Kapitel 13
Kärlekens väg
1 Om jag talarbåde människorsoch änglars språkmen inte har kärlek,är jag bara ekande bronseller en skrällande cymbal.
2 Och om jag har profetisk gåvaoch vet alla hemligheteroch har all kunskap,och om jag har all troså att jag kan flytta bergmen inte har kärlek,så är jag ingenting.
3 Och om jag delar utallt jag ägeroch om jag offrar min kropptill att brännasmen inte har kärlek,så vinner jag ingenting.
4 Kärleken är tålig och mild.Kärleken avundas inte,den skryter inte,den är inte uppblåst.
5 Den beter sig inte illa,den söker inte sitt,den brusar inte upp,den tänker inte på det onda.
6 Den gläder sig inteöver orättenmen gläds med sanningen.
7 Allt bär den, allt tror den,allt hoppas den,allt uthärdar den.
8 Kärleken upphör aldrig.Men profetiorna ska försvinna,tungomålen ska tystnaoch kunskapen försvinna.
9 Vi förstår bara till en deloch profeterar till en del,
10 men när det fullkomliga kommerska det som är till en delförsvinna.
11 När jag var barntalade jag som ett barn,tänkte som ett barnoch förstod som ett barn.Men sedan jag blivit vuxenhar jag lagt bort det barnsliga.
12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild,men då ska vi seansikte mot ansikte.Nu förstår jag bara till en del,men då ska jagkänna fullkomligt,så som jag själv blivitfullkomligt känd.
13 Så består nu tro, hopp och kärlek,dessa tre,och störst av dem är kärleken.