2010–2019
Helighet och lycksalighetsplanen
Hämtade filer
Den här sidan (mp3)
Fotnoter

Hide Footnotes

Tema

Helighet och lycksalighetsplanen

Större lycka kommer av större personlig helighet.

Mina kära bröder och systrar, jag har bett om förmågan att hjälpa er i ert personliga sökande efter lycka. Några kanske redan känner sig ganska lyckliga, men ingen skulle väl säga nej till erbjudandet om mer lycka. Vem som helst skulle vara ivrig att ta emot ett erbjudande som garanterar varaktig lycka.

Detta är vad vår himmelske Fader, hans älskade Son Jesus Kristus och den Helige Anden har erbjudit vart och ett av vår himmelske Faders andebarn som lever nu, som kommer att leva eller som någonsin har levt i den här världen. Detta erbjudande kallas ibland lycksalighetsplanen. Den kallades så av profeten Alma när han undervisade sin son, som hade fastnat i syndens kval. Alma visste att ogudaktighet aldrig kunde innebära lycka för hans son – eller för något av vår himmelske Faders barn.1

Han lärde sin son att den enda vägen till lycka var att tillväxa i helighet. Han gjorde det klart att mer helighet är möjlig tack vare att Jesu Kristi försoning renar och fulländar oss.2 Det är endast genom att tro på Jesus Kristus, ständigt omvända oss och hålla våra förbund som vi kan göra anspråk på den varaktiga lycka vi alla längtar efter att uppleva och behålla.

Min bön i dag är att jag ska kunna hjälpa er förstå att större lycka kommer av större personlig helighet, så att ni handlar i enlighet med den övertygelsen. Jag kommer därefter att dela med mig av det jag vet för egen del om vad vi kan göra för att kvalificera oss för gåvan att ständigt bli mer heliga.

Skrifterna lär oss bland annat att vi kan bli helgade eller bli mer heliga när vi utövar tro på Kristus3, visar vår lydnad4, omvänder oss5, gör uppoffringar för honom6, tar emot heliga förrättningar och håller våra förbund med honom7. För att kvalificera sig för helighetens gåva krävs ödmjukhet8, mildhet9 och tålamod10.

Jag hade en upplevelse av att vilja ha mer helighet en gång när jag var i Salt Lake-templet. Jag steg in i templet för första gången utan att veta särskilt mycket om vad jag hade att vänta. Jag hade sett orden på byggnaden: ”Helgat åt Herren” och ”Herrens hus”. Jag kände stor förväntan. Ändå undrade jag om jag var redo att träda in.

Min mor och far gick framför mig när vi kom in i templet. Vi blev ombedda att visa våra tempelrekommendationer för att betyga vår värdighet.

Mina föräldrar kände mannen bakom rekommendationsdisken. Så de dröjde kvar ett ögonblick för att tala med honom. Jag gick ensam vidare in i ett stort rum där allt var gnistrande vitt. Jag tittade upp på ett tak som var så högt ovanför mig att det tycktes nå himlen. I det ögonblicket kom en tydlig förnimmelse till mig att jag hade varit där förut.

Men då hörde jag en mycket mild röst – inte min egen. Orden från den milda rösten löd: ”Du har aldrig varit här förut. Du minns ett tillfälle innan du föddes. Du befann dig på en helig plats som denna. Du kände att Frälsaren snart skulle komma till den plats där du stod. Och du kände lycka eftersom du var ivrig att träffa honom.”

Upplevelsen i Salt Lake-templet varade bara ett ögonblick. Ändå ger minnet av den fortfarande frid, glädje och stilla lycka.

Jag lärde mig mycket den dagen. En sak var att den Helige Anden talar med en mild och stilla röst. Jag kan höra honom när jag har andlig frid i hjärtat. Han ger glädje och försäkrar mig om att jag håller på att bli mer helig. Och det ger mig alltid samma glädje som jag kände under de första ögonblicken i ett Guds tempel.

Du har i ditt eget och i andras liv iakttagit lyckans underverk som kommer av ökande helighet och av att bli mer som Frälsaren. De senaste veckorna har jag suttit vid sjukbädden hos personer som kunde möta döden med full tro på Frälsaren och med en glad uppsyn.

