Hedra hans namn
Med vår identitet och tillhörighet i förbundet kallas vi vid Jesu Kristi namn.
När föräldrar spänt inväntar ett barns födelse har de ansvaret att välja ett namn åt sitt nyfödda barn. När du föddes kanske du fick ett namn som gått i arv i din familj i generationer. Eller så kanske det namn du fick var populärt det året eller i det område där du föddes.
Profeten Helaman och hans hustru gav sina nyfödda söner Nephi och Lehi meningsfulla namn. Helaman sa senare till sina söner:
”Jag har givit er namn efter våra första föräldrar … för att ni, när ni kommer ihåg era namn, skall komma ihåg dem. Och när ni kommer ihåg dem skall ni komma ihåg deras gärningar … att det är sagt, och även skrivet, att de var goda.
Därför, mina söner, vill jag att ni skall göra det som är gott.”1
Nephis och Lehis namn hjälpte dem komma ihåg sina förfäders goda gärningar och uppmuntrade dem att också göra gott.
Systrar, oavsett var vi bor, vilket språk vi talar eller om vi är åtta eller 108 år gamla delar vi alla ett särskilt namn som har samma syfte.
”Alla [vi] som blivit döpta till Kristus har iklätt [oss] Kristus. … Alla är [vi] ett i Kristus Jesus.”2
Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har ”vi först [visat] vår villighet att ta på oss Kristi namn … genom dopförrättningen”.3 Genom det här förbundet lovade vi att alltid minnas honom, hålla hans bud och tjäna andra. Vår villighet att hålla det här förbundet förnyas varje sabbatsdag när vi tar del av sakramentet och åter fröjdas i välsignelsen av att ”leva det nya livet”.4
De namn vi fick när vi föddes visar vår individuella identitet och ger oss en tillhörighet inom våra jordiska familjer. Men när vi ”föddes på nytt” vid dopet vidgades vår insikt om vilka vi är. ”På grund av det förbund som ni har slutit skall ni nu kallas Kristi barn. … Ty se, denna dag har han andligen fött er, ty ni säger att era hjärtan har förändrats genom tro på hans namn. Därför är ni födda av honom.”5
Med vår identitet och tillhörighet i förbundet kallas vi därför vid Jesu Kristi namn. Och ”inget annat namn kommer att ges, och inte heller något annat sätt eller medel varigenom frälsning kan komma till människobarnen, än i och genom Kristi namn, han som är Herren den Allsmäktige.”6
Jesu namn var känt långt före hans födelse. För kung Benjamin profeterade en ängel: ”Och han skall heta Jesus Kristus, Guds Son. … Och hans mor skall heta Maria.”7 Hans återlösande kärleksarbete8 har också kungjorts för Guds barn varje gång evangeliet har funnits på jorden, från Adam och Evas dagar till och med vår tid, så att de kunde ”veta till vilken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder”.9
Förra året framförde president Russell M. Nelson ”en profetisk vädjan” till systrarna ”att forma framtiden genom att hjälpa till att samla in det skingrade Israel”. Han bad oss sedan att läsa Mormons bok och ”markera varje vers som talar om eller syftar på Frälsaren”. Han bad att vi skulle ”[vara] målmedvetna när [vi] talar om Kristus, gläds i Kristus och predikar om Kristus för [våra] familjer och vänner”. Ni kanske redan har börjat se frukterna av hans löfte att ”ni och de dras närmare Frälsaren. … Och förändringar, till och med underverk, börjar ske.”10
Vårt löfte att alltid minnas Frälsaren ger oss styrkan att stå för sanning och rättfärdighet, oavsett om vi är i en stor folkmassa eller på avskilda platser, där ingen vet vad vi gör förutom Gud. När vi minns honom och att vi bär hans namn, finns det inte rum för självförnedrande jämförelser eller överlägset dömande. Med blicken på Frälsaren ser vi oss själva som dem vi verkligen är: Guds älskade barn.
När vi minns våra förbund tystnar världslig oro, tvivel på oss själva blir till mod och ger hopp i prövningarna.
Och när vi snubblar och faller medan vi går framåt längs förbundsstigen behöver vi bara minnas hans namn och hans kärleksfulla godhet mot oss. ”Ty han har all makt, all visdom och all insikt. Han förstår allting och han är en barmhärtig varelse … [mot] dem som omvänder sig och tror på hans namn.”11 Nog finns det väl inget ljuvligare ljud än Jesu namn för alla dem som med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande försöker ”göra bättre och bli bättre”.12
President Nelson har lärt: ”Den tid är förbi när man kunde vara en tyst och bekväm kristen. Din religion handlar inte bara om att visa sig i kyrkan på söndagarna. Den går ut på att visa sig vara en sann lärjunge från söndag morgon till lördag kväll. … Det finns inte något sådant som att vara en Herren Jesu Kristi lärjunge ’på deltid’.”13
Vår villighet att ta på oss Kristi namn är mer än ett formellt utbyte av ord. Det är inte ett passivt löfte eller ett kulturellt påhitt. Det är inte en övergångsrit eller en namnbricka vi bär. Det är inte ett ordspråk vi sätter på hyllan eller hänger på väggen. Vi har ”iklätt” oss hans namn14, det har skrivits i våra hjärtan och ”inpräntats i våra ansikten”15.
Vi ska alltid minnas Frälsarens försoningsoffer genom våra tankar, våra handlingar och vårt samspel med andra. Han minns inte bara våra namn, han minns oss alltid. Frälsaren förkunnade:
”Ty kan en kvinna glömma sitt dibarn så att hon inte har medlidande med sitt skötes son? Ja, de kan glömma, men jag skall inte glömma dig, o Israels hus.
Se, jag har inristat dig på mina handflator.”16
President George Albert Smith lärde: ”Hedra de namn ni bär, eftersom ni en dag kommer att ha förmånen och förpliktelsen att tala om för … er Fader i himmelen … vad ni har gjort med [dessa] namn.”17
Liksom de noggrant valda namnen Nephi och Lehi, kan det sägas och skrivas om oss att vi är sanna lärjungar till Herren Jesus Kristus? Hedrar vi Jesu Kristi namn som vi villigt har tagit på oss? Är vi både ”tjänare och vittne”18 i och om hans godhet och hans återlösande makt?
För inte så länge sedan lyssnade jag på Mormons bok. I det sista kapitlet i 2 Nephi hörde jag Nephi säga något jag aldrig hade läst på samma sätt förut. Genom hela sin uppteckning undervisar han och vittnar om ”Återlösaren”, ”Israels Helige”, ”Guds Lamm” och ”Messias”. Men när han avslutade sin redogörelse hörde jag honom yttra dessa ord: ”Jag gläds åt tydlighet, jag gläds åt sanning, jag gläds i min Jesus, ty han har återlöst min själ.”19 När jag hörde de här orden fröjdades mitt hjärta, och jag måste lyssna om och om igen. Jag kände igen och svarade på den där versen precis som jag känner igen och svarar på mitt eget namn.
Herren har sagt: ”Ja, välsignat är detta folk som är villigt att bära mitt namn. Ty vid mitt namn skall de kallas, och de är mina.”20
Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, må vi ”med glädje [ta] på [oss] Kristi namn”21 genom att ära hans namn med kärlek, hängivenhet och goda gärningar. Jag vittnar om att han är ”Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son”.22 I hans heliga barns, Jesu Kristi, namn, amen.