Ett mönster för uppenbarelse: De sjuttios historia
Varför är det viktigt att vi förstår de sjuttios kvorums historia idag? Därför att den ger ett mönster för hur Herren uppenbarar sin vilja angående sin kyrka — och var och en av oss.
Den 8 februari 1835 tillkännagav Joseph Smith för Brigham och Joseph Young att han skulle organisera de tolv apostlarna och de sjuttio i enlighet med en syn han hade fått. (Se L&F 107.)
Profeten sade sedan: ”’Jag vill att ni ska meddela alla bröderna som bor i grenarna, inom ett rimligt avstånd från denna plats, att träffas till en generalkonferens nästa lördag. Då och där skall jag utse tolv särskilda vittnen som ska öppna evangeliets dörr i främmande nationer, och du’, sade han (till broder Brigham), ’skall vara en av dem’ … Därefter vände han sig till äldste Joseph Young med en påtagbar iver, som om synen han hade utvidgades ytterligare, och sade till honom: ’Broder Joseph, Herren har gjort dig till president för de sjuttios kvorum.’”
Fastän bröderna Young visste att de här prästadömsämbetena nämndes i Bibeln “fick ändå profetens ord dem att förundras”.1
Följande lördag, den 14 februari , utsågs och ordinerades de tolv och två veckor senare utsågs och ordinerades också de sjuttios första kvorum.
Det finns två saker som jag ser som särskilt viktiga när det gäller de sjuttios historia. De är uppenbara i de sjuttios första kallelse i vår tidsutdelning: (1) de sjuttios ämbete har doktrinär grund i skrifterna och (2) de sjuttios roll är oupplösligt knuten till de tolvs uppgift. När vi studerar de här två viktiga punkterna blir en tredje punkt uppenbar — en lika viktig om inte viktigare punkt: Herren uppenbarar sin vilja rad på rad. Han gör de sjuttios historia till ett mönster för uppenbarelse för kyrkan och för enskilda.
1. De sjuttios ämbete har doktrinär grund i skrifterna
Första gången de sjuttio nämns är i Gamla testamentet, i en instruktion till Mose och ”sjuttio av de äldste i Israel”. (2 Mos 24:1)
Herren uppmanade Mose att använda sig av de sjuttio så att han inte behövde bära sin börda ensam: ”Kalla samman sjuttio män av de äldste i Israel … och låt dem ställa sig där hos dig.” (4 Mos 11:16)
För att bemyndiga de sjuttio på lämpligt sätt tog Herren av den ”ande” som var över Mose och gav den till de sjuttio. ”Då … Anden vilade över dem började de profetera [och slutade inte].” (Se 4 Mos 11:25.)
I Nya testamentets kyrka fanns också de sjuttios ämbete. Frälsaren själv kallade och instruerade de sjuttio (se Luk 10) på ett sätt som liknade instruktionerna han gav till de tolv. (Se Matt 10.) Han sände ut de sjuttio och förklarade att ”den som lyssnar till er lyssnar till mig”. (Luk 10:16; se också verserna 1–15.)
De sjuttios goda arbete visade sig när de rapporterade om sitt uppdrag och sade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.” (Luk 10:17)
2. De sjuttios roll är knuten till de tolvs uppdrag
De sjuttios roll i relation till de tolv blev särskilt uppenbar efter Frälsarens uppståndelse. Kyrkan hade växt så mycket att de tolv inte kunde uppfylla alla människors behov själva. När några började klaga på att änkorna försummades i den dagliga omsorgen kallades sjuttio för att möta utmaningarna som åtföljde tillväxten. De sjuttio bar en del bördor så att de tolv inte behövde försumma uppgifterna som bara de kunde utföra:
”Bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften.
Själva skall vi [de tolv] ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” (Apg 6:3–4)
Det här mönstret återställdes genom profeten Joseph Smith, och de sjuttios ämbete i relation till de tolvs ämbete har tydligt definierats i nutida uppenbarelser:
-
”De sjuttio är också kallade att predika evangeliet och att vara särskilda vittnen inför icke-judarna och i hela världen.” (L&F 107:25)
-
”De sjuttio skall handla i Herrens namn under de tolvs eller det resande högrådets ledning för att bygga upp kyrkan och ordna med alla dess angelägenheter i alla nationer.” (L&F 107:34)
-
De tolv ska ”vända sig till de sjuttio i stället för till några andra, när de behöver hjälp att utföra sina olika kallelser att predika och betjäna i evangeliet”. (L&F 107:38)
-
De sjuttios kvorum är ”instiftat för resande äldster som bär vittne om mitt namn i hela världen, varhelst det resande högrådet, mina apostlar, skall sända dem för att bereda en väg inför mitt ansikte”. (L&F 124:139)
Jag är övertygad om att varje sjuttio idag anser det vara en stor förmån att stödja första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum. Och återigen hjälper de sjuttio till med att bemöta utmaningarna som kyrkans tillväxt innebär. Medan det i allmänhet bara är tre medlemmar i första presidentskapet och tolv medlemmar i de tolv apostlarnas kvorum är antalet i de sjuttios kvorum mer flexibelt.
