Här läser vi Mormons kraftfulla predikan såsom den upptecknats av hans son Moroni. Innan Moroni 7 utgjordes Mormons skriftliga verksamhet i huvudsak av att förkorta andra profeters skrifter. Här läser vi Mormons kraftfulla predikan som han höll för en rättfärdig grupp medlemmar i kyrkan (se Moroni 7:2–3). Mormon undervisade de heliga som levde i ett andligt nedåtgående samhälle om hur man kommer närmare Gud. Den här predikan framhåller behovet av rätt motivation för våra handlingar, hur vi skiljer mellan gott och ont och den viktiga förbindelsen mellan tro, hopp och kärlek.
Skrifterna talar ofta om ”Herrens vila”. Efter att ha citerat Moroni 7:3 skrev president Joseph F. Smith (1838–1918):
”Detta är ett mycket betydelsefullt skriftställe. Vilan som det talas om här är inte fysisk vila ty det finns ingenting sådant som fysisk vila i Jesu Kristi kyrka. Det som åsyftas är andlig vila och frid, vilken skapas av en fast förvissning om sanningen i människors sinnen. Vi kan sålunda inträda i Herrens vila idag genom att komma till insikt om evangeliets sanningar … Inte alla behöver söka denna vila, ty det finns många som redan besitter den, vilkas sinnen blivit mättade och vilka fäst sina ögon på sin höga kallelse med en orubblig beslutsamhet i sina hjärtan att vara ståndaktiga i sanningen. De vandrar i ödmjukhet och rättfärdighet den stig som utstakats för de heliga som är Kristi följsamma lärjungar …
Jag tackar vår Fader att jag har kommit till kunskap om denna sanning, att jag vet att Jesus är Kristus och att i honom ensam finns vila och frälsning. Så sant Gud lever är de bedragna vilka följer människor och deras filosofier. Men lyckliga är de som inträder i Kristi fridsamma efterföljares vila och erhåller tillräckligt hopp från denna stund och allt framgent tills de skall vila med honom i himmelen” (Evangeliets lära, , s. 103, 105–106).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum lärde att alla människor har en mängd tillfällen att ge tjänandets gåva till sina medmänniskor och att deras motiv för att tjäna betyder allt:
”En mängd skriftställen lär oss att vår himmelske Fader känner våra tankar och vårt hjärtas avsikter (se L&F 6:16; Mosiah 24:12; Alma 18:32). Profeten [Mormon] lärde att våra handlingar, för att kunna räknas oss till godo, måste utföras av rätt orsaker …
Dessa skriftställen visar klart att för att kunna rena vårt tjänande i kyrkan och mot vår nästa, är det nödvändigt att begrunda inte endast hur vi tjänar, utan även varför vi tjänar.
Människor tjänar varandra av olika skäl, och vissa skäl är bättre än andra … Vi borde alla sträva efter att tjäna av de bästa och högsta orsakerna …
Som illustration, och utan att göra anspråk på att vara uttömmande, vill jag framlägga sex skäl. Jag ska ta upp dessa i stigande ordning från de lägsta till de högsta orsakerna att tjäna.
[1] En del kanske tjänar med hopp om jordiska belöningar …
[2] Ett annat skäl till att tjäna — är … att vara i gott sällskap …
[3] Vissa kanske tjänar av fruktan för straff …
[4] Andra kanske tjänar av pliktkänsla eller en känsla av lojalitet mot vänner eller familjen eller traditionerna …
[5] Ett … högre skäl är hoppet om en evig belöning …
[6] Det högsta skälet av alla … Kristi rena kärlek …
Det är inte nog att tjäna Gud av all vår förmåga och styrka. Han som ser till våra hjärtan och känner våra sinnen begär mer än så. För att stå utan skuld inför Gud på den yttersta dagen måste vi också tjäna honom av allt hjärta och förstånd.
