Jag talade med Gud som med en vän
Äldste Juan A. Uceda
i de sjuttios kvorum
”Be, han är där. Tala, han lyssnar” (Barnens sångbok, s. 6).
När jag var ung var jag mycket blyg, och det var svårt för mig att få vänner. Jag bad mycket till Gud om att övervinna min rädsla och min blyghet. När jag bad, talade jag med Gud som om han var min vän. Det var ingen som lärde mig hur jag skulle göra – jag behövde bara någon att prata med. Jag hade inga vänner, så jag fann en genom att tala med honom.
Sedan träffade jag missionärerna. De gav mig en Mormons bok och jag började läsa den. När jag läste 3 Nephi 17 tog jag starkt intryck av hur Jesus tog de små barnen till sig och bad för dem. Jag förstod att det här var det rätta sättet att be.
Jag bestämde mig för att läsa alla skriftställen om när Jesus Kristus ber. I Lukas 3:21, efter att Johannes hade döpt honom, bad Jesus till sin himmelske Fader och himlen öppnade sig. När jag läste det kände jag att jag också ville be på ett sätt som öppnade himlen.
Ibland är jag trött och känner inte för att be. Men då tänkte jag på hur Jesus bad. Jag försöker att vara ärlig och uppriktig i mina böner så att himlen ska öppna sig för mig också.
Ibland är mina böner korta eftersom jag inte kan hitta orden för att uttrycka mig väl. Jag har en massa känslor inombords, och säger: ”Du vet vad det är jag försöker säga. Snälla, bara hjälp mig.”
Ibland när jag ber Herren välsigna maten så kommer jag ihåg att himlen kan öppnas också av en liten bön. Jag försöker glömma omvärlden och få kontakt med min himmelske Fader. Och på ett mycket enkelt sätt säger jag sådant som kommer från hjärtat.
När jag känner frid och tröst vet jag att himlen har öppnats för mig.
När missionärerna hade undervisat min familj om evangeliet, döptes min mamma, min syster och jag. Men min far, min bror och min andra syster blev inte medlemmar i kyrkan. Jag ville verkligen att min far skulle bli medlem. Jag fastade, och varje dag bad jag om att min far skulle ta emot evangeliet och döpas.
Jag visste att jag behövde be för min far, men jag visste också att jag behövde vänta på ett svar från Gud. Ibland säger han ”nej, inte än”. Så småningom lyssnade min far och förstod, och han döptes.
Om din mor eller far inte är medlemmar i kyrkan än, prata då med din vän – din himmelske Fader. Be honom att beröra din mors eller fars hjärta. Prata med honom ödmjukt och ärligt, på ett uppriktigt sätt. Men ta det sedan lugnt. Han står vid rodret. Han vet hur saker och ting ska göras. Han känner din far och mor bättre än du gör. Han vet hur han kan nå dem.
Var inte orolig. Du har en vän. Be av hela ditt hjärta så lyssnar din himmelske Fader på dig. Himlen öppnar sig. Han känner dig och välsignar dig.
Illustration Dilleen Marsh