Moroni avslutade sina skriverier genom att diskutera tre viktiga principer med sina läsare. Den första inriktar sig på behovet av att inhämta kunskap och att ha ett vittnesbörd om de sanningar som finns i denna heliga uppteckning. Den andra är en uppmaning att förstå och förvärva de andliga gåvor som vi har tillgång till. Slutligen vädjar han till var och en av oss att komma till Kristus och bli fullkomliga i honom.
Var uppmärksam på de här principerna när du avslutar den här studien av Mormons bok. Skaffa dig själv kunskap om att boken är sann genom att följa Moronis löfte (se Moroni 10:3–5). Lär dig om Andens gåvor och försök utveckla dem som Herren har gett dig. Försök slutligen att genom dina handlingar visa att du dagligen strävar efter att komma till Kristus.
Kom ihåg vad profeten Joseph Smith (1805–1844) förkunnade: ”Jag berättade för bröderna att Mormons bok var den mest felfria boken av alla på jorden och vår religions slutsten samt att en människa kommer närmare Gud genom att följa dess lärosatser än genom någon annan bok” (History of the Church, 4:461; Mormons boks inledning).
Under sin tid som medlem i de sjuttios kvorum talade äldste Gene R. Cook om att vi uppnår större tro och ödmjukhet genom att begrunda Guds barmhärtighet:
”De sista fem orden i [Moroni 10:3] ger en viktig förmaning — ’begrunda det i era hjärtan’. Vad är korrelatet till ’det’ — vad är det vi ska begrunda? Det är ’hur barmhärtig Herren har varit mot människobarnen, från Adams skapelse ända fram till den tid då ni får dessa uppteckningar’. Vi ska minnas hur kärleksfull, hur omtänksam, hur god, hur förlåtande vår himmelske Fader har varit mot oss.
Vad brukar ske när vi börjar begrunda hur barmhärtig Herren har varit mot människobarnen? Med oss personligen? Vad händer när vi räknar våra välsignelser, eller kanske våra synder för vilka vi måste be om hans förlåtelse, och erkänner hans hand i vårt eget liv? Är det inte sant att våra hjärtan vänder sig till Herren i kärlek och tacksamhet? Ökar vår tro och ödmjukhet? Javisst, och detta är som jag ser det betydelsen av vers 3 — när vi följer det rådet blir vi mer ödmjuka, mer villiga och redo att ta emot ny information och kunskap med ett öppet sinne” (”Moroni’s Promise”, Ensign, apr. 1994, s. 12).
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, berättade om hur det gick till när han fick ett andligt vittnesbörd om Mormons bok:
”Första gången jag läste Mormons bok från pärm till pärm läste jag löftet att om jag ’fråg[ade] Gud, den evige Fadern, i Kristi namn, om inte [de ord jag läst var] sanna, och om [jag frågade] med ett uppriktigt hjärta, med ärligt uppsåt och med tro på Kristus, [så skulle] han uppenbara sanningen om dem för [mig] genom den Helige Andens kraft’ (Moroni 10:4). Jag försökte följa dessa anvisningar så gott jag kunde.
Om jag förväntade mig att ett underbart tecken skulle överväldiga mig, så väntade jag förgäves. Men det kändes bra, och jag började tro …
Jag lärde mig att alla, överallt, kunde läsa Mormons bok och få inspiration …
Jag har lärt mig att vi inte får ett vittnesbörd helt plötsligt. Snarare växer det fram …
Bli inte besvikna om ni har läst och läst men ännu inte fått ett kraftfullt vittnesbörd. Ni kanske är som de lärjungar som omtalas i Mormons bok, som var fyllda med Guds kraft i stor härlighet ’och de visste det inte’ (3 Nephi 9:20).
Gör ert bästa” (Conference Report, apr. 2005, s. 5–7; se Liahona, maj 2005, s. 6–8).
