Älska, dela med sig, inbjuda
När vi älskar, delar med oss och inbjuder deltar vi i det stora och underbara verk som förbereder jorden för dess Messias återkomst.
Föreställ er för en stund att ni står på ett berg i Galileen och bevittnar undret och härligheten i den återuppståndne Frälsarens besök hos sina lärjungar. Så förunderligt det skulle vara att själv få höra dessa ord som han talade till dem, hans högtidliga uppmaning: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.”1 Dessa ord skulle säkerligen ge kraft till, inspirera och beröra var och en av oss, liksom de gjorde med apostlarna. De ägnade faktiskt resten av sina liv åt att göra just det.
Intressant nog var det inte bara apostlarna som tog till sig Jesu ord. Medlemmar i den tidiga kyrkan, från den nyaste till den mest erfarna, tog del av Frälsarens stora uppmaning, att dela evangeliets goda nyheter med människor de mötte och kände. Deras beslutsamhet att dela med sig av sina vittnesbörd om Jesus Kristus hjälpte hans nyligen grundade kyrka till omfattande tillväxt.2
Som Kristi lärjungar är vi också inbjudna att hörsamma denna uppmaning i dag, som om vi vore där på berget i Galileen när han först proklamerade den. Detta uppdrag påbörjades igen år 1830, när Joseph Smith avskilde sin bror Samuel som tidig missionär för Jesu Kristi Kyrka.3 Sedan dess har över 1,5 miljoner missionärer rest över hela världen och undervisat alla nationer och döpt dem som tar emot det återställda evangeliets glada budskap.
Detta är vår lära. Vår innerliga önskan.
Från våra små barn till de äldsta ibland oss längtar vi efter stunden då vi kan hörsamma Frälsarens uppmaning och dela med oss av evangeliet till världens nationer. Jag är säker på att ni unga män och kvinnor uppfattade en liknande kraftingivande utmaning från vår profet i går när han uppmanade er att förbereda er för en heltidsmission, precis som Frälsaren gjorde med sina apostlar.
Som löpare vid startblocken väntar vi förväntansfullt på vår officiella inbjudan, komplett med profetens underskrift vilket tillkännager att loppet kan starta! Denna önskan är ädel och inspirerande, men låt oss dock begrunda den här frågan: Varför börjar vi inte alla nu?
Du kanske undrar: ”Hur kan jag vara missionär utan namnbricka?” Eller så säger vi till oss själva: Heltidsmissionärerna blir avskilda för att utföra det här arbetet. Jag vill hjälpa till men kanske senare när livet har lugnat ner sig lite.
Bröder och systrar, det är mycket enklare än så! Frälsarens stora uppmaning kan tack och lov utföras med enkla, lättförståeliga principer som vi alla har fått lära oss sedan barndomen: älska, dela med dig och inbjud.
Älska
Det första vi kan göra är att älska såsom Kristus gjorde.
Våra hjärtan är nedtyngda av människors lidande och de spänningar vi ser i världen i dessa tumultartade tider. Men vi kan också inspireras av det utgjutande av medkänsla och medmänsklighet som människor överallt har visat genom sina ansträngningar att nå ut till de marginaliserade – de som har fördrivits från sina hem, separerats från sina familjer eller upplevt andra former av sorg och förtvivlan.
Nyligen rapporterade nyhetskällor hur en grupp mödrar i Polen utifrån omsorg om desperata, flyende familjer lämnade fullt utrustade barnvagnar på en tågperrong i en prydlig rad, redo och väntande på de flyende mödrar och barn som skulle behöva dem vid gränsövergången när de klev av sitt tåg. Vår himmelske Fader ler säkerligen över osjälviska kärlekshandlingar som dessa, för när vi bär varandras bördor uppfyller vi ”Kristi lag”.4
Närhelst vi visar vår nästa kristuslik kärlek predikar vi evangeliet – även om vi inte säger ett enda ord.
Kärlek till andra är det talande uttrycket för det andra stora budet att älska vår nästa5; det visar den Helige Andens förädlingsprocess som pågår i våra egna själar. Genom att visa andra Kristi kärlek kan vi få dem som ser våra goda gärningar att ”prisa [vår] Far i himlen”.6
Vi gör detta utan att förvänta oss något i gengäld.
Vår förhoppning är naturligtvis att de ska ta emot vår kärlek och vårt budskap, men hur de reagerar ligger inte inom vår kontroll.
Men det har vi definitivt över vad vi gör och vilka vi är.
Genom kristuslik kärlek till andra predikar vi de härliga, livsomvälvande egenskaperna i Kristi evangelium, och vi deltar verkligen i uppfyllandet av hans storslagna befallning.
Dela med dig
Det andra vi kan göra är att dela med oss.
Under de första månaderna av covid-19-pandemin kände broder Wisan från Thailand sig manad att dela med sig av de känslor och intryck han fick när han studerade Mormons bok på sitt konto på sociala medier. I ett av sina särskilt personliga inlägg delade han en berättelse om två missionärer i Mormons bok: Alma och Amulek.
Hans bror Winai blev, trots att han var fast rotad i sin religiösa övertygelse, rörd av inlägget och frågade helt oväntat: ”Kan jag få den boken på thai?”
