Ditt stora äventyr

En älskad fantasyroman för barn som skrevs för många år sedan börjar med orden: ”I ett hål i marken bodde en hobbit.”¹

Berättelsen om Bilbo Bagger handlar om en högst normal och anspråkslös hobbit som får en ytterst anmärkningsvärd möjlighet – den underbara chansen att uppleva äventyr och löftet om en stor belöning.

Problemet är att de flesta hobbitar med självrespekt inte vill ha något att göra med äventyr. Deras liv handlar helt och hållet om bekvämlighet. De gillar att äta sex mål mat om dagen om de kan och tillbringa dagarna i sina trädgårdar, utbyta historier med främlingar, sjunga, spela på musikinstrument och njuta av livets enkla glädjeämnen.

Men när Bilbo ställs inför möjligheten att få uppleva ett stort äventyr slår det an en ton djupt in i hjärtat. Han förstår från början att resan blir svår. Till och med farlig. Det kanske till och med finns en risk att han inte kommer tillbaka.

Och ändå har äventyrets lockelse gripit tag djupt i hans hjärta. Och så lämnar denna anspråkslösa hobbit bekvämligheten bakom sig och ger sig ut på stigen mot ett stort äventyr som tar honom långt ”bort och tillbaka igen”.²

En av anledningarna till att den här berättelsen påverkar så många är kanske att det här också är vår berättelse.

För länge, länge sedan, innan vi föddes, under en period som skymts av tiden och dolts för minnet, inbjöds också vi att ge oss ut på ett äventyr. Det var en inbjudan från Gud, vår himmelske Fader. Om vi tackade ja till äventyret skulle vi behöva lämna bekvämligheten och tryggheten i hans omedelbara närhet. Det skulle innebära att vi kom till jorden för att göra en resa fylld av okända faror och svårigheter.

Vi visste att det inte skulle bli lätt.

Men vi visste också att vi skulle få dyrbara skatter, däribland en fysisk kropp och upplevelsen av jordelivets intensiva glädjeämnen och sorger. Vi skulle lära oss att sträva, söka och kämpa. Vi skulle upptäcka sanningar om Gud och oss själva.

Vi visste förstås att vi skulle begå många misstag längs vägen. Men vi hade också ett löfte: att vi tack vare Jesu Kristi stora offer skulle bli renade från våra överträdelser, våra andar skulle bli förfinade och förädlade, och en dag skulle vi uppstå och återförenas med dem vi älskar.

Vi lärde oss hur mycket Gud älskar oss. Han gav oss livet, och han vill att vi ska lyckas. Därför beredde han en Frälsare åt oss. ”Dock får du själv välja”, sa vår Fader i himlen, ”för det är givet dig.”³

Det måste ha funnits delar av det jordiska äventyret som oroade och till och med skrämde Guds barn eftersom ett stort antal av våra andebröder och andesystrar motsatte sig det.⁴

Med handlingsfrihetens gåva och kraft avgjorde vi att möjligheterna för det vi kunde lära oss och bli i evigheten var väl värda risken.⁵

Och med tillit till Guds och hans älskade Sons löften och kraft accepterade vi utmaningen.

Jag gjorde det.

Och det gjorde ni också.

Vi samtyckte till att lämna tryggheten i vårt första tillstånd och ge oss ut på vårt stora äventyr ”bort och tillbaka igen”.

Och ändå har jordelivet en förmåga att distrahera oss, eller hur? Vi har en tendens att förlora vår stora strävan ur sikte och föredra bekvämlighet och sorglöshet framför tillväxt och utveckling.

Men det finns fortfarande något obestridligt djupt inne i hjärtat som hungrar efter ett högre och ädlare syfte. Denna hunger är en av anledningarna till att människor dras till Jesu Kristi evangelium. Det återställda evangeliet är på sätt och vis en förnyelse av äventyrets lockelse som vi följde för så länge sedan. Frälsaren inbjuder oss varje dag att sätta vår bekvämlighet och trygghet åt sidan och förena oss med honom på lärjungeskapets resa.

Det finns många kurvor längs vägen. Det finns kullar, dalar och avstickare. Det kanske till och med finns metaforiska spindlar, troll och möjligtvis en drake eller två. Men om du håller dig kvar på stigen och litar på Gud så hittar du så småningom vägen till din härliga bestämmelse och tillbaka till ditt himmelska hem.

