och kärlekshandling mot min mamma då, men nu när jag vet det, säger jag till mig själv: ”Han är en verklig man.”
Profeten Lehi vädjade till sina upproriska söner med orden: ”Stån upp ur stoftet mina söner! Varen män.” (2 Nephi 1:21; kursivering tillagd) Åldersmässigt var Laman och Lemuel redan män, men i fråga om karaktär och andlig mognad var de fortfarande som barn. De klagade och knorrade om de bads göra något som var svårt. De accepterade inte någons rätt att tillrättavisa dem. De satte inget värde på andliga ting. De hade lätt för att ta till våld och de var bra på att spela förfördelad.
Vi ser liknande attityder idag. Somliga uppför sig som om människans högsta mål bör vara det egna nöjet. Slappa sociala sedvänjor har låtit männen slippa undan så att säga, så att många tycker det är okej att ge upphov till barn utanför äktenskapet och leva i samboförhållande i stället för att gifta sig.1 Att smita från förpliktelser anses vara smart, men att göra uppoffringar för andra, det är naivt. En del tycker att ett liv fyllt med arbete och prestationer är valfritt. En psykolog som studerar det växande fenomenet han kallar ”unga män som fastnat i neutralläge” beskriver följande scenario:
”Justin studerar på college ett eller två år, ödslar tusentals dollar av föräldrarnas pengar, blir uttråkad och åker hem och slår sig ner i sitt gamla rum, samma sovrum som när han gick på high school. Nu arbetar han 16 timmar i veckan för Kinkos eller deltid på Starbucks.
Hans föräldrar sliter sig i håret. ’Justin, du är 26 år gammal. Du går inte i skolan. Du har inget yrke. Du har inte ens en flickvän. Vad har du för planer? När tänker du skaffa dig ett liv?’
’Vad är det för fel med mitt?’, frågar Justin. ’Jag har inte blivit arresterad för något, jag har inte bett er om pengar. Varför kan ni inte ta det lugnt?’”2
Tala om ambitiös!
Vi som bär Guds prästadöme kan inte tillåta oss att driva med strömmen. Vi har ett verk att utföra. (Se Moroni 9:6.) Vi måste borsta av oss njutningslystnadens damm och vara män! Det är en underbar målsättning för en pojke att bli en man — stark och duglig, någon som kan bygga och skapa saker, styra saker, någon som betyder något i världen. Det är en underbar strävan för oss som är äldre att förverkliga visionen av sann manlighet i vårt liv och vara en förebild för dem som ser upp till oss.
Till stor del fastställs sann manlighet av vår relation till kvinnor. Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har gett oss idealet att sträva efter med dessa ord:
”Familjen är instiftad av Gud. Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av hans eviga plan. Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet … Enligt gudomlig plan skall fadern presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet och han har ansvaret att sörja för och beskydda sin familj.”3
Under årens lopp har jag besökt kyrkans medlemmar i många länder, och trots olika förhållanden och kulturer har jag överallt imponerats av tron och förmågan hos våra kvinnor, även bland de mycket unga. Så många av dem besitter en anmärkningsvärd tro och godhet. De kan skrifterna. De har stabilitet och tillförsikt. Och jag undrar, har vi män som motsvarar dessa kvinnor? Utvecklas våra unga män till värdiga livskamrater som sådana kvinnor kan se upp till och respektera?
När president Gordon B Hinckley talade på det här mötet i april 1998 gav han följande särskilda råd till de unga männen:
”Den flicka du gifter dig med tar en förfärlig risk … På [dig] hänger en stor del av hennes återstående liv …
Arbeta på [din] utbildning. Skaffa all den utbildning [du] kan få. Världen betalar [dig] i stort sett vad den anser [dig] vara värd. Paulus skrädde inte orden när han skrev till Timoteus: ’Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.’ (1 Tim 5:8)”4
Redbarhet är grundläggande för att vara en man. Redbarhet betyder att vara sanningsenlig, men det betyder också att ta på sig ansvar och att hedra förpliktelser och förbund. President N Eldon Tanner, tidigare rådgivare i första presidentskapet och en redbar man, berättade om en person som ville ha råd av honom:
”Nyligen kom en ung man till mig och sade: ’Jag har kommit överens med en man om att göra vissa avbetalningar varje år. Jag ligger efter med betalningen och klarar det inte. Om jag gör dessa avbetalningar måste jag gå ifrån huset. Vad ska jag göra?’