Att tjäna av allt hjärta och förstånd är en stor uppfordran för oss alla. Sådant tjänande måste vara fritt från själviska strävanden. Det skall endast motiveras av Kristi rena kärlek” (Conference Report, okt. 1984, s. 13–16; eller Nordstjärnan, Rapport från den 154:e halvårskonferensen … 6–7 oktober 1984, s. 9, 10, 11).
President Marion G. Romney (1897–1988) i första presidentskapet återgav följande personliga upplevelse om vikten av rena motiv för rättfärdigt handlande:
”För ungefär ett kvartssekel sedan flyttade syster Romney och jag in i en församling där de just höll på att bygga ett möteshus. Det belopp som biskopen tyckte att jag skulle bidra med fick mig att studsa till. Jag tyckte att det var minst dubbelt så mycket som han borde ha begärt. Men jag hade just blivit kallad till en ganska hög position inom kyrkan så jag kunde inte gärna [säga nej]. Därför sade jag: ’Nåväl, biskop, jag ska betala det, men jag måste göra det i avbetalningar eftersom jag inte har så mycket pengar.’ Så jag började betala. Och jag betalade och betalade tills jag bara hade tre avbetalningar kvar. Då läste jag, min vana trogen, i Mormons bok och kom till skriftstället som lyder: …
’Om en människa … ger en gåva … motvilligt … räknas det henne som om hon hade behållit gåvan själv, varför hon räknas som ond inför Gud’ (Moroni 7:8).
Jag fick en chock eftersom jag redan hade betalat omkring tusen dollar. Jag betalade resten av det som jag hade lovat att betala, och sedan gjorde jag ett flertal fler inbetalningar för att övertyga Herren om att jag gjort det med rätt inställning” (”Mother Eve, a Worthy Exemplar”, Relief Society Magazine, feb. 1968, s. 84–85).
President Henry B. Eyring i första presidentskapet lärde att i bön med ärligt uppsåt ingår en villighet att lyda alla instruktioner från Herren, oavsett vad det gäller: ”Den unge Joseph Smith visade oss hur man ber på det sättet. Han trodde på det löfte som han läst i Jakobs brev. Han gick till lunden med tro på att hans bön skulle bli besvarad. Han ville veta vilken kyrka han skulle gå med i. Han var ödmjuk nog att vara beredd att göra vadhelst han blev tillsagd. Så han bad, vilket vi också måste göra, fast besluten att lyda” (Conference Report, okt. 2003, s. 95; eller Liahona, nov. 2003, s. 90).
”Kristi ljus är just vad ordet antyder: upplysning, kunskap, och ett upplyftande, förädlande och bevarande inflytande som kommer till människosläktet tack vare Jesus Kristus. Kristus är till exempel ’det sanna ljuset som upplyser var och en som kommer till världen’ (L&F 93:2; Johannes 1:9). Kristi ljus uppfyller ’den oändliga rymden’ och är det medel varigenom Kristus kan vara ’i allting och är genom allting och omsluter allting’. Det ’ger liv åt allting’ och är ’lagen efter vilken allting styrs’. Det är också ’samma ljus som upplivar’ människans förstånd (se L&F 88:6–13, 41). I den bemärkelsen är Kristi ljus kopplat till människans samvete och talar om för henne vad som är rätt och vad som är fel (se Moroni 7:12–19).
Kristi ljus bör inte förväxlas med den Helige Anden. Kristi ljus är ingen person. Dess påverkan föregår och bereder oss att ta emot den Helige Anden. Kristi ljus leder den ärlige själ som ’hörsammar Andens röst’ att finna det sanna evangeliet och den sanna kyrkan och därigenom ta emot den Helige Anden (se L&F 84:46–48)” (”Light of Christ”, s. 725; se också Handledning för skriftstudier, ”Ljus, Kristi ljus”; Stå fast i din tro: Liten uppslagsbok om evangeliet [2004], s. 84–85).
”Samvetet är en yttring av Kristi ljus som gör det möjligt för oss att skilja gott från ont” (Stå fast i din tro, s. 86). ”Kristi Ande” (Moroni 7:16) och ”Kristi ljus” (verserna 18–19) är begrepp i skrifterna som ofta används synonymt.
President Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum, vittnade om att detta ljus är en gåva som hjälper oss att skilja mellan gott och ont:
”Oavsett om detta inre ljus, denna kunskap om rätt och fel, kallas Kristi ljus, moraliskt förnuft eller samvete, kan det mana oss att reglera våra handlingar — såvida vi inte undertrycker eller tystar ner det …
Alla män, kvinnor och barn i alla länder, oavsett religion eller hudfärg — alla, oavsett var de bor eller vad de tror eller vad de gör — har Kristi outsläckliga ljus inom sig” (”Kristi ljus”, Liahona, apr. 2005, s. 9, 10).
President Joseph Fielding Smith (1876–1972) identifierade några skillnader mellan den Helige Anden och Kristi ljus:
”Den Helige Anden får inte förväxlas med den ande som uppfyller den oändliga rymden och som är allestädes närvarande. Denne andre ande är opersonlig och har inte någon bestämd form eller dimension. Den utgår från Faderns och Sonens närhet och är i allting. Vi bör tala om den Helige Anden i personlig bemärkelse som ’han’ och denne andre ande som ’den’, fastän vi, när vi talar om den Helige Andens kraft eller gåva med rätta kan säga ’den’.
Som vi får veta i nutida uppenbarelser är den Helige Anden den tredje medlemmen i gudomen och en person som består av ande. Följande termer används synonymt: Guds ande, Herrens ande, Sanningens ande, den Helige Anden, Hjälparen. Alla syftar på den Helige Anden. Samma termer används i stort sett med syftning på Jesu Kristi ande, som också kallas Sanningens ljus, Kristi ljus, Guds ande och Herrens ande, och ändå är det två helt skilda och olika ting. Det har blivit en hel del förvirring därför att vi inte har hållit detta klart nog i åtanke” (se Frälsningens lära, sammanst. av Bruce R. McConkie, 3 delar, 1:45).
Gudomlig inspiration genom Kristi ljus är inte begränsad till medlemmar i kyrkan. Kristi ljus har influerat många av världens ledare.
”Första presidentskapet har slagit fast:
Världens stora religiösa ledare, som Muhammed, Kon-fu-tse och reformatorerna, liksom filosofer som Sokrates, Platon och andra, mottog en del av Guds ljus. Etiska sanningar gavs till dem av Gud för att upplysa hela nationer och ge en högre nivå av insikt till enskilda …
Vi tror att Gud har gett och kommer att ge alla människor tillräcklig kunskap för att hjälpa dem på deras väg till evig frälsning’ (Uttalande från första presidentskapet om Guds kärlek till hela människosläktet, 15 feb. 1978)” (James E. Faust, Conference Report, apr. 1980, s. 15; eller Nordstjärnan, okt. 1980, s. 21; se också Liahona, mars 2002, s. 4).
Äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum förklarade relationen mellan Kristi ljus och den Helige Andens gåva:
”Var och en av oss för med sig ett ljus till jorden, Kristi ljus …
Genom att använda Kristi ljus till att urskilja och välja det som är rätt, kan vi ledas till ett ännu större ljus: den Helige Andens gåva” (Conference Report, apr. 2002, s. 80; eller Liahona, juli 2002, s. 77).
Satan har förmågan att ge falska uppenbarelser till dem som försöker framtvinga uppenbarelse. Kommunikation från Satan leder alltid bort från Kristus. President Boyd K. Packer gav oss råd om dessa falska andliga budskap:
”Var alltid på er vakt så att ni inte blir bedragna av inspiration från ovärdiga källa. Man kan få falska andliga budskap. Det finns falska andar, på samma sätt som det finns falska änglar (se Moroni 7:17). Var försiktig så att ni inte blir bedragna, för djävulen kan komma förklädd till en ljusets ängel.
