En familjs arv av tjänande
En paraguayansk kvinnas trofasthet i sin nyfunna tro påbörjade en tradition av tjänande som nu länkar fem generationer i hennes släkt.
Eulogia Diaz’ och Delio Cosme Sanchez’ barn minns följande om sin mammas tjänande som grenens primärpresident: På den tiden när Primär hölls på vardagseftermiddagar brukade Eulogia leda en stor grupp barn från sitt grannskap — ”vårt lilla gäng”, minns en av hennes döttrar — den långa vägen till kyrkan varje vecka. Det hade ingen betydelse om de var medlemmar eller inte. Om de ville vara där och föräldrarna tillät det så tog Eulogia med dem. Hon ville att så många barn som möjligt skulle få ta del av Primärs välsignelser.
Eulogias och Delios barn minns följande om sin fars tjänande som grenspresident: Han var alltid först i möteshuset på söndagsmorgnarna och den siste som gick därifrån senare under dagen, när han hade sett till att allt var i ordning. Han fortsatte med samma hängivenhet som den förste presidenten för Paraguay distrikt, när det fortfarande var en del av Uruguay-Paraguaymissionen.
Barnen Sanchez, som nu är i medelåldern och varav några har egna barnbarn, minns också det här: För deras föräldrar fanns det aldrig en bra anledning att inte gå till kyrkan. Familjen gick den långa vägen till möteshuset i både regn och sol. Och på den tiden när det fanns färre medlemmar i grenen tog familjemedlemmarna på sig många uppgifter, allt från att undervisa eller leda musik till att städa byggnaden.
Kyrkan har haft stor tillväxt i Paraguay sedan dess. Nu finns det tio stavar och elva distrikt med omkring 66 000 medlemmar. Landet har två missioner. I Paraguay finns en av endast fyra Beehive Clothing-fabriker utanför USA som tillverkar kläder till templet och tempelklädnaden.
Det historiska möteshuset som alla tyckte så mycket om, det första möteshuset i landet som byggdes av kyrkan — det som alla kallade ”Moronikapellet” eftersom det var namnet på en församling som träffades där — är borta. Ett tempel står nu på den platsen. Templet i Asunción är den centrala byggnaden på ”la Manzana Mormona” — eller ”Paraguays tempelområde”.
Paraguays medlemmar känner sig mycket välsignade tack vare tillväxten. Men de äldre medlemmarna har inte glömt uppoffringarna som krävdes för att grunden till dagens kyrka i deras land skulle kunna byggas.
Ett arv byggs
Eulogia Diaz de Sanchez döptes i oktober 1960. En präst på orten försökte övertala henne att gå ur kyrkan och återvända till hans församling, men hon var så säker på sitt vittnesbörd att hon inte kunde övertalas.
Hennes mor Castorina döptes följande månad tillsammans med Eulogias dotter Liduvina. En annan dotter, Lina, ville döpas men hennes nye make motsatte sig det.
Eulogias make Delio blev medlem i kyrkan i januari 1961. Delio som var mekaniker sade till sin kollega att han inte längre kunde arbeta på söndagar. Hans partner accepterade det lätt eftersom han värdesatte den hårt arbetande Delio och det han bidrog med till företaget. Partnern skulle aldrig ångra sitt beslut.
Berättelsen om Delio och Eulogia Sanchez och deras efterkommande bekräftar betydelsen av exemplets varaktiga makt.
”Jag tror att mina föräldrars kärlek och tålamod hjälpte oss att dela med oss av evangeliet”, säger Lina. Fastän hon inte kunde döpas först verkade hon så trofast i kyrkan som man kan utan att vara medlem. Så småningom, 1986, när makens motstånd hade veknat tack vare hustruns och barnens exempel, kunde Lina glatt gå ner i dopets vatten.
Hennes syster Liduvina minns att föräldrarna hela tiden delade med sig av evangeliet. Under en tid på 1970-talet användes familjens hem, där den åldriga Eulogia fortfarande bor, som möteshus på söndagar. Förutom de över 60 efterkommande till Delio och Eulogia i kyrkan finns det över två dussin personer som blev medlemmar tack vare deras exempel på kristuslikt tjänande. Liduvina säger att hennes föräldrar också var föredömen i fråga om ärlighet. De lärde sina barn att aldrig göra något som de senare skulle skämmas för.
Delio och Eulogia var kända för sin vänlighet. Liduvina minns att när familjen skulle äta kunde fadern säga, med tanke på någon i närheten: ”Jag undrar om den eller den har en tallrik mat just nu.” Han brukade be en familjemedlem ta en tallrik mat till den personen innan familjen åt.
