2010–2019
Ta vårt kors
Generalkonferensen i oktober 2019


Ta vårt kors

Att ta på er era kors och följa honom innebär att fortsätta med tro på Herrens stig och inte hänge sig åt världsliga vanor.

Kära bröder och systrar, vi har tagit emot underbara lärdomar från våra ledare de senaste två dagarna. Jag vittnar för er att om vi strävar efter att tillämpa dessa inspirerade och lägliga lärdomar i våra liv, kommer Herren genom sin nåd att hjälpa var och en av oss att bära vårt kors och göra våra bördor lätta.1

När Frälsaren befann sig i närheten av Caesarea Filippi avslöjade han för sina lärjungar vad han skulle genomlida i händerna på de äldste, översteprästerna och de skriftlärda i Jerusalem. Han undervisade dem specifikt om sin död och härliga uppståndelse.2 Vid den tidpunkten förstod hans lärjungar inte helt och fullt hans gudomliga mission på jorden. När Petrus hörde vad Frälsaren hade sagt tog han honom åt sidan och började tillrättavisa honom: ”Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.”3

För att hjälpa sina lärjungar förstå att hängivenhet till hans verk omfattar underkastelse och lidande förkunnade Frälsaren med eftertryck:

”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.

Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.

För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?”4

Genom denna förkunnelse betonade Frälsaren att alla som är villiga att följa honom måste förneka sig själva och kontrollera sina begär, lidelser och passioner, och de måste offra allt, till och med livet om så krävs, samt vara helt undergivna Faderns vilja – precis som han gjorde.5 Detta är faktiskt det pris som måste betalas för en själs frälsning. Jesus använde avsiktligt och metaforiskt ett kors som symbol för att hjälpa sina lärjungar bättre förstå vad offer och hängivenhet till Herrens sak verkligen skulle innebära. Bilden av ett kors var välkänd bland hans lärjungar och invånarna i det romerska riket eftersom romarna tvingade korsfästelsens offer att inför allmänheten bära sitt eget kors eller tvärbjälke till den plats där avrättningen skulle äga rum.6

Det var inte förrän efter Frälsarens uppståndelse som lärjungarnas sinnen öppnades och de förstod allt som hade skrivits om honom7 och vad som skulle komma att krävas av dem från den dagen8.

På samma sätt måste vi alla, bröder och systrar, öppna våra sinnen och hjärtan för att mer fullständigt förstå vikten av att ta på oss våra kors och följa honom. Vi lär oss av skrifterna att de som önskar ta på sig sina kors älskar Jesus Kristus på ett sådant sätt att de förnekar sig själva all ogudaktighet och varje världslig lusta och håller hans bud.9

Vår beslutsamhet att lägga bort allt som står i motsättning till Guds vilja och att offra allt vi ombes att ge och att sträva att följa hans lärdomar hjälper oss uthärda på Jesu Kristi evangeliums stig – till och med när vi ställs inför prövningar, vår själs svaghet eller socialt tryck och världsliga filosofier som går emot hans lärdomar.

Jag försäkrar dem av er som till exempel inte har hittat sin eviga livskamrat än och som kanske känner sig ensamma och hopplösa eller dem av er som är frånskilda och som känner sig övergivna och bortglömda att Frälsarens inbjudan att ta på er era kors och följa honom innebär att fortsätta med tro på Herrens stig, genom att upprätthålla ett mönster av värdighet och inte hänge sig åt världsliga vanor som till slut tar bort vårt hopp om Guds kärlek och nåd.

Samma principer gäller för dem av er som upplever dragning till personer av samma kön och som känner er missmodiga och hjälplösa. Och av den här anledningen kanske några av er känner att Jesu Kristi evangelium inte passar er längre. Om så är fallet vill jag försäkra er om att det alltid finns hopp i Gud Fadern och i hans lycksalighetsplan, i Jesus Kristus och hans försoningsoffer och i att leva efter deras kärleksfulla bud. I sin fullkomliga visdom, makt, rättvisa och barmhärtighet kan Herren besegla oss som sina så att vi kan föras till hans närhet och få evig frälsning, om vi är ståndaktiga och orubbliga i att hålla buden10 och alltid är rika på goda gärningar11.