En var en man omgiven av sin familj. Han och hans hustru pratade tyst med varandra när jag och min son kom in. Jag hade känt dem i många år. Jag hade sett Jesu Kristi försoning verka i deras liv och i deras familjemedlemmars liv.

De hade gemensamt valt att avsluta alla medicinska åtgärder för att förlänga hans liv. Det rådde en känsla av stillhet när han talade till oss. Han log när han uttryckte tacksamhet för evangeliet och dess renande inverkan på honom och på familjen han älskade. Han talade om sina lyckliga år av tjänande i templet. På den här mannens begäran smorde min son hans huvud med invigd olja. Jag beseglade smörjelsen. När jag gjorde det fick en tydlig känsla av säga till honom att han snart skulle se sin Frälsare, ansikte mot ansikte.

Jag lovade honom att han skulle känna glädje, kärlek och Frälsarens godkännande. Han log varmt när vi gick därifrån. Hans sista ord till mig var: ”Säg till Kathy att jag älskar henne.” Min hustru Kathleen hade under många år uppmuntrat generationer i hans familj att ta emot Frälsarens inbjudan att komma till honom, ingå och hålla heliga förbund och därigenom kvalificera sig för den glädje som kommer av denna större helighet.

Han dog några timmar senare. Några veckor efter hans bortgång kom hans änka med en present till mig och min hustru. Hon log under tiden som vi pratade. Hon sa milt: ”Jag trodde att jag skulle känna mig ledsen och ensam. Jag är så glad. Tycker ni att det är okej?”

Eftersom jag visste hur mycket hon älskade sin man och hur de båda hade kommit att känna, älska och tjäna Herren, sa jag till henne att hennes känslor av lycka var en utlovad välsignelse eftersom hon genom sitt trofasta tjänande hade gjorts mer helig. Hennes helighet hade kvalificerat henne för den glädjen.

Några som lyssnar idag kanske undrar: ”Varför känner jag inte den frid och glädje som har utlovats till dem som har varit trofasta? Jag har varit trofast genom fruktansvärda motgångar, men jag känner ingen glädje.”

Till och med profeten Joseph Smith gick igenom den prövningen. Han bad om hjälp när han satt inspärrad i ett fängelse i Liberty, Missouri. Han hade varit trofast mot Herren. Han hade tillväxt i helighet. Ändå kände han att glädjen hade förnekats honom.

Herren lärde honom något viktigt om tålamod som vi alla behöver lära oss någon gång, och kanske rent av i längre perioder, under vår jordiska prövning. Här är Herrens ord till sin trofasta och lidande profet:

”Och om du skulle kastas ned i avgrunden eller i mördares händer och dödsdomen fällas över dig, om du kastas i djupet, om höga vågor sammansvärjer sig mot dig, om våldsamma vindar blir dina fiender, om himlarna samlar sitt mörker och alla elementen förenar sig för att spärra din väg, och framför allt om själva helvetets käftar spärrar upp sitt gap efter dig, så vet, min son, att allt detta skall ge dig erfarenhet och tjäna dig till godo.

Människosonen har stigit ned djupare än allt detta. Är du större än han?

Håll dig därför kvar på din väg, så skall prästadömet förbli hos dig, ty deras gränser är fastställda, de kan inte överskrida dem. Dina dagar är kända och dina år skall inte bli förkortade. Frukta därför inte för vad människor kan göra, ty Gud skall vara med dig i evigheters evighet.”11

Det var samma upplysande lärdom som Herren gav Job, som fick betala ett högt pris för att försoningen skulle göra honom mer helig. Vi vet att Job var helig på grund av introduktionen vi har om honom: ”I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda.”12

Sen förlorade Job sin förmögenhet, sin familj och även sin hälsa. Ni kanske minns att Job tvivlade på att den ökade helighet som han hade fått genom större motgångar hade kvalificerat honom för större glädje. För Job var det som om heligheten hade fört med sig elände.

Men Herren gav Job samma tillrättavisande lärdom som han gav Joseph Smith. Han lät Job se sin hjärtskärande situation med andliga ögon. Han sa:

”Spänn bältet om livet som en man. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.

Var var du när jag lade jordens grund? Svara, om du vet och förstår.

