Hoppet strålar klart framför oss
Ni kan vakna upp varje dag … och se hoppet stråla framför er, tack vare att ni har en Frälsare.
Några dagar innan vår äldsta dotterdotter föddes, undrade hennes föräldrar om det skulle bli en pojke eller flicka. I kyrkan följande söndag sjöng de ”i hoppet dock solsken vi skåda” (”Tack, Gud, att profeter du sänder”, Psalmer, nr 10). Med plötslig förvissning vände de sig mot varandra och sade: ”Det är en flicka!” När den lilla var född fick hon heta Hope (hoppet, ö a).
Hope, som fick ett så passande namn, är nu fem år gammal. Hon vaknar varje dag och ser fram emot nya äventyr. Hon går första året i skolan, och det är så mycket hon vill lära sig. Hoppet strålar klart i hennes ögon (se 2 Nephi 31:20).
Under de senaste veckorna har jag träffat många av er unga kvinnor. Jag har talat med er om era talanger, era svårigheter och era drömmar om framtiden. Jag kan fortfarande se era ansikten framför mig. Jag ser glädjen i ansiktet på en ung kvinna som bara har varit medlem i kyrkan i sex månader. Jag ser ensamheten i ansiktet på en flicka som är den enda medlemmen i kyrkan i sin familj, och som står ensam och väntar vid busshållplatsen. Jag ser oron i ansiktet på en flicka som frågade: ”Kan jag någonsin bli värdig att komma till templet?” Och jag ser tröttheten i ansiktena på unga kvinnor som går upp mycket tidigt varje morgon för att gå till seminariet. Några av er tycker att livet är spännande, och några oroar sig för kommande prövningar och för framtiden. När jag talade med er, försökte jag se om hoppets solsken lyste i era ögon.
Jag undrar ibland om ni kommer ihåg att ni är döttrar till en himmelsk Fader som älskar er. När ni döptes följde ni er Frälsares exempel och ni gick in på den väg som för er tillbaka till ert himmelska hem. Nephi säger att ni nu är ”på den trånga och smala stigen, som leder till evigt liv, ja, I haven gått in genom porten” (2 Nephi 31:18). Eftersom ni redan befinner er på den stigen behöver ni bara hålla er kvar på den, och för att kunna göra det, måste ni ha det hopp som strålar framför er och lyser upp vägen.
Mormon frågar: ”Vad är det I skolen hoppas?” Hans svar säger oss att det finns tre underbara hopp: ”I skolen hoppas att genom Kristi försoning och hans uppståndelses kraft bliva uppväckta till evigt liv” (Moroni 7:41).
När ni döptes fick ni del av det första hoppet, Kristi försoning. Varje gång ni värdigt tar sakramentet, får ni möjlighet att börja om igen och göra lite bättre ifrån er. Det är som att begrava den gamla, ovärdiga delen av er och börja om igen med ett nytt liv.
Jag talade till två unga kvinnor som bokstavligen begravde sitt gamla uppträdande. De hade en del kläder som inte var enligt normen för Guds förbundsdöttrar, så de grävde ett djupt hål i marken, lade alla de kläder som inte höll måttet i hålet och begravde dem!
Ert hopp och er tro på Frälsaren ökar när ni omvänder er och gör sådana förändringar som kan jämföras med att begrava era egna synder. Ni kanske också vill låta era föräldrar och er biskop hjälpa er i era ansträngningar att bli bättre. När ni omvänder er och värdigt tar del av sakramentet, kan ni ”leva det nya livet” (Rom 6:4). Det strålar ett klart hopp framför er tack vare Kristi försoning. Eftersom ni är döpta, är ni redan på vägen mot evigt liv. Håll er bara kvar på den!
Det andra stora hoppet är uppståndelsen. Ni har alla blivit lovade att tack vare vår Frälsare Jesus Kristus kommer ni att uppstå, och ni vet att när det här livet är över finns det fortfarande mycket mer liv att leva.