Den andliga delen av oss och den känslomässiga delen av oss är så intimt förknippade att det är möjligt att tro att en känslomässig impuls är någonting andligt. Ibland ser vi människor som tar emot vad de antar vara andliga maningar från Gud, när dessa maningar i själva verket kommer från känslorna eller från vedersakaren” (se ”Herrens lykta”, Nordstjärnan, dec. 1988, s. 37).
Mormon lärde att tro är nyckeln som håller fast vid allt som är gott (se Moroni 7:25). Som förklaring på hur man ”håller fast vid allt som är gott” genom tro, lärde Hjälpföreningen i sitt besökslärarbudskap:
”Att bygga ett personligt vittnesbörd är en fråga om önskan och att välja det som ökar vår tro och vårt hopp. När vi önskar ’hålla fast vid allt som är gott’ väljer vi av nödvändighet sådana handlingar som ökar vår tro:
Vi planerar in meningsfull tid för bön.
Vi kommer ihåg och förnyar våra förbund regelbundet genom att ta sakramentet och besöka templet.
Vi använder skrifterna som ’en personlig vägkarta’ till ledning för våra handlingar.
Vi blir vänner med människor som hjälper oss att bygga vårt vittnesbörd.
Vi gör tjänandet till en daglig vana”
(”Fasthåll … vid allt som är gott”, Nordstjärnan, april 1991, s. 25).
Under sin tid i Primärföreningens generalpresidentskap sade syster Michaelene P. Grassli att vi allierar oss med Gud när vi gör gott: ”Vi kan öva upp våra andliga sinnen på samma sätt, så att vi kan känna igen vår himmelske Faders vilja för oss. Vi övar upp vårt andliga sinne genom att göra gott. Vi uppmanas att ’söka flitigt i Kristi ljus så att ni kan skilja gott från ont. Och om ni håller fast vid allt som är gott och inte fördömer det skall ni förvisso vara Kristi barn’ (Moroni 7:19)” (”Följ honom”, Nordstjärnan, jan. 1990, s. 86).
Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum förklarade att Mormons bok uppenbarar att änglar är verkliga:
”Jag är övertygad om att ett av Mormons boks djupa teman är änglarnas centrala roll och deltagande i evangeliets berättelse …
Något av det som blir alltmer viktigt i våra liv ju längre vi lever är änglars realitet, deras verksamhet och tjänande. Här syftar jag inte enbart på ängeln Moroni utan också på de mer personligt betjänande änglar som är med oss och runtomkring oss, bemyndigade att hjälpa oss och som gör just det (se 3 Nephi 7:18; Moroni 7:29–32, 37; L&F 107:20) …
Jag tror att vi behöver tala om och tro på och bära vittnesbörd om änglabetjäning mer än vad vi ibland gör. Den är en av Guds storslagna metoder för att vittna genom slöjan, och inget dokument i hela den här världen lär denna princip så tydligt och kraftfullt som Mormons bok” (”For a Wise Purpose”, Ensign, jan. 1996, s. 16–17).
Äldste Bruce C. Hafen i de sjuttios kvorum lärde att änglar fortfarande betjänar människobarnen:
”Dessa osynliga betjänande änglars verksamhet tillhör de mest upphöjda formerna av samspel mellan himmel och jord. Den är ett kraftfullt uttryck för Guds omtanke om oss och skänker en påtaglig förvissning och andligt stöd åt dem som befinner sig i svår nöd …
När kommer änglarna? Om vi strävar efter att vara värdiga är de nära oss när vi behöver dem som mest” (”When Do the Angels Come?”, Ensign, apr. 1992, s. 12, 16).
Äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum gav oss råd om vad det innebär att ha tro på Jesus Kristus:
”Att få orubblig tro på Herren Jesus Kristus är att översvämmas av strålande ljus. Man är inte längre utlämnad åt att ensam kämpa med problem som man vet att man inte själv kan lösa eller behärska, för han har sagt, ’Om ni har tro på mig skall ni få kraft att göra vad jag än finner lämpligt’ (Moroni 7:33; kursivering tillagd).
