Lojalitet
Var lojala mot det allra bästa inom er. Var trofasta och trogna de förbund som hör samman med Guds prästadöme.
Det finns inget annat möte i hela världen som kan jämföras med det här mötet. Var vi än är, vilket språk vi än talar, så är vi de män som fått händers påläggning för att ta emot Guds prästadöme. Vare sig vi är pojkar som fått det lägre eller aronska prästadömet eller män som bär det högre eller melkisedekska prästadömet, så har vi alla förlänats något underbart och storslaget, något av själva gudaskapets kärna.
Jag upprepar att det inte finns någon sammankomst i hela världen som den här. Vi möts inom brödraskapets krets i en väldig samling av män som begåvats med särskild makt eller myndighet, hedrats med förmånen att få tala och handla i den Allsmäktiges namn. Himlens Herres Gud har funnit för gott att förläna oss något av det som är bara hans. Jag undrar ibland om vi är värdiga det. Jag undrar om vi verkligen uppskattar det. Jag funderar över denna makts och myndighets obegränsade natur. Den berör livet och döden, familjen och kyrkan, Guds egen och hans eviga verks storhet och upphöjda natur.
Bröder, jag hälsar er som medlemmar av det heliga prästadömets kvorum. Jag hälsar er som tjänare åt den levande Guden, som på var och en av oss lagt ett ansvar som vi inte får och inte kan undandra oss.
I harmoni med denna hälsning har jag valt att tala om olika aspekter av ett ord. Ordet är lojalitet.
Jag tänker på det i betydelsen att vara trogen sig själv. Jag tänker på det i betydelsen att vara den livskamrat vi valt absolut trogen. Jag tänker på det i betydelsen att vara absolut lojal mot kyrkan och dess skiftande verksamhet. Jag tänker på det i betydelsen att vara osvikligt trogen Gud i himlen, vår evige Fader, och hans älskade Son, vår Återlösare Jesus Kristus.
Vi måsta vara trogna det allra bästa inom oss. Vi är söner till Gud och hedrade med att bära hans gudomliga myndighet. Men vi lever i en värld av ondska. Det finns en ständig kraft som drar oss neråt och inbjuder oss att ta del av sådant som är helt oförenligt med det gudomliga prästadöme vi bär. Det är intressant att se hur lögnens fader, den listige morgonrodnadens son som drevs bort från himlen, alltid har medel och förmåga att locka, att inbjuda, att till sina vägar samla dem som inte är starka och på sin vakt. Helt nyligen hyllades en viss film som årets bästa. Jag har inte sett den, och väntar mig inte heller att göra det. Men man har sagt mig att den är full med sex, att svordomar förekommer överallt i den.
Pornografin är ett av vår tids kännetecken. De som producerar den blir rika på publikens lättrogenhet. I inledningsraderna till den uppenbarelse vi kallar visdomsordet, förkunnar Herren: ”På grund av de onda planer, som ränkfulla människor hava och skola hava i sina hjärtan i de sista dagarna, har jag varnat eder och varnar eder åter genom att giva eder detta visdomsord genom uppenbarelse” (L&F 89:4).
Därefter talar han om den mat vi intar genom munnen. Detsamma kunde sägas om det vi intar i våra sinnen när vi ägnar oss åt pornografi.
Bröder, varje man och pojke som kan höra min röst vet vad som är fördärvligt. Ni behöver ingen vägkarta för att förstå vart sådan eftergivenhet leder. Ställ mot detta den skönhet, den frid, den underbara känsla som kommer av att leva nära Herren och höja sig över de försåtligt sövande vanor som omger oss.
Detta gäller er, kära pojkar som är på detta möte. Ni är motståndarens särskilda måltavlor. Om han kan fånga er nu, så vet han att ni kan bli hans hela livet. Inom er har planterats förunderliga krafter och instinkter, i en gudomlig avsikt. Men när dessa används fel, blir de nedbrytande i stället för uppbyggande.
Jag är ytterst tacksam för våra ungdomars styrka. Men jag vet också att några glider bort från oss. Varje sådan förlust är en tragedi. Vår Herres rike behöver er. Var värdiga detta. Var lojala mot det bästa inom er. Nedlåt er aldrig till något som kan minska er motståndskraft.