Så hur börjar man?

Det är ganska enkelt.

Först måste du välja att vända hjärtat mot Gud. Sträva varje dag efter att finna honom. Lär dig att älska honom. Och låt sedan den kärleken inspirera dig att lära dig, förstå och följa hans lärdomar och lär dig att hålla Guds bud. Jesu Kristi återställda evangelium har getts till oss på ett tydligt och enkelt sätt som ett barn kan förstå. Samtidigt har Jesu Kristi evangelium svaren på de svåraste frågorna i livet, och är så djupt och mångfacetterat att även om vi skulle studera och begrunda det ett helt liv, skulle vi knappt förstå ens en liten del.

Om du tvekar i det här äventyret därför att du tvivlar på din förmåga, kom då ihåg att lärjungeskap inte handlar om att göra saker på ett fullkomligt sätt; det handlar om att göra dem medvetet. Det är dina val som visar vem du egentligen är, mycket mer än dina förmågor.⁶

Även om du misslyckas kan du välja att inte ge upp. Upptäck i stället ditt mod, kämpa framåt och res dig. Detta är resans störst prövning.

Gud vet att du inte är fullkomlig, att du misslyckas ibland. Gud älskar dig inte mindre när du har det jobbigt än vad han gör när du triumferar.

Som en kärleksfull förälder vill han bara att vi fortsätter att medvetet försöka. Lärjungeskap är som att lära sig spela piano. Det enda du kan göra först är kanske att spela en knappt igenkännbar version av pekfingervalsen. Men om du fortsätter att öva kommer de enkla tonerna att en dag ge efter för förunderliga sonater, rapsodier och konserter.

Den dagen kanske inte kommer under det här livet, men den kommer. Allt Gud vill är att du medvetet fortsätter att sträva.

Det finns något intressant, nästan paradoxalt, med den här stigen du har valt: det enda sättet för dig att framåtskrida i ditt eget evangelieäventyr är om du också hjälper andra att framåtskrida.

Att hjälpa andra är lärjungeskapets stig. Tro, hopp, kärlek, medkännande och tjänande förfinar oss som lärjungar.

Genom dina ansträngningar att hjälpa fattiga och behövande, att sträcka dig ut mot de bedrövade, renas och formas din karaktär. Din ande förstoras och du går lite mer rakryggad.

Men sådan kärlek kan inte ges med någon förväntan om ersättning. Det kan inte vara sådant tjänande som du förväntar dig att få erkännande, smicker eller popularitet för.

Sanna lärjungar till Jesus Kristus älskar Gud och hans barn utan att förvänta sig något i gengäld. Vi älskar dem som sviker oss, som inte tycker om oss. Till och med dem som förlöjligar, smädar och försöker såra oss.

När ni fyller hjärtat med Kristi rena kärlek finns det inget rum för hat, fördömanden eller skuldbeläggning. Ni håller Guds bud därför att ni älskar honom. Under tiden blir ni långsamt mer och mer kristuslika i era tankar och gärningar.⁷ Och vilket äventyr kan vara större än det?

Det tredje vi strävar efter att bemästra under den här resan är att ta på oss Jesus Kristi namn och inte skämmas för att vi är medlemmar i Jesu Kristi kyrka.

Vi döljer inte vår tro.

Vi gräver inte ner den.

Tvärtom pratar vi om vår resa med andra på normala och naturliga sätt. Det är så vänner gör – de pratar om sådant som är viktigt för dem. Sådant som ligger nära hjärtat och som gör skillnad för dem.

Det är det som du gör. Du delar dina berättelser och upplevelser som medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga.

Ibland får dina berättelser andra att skratta. Ibland gör de dem tårögda. Ibland hjälper de andra att tålmodigt, motståndskraftigt och modigt möta ännu en timme, ännu en dag och komma lite närmare Gud.

Dela dina upplevelser öga mot öga, på sociala medier, i grupper, överallt.

Något av det sista Jesus sa till sina lärjungar var att de skulle gå ut i världen och berätta om den uppståndne Kristus.⁸ I dag tackar vi också glatt ja till detta stora uppdrag.