3. Herren uppenbarar sin vilja rad på rad
När de första medlemmarna, de sjuttio inbegripna, anlände till Saltsjödalen skingrades de till olika bosättningar. De sjuttio hade organiserats till omkring 30 kvorum. Avstånden gjorde det svårt, för att inte säga omöjligt, för medlemmarna och ledarna i de sjuttios kvorum att träffas i sina ursprungliga kvorum.
Som svar på den här svårigheten skrev första presidentskapet år 1883 en rekommendation om hur och på vilket sätt de sjuttio skulle organiseras.
Den 14 april 1883 tog Herren emot rekommendationen och uppenbarade: ”Det ni har skrivit är min vilja och godtas av mig: Vidare … bedrövas inte i era hjärtan, var inte heller oroade för min kyrkas och mitt prästadömes styre och organisation eller mitt verks fullbordande. Frukta mig och håll mina lagar, så skall jag uppenbara för er, från tid till tid, genom de kanaler som jag utnämnt, allt som är nödvändigt för den framtida utvecklingen och fullkomnandet av min kyrka, för rikets anpassning och utbredning och för uppbyggandet och upprättandet av mitt Sion.”2
Detta mönster som gavs ”från tid till tid” blir uppenbart i en studie av de sjuttios historia — en studie som visar hur de sjuttios kallelse, plikter och ansvarsuppgifter har utvecklats rad på rad enligt den doktrinära grunden i skrifterna. President Boyd K Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt att utvecklingen av de sjuttios organisation ”visar sig vara en stor välsignelse och ett mönster för uppenbarelse i sig själv”.3
Vi ska titta på några av de betydande händelserna i den här historien för att illustrera detta ”rad-på-rad-mönster”.
De sjuttios organisation. I februari 1835, när profeten Joseph kallade de första sjuttio i den här tidsutdelningen, hade alla deltagit i Sions här, gruppen som marscherade från Ohio till Missouri 1834 för att hjälpa medlemmarna.
Äldste B H Roberts (1842–1933) i de sjuttios kvorum sade att detta tjänande visar ”att de män som kallas till denna höga ställning i Guds prästadöme ska vara män som har gjort uppoffringar för Guds verk, eller som är fullkomligt villiga att göra sådana uppoffringar, till och med att lägga ner sitt liv för saken”.4
Tillväxt i Nauvoo. Medan medlemmarna bodde i Nauvoo ”ökade antalet sjuttio dramatiskt … Den första januari 1845 hade antalet kvorum utökats till fjorton.” Ett år senare hade antalet kvorum ökat till 30.5
Skingring i Utah. Skingrandet av de sjuttio efter det att medlemmarna anlänt till Utah ledde till rekommendationen från första presidentskapet 1883, vilken föreskrev att medlemmarna i de sjuttios kvorum skulle höra till ett kvorum som fanns i området där de bodde.
Som tidigare nämnts tog Herren emot rekommendationen från första presidentskapet och lovade att han från tid till tid, skulle fortsätta att uppenbara nödvändiga justeringar. Det verkar som om mönstret för uppenbarelse bara hade påbörjats!
De sjuttios kvorum i stavar och missioner. I april 1953, när antalet kvorum var omkring 500, tillkännagav första presidentskapet, som var bekymrade över att en del sjuttio inte tillhörde något kvorum, att ett kvorum med sjuttio, som presiderades över av sju presidenter, skulle organiseras i varje stav eller mission där det fanns 36 eller fler sjuttio.6
I varje stav eller mission som hade mindre än 36 sjuttio skulle en president och två rådgivare presidera över en enhet, inte ett kvorum. Enheterna och kvorumen organiserades sedan i nummerordning för att ingen förvirring skulle uppstå. År 1974 upphörde bruket med enheter för sjuttio och varje stav skulle i stället ha ett kvorum. Presidentskapen för stavskvorumen verkade som stavens missionspresidentskap.7
Tidigare, i mars 1936, organiserades missionsarbetet med en mission i varje stav. De sjuttios första råd hade överinseende över de här stavsmissionerna och arbetade genom stavspresidenterna.8
De sjuttios första kvorum etableras på nytt. Generalkonferensen i oktober 1975 var en milstolpe när det gäller mönstret för uppenbarelse. President Spencer W Kimball (1895–1985) tillkännagav att de sjuttios första kvorum åter skulle inrättas. Det här kvorumet bestående av generalauktoriteter skulle gradvis organiseras med sjuttio medlemmar och sju presidenter.9
Ett år senare, under generalkonferensen i oktober 1976, utökades de sjuttios första kvorum med de sjuttios första råd och assistenter till de tolv. Alla medlemmar i första kvorumet ordinerades både till högprästens ämbete och till de sjuttios ämbete.