Äldste Bruce R. McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum bidrog med ytterligare kunskap om hur man får ett vittnesbörd om Mormons bok genom att begrunda en fråga medan man studerar:
”Det finns ytterligare ett test, ett enklare sådant, som alla som söker lära känna sanningen mycket väl kan göra. Allt ni behöver göra är att läsa, begrunda och be, med trons ande och med ett öppet sinne. Och för att inte glömma bort vad vi är ute efter bör vi, medan vi läser, begrundar och ber, tusentals gånger ställa frågan: ’Kan en människa ha skrivit den här boken?’
Jag garanterar att någon gång mellan första och tusende gången frågan ställs, kommer varje uppriktig sanningssökare att genom Andens kraft få veta att Mormons bok är sann, att den är Herrens sinne, vilja och röst för hela världen i vår tid” (Conference Report, okt. 1983, s. 106; se Nordstjärnan, apr. 1984, s. 131).
President Gordon B. Hinckley (1910–2008) utfärdade följande uppmaning och löfte till läsare av Mormons bok:
”Jag uppmanar … kyrkans medlemmar över hela världen och våra vänner överallt att läsa Mormons bok för första gången eller ännu en gång …
Utan reservation lovar jag er att om var och en av er följer detta enkla program, oavsett hur många gånger ni har läst Mormons bok tidigare, så kommer ni att känna Herrens ande i större mått i ert liv och ert hem, en starkare beslutsamhet att vandra i lydnad mot hans bud och ett starkare vittnesbörd om att Guds Son verkligen lever” (”Ett levande och sant vittnesbörd”, Liahona, aug. 2005, s. 6).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum kommenterade Moronis löfte till den som har ett ”ärligt uppsåt”: ”Moroni utlovade inte en manifestation av den Helige Anden till dem som försöker lära känna sanningen om Mormons bok utifrån hypotetiska eller akademiska anledningar, även om de ’frågar med ett uppriktigt hjärta’. Moronis löfte gäller dem som i sina hjärtan har föresatt sig att agera i enlighet med en manifestation om de får den. Böner som utgår från någon annan anledning har inget löfte eftersom de inte hålls ’med ärligt uppsåt’” (Pure in Heart [1988], s. 19–20).
Äldste Bruce R. McConkie beskrev anledningarna till att vi bör söka andliga gåvor:
”[Syftet med andliga gåvor] är att upplysa, uppmuntra och bygga upp de trofasta så att de kan erhålla frid i detta liv och vägledas mot evigt liv i den tillkommande världen. Deras närvaro utgör ett bevis på gudomligheten i Herrens verk. Där det saknas andliga gåvor finns inte heller kyrkan och Guds rike. Vi har fått ett löfte att de andliga gåvorna inte ska tas bort så länge som jorden befinner sig i sitt nuvarande tillstånd, såvida inte folket försjunker i otro (Moroni 10:19), men när den fullkomliga dagen kommer och de heliga uppnår upphöjelse finns det inte längre något behov av dem. Som Paulus uttryckte det: ’När det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del’ (1 Kor 13:10).
Trofasta personer förväntas söka Andens gåvor av hela sitt hjärta. De ska ’sträva efter de nådegåvor som är störst’ (1 Kor 12:31; L&F 46:8), ’söka vinna de andliga gåvorna’ (se 1 Kor 14:1), ’be till Gud, som ger villigt’ (L&F 46:7; Matteus 7:7–8). Till någon en gåva, till andra en annan, och ’åt någon att ha alla dessa gåvor, så att det kan finnas ett överhuvud, så att varje medlem kan få nytta därav’ (L&F 46:29)” (Mormon Doctrine, 2:a uppl. [1966], s. 314).
Äldste Marvin J. Ashton (1915–1994) i de tolv apostlarnas kvorum gav förslag på andra andliga gåvor ”som inte alltid är så uppenbara eller anmärkningsvärda, men mycket viktiga. Bland dessa kanske dina gåvor finns — gåvor som inte är så iögonfallande men likafullt verkliga och värdefulla.
