Vårt uppriktiga allt
Om vi vill att Frälsaren ska lyfta oss mot himlen, så kan inte vår hängivenhet mot honom och hans evangelium vara likgiltig eller sporadisk.
En offergåva till honom
Bara dagar innan han gav sitt liv för oss, var Jesus Kristus i templet i Jerusalem och observerade människorna som donerade till templets offerkista. ”Många rika gav mycket”, men så kom där en fattig änka ”och lade i två små kopparmynt.” Det var en så liten summa att den knappt var värd att registrera.
Och ändå verkade den här till synes obetydliga donationen fånga Frälsarens uppmärksamhet. Faktum är att den gjorde så djupt intryck på honom att ”han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: ’Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan.
Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på.’”1
Med den här enkla observationen lärde Frälsaren oss hur offergåvor mäts i hans rike – och det skiljer sig ganska mycket från hur vi vanligtvis mäter ting. För Herren mättes inte donationens värde i hur den påverkade offerkistans innehåll, utan i hur den påverkade givarens hjärta.
Genom att lovorda denna trofasta änka gav han oss en måttstock för att mäta vårt lärjungeskap i alla dess många uttrycksformer. Jesus lärde att vår offergåva kan vara stor eller liten, men oavsett vilket måste den vara vårt uppriktiga allt.
Den här principen genljuder i en vädjan från profeten Amaleki i Mormons bok: ”Kom till Kristus, som är Israels Helige, och ta del av hans frälsning och hans återlösnings kraft. Ja, kom till honom, och frambär hela er själ som ett offer åt honom.”2
Men hur är detta möjligt? För många av oss kan en sådan nivå av hel-själslig hängivenhet verka utom räckhåll. Vi räcker knappt till som det är. Hur kan vi hitta balansen mellan livets många krav och vår önskan att frambära hela vår själ som ett offer åt Herren?
Kanske består vår utmaning i att vi tror att balans betyder att fördela vår tid lika mellan konkurrerande intressen. Med det synsättet blir vår hängivenhet till Jesus Kristus en av flera saker vi måste stoppa in i våra fulltecknade scheman. Men det kanske finns ett annat sätt att se på det.
Balans: som att cykla
Min hustru Harriet och jag älskar att cykla tillsammans. Det är ett underbart sätt att få motion samtidigt som vi spenderar tid tillsammans. När vi cyklar – och jag inte flämtar och flåsar för mycket – njuter vi av den vackra världen omkring oss och kan till och med föra ett trevligt samtal. Det är sällan vi behöver fokusera på att hålla balansen på våra cyklar. Vi har cyklat så pass länge att vi inte ens tänker på det – det har blivit normalt och naturligt för oss.
Men när jag ser någon lära sig cykla för första gången, påminns jag om att det inte är lätt att hålla balansen på de där två smala hjulen. Det krävs tid. Det krävs övning. Det krävs tålamod. Det krävs till och med att man ramlar en gång eller två.
Framför allt får de som lyckas balansera på en cykel lära sig följande viktiga tips:
Titta inte på dina fötter.
Titta framåt.
Håll ögonen på vägen framför dig. Fokusera på din destination. Och börja trampa. Att hålla balansen handlar om att röra sig framåt.
Liknande principer gäller när det kommer till att hitta balans i våra liv som Jesu Kristi lärjungar. Hur man fördelar sin tid och energi på sina många viktiga uppgifter varierar från person till person och från en period i livet till en annan. Men vårt gemensamma, övergripande mål är att följa vår Mästare Jesu Kristi väg, och återvända till vår älskade himmelske Faders närhet. Det målet måste förbli konstant och konsekvent, vilka vi än är och vad som än sker i våra liv.3
Lyftkraft: som att flyga ett flygplan
För dem som är entusiastiska cyklister är ju jämförelsen mellan lärjungeskap och att cykla en bra analogi. För dem som inte är det: oroa er inte. Jag har en annan liknelse som jag är säker på att varje man, kvinna och barn kan relatera till.
Lärjungeskap, liksom det mesta i livet, kan också jämföras med att flyga ett flygplan.
Har du någonsin tänkt på hur häpnadsväckande det är att ett enormt passagerarplan faktiskt kan lämna marken och flyga? Vad är det som gör att dessa flygmaskiner kan svinga sig elegant i skyn och färdas över oceaner och kontinenter?
Lite förenklat kan ett flygplan bara flyga när luft rör sig över dess vingar. Den rörelsen skapar skillnader i lufttrycket, vilket ger planet lyftkraft. Och hur får man tillräckligt med luft att röra sig över vingarna för att skapa lyftkraft? Svaret är drivkraft framåt.
Flygplanet vinner ingen höjd genom att stå stilla på startbanan. Till och med på blåsiga dagar skapas inte tillräckligt med lyftkraft om inte flygplanet rör sig framåt, med tillräcklig drivkraft för att motverka de krafter som håller det tillbaka.