Lina och hennes familj har bott granne med hennes föräldrar i många år. Linas son Enrique Ojeda säger om Delio: ”Morfar var alltid ett föredöme när det gäller prästadömet — han hade de egenskaper som nämns i Läran och förbunden kapitel 121 [vers 41–45].” Enrique säger att hans mormor Eulogia ”är en ståndaktig kvinna — ståndaktig i sin tro och ståndaktig i sitt vittnesbörd”. Många människor som inte var medlemmar i kyrkan kom för att bo hos hans morföräldrar en tid (när Delio och Eulogia generöst erbjöd behövlig hjälp) och lämnade deras hem som medlemmar i kyrkan tack vare deras exempel.
Delios och Eulogias barn anammade föräldrarnas exempel när de blev vuxna och själva bildade familjer. De har också verkat i många kallelser i kyrkan. Liduvina verkade som missionär och arbetade för kyrkan i många år i Uruguay innan hon återvände till hemlandet Paraguay. Delios och Eulogias son Silvio behövde lite tid innan föräldrarnas exempel förde även honom in i kyrkan, men han följde också sina föräldrars exempel. Han hjälpte till att starta en gren i Argentina där han bodde en tid.
Nya generationer
Enrique föddes samma år som hans morfar Delio döptes in i kyrkan. Medan han växte upp var han ofta hos sina morföräldrar i huset bredvid eller med sina mostrar som alla var aktiva i kyrkan. (Han kallar Liduvina för sin andra mamma.) Fastän hans far och mor inte var medlemmar när han var liten ”så växte mina bröder och systrar och jag upp i kyrkan”.
Han minns att hans far Vicente inte ville ha något att göra med kyrkan. Han ville inte ens prata om den. När Vicentes barn försökte ge honom en Mormons bok kastade han den bokstavligt talat tillbaka till dem. Men, säger Enrique, ”det var hans barns exempel som så småningom gjorde att han ändrade sig”. Enriques patriarkaliska välsignelse lovade att hans far skulle bli medlem i kyrkan tack vare sina barns exempel. Enrique och resten av familjen höll fast vid det löftet.
År 1986 när Enriques yngre bror verkade som missionär hade faderns motstånd mot kyrkan försvagats så mycket att han samtyckte till att hans hustru döptes. Efter att ha tjänat så gott hon kunde i 25 år var Lina äntligen medlem. Men hennes make var långt ifrån redo att ta det steget. Familjelivet fortsatte i flera år medan alla utom Vicente var medlemmar i kyrkan. Men så en söndagsmorgon 2002 gick Vicente upp och klädde sig i kostym, redo att gå till kyrkan — redo att få undervisning. Han döptes en kort tid senare och han och hans hustru beseglades i templet 2003.
Nu har Enriques generation barn som har vuxit upp i kyrkan och följt i sina föräldrars fotspår. Eulogia och Delios efterkommande i kyrkan omfattar 6 barn, 18 barnbarn (varav 4 har verkat som missionärer) och 23 barnbarnsbarn — än så länge. Valen som de här barnbarnsbarnen gör formas av undervisningen de fått i sitt hem.
Enriques 19-åriga dotter Adriana säger att det naturligtvis kommer att finnas frestelser i livet. När hon och hennes syskon och kusiner ställs inför dem, säger hon, ”gör vi de val vi gör på grund av vårt vittnesbörd”. Hennes artonåriga syster Vivian tillägger att när vänner eller bekanta undrar varför de inte röker eller dricker eller gör en del av det som vännerna har börjat med så blir möjligheten att förklara deras normer en möjlighet att vara missionär.
William Da Silva, 19 år, är ett annat av Eulogias barnbarnsbarn. Han är son till Linas dotter Mercedes Ojeda de Da Silva. Liksom mamman döptes William när han var åtta år och växte upp i kyrkan. Hans äldre syster och bror har verkat som missionärer och nu verkar han i Uruguaymissionen Montevideo Väst. William säger att tack vare undervisningen de har fått hemma har han, hans bror och syster och hans kusiner som är aktiva i kyrkan en annorlunda, starkare andlig grund än många av deras vänner. ”Det är intressant hur mycket våra vänner eller deras föräldrar litar på oss”, säger han. Hans vänners föräldrar, förklarar han, säger ofta till sina söner eller döttrar att om William eller någon som Adriana eller Vivian är med på aktiviteten ”så kan ni gå också, för då vet jag att inget dåligt kommer att hända”.