Låt oss se på några av dessa mer obemärkta gåvor: gåvan att fråga; gåvan att lyssna; gåvan att höra och använda en mild och stilla röst; gåvan att kunna gråta; gåvan att undvika stridigheter; gåvan att vara trevlig; gåvan att undvika tomma upprepningar; gåvan att söka det som är rättfärdigt; gåvan att inte döma; gåvan att be Gud om vägledning; gåvan att vara lärjunge; gåvan att hysa omsorg; gåvan att kunna begrunda; gåvan att hålla bön; gåvan att bära ett mäktigt vittnesbörd och gåvan att ta emot den Helige Anden” (Conference Report, okt. 1987, s. 23; se Nordstjärnan, jan. 1988, s. 17).
President Boyd K. Packer gav råd om hur man får andliga gåvor:
”Jag måste framhålla att ordet ’gåva’ är av stor betydelse, för om en gåva framtvingas upphör den att vara en gåva. Den kan bara tas emot när den erbjuds.
Eftersom andliga gåvor är gåvor, är de villkor under vilka vi kan ta emot dem upprättade av honom som erbjuder dem till oss. Andliga gåvor kan inte framtvingas, för en gåva är en gåva. De kan inte, jag upprepar, tvingas fram, inte heller köpas, inte heller ’förtjänas’ i den bemärkelsen att vi gör upp om en viss avbetalning och därigenom förväntar oss att de automatiskt ska levereras på våra villkor.
Somliga söker sådana gåvor med sådan ihärdighet att varje handling för dem längre bort från dem. Och i denna ihärdighet och beslutsamhet försätter de sig själva i andlig fara. Om vi istället lever så att vi är värdiga gåvorna kommer de i enlighet med Herrens vilja.
Brigham Young sade någonting på sin tid som förvisso är tillämpbar på vår tid:
’Det råder inga tvivel om att när en människa lever enligt de uppenbarelser som getts till Guds folk, kan hon få Herrens Ande som för henne uppenbarar hans vilja, och som leder henne i utförandet av hennes plikter, i såväl timliga som andliga göromål. Jag är emellertid övertygad om att vi i detta avseende långt ifrån nått dit vi har möjlighet till’ (Discourses of Brigham Young, s. 32).
Andliga gåvor tillhör kyrkan och deras existens är en av de främsta och mest bestående vittnesbörden om att evangeliet är sant. De är i egentlig mening inte valfria i kyrkan. Moroni lärde att om de är frånvarande är ’människornas tillstånd hemskt’ …
Vi ska sträva efter att vara värdiga att ta emot dessa gåvor i enlighet med Herrens anvisningar.
Nu, jag säger det igen — vi ska söka efter andliga gåvor på Herrens sätt” (”Gifts of the Spirit” [opublicerat tal vid brasafton för 16 stavar, Brigham Young University, 4 jan. 1987], s. 5–6).
Äldste Gene R. Cook tog upp kraften i att upptäcka och använda de andliga gåvor som ges till varje person: ”En av de stora processer du genomgår i livet är att upptäcka dig själv, att finna de gåvor och förmågor som Gud har gett dig. Han har gett dig stora talanger, den minsta av dem har du bara sett början på. Lita på att Herren hjälper dig att öppna dörren till dessa gåvor. En del av oss har själva skapat inbillade begränsningar. Det finns bokstavligen ett geni inlåst i var och en av oss. Låt aldrig någon övertyga dig om något annat” (”Trust in the Lord”, i Hope [1988], s. 90–91).