Er män vill jag ge en uppfordran. Fly undan den flodvåg av slipprighet som hotar att överväldiga er. Undfly världens ondska. Var lojala mot ert bättre jag. Var lojala mot det allra bästa inom er. Var trofasta och trogna de förbund som hör samman med Guds prästadöme. Ni kan inte vältra er i vällust, ni kan inte ljuga, ni kan inte fuska, ni kan inte dra orättmätig fördel av andra utan att förneka den gnista av gudomlighet som var och en av oss fötts till detta liv med. Jag ber av all min förmåga, bröder, att vi ska höja oss över detta och vara lojala mot det bästa inom oss.
Var lojala i era familjerelationer. Jag har bevittnat mycket av det bästa och mycket av det sämsta inom äktenskapet. Varje vecka har jag ansvaret att behandla ansökningar om annullering av tempelbeseglingar. Skilsmässor har blivit ett mycket vanligt fenomen i hela världen. Till och med där det är emot lagen har män och kvinnor trampat över gränsen och levt tillsammans. Jag är tacksam att kunna säga att skilsmässor är mycket mindre vanliga bland dem som vigts i templet. Men också bland dessa förekommer långt fler skilsmässor än det borde.
Brud och brudgum kommer till Herrens hus och uttrycker sin kärlek till varandra. De ingår högtidliga och eviga förbund med varandra och med Herren. Deras förhållande beseglas i en evig pakt. Ingen väntar sig att varje äktenskap ska fungera perfekt. Men man kan förvänta sig att varje vigsel i Herrens hus medför ett förbund av lojalitet gentemot varandra.
Jag har länge ansett att den viktigaste faktorn i ett lyckligt äktenskap är en ivrig omsorg om ens livskamrats bekvämlighet och välbefinnande. I de flesta fall är själviskhet den främsta faktor som skapar gräl, separation, skilsmässa och krossade hjärtan.
Bröder och systrar, Herren förväntar sig något bättre av oss. Han förväntar sig något bättre än det vi finner i världen. Glöm aldrig bort att det var du som valde din livskamrat. Det var du som tyckte att det inte fanns någon i världen som hon. Det var du som ville ha henne för evigt. Men i alltför många fall förbleknar bilden av upplevelsen i templet. Lystnad och åtrå kan vara orsaken. Man finner fel i stället för att berömma. Om man söker det sämsta hos någon, finner man det. Men om vi koncentrerar oss på det bästa, så växer den delen tills den skiner.
Jag saknar inte personlig erfarenhet. Syster Hinckley och jag har varit gifta i snart 66 år. Jag vet inte hur hon lyckats stå ut med mig så här länge. Nu har vi blivit gamla. Men hur tacksam är jag inte för henne. Hur ivrig är jag inte att hon ska ha det bra. Hur gärna önskar jag inte det allra bästa för hennes del. Vilken underbar livskamrat hon varit. Vilken underbar hustru och fantastisk mor, mormor, farmor, mormorsmor och farfarsmor.
Ni har förstås hört den där om mannen som levt till mycket hög ålder och av reportrar tillfrågades om vad som gjort honom så seglivad. Han svarade att när han och hans hustru gifte sig, så bestämde de att om de grälade, skulle den ena lämna hemmet och gå utomhus. Han sade: ”Mina herrar, jag tillskriver min höga ålder det faktum att jag fått så mycket frisk luft under alla dessa år.”
Bröder, var lojala mot er livskamrat. Må ert äktenskap välsignas med kompromisslös lojalitet mot varandra. Finn lyckan hos varandra. Ge din livskamrat tillfälle att utveckla sina egna intressen, tillväxa i sina egna talanger, flyga på sitt sätt och få en egen upplevelse av självförverkligande.
Får jag nu säga ett ord om lojalitet mot kyrkan.
Vi ser mycket likgiltighet. Det finns de som säger: ”Kyrkan dikterar inte vad jag ska tänka om ditt eller datt eller annat eller hur jag ska leva mitt liv.”
Nej, svarar jag, kyrkan dikterar inte för någon människa hur hon ska tänka eller vad hon ska göra. Kyrkan pekar ut vägen och inbjuder varje medlem att efterleva evangeliet och åtnjuta de välsignelser som kommer av att leva så. Kyrkan dikterar inte för någon människa utan råder, övertalar, uppmanar och förväntar lojalitet hos dem som bekänner sig som medlemmar i den.