De uppehåller normerna
Adriana har en lång kjol på sig som har ändrats genom att ett tygstycke sytts fast på insidan av sidosömmen för att täcka det som hade varit en hög slits. Hennes mamma Lydia (Enriques hustru) och hennes faster Mercedes påpekar att det ofta är svårt för paraguayanska kvinnor att hitta lämpliga kläder i affärerna, så alla paret Sanchez’ efterkommande har gjort vad andra ofta tvingas göra — ändra på eller sy egna kläder. Lina, Mercedes mor och Lydias svärmor, har varit familjens sömmerska men nu lär sig också de yngre kvinnorna att sy.
Mercedes de Da Silva säger att livet inte var särskilt svårt för henne medan hon växte upp som en av få sista dagars heliga i området. ”Alla mina vänner visste att jag var medlem i kyrkan”, säger hon. ”De respekterade min tro.” Hon säger att hon hade turen att gå på en skola som drevs av kyrkan i Paraguay för en tid. ”För mina barn var det stadiet i livet mycket svårare än vad det var för mig.” Samhällets normer är mycket mer släpphänta nu. Mercedes säger att hon och hennes make Ernesto Da Silva har uppehållit höga normer i sitt hem. Bland annat har de en bestämd tid då alla ska vara hemma på kvällen, även de äldre barnen. ”Vi pratar mycket med dem om evangeliet och vi har hemaftnar”, säger hon. ”Det är till stor styrka för våra barn och det vet de.” President Ernesto Da Silva avlöstes som områdessjuttio i april i år och verkar nu som president för Uruguaymissionen Montevideo.
Paret Da Silvas son och dotter som verkat som missionärer, Christian och Karen, skrev faktiskt hem och tackade sina föräldrar för de höga normer föräldrarna undervisade om och för deras goda exempel. Karen Da Silva, som kom hem från Argentinamissionen Córdoba 2008, säger: ”Sedan jag var liten har mina morföräldrar och föräldrar undervisat mig både genom ord och handling. De levde verkligen som de lärde.” Det hon hade lärt sig hemma, säger hon, hjälpte henne som missionär att undervisa om välsignelserna man får genom lydnad.
Christian, som nyligen kom hem från Kalifornienmissionen San Bernardino, håller med systern om betydelsen av föräldrarnas exempel och tillägger: ”Mitt vittnesbörd om evangeliet stärktes när jag tillämpade mina föräldrars och morföräldrars lärdomar.” Det hände på det sätt som Alma beskrev. Christian säger att han gjorde plats i sitt hjärta för att så fröet, hans föräldrar undervisade honom om sanningen och han såg genom deras liv att frukten som kom av fröet var gott. (Se Alma 32:27–43.) ”Jag hoppas att jag fortsätter att ge näring åt trädet — mitt vittnesbörd — med tro, så att det slår rot, växer och producerar frukt.”
Mercedes de Da Silva minns att när hon som liten såg vilken inverkan evangeliet hade på hennes föräldrars och morföräldrars liv, ”så tänkte jag att när jag blir stor ska jag göra samma sak”.
Hennes bror Enrique säger att evangeliet har vissa nycklar till att fostra barn i tro. ”Tre saker: undervisa dem om ordet, undervisa dem genom exempel och hjälp dem lära sig evangeliet som ett sätt att leva.”
Tack vare evangeliet, säger han, kan hans och hans hustrus barn, tillsammans med andra som fostrats i sista dagars heliga hem i Paraguay, få andliga rötter som många andra ungdomar inte har. ”Deras liv har en inriktning — ett syfte”, säger Enrique. Deras mål är eviga och med hjälp av trofasta, lydiga föräldrar lär de sig hur de ska uppnå dem.
Foto Don L Searle
Medlemmarna i släkten Sanchez samlas till släktträff. Motsatt sida: Templet i Asunción i Paraguay.
Eulogia Diaz de Sanchez (i mitten) beredde vägen in i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga för sig och sin familj 1960. Döttrarna Liduvina (till vänster) och Lina lärde sig att tjäna i kyrkan genom att se sina föräldrars exempel, och de i sin tur har fört det här arvet av tjänande vidare till sina efterkommande.
Tre barnbarnsbarn till Eulogia Diaz de Sanchez deltar i en hemafton. Från vänster: Eduardo, Adriana och Vivian Ojeda. De är barn till Eulogias dotterson Enrique och hans hustru Lydia.