Wisan ordnade klokt nog så att ett exemplar av Mormons bok levererades av två systermissionärer som började undervisa hans bror.
Wisan deltog i lektioner på nätet, och delade då med sig av sina känslor för Mormons bok. Winai lärde sig att be och studera i en anda av sanningssökande, att acceptera och omfamna sanningen. Inom några månader döptes Winai!
Wisan sa senare: ”Vi har ett ansvar att vara ett redskap i Guds händer, och vi måste alltid vara redo så att han kan utföra sitt verk på sitt eget sätt genom oss.” Deras familjemirakel skedde eftersom Wisan helt enkelt delade med sig av evangeliet på ett normalt och naturligt sätt.
Vi delar alla med oss av saker till andra. Vi gör det ofta. Vi berättar vilka filmer och vilken mat vi gillar, om roliga saker som vi ser, platser vi besöker, konst vi uppskattar och citat som inspirerar oss.
Hur kan vi enkelt lägga till saker i listan på sådant vi redan delar med oss av om det vi älskar med Jesu Kristi evangelium?
Äldste Dieter F. Uchtdorf förklarade: ”Om någon frågar hur helgen har varit, tveka då inte att berätta vad du upplevt i kyrkan. Berätta om de små barnen som stod framför församlingen och sjöng ivrigt om att de gärna vill likna Jesus. Prata om en grupp ungdomar som tog sig tid att hjälpa de äldre i vårdhem att sammanställa personliga historier.”7
Att dela med sig handlar inte om att ”sälja” evangeliet. Du behöver inte skriva en predikan eller rätta någons felaktiga uppfattningar.
När det gäller missionsarbete behöver inte Gud dig som sin polis, men han ber dig dock att dela med dig.
Genom att dela med oss av våra positiva evangelieupplevelser till andra deltar vi i uppfyllandet av Frälsarens stora uppmaning.
Inbjuda
Det tredje du kan göra är att inbjuda.
Syster Mayra är en ny medlem från Ecuador. Hennes glädje i evangeliet ökade dramatiskt direkt efter hennes dop eftersom hon bjöd in vänner och närstående genom sina konton på sociala medier. Många familjemedlemmar och vänner som såg hennes inlägg svarade med frågor. Mayra fick kontakt med dem och bjöd ofta hem dem till sig så att de kunde träffa missionärerna tillsammans.
Mayras föräldrar, syskon, moster, två kusiner och flera av hennes vänner döptes eftersom hon så modigt inbjöd dem att ”komma och se”, ”komma och hjälpa till” och ”komma och känna sig hemma”. Genom hennes normala och naturliga inbjudningar har över 20 personer tagit emot hennes inbjudan att döpas som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka. Detta skedde eftersom syster Mayra helt enkelt bjöd in andra att uppleva den glädje hon kände som medlem i kyrkan.
Det finns hundratals inbjudningar vi kan ge andra. Vi kan inbjuda andra att ”komma och se” ett sakramentsmöte, en församlingsaktivitet eller en video på internet som förklarar Jesu Kristi evangelium. ”Kom och se” kan vara en inbjudan att läsa Mormons bok eller besöka ett nytt tempel under dess öppet hus, innan invigningen. Ibland kan denna inbjudan vara något vi riktar inåt – en inbjudan till oss själva som ger oss medvetenhet och förmågan att se möjligheterna omkring oss och handla efter dem.
I vår digitala tidsålder delar medlemmar ofta budskap genom sociala medier. Det finns hundratals, om inte tusentals upplyftande saker som kan vara värda att dela med sig av. Det här innehållet ger inbjudningar att ”komma och se”, ”komma och hjälpa till” och ”komma och känna sig hemma”.
När vi inbjuder andra att lära sig mer om Jesu Kristi evangelium tar vi del av Frälsarens uppmaning att verka i hans uppdrag.
Avslutning
Mina älskade bröder och systrar, i dag har vi talat om tre enkla saker – lätta saker – som alla kan göra. Saker du kan göra! Du gör dem kanske redan – utan att egentligen inse att du gör det!
Jag uppmanar dig att begrunda hur du på olika sätt kan älska, dela med dig och inbjuda. När du gör det kan du känna stor glädje i vetskapen att du hörsammar vår älskade Frälsares ord.
Det jag uppmanar er att göra är inte något nytt program. Ni har hört de här principerna tidigare. Det här är inte ”nästa stora grej” som kyrkan ber er göra. Dessa tre saker är bara en förlängning av det vi redan gör som lärjungar till Jesus Kristus.
Det krävs ingen namnbricka eller något brev.
Det krävs ingen formell kallelse.
När dessa tre saker blir en naturlig del av vilka vi är och hur vi lever blir de till ett automatiskt, otvunget uttryck för genuin kärlek.
Liksom de Kristi lärjungar som samlades för att lära av honom i Galileen för 2 000 år sedan, kan också vi ta till oss Frälsarens uppmaning och gå ut i hela världen och predika evangeliet.
När vi älskar, delar med oss och inbjuder deltar vi i det stora och underbara verk som förbereder jorden för dess Messias återkomst.
Att vi må hörsamma Frälsarens uppmaning och sträva efter att engagera oss i hans storslagna befallning är min bön i Jesu Kristi namn, amen.