Om du är missmodig, plågad av överträdelse, sjuk, ensam eller i förtvivlat behov av tröst och stöd, vittnar jag högtidligt om att Herren hjälper dig, när du noga lyder den andliga lag, enligt vilken denna hjälp är föreskriven. Han är din Fader. Du är hans barn. Han älskar dig. Han sviker dig aldrig. Jag vet att han skall välsigna dig” (Conference Report, okt. 1991, s. 118; se Nordstjärnan, jan. 1992, s. 100).
Mormon talade om ett hopp som kommer av eller föds ur tro på Kristus (se Moroni 7:40, 42). Hopp, som utgår från Herren Jesu Kristi liv och mission, har kraften att lyfta oss ovanför de motgångar vi ställs inför. President James E. Faust (1920–2007) i första presidentskapet lärde att hopp för med sig frid till ett plågat liv:
”Det finns oerhörda källor av hopp bortom vår egen förmåga, kunskap, styrka och kapacitet. Bland dem finns den Helige Andens gåva. Genom den härliga välsignelsen från denna medlem i gudomen kan vi ’få veta sanningen om allting’ [Moroni 10:5].
Hoppet är vår själs ankare. Jag känner inte till någon som inte är i behov av hopp — ung eller gammal, stark eller svag, rik eller fattig. I Mormons bok uppmanas vi: ’Därför kan var och en som tror på Gud förvisso hoppas på en bättre värld, ja, på en plats på Guds högra sida, vilket hopp kommer av tro och blir ett ankare för människornas själar, vilket gör dem fasta och ståndaktiga, alltid rika på goda gärningar, och leder dem till att prisa Gud’ [Ether 12:4; kursivering tillagd] …
Alla som lever får prövningar och svårigheter. Det är en del av vårt prov i dödligheten. Orsakerna till en del av dessa prövningar kanske vi inte så lätt kan förstå utom genom tro och hopp, eftersom det ofta finns en större anledning som vi inte alltid ser. Frid kommer genom hopp” (Conference Report, okt. 1999, s. 73; se Liahona, jan. 2000, s. 70).
Äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att vi kan ha hopp, eftersom vi alltid har tillgång till gudomlig hjälp: ”Även när motgångens vindar blåser, håller vår tro oss förankrade till vårt hopp. Herren har lovat: ’Jag skall inte lämna er faderslösa’ [Johannes 14:18], och han ska ’helga [våra] lidanden till [vårt] bästa’ [2 Nephi 2:2]. Även när våra prövningar tycks överväldigande kan vi hämta styrka och hopp från Herrens säkra löfte: ’Frukta inte och var inte förskräckta … ty striden är inte er utan Guds’ [2 Krön 20:15]” (Conference Report, okt. 1998, s. 33; se Liahona, jan. 1999, s. 30).
Biskop H. David Burton i presiderande biskopsrådet beskrev den process som leder fram till ödmjukhet: ”Ödmjukhet är absolut nödvändigt för att vi ska kunna bli mer kristuslika. Utan den kan vi inte utveckla andra viktiga dygder. Mormon sade: ’Ingen är godtagbar inför Gud utom de saktmodiga och ödmjuka i hjärtat’ (Moroni 7:44). Att förvärva ödmjukhet är en process. Vi har blivit ombedda att ’varje dag ta [vårt] kors’ (Lukas 9:23). Det får inte vara något vi gör bara ibland. Mer mildhet är inte samma sak som svaghet utan är ett ’sätt att uttrycka sig själv på ett vänligt och milt sätt. Det visar övertygelse, styrka, lugn och ett hälsosamt mått av självförtroende och äkta självkontroll’ (Neal A. Maxwell, ”Meekly Drenched in Destiny”, i Brigham Young University 1982–83 Fireside and Devotional Speeches [1983], s. 2). Mer mildhet gör att vi kan bli undervisade av Anden” (Conference Report okt. 2004, s. 104–105; eller Liahona, nov. 2004, s. 99).