Jag såg på honom och sade: ’Håll fast vid er överenskommelse.’
’Även om det kostar mig huset?’
Jag sade: ’Jag talar inte om ditt hus. Jag talar om er överenskommelse. Jag tror att din hustru hellre vill ha en man som står vid sitt ord, uppfyller sina skyldigheter … och därmed måste hyra bostad, än ha ett hus med en man som inte håller sina förbund och löften.’”5
Goda män begår ibland misstag. En redbar man erkänner sina misstag och rättar till dem, och det är ett exempel vi kan respektera. Ibland försöker människor, men misslyckas. Det är inte alla värdiga mål som förverkligas trots de ärligaste och bästa ansträngningar. Sann manlighet kan inte alltid mätas genom resultatet av ens arbete, utan genom arbetet självt — genom ens strävan.6
Fastän en verklig man gör uppoffringar och förnekar sig själv vissa nöjen när han ärar sina förpliktelser, så lever han ett givande liv. Han ger mycket men får mer, och han lever i förnöjsamhet med sin himmelske Faders godkännande. Ett liv av sann manlighet är det goda livet.
Viktigast av allt är att när vi begrundar uppmaningen att vara män, måste vi tänka på Jesus Kristus. När Pilatus förde fram Jesus klädd i en törnekrona sade han: ”Se människan!” (Se Joh 19:4–5.) Pilatus förstod kanske inte den fulla innebörden av sina egna ord, men Herren stod verkligen inför folket då, som han gör idag — som det högsta idealet av manlighet. Se mannen!
Herren frågade sina lärjungar vad för slags män de borde vara, och gav sedan svaret: ”Sannerligen säger jag eder: Sådana som jag är.” (3 Nephi 27:27; se också 3 Nephi 18:24.) Det är vår främsta strävan. Vad var det han gjorde som vi kan efterlikna som män?
Jesus vägrade ge efter för frestelser. När Jesus konfronterades av den store frestaren själv, utstod han frestelse ”utan att giva efter för den”. (Mosiah 15:5) Han bemötte den med ord ur skrifterna: ”Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” (Matt 4:4) Evangeliets bud och normer är också till vårt skydd, och liksom Frälsaren kan vi hämta styrka från skrifterna för att motstå frestelser.
Frälsaren var lydig. Han avstod fullständigt från ”den naturliga människan” (Mosiah 3:19) och lät sin vilja uppgå i Faderns vilja. (Se Mosiah 15:7.) Han döptes för att visa ”att han efter köttet ödmjukar sig för Fadern och betygar för Fadern, att han vill vara honom lydig och hålla hans bud”. (2 Nephi 31:7)
Jesus ”gick omkring och gjorde gott”. (Apg 10:38) Han använde det heliga prästadömets gudomliga makt till att välsigna de behövande, ”såsom [att] bota de sjuka, uppresa de döda, göra de halta gående, de blinda seende och de döva hörande och läka alla slags sjukdomar”. (Mosiah 3:5) Jesus sade till sina apostlar: ”Den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” (Mark 10:44–45) Som hans medtjänare kan vi bli stora i hans rike genom kärlek och tjänande.
Frälsaren var orädd i kampen mot ondska och villfarelser. ”Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där … och sade till dem: ’Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste.’” (Matt 21:12, 13) Han uppmanade alla att omvända sig (se Matt 4:17) och att söka förlåtelse. (Se Joh 8:11; Alma 5:33.) Må vi också modigt försvara heliga ting och höja den varnande rösten.
Han gav sitt liv för att återlösa människosläktet. Nog ska vi kunna ta ansvar för dem som han anförtror i vår vård.
Bröder, låt oss vara män, ja, sådana som Herren är. I Jesu Kristi namn, amen.