Min brorsdotter Karie var en hoppfull 20-årig universitetsstuderande med många talanger och planer för framtiden. För fyra år sedan omkom Katie i en bilolycka. Även om vår släkt fortfarande längtar mycket efter henne, vet vi att vi kommer att få vara tillsammans med henne igen, och vi är inte oroliga för henne. I Katies plånbok fanns hennes tempelrekommendation som hon fått av sin biskop för att kunna döpas för sina förfäder. Katie var värdig. Strax innan Katie dog skrev hon dessa ord: ”Om det här var min sista dag på jorden, är dessa de ord jag skulle vilja lämna efter mig. Gör varje dag meningsfull … Håll dig nära Herren, skaffa så mycket kunskap du kan om skrifterna, evangeliet, Herrens skapelser … Ge av dig själv … och kom alltid ihåg Kristus för hans exempel och hans försoning, och sträva varje dag att bli lik honom.” Katie Bangerter hade gått in på vägen som leder till evigt liv, och hon hade stannat kvar på den.
Tack vare Kristus finns det ett hopp som strålar klart framför er och ni behöver inte oroa er så mycket över sjukdomar, död, fattigdom eller andra lidanden. Herren tar hand om er. Ert ansvar är att hålla buden, att mätta er med Kristi ord och att hålla er kvar på den väg som leder till ert himmelska hem.
Förutom försoningens och uppståndelsens hopp, finns det ett tredje underbart hopp för er: Hoppet om evigt liv. Tack vare att ni har en Frälsare, kan ni planera för en framtid som räcker längre än detta liv. Om ni håller buden har ni fått löfte om evigt liv. Ni kan också förbereda er genom att studera och lära och få ”kännedom om alla goda böcker, språk … och folk” (L&F 90:15). Ni förstår att ”allt vad vi i detta liv uppnå på intelligensens område skall följa med oss i uppståndelsen” (L&F 130:18).
Jag har välsignats med en mor som hela sitt liv har förberett sig för att möta Gud. Hon förstår principerna att skapa, lära och tjäna i det här livet. Hennes motto har varit: ”Välkomna den uppgift som får dig att överträffa dig själv, så växer du.” Låt mig få berätta om några höjdpunkter i hennes äventyrsfyllda liv. I sin ungdom bodde hon i Uintahbergens vildmark där hennes pappa arbetade. Hon lärde sig fälla höga träd, fiska och övernatta i naturen. Under vintern gick hon i skolan i stan, spelade med i ett basketbollag och lärde sig spela trumpet. Hon gick på universitetet och blev sjuksköterska. Sedan hon gift sig åkte hon med sin man på mission till Brasilien, där hon lärde sig tala portugisiska. Hon har rest till många länder och har undervisat tusentals människor om evangeliet. Hon studerar skrifterna dagligen, har skrivit flera släkthistoriska böcker, tjänar i templet, håller reda på 62 barn-barn och kan laga 600 munkar på en förmiddag!
Min mor har hållit sig kvar på Frälsarens stig med orubblig tro på honom (se 2 Nephi 31:19) varje dag i hela sitt liv. Hon vaknar upp varje dag och ser fram emot nya äventyr. För henne är livet så intressant, och hon har fortfarande så mycket att lära.
Tack vare att ni har en Frälsare tror ni också på ett lyckligt, evigt liv fyllt av skapande, tjänande och lärande. Ni är redan på den trånga och smala stigen och hoppet strålar klart framför er.
För några år sedan var jag tillsammans med min ädla farmor, som då var 97 år. Hon satt i sin rullstol, svag och nästan blind, och berättade tyst om sitt liv. Jag sade: ”Det är en ond värld. Det finns så många frestelser och prövningar. Går det verkligen att hålla sig värdig och återvända till vår himmelske Fader?” Hon reste sig långsamt upp, rätade på sig och sade i en befallande ton: ”Ja! Det måste du!! Det är därför du är här!!” Tack, farmor, för att du undervisade mig om hopp.
Liksom Katie, min mor och femåriga Hope kan ni vakna upp varje dag och se fram emot nya äventyr och se hoppet stråla framför er, tack vare att ni har en Frälsare. Ni är döpta i hans kyrka, i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Ni behöver bara hålla er kvar och sträva framåt med ett fullkomligt klart hopp mot ert himmelska hem. I Jesu Kristi namn, amen