Ta emot genom Anden
När vi … inriktar oss på att söka och ta emot Anden, så intresserar vi oss mindre för om en lärare eller talare fängslar oss och mer för att lyssna till Anden.
En morgon när jag verkade som missionär i Beaumont i Texas blev min kamrat sjuk och behövde få vila. Jag följde det råd som vår missionspresident hade gett oss för sådana tillfällen och satte mig på en stol vid det öppna fönstret i vår lägenhet på tredje våningen och började läsa i Mormons bok.
Jag var snart helt upptagen av skrifterna och efter en stund kom jag till Alma kapitel 29, vers ett och två:
”O, att jag vore en ängel och kunde erhålla mitt hjärtas begär, att jag måtte kunna gå omkring och tala som genom Guds domsbasun och med min röst skaka jorden samt predika omvändelse till alla folk!
Då skulle jag förkunna omvändelse och återlösningsplanen för varje själ liksom med tordönsröst, på det de måtte omvända sig och komma till vår Gud, så att det icke skulle finnas mera sorg på hela jorden.”
När jag begrundade Almas ord blev de djupt personliga. Min kamrat och jag hade knackat på hundratals dörrar i Beaumont och erbjudit många att ta del av vårt budskap, men utan någon större framgång. För mitt inre öga började jag föreställa mig hur det skulle vara om jag vore en ängel och kunde predika omvändelse och med min röst skaka jorden. Jag såg ut genom fönstret på människorna som kom och gick nere på gatan. Jag föreställde mig hur det skulle vara om jag stod där skinande som en ängel med upplyfta händer och talade med tordönsröst. Jag såg i fantasin hur byggnader skalv och människor föll till marken. I de omständigheter jag föreställde mig skulle de kanske plötsligt vilja lyssna på vad jag hade att säga!
Men så läste jag nästa vers: ”Men se, jag är en människa och gör synd i denna min önskan, ty jag borde vara nöjd med det som Herren har beskärt mig.” (Alma 29:3)
Det gjorde mig ödmjuk att inse att Herren älskar alla sina barn och har en plan för sitt verk. Mitt uppdrag var att göra min del.
En annan insikt gjorde mig också ödmjuk. I det ögonblicket visste jag att det jag läste inte var påhittat — att det verkligen hade hänt. Tyst och fridfullt medan jag läste hade jag uppfyllts av ljus och av insikten att denne Alma var en verklig person, att han hade levat, att också han hade haft en innerlig önskan att dela med sig av evangeliets budskap åt andra.
Om ni hade frågat mig i det ögonblicket: ”Vet du att det är sant?” Skulle jag ha svarat: ”Ja absolut!” Där och då stod det klart för mig att jag just tagit emot ett andligt vittnesbörd om Mormons boks äkthet.
När jag har funderat över den upplevelsen — och många liknande vittnesbörd sedan dess — har jag bättre förstått hur viktigt det är att ta emot genom Anden. Ofta inriktar vi oss, och det med rätta, på vikten av att undervisa med Anden. Men vi bör komma ihåg att Herren har lagt lika stor, om inte större vikt, vid att ta emot genom Anden. (Se L&F 50:17–22.)
Att ta emot på det sättet är ett grundläggande mönster i evangeliet. Detta framhävs i den förordning genom vilken vi konfirmeras som medlemmar i kyrkan. I denna förordning ombes vi: ”Mottag den Helige Anden.” Det är en formell uppmaning att handla, att ta emot denna stora gåva.
Allteftersom jag har blivit mer medveten om denna princip finner jag att skrifterna är fyllda med läran om att ta emot. Som president Boyd K Packer har sagt: ”Inget budskap förekommer fler gånger eller på fler sätt i skrifterna än ’Bed och ni skall få’.”(“Vördnad öppnar uppenbarelsens kanaler”, Nordstjärnan, jan 1992, s 24.)
Det centrala i vår jordiska prövotid är valet att ta emot Jesus som Kristus. Aposteln Johannes lärde:
”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn.” (Joh 1:11–12.)
Man kan inte låta bli att undra hur många gåvor och välsignelser vi omges av men som vi inte tar emot. Herren har sagt: ”Ty vad gagnar det människan, om hon skänkes en gåva och hon icke vill mottaga den? Se, hon gläder sig icke över det som gives henne, ej heller över den som är gåvans givare.” (L&F 88:33)
På våra möten i kyrkan, i vårt studium av skrifterna, enskilt och som familj, ja, också i dag när vi lyssnar på Herrens profeter och apostlar, kommer några av oss att ta emot mer än andra. Varför? Jag lär mig mer och mer att de som verkligen tar emot gör åtminstone tre saker som andra kanske inte gör.
För det första: De söker. Vi lever i en värld av underhållning, i en publiklockande värld. Utan att vi inser det kanske vi kommer till konferensen eller går i kyrkan med inställningen: ”Här är jag. Inspirera mig nu.” Vi blir andligt passiva.
När vi i stället inriktar oss på att söka och ta emot Anden, så intresserar vi oss mindre för om en lärare eller talare fängslar oss och mer för att lyssna på Anden. Kom ihåg att ta emot är ett verb. Det är en handlingsprincip. Det är ett fundamentalt uttryck för vår tro.
För det andra: De som tar emot känner. Även om uppenbarelse kommer till sinnet och hjärtat är det oftast något vi känner. Vi kan vanligen inte ens känna igen den Helige Anden förrän vi lärt oss att ge akt på dessa andliga känslor.
I ett samtal nyligen med en av våra svärdöttrar sade hon att vi kan hjälpa även yngre barn att bli medvetna om dessa andliga känslor. Vi kan ställa dessa eller liknande frågor: ”Hur känns det när vi läser det här skriftstället tillsammans? Vad känner du att Anden påverkar dig att göra?” Det här är bra frågor till oss alla. De visar en önskan att vilja ta emot.
För det tredje: De som tar emot genom Anden har för avsikt att handla. Som profeten Moroni sade, för att få ett vittnesbörd om Mormons bok måste vi fråga med ”ett verkligt uppsåt”. (Moroni 10:4.) Anden undervisar oss när vi har den ärliga avsikten att göra något åt det vi lär oss.
När jag läser min dagboksanteckning för att bättre förstå och lära mig mer av den upplevelse jag hade som missionär, inser jag att fastän jag hade läst i Mormons bok tidigare, var det som hände i Beaumont den där morgonen annorlunda, därför att jag var annorlunda. Fastän jag var oerfaren så försökte jag åtminstone vid det tillfället uppriktigt söka och känna, och det var min avsikt att i tro handla efter det jag fick veta. Jag vet nu att sådana vittnesbörd finns att få för var och en av oss, om vi vill ta emot dem.
Mormons bok är Guds ord. Jesus är Kristus. Evangeliet har återställts, och vi är i sanning i nutida apostlars och profeters närhet.
Jag ber att vi i dag och alltid ska lära oss att bli bättre på att ta emot, så att vi verkligen kan glädja oss både över gåvan och ”över den som är gåvans givare”.
I Jesu Kristi namn, amen.