När jag studerade vid universitetet, sade jag till min far vid ett tillfälle att jag tyckte att generalauktoriteterna överträtt sina befogenheter när de förespråkade en viss ståndpunkt. Han var en mycket vis och god man. Han sade: ”Kyrkans president har undervisat oss och jag stöder honom som profet, siare och uppenbarare och tänker följa hans råd.”
Jag har nu verkat inom denna kyrkas ledande råd i 45 år. Jag har verkat som assistent till de tolv, som medlem av de tolv, som rådgivare i första presidentskapet och nu i åtta år som president. Jag vill bära mitt vittnesbörd om att fastän jag suttit i bokstavligen tusentals möten där kyrkans riktlinjer och program diskuterats, har jag aldrig varit på något där Herrens ledning inte sökts eller där någon närvarande haft någon önskan att förespråka eller göra någonting som kunde skada eller tvinga någon.
I Uppenbarelseboken förkunnas det: ”Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm.
Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun” (Upp 3:15–16).
Jag ger er ett löfte, mina kära bröder, att så länge jag verkar inom min nuvarande kallelse kommer jag aldrig att samtycka till eller förespråka någon anvisning, något program, någon lärosats som kan vara annat än nyttig för medlemmarna i Herrens kyrka.
Detta är hans verk. Han har grundat det. Han har uppenbarat dess lära. Han har gett oss våra riktlinjer. Han har skapat dess styrelseskick. Det är hans verk och hans rike, och han har sagt: ”De som icke äro för mig äro emot mig” (2 Ne 10:16).
År 1933 fanns det en rörelse i Förenta staterna för att ändra den lag enligt vilken alkoholförsäljning var förbjuden. När det kom till omröstning hade Utah utslagsrösten.
Jag var ute som missionär i London när jag läste tidningsrubrikerna som utropade: ”Utah gör slut på förbudstiden.”
President Heber J Grant, dåvarande president för kyrkan, hade vädjat till vårt folk att rösta mot att upphäva förbudet. Det tog honom hårt att så många medlemmar av kyrkan i denna stat nonchalerade hans råd.
Just nu ska jag inte tala om alkoholförbudets goda och dåliga sidor utan om kompromisslös lojalitet mot kyrkan och dess ämbetsmän.
Jag är tacksam, mina bröder, så djupt tacksam för många sista dagars heligas oerhörda tro, vilka, när de ställs inför ett beslut där kyrkan tagit ställning, rättar sig efter det beslutet. Och jag är särskilt tacksam att kunna säga att det bland dem som är lojala finns män och kvinnor med förmåga, med bildning, med inflytande, med styrka – intelligenta och dugliga personer.
Var och en av oss måste bestämma sig – antingen är kyrkan sann eller falsk. Det finns ingen medelväg. Den är Guds kyrka och rike eller ingenting.
Tack, mina kära bröder, ni män med stor styrka, stor trohet, stor tro och stor lojalitet.
Slutligen, lojalitet mot Gud vår evige Fader och hans älskade Son, Herren Jesus Kristus.
Var och en i denna kyrka har rätt till vetskapen att Gud är vår evige Fader och att hans älskade Son är vår Återlösare. Frälsaren gav nyckeln genom vilken vi kan få denna kunskap. Han förkunnade: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” (Joh 7:17).
Judas Iskariot har gått till historien som den store förrädaren som sålde sin lojalitet för 30 silvermynt (se Matt 26:15).
Hur många är det inte i vår tid som, med Paulus ord, ”på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom” genom ett vulgärt och hädiskt språk? (se Heb 6:6).
Ni känner till svärandet på skolgårdar och gator. Håll er ifrån det. Låt det aldrig komma över era läppar. Visa er lojalitet mot himlens Gud och världens Återlösare genom att helga deras namn.
Be till er himmelske Fader i Herrens Jesu Kristi namn och visa alltid, under alla omständigheter genom ert sätt att leva, er lojalitet och er kärlek.
Vem kämpar Herrens kamp?
Nu visa det med mod.
Ej rädsla fyll vår själ.
Vem kämpar Herrens kamp?
(Sånger, nr 136)
Må himlens välsignelser vila över er och era familjer, mina kära bröder. Må var och en av oss alltid befinnas sann och trofast, som män och pojkar med redbarhet och absolut lojalitet, ber jag i Jesu Kristi namn, amen