Vikten av medlemsmissionärsarbete
Vi måste förbereda oss för att hjälpa missionärerna att finna dem av vår himmelske Faders barn som kommer att välkomna återställelsens budskap.
Bröder och systrar, påsken är en tid när den kristna världen djupt begrundar och gläder sig över vår Herre och Frälsares Jesu Kristi uppståndelse. Detta ögonblick förändrade allt för all framtid. Frälsaren rev ner allt som hindrade oss från att återvända till en kärleksfull himmelsk Fader. I gengäld ber han oss: ”Gå … ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut” (Matteus 28:19–20).
En personligare version av samma budskap finns nedtecknad i Johannesevangeliet. Vid Tiberias sjö frågade Jesus Petrus tre gånger: ”Älskar du mig?” Varje gång svarade Petrus samma sak: ”Du vet att jag har dig kär.” Och varje gång bad Frälsaren Petrus: ”För mina lamm på bete … Var en herde för mina får … För mina får på bete” (Johannes 21:15–17).
Frälsarens känslofulla uppmaning att ”föra hans får på bete” gäller fortfarande idag. Som Petrus och hans bröder i forna dagar har Herren Jesu Kristi apostlar idag uppdraget att föra ut evangeliet till hela världen. Detta uppdrag är ständigt i våra tankar. Alla generalauktoriteter har ansvaret att vara missionärer.
Men Frälsaren talade inte enbart till apostlarna. Han talade också till varje person som har välsignats med att få höra evangeliet och är medlem i hans kyrka. I en uppenbarelse till profeten Joseph Smith uttrycker Herren det med enkla ord: ”Det tillkommer var och en som blivit varnad att varna sin nästa” (L&F 88:81).
Under förra generalkonferensen uppmanade vi våra unga män att bättre förbereda sig att tjäna Herren Jesus Kristus. Vi bad dem att vara värdiga, kvalificerade och andligt stärkta missionärer. På grund av de osäkra omständigheter som råder i världen idag måste de vara ”den bästa generationen missionärer i kyrkans historia”. (Se M Russell Ballard, ”Den bästa generationen missionärer”, Liahona, november 2002, s 46.)
Vi förväntar oss inte att de är perfekta, men de måste vara angelägna, villiga och beslutsamma att tjäna så att de kan nå en högre nivå av andlighet som evangelielärare. De måste känna till budskapet om återställelsen av Jesu Kristi evangelium och kraftfullt lära ut det med egna ord under den Helige Andens vägledande inflytande.
Runt om i hela kyrkan arbetar vi hårt för att hjälpa alla våra missionärer att bli mer andligt mogna. Detta världsomspännande arbete har kallats att ”höja ribban” eller ”höja standarden”. Vi tackar er föräldrar, biskopar och stavspresidenter för ert stöd i detta arbete. Vi tackar också kyrkans trofasta ungdomar för er villighet att leva upp till Herrens normer. Må vår himmelske Fader fortsätta att välsigna er när ni förbereder er att tjäna honom i denna oroliga värld.
Men samtidigt som vi höjer förväntningarna på våra missionärers arbete, måste vi också höja förväntningarna på hur väl alla våra medlemmar fullgör sin plikt att utföra missionsarbete. Vi behöver er hjälp, bröder och systrar, för att stödja och hjälpa våra missionärer att hitta och döpa många fler av vår himmelske Faders barn. Vi behöver er till att vaka över, skydda och inspirera dessa missionärer, som är Herrens tjänare. Om normen ska höjas, höjs den för oss alla. Vi måste vara mer trofasta. Vi måste vara mer andligt finstämda. Vi måste förbereda oss själva för att hjälpa missionärerna att finna de av vår himmelske Faders barn som kommer att välkomna återställelsens budskap.
Kom ihåg, mina bröder och systrar, vi marknadsför inte en produkt. Vi säljer ingenting. Vi försöker inte imponera på någon med vårt medlemsantal eller vår tillväxt. Vi är medlemmar i Jesu Kristi återställda kyrka och har bemyndigats och sänts ut av Herren själv för att finna, uppbygga och på ett säkert sätt föra alla dem som söker efter sanningen till hans kyrka.
I detta eviga perspektiv verkar det som vi ska göra mycket enkelt och självklart, men jag vet att medlemsmissionärsarbete kan vara svårt och ibland skrämmande. Låt mig föreslå tre enkla saker som vi kan göra för att hjälpa till med detta gudomligt förordnade ansvar.