För dem som har begått allvarliga synder innebär att acceptera den här inbjudan bland annat att ödmjuka sig inför Gud, att samtala med lämpliga ledare i kyrkan samt att omvända sig och överge sina synder. Denna process välsignar också alla dem som kämpar med något nedbrytande beroende, däribland opioider, droger, alkohol och pornografi. Att ta dessa steg för er närmare Frälsaren, som slutligen kan befria er från skuld, sorg samt andligt och fysiskt slaveri. Dessutom kanske ni också vill söka stöd från era familjer, från era vänner och från kompetent medicinsk personal och professionella rådgivare.

Snälla, ge aldrig upp efter återkommande misslyckanden och se på er själva som oförmögna att överge synder och övervinna beroende. Ni har inte råd att sluta försöka och därefter fortsätta i svaghet och synd! Sträva alltid efter att göra ert bästa och visa er önskan att rena det inre kärlet genom era gärningar så som Frälsaren lärde.12 Ibland kommer lösningen på vissa utmaningar efter många månader av ständig ansträngning. Löftet som finns i Mormons bok att ”det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra”13 kan tillämpas i de här omständigheterna. Kom ihåg att Frälsarens gåva av nåd ”inte nödvändigtvis är begränsad till tiden ’sedan’ vi har gjort allt vi kan göra. Vi kan ta emot hans nåd före, under och efter det att vi har uttömt våra egna resurser.”14

Jag vittnar om att när vi oupphörligt strävar efter att övervinna våra svårigheter kommer Gud att välsigna oss med gåvan att ha tro till att bli helade och gåvan att utföra under.15 Han kommer att göra det för oss som vi inte klarar av att göra för oss själva.

Och för dem som känner sig bittra, arga, förolämpade eller låsta vid sorgen över saker ni känner är oförtjänta: att ta sitt kors och följa Frälsaren innebär att sträva efter att lägga undan dessa känslor och vända sig till Herren, så att han kan befria oss från det här sinnestillståndet och hjälpa oss att finna frid. Tyvärr är det så att om vi håller fast vid de här negativa känslorna och stämningarna kan vi komma att leva utan inflytande från Herrens Ande i livet. Vi kan inte omvända oss åt andra människor, men vi kan förlåta dem – genom att vägra att hållas som gisslan av dem som har sårat oss.16

Skrifterna lär att det finns ett sätt att komma ur de här situationerna – genom att be Frälsaren ersätta våra hårda hjärtan med nya hjärtan.17 För att det här ska kunna ske behöver vi komma inför Herren med våra svagheter18 och be om hans hjälp och förlåtelse19, särskilt under den heliga stund då vi tar del av sakramentet varje söndag. Må vi välja att söka hans hjälp och ta ett viktigt och svårt steg genom att förlåta dem som har sårat oss, så att våra sår kan börja läka. Jag lovar er att när ni gör detta blir era nätter fyllda av den lättnad som kommer av ett sinne som är tillfreds inför Herren.

När profeten Joseph Smith satt i fängelset i Liberty år 1839 skrev han ett brev till kyrkans medlemmar som innehöll profetior som är så väldigt tillämpbara i alla dessa omständigheter och situationer. Han skrev: ”Alla troner, herradömen, furstendömen och makter skall uppenbaras och läggas fram för alla dem som tappert har härdat ut för Jesu Kristi evangeliums skull.”20 Följaktligen, mina kära bröder och systrar, är det så att de som har tagit på sig Frälsarens namn, litat på hans löften och hållit ut intill änden blir frälsta21 och får vistas hos Gud i ett tillstånd av oändlig lycka22.