President Kimball förklarade: ”I och med denna förändring har kyrkans tre styrande kvorum, så som de fastställts genom uppenbarelserna — första presidentskapet, de tolvs kvorum och de sjuttios första kvorum — insatts på sina platser så som Herren uppenbarat dem. Detta kommer att möjliggöra ett effektivt handhavande av den nuvarande tunga arbetsbördan och att göra förberedelser inför verkets ökande expansion och acceleration, i väntan på den dag när Herren ska återvända för att överta den direkta ledningen av sin kyrka och sitt rike.”10
Stavskvorumen upphör. Den 4 oktober 1986 upphörde alla sjuttios stavskvorum. De sjuttio på stavsnivå blev medlemmar av äldstekvorum eller ordinerades till högprästens ämbete. En sjuttios ämbete reserverades således för kyrkans generalauktoriteter.11
Andra kvorumet bildas. Den 1 april 1989 bildades de sjuttios andra kvorum.12 Härigenom började två sjuttios kvorum etableras: Det första bestående av generalauktoriteter som skulle benämnas emeritus vid sjuttio års ålder och det andra bestående av generalauktoriteter som skulle verka i fem år.
Områdesauktoriteter kallas. Under generalkonferensen i april 1995 avlöstes alla regionrepresentanter för de tolv från och med augusti samma år och ämbetet områdesauktoritet tillkännagavs. (Ämbetet regionrepresentant infördes 1967. Personer med det ämbetet utbildade stavs- och församlingsledare.)
President Gordon B Hinckley (1910–2008) sade följande om områdesauktoriteter: ”Detta kommer att vara högpräster valda bland erfarna tidigare och nuvarande ledare i kyrkan. De kommer att fortsätta i sitt nuvarande förvärvsarbete, bo kvar i sitt hem och verka utan betalning. Deras ämbetstid blir flexibel, i allmänhet en period på omkring sex år. De ska ha ett nära samarbete med områdespresidentskapen.”13
Områdessjuttio kallas. Två år senare, i april 1997, tillkännagav president Hinckley att områdesauktoriteterna skulle ordineras till sjuttio och kallas områdesauktoritetssjuttio (numera områdessjuttio). Det här var inledningen till en betydande ökning av antalet sjuttio och av deras ansvarsuppgifter.
President Hinckley sade: ”Som sjuttio är de kallade att predika evangeliet och att vara särskilda vittnen om Herren Jesus Kristus som det framläggs i uppenbarelserna.”14
President Hinckley sade att de här bröderna skulle verka i kvorum. Han organiserade de sjuttios tredje, fjärde och femte kvorum geografiskt.
Därefter började områdessjuttio presidera över samordningsrådet medlemmar-missionärer (bestående av en missionspresident och alla stavspresidenter i missionen). Senare ändrades mötets namn till samordnande rådsmöte, och dagordningen utökades till att omfatta de flesta av kyrkans program och angelägenheter som rör flera stavar.
Fler plikter för de sjuttios presidentskap. I april 2004 avlöstes medlemmarna i de sjuttios presidentskap som verkställande chefer för kyrkans huvudavdelningar. Andra sjuttio tilldelades de här posterna. Flera månader senare, i augusti 2004, började presidentskapet för de sjuttios kvorum att ha överinseende över alla kyrkans elva områden i Nordamerika och att hjälpa de tolv med överinseendet över alla internationella områden.
Presidentskapet för de sjuttios kvorum började träffa alla i de tolvs kvorum varje tisdag. De tolv kan lita till presidentskapet för de sjuttios kvorum eftersom presidentskapet ska ”utvälja andra sjuttio … [och] presidera över dem”.(L&F 107:95)
De sjuttios kvorum i dag
Mönstret för uppenbarelse när det gäller de sjuttios organisation och plikter fortsätter än i dag. Första presidentskapet har nyligen sammanfört flera internationella områden och gett större administrativt ansvar till de sjuttio som verkar i områdespresidentskapen.15
Hur kunde Joseph Smith ha förstått, när han ordinerade de första sjuttio, att det här ämbetet skulle växa och att det i dag skulle finnas 315 sjuttio i åtta kvorum världen över? Jag vittnar om att Joseph inte behövde veta det eftersom Herren visste, och att det som Joseph etablerade var en grund för kyrkan baserad på lärdomarna i skrifterna och en ”[syn] som visar de sjuttios ordning”. (L&F 107:93)
Herrens hand har hållits över de sjuttios historia från begynnelsen och i varje efterföljande steg i utvecklingen som gjort att de sjuttios ämbete kan verka i enlighet med skrifternas uppmaningar. Varför ska vi studera de sjuttios historia? Som president Packer förklarade är den ett mönster för uppenbarelse i sig själv. Rad på rad har Herren uppenbarat sin vilja för de sjuttio, och jag vet att han fortsätter att göra det för de sjuttio — och för dig och mig som enskilda medlemmar i hans kyrka.
Överst till vänster: Joseph Smith ordinerar Parley P Pratt till apostel, av Walter Rane
Sjuttio sänds ut, av Del Parson
Foto Craig Dimond
Överst, från vänster: De första medlemmarna i de tolv apostlarnas kvorum och de första sjuttio ordinerades i februari 1835. De sju presidenterna för de sjuttios trettionde kvorum med deras sekreterare omkring 1890. Medlemmar i de sjuttios 88:e kvorum med sina familjer i mars 1897.
De sjuttios första och andra kvorum 2006.