Vem bestämde dess mått? Du vet ju! Och vem spände mätsnöret över den?

Var fick dess grundpelare fäste? Vem lade dess hörnsten,

medan morgonstjärnorna sjöng tillsammans och alla Guds söner ropade av glädje?”13

När sedan Job hade omvänt sig från att ha kallat Gud orättvis fick han lov att se sina prövningar ur ett högre och heligare perspektiv. Han hade omvänt sig.

”Job svarade HERREN och sade:

Jag vet att du kan göra allt, inget du beslutar är omöjligt för dig.

’Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd?’ Jag ordade om det jag inte begrep, om det som var för underbart för mig och som jag inte förstod.

’Lyssna nu, så ska jag tala. Jag ska fråga dig, och du ska ge mig besked.’

Förut hade jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.

Därför tar jag tillbaka det och ångrar mig i stoft och aska.”14

När Job omvände sig och på så sätt blev mer helig välsignade Herren honom med långt mer än det han hade förlorat. Men den största välsignelsen för Job var kanske att han blev mer helig genom motgångar och omvändelse. Han hade kvalificerat sig för större glädje under den tid han hade kvar att leva.

Ökad helighet kommer inte bara genom att vi frågar efter det. Det kommer av att göra det som krävs för att Gud ska kunna förändra oss.

President Russell M. Nelson har gett oss vad som för mig verkar vara det bästa rådet för hur vi går framåt på förbundsstigen mot ökad helighet. Han visade vägen när han uppmanade oss:

”Upplev den stärkande kraften i daglig omvändelse – av att göra och bli lite bättre varje dag.

När vi väljer att omvända oss väljer vi att förändras! Vi låter Frälsaren förvandla oss till den bästa versionen av oss själva. Vi väljer att växa andligen och ta emot glädje – glädjen av återlösning i honom. När vi väljer att omvända oss väljer vi att bli mer som Jesus Kristus!”

President Nelson fortsatte med att uppmuntra oss i våra ansträngningar att bli heligare: ”Herren förväntar sig ingen perfektion av oss på det här stadiet. … Men han förväntar sig att vi ska bli allt renare. Daglig omvändelse är vägen till renhet.”15

President Dallin H. Oaks hjälpte mig också genom ett av sina tidigare konferenstal att tydligare förstå hur vi tillväxer i helighet och hur vi kan veta att vi håller på att bli mer heliga. Han sa: ”Hur uppnår vi andlighet? Hur uppnår vi den grad av helighet att vi kan njuta den Helige Anden som ständig följeslagare? Hur kan vi lära oss se och värdera det som hör världen till ur evighetens perspektiv?”16

President Oaks svar börjar med större tro på Jesus Kristus som vår kärleksfulle Frälsare. Det leder oss till att söka förlåtelse varje dag och att minnas honom varje dag genom att hålla hans bud. Större tro på Jesus Kristus kommer då vi dagligen mättar oss med hans ord.

I psalmen ”Mer helighet giv mig” ges förslag på hur vi kan be om hjälp att bli mer heliga. Författaren låter klokt nog förstå att heligheten vi eftersträvar är en gåva från en kärleksfull Gud, som beviljas över tid, efter allt vi kan göra. Ni minns kanske den sista versen:

Mer renhet, o giv mig,

mer salighetshopp,

mer frihet från världen,

mer längtan dit opp,

mer nyttig ock gör mig,

på frukter mer rik,

mer mogen för himlen,

mer, Jesus, dig lik!17

Vilka våra personliga omständigheter än är, var vi än befinner oss på förbundsstigen hemåt, må våra böner om ökad helighet bli besvarade. Jag vet att när vår bön beviljas kommer vår glädje att öka. Den kanske kommer sakta, men den kommer. Jag har fått denna försäkran från en kärleksfull himmelsk Fader och hans Son Jesus Kristus.

Jag vittnar om att Joseph Smith var en Guds profet, att president Russell M. Nelson är vår levande profet i dag. Gud Fadern lever och älskar oss. Han vill att vi ska komma till honom som familjer. Vår kärleksfulle Frälsare ber oss att följa honom på vår resa dit. De har förberett vägen. I Jesu Kristi heliga namn, amen.