För det första, bör vi utöva tro och be enskilt och som familj, vi bör be om hjälp att finna sätt att dela med oss av Jesu Kristi återställda evangelium. Be Herren bereda vägen. Bestäm under bön ett datum tillsammans med er familj när ni ska ha någon i ert hem som missionärerna kan undervisa. Kom ihåg, bröder och systrar, att detta är Herrens kyrka. Låt honom leda er genom ständig bön. Samtala med alla ni kan, med en bön i hjärtat. Ha inte förutfattade meningar. Undanhåll inte det glada budskapet från någon. Tala med alla, och förlita er på att Andens utlovade kraft ska ge er det ni bör säga. Låt dem avgöra om de ska acceptera eller avböja er inbjudan. Allteftersom tiden går kommer Herren att föra in på er väg dem som söker sanningen. Han är den gode Herden. Han känner sina får och de lyssnar till hans röst, genom det ni säger, och de kommer att följa honom (se Johannes 10).
President Gordon B Hinckley sade nyligen: ”Det blir en stor dag när vårt folk inte bara ber för missionärerna över hela världen, utan också ber Herren välsigna dem till att hjälpa missionärerna som arbetar i deras egen församling” (Ledarutbildningsmöte 11 jan 2003).
För det andra, ledare måste föregå med gott exempel. Anden kommer att mana och leda er till dem som är intresserade av vårt budskap. Er personliga värdighet ger er modet och den andliga kraften att inspirera era medlemmar att aktivt hjälpa missionärerna.
För ett antal år sedan kallades en trofast man som blivit medlem i kyrkan, broder George McLaughlin, att presidera över en liten gren med 20 medlemmar i Farmingdale i Maine i USA. Han var en ödmjuk man som förtjänade sitt levebröd genom att leverera mjölk. På grund av att han fastade och bad uppriktigt undervisade Anden honom om vad han och medlemmarna i hans gren behövde göra för att kyrkan skulle växa i deras område. Genom hans stora tro, ständiga böner och kraftfulla exempel visade han sina medlemmar hur man delar med sig av evangeliet. Det är en otrolig berättelse, en av de bästa missionärsberättelserna från denna tidshushållning. På endast ett år döptes 450 nya medlemmar in i grenen. Det följande året kom det till ytterligare 200 nyomvända. President McLaughlin berättade: ”Min uppgift som grenspresident var att undervisa … [de nyomvända] om hur man är en mormon. Jag behövde undervisa dem hur man håller tal och lektioner i kyrkan. Jag behövde lära dem hur de undervisar sina barn om evangeliet. Jag lärde de nya medlemmarna att bli starka medlemmar.” Ganska enkelt.
Endast fem år senare skapades Augusta stav i Maine. Mycket av ledarskapet i den nya staven kom från dessa nyomvända i Farmingdale gren. Vi kanske undrar varför de hade så stor framgång på den tiden och svaret kan vara att kyrkan hade ett trängande behov av att stärkas. Var försäkrade om att samma trängande behov i alla kyrkans enheter är lika stort idag som det var då.
Första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum har klargjort att missionsarbetet ska utgå från församlingen. Stavspresidenter och biskopar har ansvaret och skyldigheten att hjälpa medlemmarna att hitta de renhjärtade och förbereda dem för dopet och för ett livslångt tjänande i deras församling och stav. President Hinckley har också sagt: ”Jag vill föreslå att varje biskop i kyrkan ger som motto till sina medlemmar: ’Låt oss alla arbeta för att odla församlingen.’” (”Finn lammen, föd fåren” , satellitutsändning 21 feb 1999).
En biskop i staten Washington har i en anda av bön följt detta råd. Det här är vad han gör. Genom prästadömets och biorganisationernas ledare samordnar församlingsrådet församling- ens missionsarbete. Missionärerna bjuds in till församlingsrådet för att tala om sitt arbete. Medlemmar får i uppdrag att träffa undersökare tillsammans med missionärerna. Medlemmarna och missionärerna besöker också mindre aktiva och familjer där inte alla är medlemmar i kyrkan. Förra året döpte och konfirmerade denna församling 46 nya medlemmar och många av dem stannar i kyrkan. De som är nya i kyrkan eller som åter är aktiva i den här församlingen har redan många vänner eftersom prästadömet och biorganisationerna är engagerade i omvändelseprocessen enligt biskopens anvisningar genom församlingsrådet (se ”Ward Council Is Secret of Centralia Ward Success”, Church News, 1 feb 2003, s 5).