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum beskrev vilken relation som råder mellan de viktiga sanningarna tro, hopp och kärlek:
”Aposteln Paulus lärde att det finns tre gudomliga principer som utgör den grundval varpå vi kan bygga vårt liv. De är tro, hopp och kärlek (se 1 Kor 13:13). Tillsammans ger de oss en grund att stå på, ungefär som benen på en trebent stol. Varje princip är betydelsefull i sig själv, men de har också, var och en, en viktig stödjande uppgift. Var och en är ofullständig utan de andra. Hoppet hjälper till att utveckla tron. På samma sätt föds hopp av sann tro. När vi förlorar hoppet så vacklar också vår tro. Principerna tro och hopp som verkar tillsammans måste åtföljas av kärlek, vilket är det största av allt. Mormon skriver att ’den kärlek som är Kristi rena kärlek består för evigt’ (Moroni 7:47). Det är det fullkomliga uttrycket för vår tro och vårt hopp.
När dessa tre eviga principer samverkar hjälper de oss att få det breda eviga perspektiv som vi behöver för att möta livets hårdaste utmaningar. Dessa omfattar de prövningar som det profeterats om i de sista dagarna. Verklig tro skänker framtidshopp; den gör att vi kan se bortom oss själva och våra nuvarande bekymmer. Styrkta av hoppet får vi en önskan att visa Kristi rena kärlek genom dagliga handlingar i form av lydnad och kristuslikt tjänande” (Conference Report, okt. 1992, s. 44; se Nordstjärnan, jan. 1993, s. 33).
Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum förklarade hur egenskaperna tro, hopp och kärlek är helt knutna till Jesus Kristus:
”Det är inte förvånande att dessa tre: Tro, hopp och kärlek, som för oss till Kristus, är sammanlänkade i honom: Tron är på Herren Jesus Kristus, hoppet är i hans försoning och den sanna kärleken är ’Kristi rena kärlek’ (se Ether 12:28; Moroni 7:47). Var och en av dessa egenskaper behövs för att nå det celestiala riket (se Moroni 10:20–21; Ether 12:34). Och först av allt krävs det att vi är ödmjuka och saktmodiga (se Moroni 7:39, 43).
Ja, tro och hopp står i ständig samverkan och man kan inte alltid särskilja dem eller veta vad som kommer först. Hoppet är inte fullkomlig kunskap, men hoppets levande förväntningar är ’förvisso sanna’ (Ether 12:4; se också Rom 8:24; Hebr 11:1; Alma 32:21). I teologins geometri har hoppet större omkrets än tron. Om tron ökas, utsträcks hoppets perimeter i motsvarande grad” (Conference Report, okt. 1994, s. 45; se Nordstjärnan, jan. 1995, s. 33).
En del menar att kärlek är någonting vi kan förvärva genom egna flitiga ansträngningar och specifika handlingar. Men för att uppnå Kristi kärlek måste vi ha vår himmelske Faders hjälp och välsignelser. Profeten Mormon vädjade till oss att söka kärlek och att ”be till Fadern av allt ert hjärta”, då ska denna kärlek ”utgjutas över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare” (se Moroni 7:48).
Äldste Robert J. Whetten i de sjuttios kvorum förklarade: ”På samma sätt som tro, är kristuslik kärlek en Andens gåva, som ges på grundval av personlig rättfärdighet och i enlighet med graden av vår lydnad mot de lagar, enligt vilka den är lovad. Precis som tron måste kärleken utövas för att växa” (Conference Report, apr. 1999, s. 37; eller Liahona, juli 1999, s. 34).
Äldste Dallin H. Oaks beskrev kärlek och vad man måste göra för att få den: ”Kärleken, ’Kristi rena kärlek’ (Moroni 7:47), … är [inte] en handling utan ett tillstånd. Kärleken utvecklas genom en rad handlingar som resulterar i en omvändelse. Kärleken är något man blir. Därför, som Moroni förklarade, ’om därför en människa inte har denna kärlek kan hon inte ärva den plats som du har berett i din Faders boningar’ (Ether 12:34; kursivering tillagd)” (Conference Report, okt. 2000, s. 43; se Liahona, jan. 2001, s. 42).