Äldste Parley P. Pratt (1807–1857) i de tolv apostlarnas kvorum gav ett flertal exempel på vad som händer när vi har Andens gåvor i vårt liv: ”Den Helige Anden anpassar sig till alla dessa organ eller egenskaper. Den upplyser sinnet, utökar, utvidgar, utvecklar och renar alla naturliga passioner och känslor och anpassar dem, genom visdomens gåva, till deras rättmätiga bruk. Den inspirerar, utvecklar, förfinar och bringar till mognad alla finstämda sympatier, glädjeämnen, smaker, vänliga känslor och tillgivenheten i vår natur. Den inspirerar till dygd, vänlighet, godhet, ömhet, mildhet och kristlig kärlek. Den förskönar vår person, gestalt och våra anletsdrag. Den medverkar till hälsa, vigör, livslust och sällskaplighet. Den livar upp alla förmågor hos den fysiska och intellektuella människan. Den ger kraft och styrka åt nerverna. Kort sagt skänker den märg till benen, glädje till hjärtat, ljus till ögonen, musik till öronen och liv åt hela varelsen” (Key to the Science of Theology [1979], s. 61).
Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum beskrev utvecklandet av tro, hopp och kärlek som en stegvis process:
”När vi håller Herrens bud förblir tro, hopp och kärlek hos oss. Dessa dygder ’falla över [vår] själ som himlens dagg’ [L&F 121:45], och vi förbereder oss för att med frimodighet komma inför vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, ’utan fel och lyte’ [1 Petrus 1:19] …
Dessa är de dygdiga, älskvärda och hedervärda egenskaper som vi söker efter. Vi är alla bekanta med Paulus undervisning om att ’kärleken upphör aldrig’ [1 Kor 13:8]. Helt visst behöver vi osviklig andlig styrka i vårt liv. Moroni nedtecknade uppenbarelsen att ’tro, hopp och kärlek leder till [Herren] — all rättfärdighets källa’ [Ether 12:28].
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, Herrens återställda kyrka på jorden idag, leder oss till Frälsaren och hjälper oss att utveckla, vårda och stärka dessa gudomliga egenskaper” (Conference Report, okt. 1998, s. 32; se Liahona, jan. 1999, s. 29).
President Ezra Taft Benson (1899–1994) delgav följande om behovet av att göra gott för att undvika förtvivlan: ”I Mormons bok läser vi att ’förtvivlan kommer av ondska’ (Moroni 10:22). ’När jag gör gott känner jag mig väl till mods’, sade Abraham Lincoln, ’och när jag gör ont känner jag mig illa till mods’. Synden drar ned en människa i förtvivlan och missmod. Även om en människa kan känna tillfälligt nöje i synden, är slutresultatet olycka. ’Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka’ (Alma 41:10). Synden skapar disharmoni med Gud och trycker ned anden. Därför gör en människa klokt i att rannsaka sig själv för att se om hon lever i harmoni med alla Guds lagar. Varje lag vi håller medför en speciell välsignelse. Varje lag vi bryter medför ett speciellt straff. De som är betungade och förtvivlade bör komma till Herren, för hans ok är milt och hans börda lätt (se Matteus 11:28–30)” (”Förtvivla ej”, Nordstjärnan, mars 1987, s. 2).
Ett flertal profeter kände sig manade att vittna för Mormons boks läsare att de ska möta oss på domedagen, då Herren ska vittna för oss om att deras ord är sanna. Andra i Mormons bok som har fällt liknande kommentarer inbegriper Nephi (se 2 Nephi 33:10–14), Jakob (se Jakobs bok 6:12–13) och Mormon (se Mormon 3:20–22).