På samma sätt som rörelse framåt håller en cykel balanserad och upprätt, hjälper rörelse framåt ett flygplan att övervinna tyngdkraft och luftmotstånd.
Vad innebär detta för oss som Jesu Kristi lärjungar? Det innebär att om vi vill få balans i livet, och om vi vill att Frälsaren ska lyfta oss mot himlen, så kan inte vår hängivenhet mot honom och hans evangelium vara likgiltig eller sporadisk. Liksom änkan i Jerusalem måste vi frambära hela vår själ åt honom. Vår offergåva kanske är liten, men den måste komma från hjärtat och själen.
Att vara en Jesu Kristi lärjunge är inte bara en av många andra saker vi gör. Frälsaren är den motiverande kraften bakom allt vi gör. Han är inte en rastplats på vår resa. Han är inte en naturskön turistväg eller ens en stor sevärdhet. Han är ”vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom [Jesus Kristus].”4 Detta är Vägen och vår slutliga destination.
Balans och lyftkraft kommer när vi ”strävar framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor”5.
Offer och helgelse
Men alla uppgifter och ansvar som gör våra liv så upptagna då? Att spendera tid med nära och kära, gå i skolan eller förbereda sig för ett yrke, försörja sig, ta hand om familjen, tjäna i samhället – var passar allt detta in? Frälsaren försäkrar oss:
”Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.
[Men] sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska allt detta tillfalla er.”6
Men det betyder inte att det är lätt.7 Det krävs både offer och helgelse.
Det krävs att vi låter vissa saker bero och låter andra saker gro.
Offer och helgelse är två himmelska lagar som vi sluter förbund om att lyda i det heliga templet. Dessa två lagar är likartade men inte identiska. Att offra innebär att ge upp något till förmån för något som är mer värdefullt. Fordom offrade Guds folk förstlingarna i sina hjordar för att hedra den kommande Messias. I alla tider har trofasta heliga offrat personliga önskemål, bekvämlighet och till och med sina liv för Frälsaren.
Vi har alla saker, stora och små, som vi behöver offra för att kunna följa Jesus Kristus mer fullständigt.8 Våra uppoffringar visar vad vi verkligen värdesätter. Offer är heliga och antas av Herren.9
Helgelse skiljer sig från offer i minst ett viktigt avseende. När vi helgar något, lämnar vi det inte till att förtäras på altaret. I stället använder vi det i Herrens tjänst. Vi tillägnar det honom och hans heliga syften.10 Vi tar emot de talenter som Herren har gett oss och strävar efter att föröka dem, mångdubbelt, för att bli till ännu större hjälp i att bygga Guds rike.11
Ytterst få av oss kommer någonsin bli ombedda att offra våra liv för Frälsaren. Men vi har alla fått inbjudan att helga våra liv åt honom.
Ett arbete, en glädje, ett syfte
När vi strävar efter att rena våra liv och vända oss till Kristus i varje tanke12 börjar allt annat att falla på plats. Livet känns inte längre som en lång lista separata insatser som balanserar på en tunn tråd.
Med tiden blir allt ett och samma arbete.
En glädje.
Ett heligt syfte.
Det är arbetet att älska och tjäna Gud. Det är att älska och tjäna Guds barn.13
När vi tittar på våra liv och ser hundra saker att göra, känner vi oss överväldigade. När vi ser en sak – att älska och tjäna Gud och hans barn, på hundra olika sätt – då kan vi arbeta på dessa saker med glädje.
Det är så vi frambär hela vår själ: genom att offra allt som håller oss tillbaka, och helga resten åt Herren och hans syften.
Uppmuntran och vittnesbörd
Mina kära bröder och systrar och mina kära vänner, det kommer stunder då man önskar att man kunde göra mer. Din kärleksfulle himmelske Fader känner ditt hjärta. Han vet att du inte kan göra allt som ditt hjärta vill göra. Men du kan älska och tjäna Gud. Du kan göra ditt bästa för att hålla hans bud. Du kan älska och tjäna hans barn. Och dina ansträngningar renar ditt hjärta och förbereder dig för en strålande framtid.
Det var detta som änkan vid templets offerkista verkade förstå. Hon förstod helt säkert att hennes offergåva inte skulle förändra välståndet i Israel, men att det kunde förändra och välsigna henne – för även om det var lite, så var det hennes allt.
Så, mina kära vänner och älskade medlärjungar till Jesus Kristus, låt oss inte bli ”trötta av att göra gott, för vi lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa vi bidrar med kommer det som är stort.”14
Jag vittnar om att detta är sant, och jag vittnar också om att Jesus Kristus är vår Mästare, vår Återlösare och vår enda väg tillbaka till vår älskade Fader i himlen. I Jesu Kristi heliga namn, amen.