Biskopar, engagera hela er församling i att förkunna evangeliet. Ni kommer att märka att Herren välsignar er och era medlemmar med fler nyomvända och många fler som kommer att återvända och bli helt aktiva. Missionsarbete bör inte endast behandlas under församlingsrådet utan också i äldsternas kvorum, i Hjälpföreningen och andra kvorum, grupper och biorganisationer. Betoningen bör läggas på att döpa människor in i kyrkan och behålla fäder och mödrar tillsammans med deras barn. Alltså bör prästadömets och biorganisationernas ledares missionsarbete samordnas av församlingens missionsledare och biskopen genom församlingsrådet. Och genom detta förfaringssätt kommer de nyomvända att bli fullt aktiva medlemmar i sin församling.
Just nu har medlemmar ett särskilt tillfälle att dela med sig av evangeliet genom att använda DVD-skivan ”Utveckla tro på Kristus” som kom med tidningen Ensign, aprilnumret 2003. Bjud in era grannar och vänner att tillbringa en kväll med er under påsken och ta tillsammans del av vår Herre Jesu Kristi liv, verksamhet och härliga uppståndelse. Det kan också vara lämpligt att samtidigt bjuda in missionärerna så att de kan undervisa dem om hur Herren har återställt sin kyrka genom profeten Joseph Smith.
För det tredje, medlemsmissionärsarbetet kräver inte att vi tänker ut strategier eller knep. Det kräver tro – äkta tro och tillit till Herren. Det kräver också sann kärlek. Det största och främsta budet är att ”älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd … Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matteus 22:37, 39).
Så låt kärlekens kraft vägleda oss när vi delar med oss av evangeliet till släktingar, vänner, grannar, arbetskamrater och alla andra människor vi träffar på livets stig. Mest vill alla känna frid och glädje. Det är ett naturligt mänskligt önskemål. Alla vill hitta lösningar på de problem de ställs inför. Detta blir allt sannare i den oroliga värld som vi nu lever i.
Befordran, ökad inkomst, större hus eller nyare bilar och fritidsutrustning ger oss inte varaktig frid och glädje. Glädje kommer av att vi förstår Gud och vet att han har en plan för vår eviga glädje och frid. Glädje kommer av att känna och älska Frälsaren och leva vårt liv enligt hans lärdomar. Glädje kommer av en stark familj och vänskapsband i kyrkan som grundas på evangeliets värderingar.
En del medlemmar säger: ”Jag drar mig för att dela med mig av evangeliet eftersom jag inte vill stöta mig med andra.” Erfarenheten har visat att människor inte blir stötta när man delar med sig av evangeliet på grund av sann kärlek och omtanke. Hur kan någon bli stött när vi säger ungefär så här: ”Jag älskar hur min kyrka hjälper mig” och sedan lägger till det som Anden ger oss att säga. Det är när vi bara verkar utföra ett uppdrag och misslyckas med att visa äkta intresse och kärlek som vi stöter oss med andra. Glöm aldrig, bröder och systrar, att ni och jag har i vår ägo just de lärosatser som för människor till Herren. Jesu Kristi återställda evangelium innehåller kraften att skänka djup och varaktig glädje till människans själ – något som kommer att värdesättas och omhuldas under resten av jordelivet och i all evighet. Vi försöker inte bara få människor att bli medlemmar i vår kyrka. Vi delar med oss av fullheten i Jesu Kristi återställda evangelium! Men trots att vårt budskap är så mäktigt kan vi inte tvinga andra att ta emot det. Det kan endast erbjudas – från hjärta till hjärta, själ till själ, ande till ande – genom att vara goda medmänniskor och genom att bry oss om och visa kärlek. Vi behöver vara uppmärksamma på och nå ut till varandra. Och när vi gör det kommer vi att i vårt liv utstråla evangeliet, vilket i sin tur utstrålar välsignelserna som evangeliet erbjuder till människorna.
Låt oss följa profeten Joseph Smiths uppmaning: ”Efter det att allt sagts, så är det dock [vår] största och viktigaste plikt … att predika evangeliet” (History of the Church, 2:478; Profeten Joseph Smiths lärdomar, s 98).
Vi kan och vi måste göra bättre ifrån oss, bröder och systrar. Jag ber att Herren må skänka var och en av oss tron och modet att i större utsträckning stödja våra heltidsmissionärer genom att dela med oss av det återställda evangeliet till alla Guds barn överallt i världen. I Jesu Kristi namn, amen