Moroni 10:31–32. ”Kom till Kristus och bli fullkomnade i honom”
Under sin tid som medlem i de sjuttios kvorum redogjorde äldste William R. Bradford för varför vi bör följa Moronis avslutande råd:
”Det finns stor glädje och lycka i att sträva efter att leva rättfärdigt. Med enkla ord, Guds plan för sina barn är, att de kommer till denna jord och gör allt de kan för att lära sig lagar och efterleva dem. Sedan, efter allt de kan göra, är Frälsarens Jesu Kristi försoningsverk tillräckligt för att göra allt som de inte kunde göra för sig själva …
Att sträva efter att leva rättfärdigt är att försöka göra allt som vi kan i lydnad. Med detta kommer den inre friden och trösten, att när vi gör allt vi kan, kommer vår Guds plan att genomföras beträffande oss. Ingen annan känsla kan ge samma glädje och lycka till en människas själ som den att veta att hon gör allt hon kan för att bli rättfärdig” (Conference Report, okt. 1999, s. 110; eller Liahona, jan. 2000, s. 103, 104).
Vid avslutningen av en generalkonferens talade president Gordon B. Hinckley om vårt behov att komma till Frälsaren genom att leva på ett sådant sätt att vi är till välsignelse för andra: ”Jag ber att det ni hört och sett verkligen ska påverka ert liv. Jag ber att var och en av oss ska vara lite snällare, lite mer omtänksam, lite artigare. Jag ber att vi ska hålla vår tunga i styr och inte låta ilska få oss att säga ord som vi senare får ångra. Jag ber att vi må ha styrka och vilja att vända andra kinden till, att gå den andra milen och upplyfta de bedrövades matta knän” (Conference Report, okt. 2003, s. 109; eller Liahona, nov. 2003, s. 103).
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att goda gärningar måste åtföljas av Kristi nåd: ”Det är bara genom Jesu Kristi oändliga försoning som människor kan övervinna följderna av dåliga val … Oavsett hur hårt vi arbetar, oavsett hur mycket vi lyder, oavsett hur mycket gott vi gör i detta liv, är det inte tillräckligt om det inte vore för Jesus Kristus och hans kärleksfulla nåd. Av oss själva kan vi inte förtjäna Guds rike — oavsett vad vi gör. Olyckligtvis är det somliga inom kyrkan som har blivit så upptagna med att utföra goda gärningar att de glömmer bort att dessa gärningar — oavsett hur goda de än är — är ihåliga om de inte åtföljs av ett fullständigt beroende av Kristus” (”Building Bridges of Understanding”, Ensign, juni 1998, s. 65).
På titelbladet till Mormons bok står det att en av avsikterna med Mormons bok är att ”övertyga jude och icke-jude om att JESUS är KRISTUS”. Som ett avslutande vittnesbörd om det syftet, beakta följande faktum: Av de 6607 verser som finns i Mormons bok refererar 3925 till Jesu Kristi namn. Detta innebär att någon form av Kristi namn nämns i genomsnitt i var 1,7:e vers (se Susan Ward Easton, ”Names of Christ in the Book of Mormon”, Ensign, juli 1978, s. 60–61).
Bild
Den uppståndne Kristus med de tre nephiterna
Frågor att begrunda
Vilka av Andens gåvor känner du dig mest i behov av under denna tid i ditt liv? Vad kan du göra för att utveckla eller ta emot dessa gåvor som din himmelske Fader har utlovat?
Hur hjälper dig Moroni 10 att förstå vad det innebär att ”komma till Kristus”? (Moroni 10:30).
Hur har du kommit ”närmare Gud” genom att läsa Mormons bok? (Mormons boks inledning). Skriv upp några av de avsnitt som varit mest betydelsefulla för dig.
Vad är relationen mellan Kristi nåd och vårt mål om fullkomlighet?
Föreslagna uppgifter
Fastställ en tidpunkt och ett schema för att dagligen studera Mormons bok antingen ämnesvis eller i följd.
Läs din patriarkaliska välsignelse på nytt. Besök därefter dem som känner dig bäst, till exempel din familj, och identifiera de andliga gåvor som de kan se att din himmelske Fader har gett dig. Gör upp planer för hur du ska utveckla dessa och andra gåvor som du vill ha. (Obs: Din patriarkaliska välsignelse är personlig och helig och ska i allmänhet inte visas för vänner.)