Vi möter alla olyckliga omständigheter i livet som får oss att känna oss ledsna, hjälplösa, hopplösa och ibland rent av försvagade. En del av dessa känslor kan få oss att ifrågasätta Herren: ”Varför får jag uppleva de här situationerna?” eller ”Varför uppfylls inte mina förväntningar? Jag gör ju allt som står i min makt för att bära mitt kors och följa Frälsaren!”

Mina kära vänner, vi måste minnas detta: att ta på oss vårt kors innefattar att vara ödmjuka och att lita på Gud och hans oändliga visdom. Vi måste erkänna att han är medveten om var och en av oss och om våra behov. Det är också nödvändigt att acceptera det faktum att Herrens tidtabell skiljer sig från vår. Ibland ber vi om en välsignelse och sätter en tidsbegränsning för Herren att uppfylla den. Vi kan inte ställa villkor för vår trofasthet mot honom genom att sätta en deadline för svaret på våra önskningar. När vi gör det liknar vi de skeptiska nephiterna från forna dagar som hånade sina bröder och systrar och sa att tiden var förbi då de ord som talats av lamaniten Samuel skulle uppfyllas, vilket skapade stor förvirring bland de troende.23 Vi måste lita på Herren tillräckligt för att vara stilla och besinna att han är Gud, att han vet allting och att han är medveten om var och en av oss.24

Bild
Äldste Soares tjänar syster Calamassi

Jag hade nyligen möjlighet att tjäna en syster vid namn Franca Calamassi som är änka och som lider av en nedbrytande sjukdom. Syster Calamassi var den första i sin familj som blev medlem i Jesu Kristi återupprättade kyrka. Även om hennes man aldrig döptes gick han med på att träffa missionärerna och närvarade ofta vid kyrkans möten. Trots dessa omständigheter förblev syster Calamassi trofast och uppfostrade sina fyra barn i Jesu Kristi evangelium. Ett år efter att hennes man hade gått bort tog syster Calamassi sina barn till templet, och de deltog i heliga förrättningar och beseglades tillsammans som familj. Löftena förbundna med dessa förrättningar gav henne mycket hopp, glädje och lycka som hjälpte henne gå vidare i livet.

Bild
Familjen Calamassi vid templet

När de första symptomen på sjukdomen började visa sig gav hennes biskop henne en välsignelse. Vid det tillfället sa hon till sin biskop att hon var redo att acceptera Herrens vilja. Hon uttryckte sin tro till att bli helad såväl som sin tro att uthärda sjukdomen ända till slutet.

När jag under mitt besök höll syster Calamassi i handen och tittade in i hennes ögon såg jag en änglalik glöd som strålade från hennes ansikte – en glöd som reflekterade hennes förtröstan på Guds plan och hennes fullkomligt klara hopp om Faderns kärlek och plan för henne.25 Jag kände hennes fasta beslutsamhet att härda ut i sin tro intill änden genom att ta sitt kors, trots de utmaningar hon stod inför. Denna systers liv är ett vittnesbörd om Kristus, ett uttalande om hennes tro och hängivenhet mot honom.

Bröder och systrar, jag vill vittna för er att när vi tar vårt kors och följer Frälsaren krävs det av oss att vi följer hans exempel och strävar efter att bli som han26, att vi tålmodigt möter livets omständigheter, att vi förnekar och föraktar den naturliga människans begär samt att vi litar på Herren. I Psaltaren läser vi:

”Hoppas på HERREN, var stark och modig i ditt hjärta och hoppas på HERREN!”27

”Han är vår hjälp och vår sköld.”28

Jag vittnar för er att när vi följer i vår Mästares fotspår och litar på honom som är den yppersta läkaren i våra liv får vi vila för våra själar och våra bördor blir lätta.29 Jag vittnar om dessa saker i Jesu Kristi heliga namn, amen.