Vilket förunderligt budskap vi har att dela: Tack vare Jesus Kristus kan varje man, kvinna och barn återvända i trygghet till sitt himmelska hem och där leva i härlighet och rättfärdighet!

Det finns ännu fler goda nyheter som är värda att delas.

Gud har uppenbarat sig för människan i vår tid! Vi har en levande profet.

Får jag påminna dig om att Gud inte har något behov av att du ”säljer” det återställda evangeliet eller Jesu Kristi kyrka.

Han förväntar sig bara att du inte döljer det under en skäppa.

Och om andra anser att kyrkan inte är något för dem så är det deras beslut.

Det betyder inte att du har misslyckats. Du fortsätter att vara vänlig mot dem. Inte heller betyder det att du låter bli att inbjuda dem igen.

Skillnaden mellan flyktiga sociala kontakter och medkännande, modigt lärjungeskap är – inbjudan!

Vi älskar och respekterar alla Guds barn, oavsett deras ställning i livet, oavsett deras ras och religion, oavsett deras beslut.

För vår del säger vi: ”Kom och se! Ta själv reda på hur givande och upplyftande det är att gå på lärjungeskapets stig.”

Vi inbjuder andra att ”komma och hjälpa till när vi försöker göra världen till en bättre plats”.

Och vi säger: ”Kom och stanna kvar! Vi är dina bröder och systrar. Vi är inte fullkomliga. Vi litar på Gud och försöker hålla hans bud.

Kom med, så gör du oss bättre. Och under tiden blir även du bättre. Låt oss uppleva det här äventyret tillsammans.”

När vår vän Bilbo Bagger kände äventyrets lockrop inom sig bestämde han sig för att få en god natts sömn, äta en stor frukost och ge sig av på morgonen.

När Bilbo vaknade såg han att huset var stökigt och blev nästan distraherad från sin förnämliga plan.

Men då kom hans vän Gandalf och frågade: ”När tänker du komma?”⁹ För att hinna ifatt sina vänner behövde Bilbo själv bestämma vad han skulle göra.

Så den ytterst normala och anspråkslösa hobbiten rusade ut genom ytterdörren till äventyrets stig så snabbt att han glömde sin hatt, käpp och näsduk. Han åt inte ens upp sin andra frukost.

Kanske kan också vi lära oss något här.

Om du och jag har känt oss manade att ta del av det stora äventyret att leva och dela med oss av det som vår kärleksfulle himmelske Fader förberedde för oss för länge sedan, så försäkrar jag dig om att det är i dag som du ska följa med Guds Son och vår Frälsare på tjänandets och lärjungeskapets stig.

Vi kan få vänta hela livet på ögonblicket när allting stämmer. Men det är nu vi ska bestämma oss för att helt och hållet söka Gud, tjäna andra och berätta om våra upplevelser för andra.

Lägg bakom dig din hatt, käpp, näsduk och stökiga bostad.¹⁰

Till dem av oss som redan färdas på den stigen: Fatta mod, visa medkänsla, lita på dig själv och fortsätt!

Till dem som har lämnat stigen: Kom tillbaka, förena er med oss på nytt, gör oss starkare.

Och till dem som ännu inte har börjat: Varför vänta? Om ni vill uppleva undren på den här andliga resan, ta då ett steg ut på ert eget stora äventyr. Prata med missionärerna. Prata med era vänner som tillhör kyrkan. Prata med dem om det här stora och förunderliga verket.¹¹

Det är dags att börja!

Om du känner att ditt liv skulle kunna ha större mening, ett högre syfte, starkare familjeband och en närmare kontakt med Gud, snälla, kom då och förena dig med oss.

Om du söker en gemenskap av människor som arbetar på att bli den bästa versionen av sig själva, hjälper behövande och gör den här världen till en bättre plats, kom då och förena dig med oss!

Kom och se vad den här underbara, förunderliga och äventyrliga resan handlar om.

Längs vägen upptäcker du dig själv.

Du upptäcker mening.

Du upptäcker Gud.

Du upptäcker ditt livs mest äventyrliga och förunderliga resa.

Om detta vittnar jag i vår Återlösares och Frälsares Jesu Kristi namn, amen.