Äldste Jeffrey R. Holland undervisade om varför kristlig kärlek är en sådan välsignelse i vårt liv:
”En mer omfattande definition av ’Kristi rena kärlek’ är emellertid inte det vi som kristna försöker, men på det hela taget misslyckas med, att visa varandra. Istället är det vad Kristus helt och hållet lyckades med att visa oss. Sann kärlek har bara visats en gång. Den visas fullkomligt och rent i Kristi osvikliga, slutgiltiga och försonande kärlek till oss. Det är Kristi kärlek till oss som ’är tålig och god och avundas inte’. Det är hans kärlek till oss som inte är ’uppblåst … inte lätt förargad’, som ’tänker intet ont’. Det är Kristi kärlek till oss som ’fördrar allting, tror allting, hoppas allting och uthärdar allting’. Det är Kristus som visar att ’kärlek sviker aldrig’. Det är denna kärlek — hans rena kärlek till oss — som vi förutan skulle vara ingenting, hjälplösa, hopplösa, de mest beklagansvärda av alla män och kvinnor. De som befinns vara fyllda av hans kärleks välsignelser på den sista dagen — försoningen, uppståndelsen, evigt liv, evigt löfte — med dem kommer förvisso allt att vara väl.
Detta förringar på intet sätt befallningen att vi ska försöka uppnå denna slags kärlek mot varandra … Vi bör försöka vara mer trofasta och outtröttliga, tåligare och mer god, mindre avundsjuka och uppblåsta i vår relation till andra. Som Kristus levde bör vi leva, och som Kristus älskade bör vi älska. Men den ’Kristi rena kärlek’ som Mormon talade om är just detta — Kristi kärlek. Med denna gudomliga gåva, denna återlösande gåva, har vi allting. Utan den har vi ingenting och är i slutändan ingenting, förutom att vi till sist blir ’djävlar [och] en djävuls änglar’ [[2 Nephi 9:9].
Livet har sin beskärda del av rädslor och misslyckanden. Ibland misslyckas vi. Ibland sviks vi av människor, eller av ekonomi, affärer eller regeringar. Men en sak i tid eller i evighet sviker oss aldrig — Kristi rena kärlek …
Sålunda både räddas och förändras vi av det mirakel som är Kristi kärlek. Hans försonande kärlek räddar oss undan död och helvete såväl som från köttsliga, sinnliga och djävulska handlingar. Denna återlösande kärlek förvandlar också själen, lyfter upp den ovanför de fallna normerna till något långt mer ädelt, långt mer heligt. Därför måste vi ’hålla fast vid kärleken’ — Kristi rena kärlek till oss och vår bestämda föresats att älska honom och alla andra med denna rena kärlek — för utan den är vi ingenting, och vår plan för evig lycka är ödelagd. Utan Kristi återlösande kärlek i vårt liv kommer alla andra egenskaper — även dygdiga egenskaper och exemplariskt goda gärningar — till korta när det gäller att uppnå frälsning och glädje” (Christ and the New Covenant [1997], s. 336–337).
Moroni 7:48 lär hur kärlek kommer till den som ständigt ber ”av allt [sitt] hjärta”, vilket innebär att de vill ha den mer än någonting annat. Denna bönens hängivenhet ger också resultat när man ber om andra saker. President Spencer W. Kimball (1895–1985) lärde att våra familjer påverkas av det sätt vi nalkas bönen: ”I familjekretsen lär sig våra barn hur de skall samtala med sin himmelske Fader, genom att de lyssnar till föräldrarna. Snart nog märker de om våra böner kommer från hjärtat och är ärligt menade. Om våra böner är forcerade, ja, om de har en benägenhet att bli en tanklös ritual, lägger de märke till även detta. Därför är det bäst att vi såväl inom våra familjer som enskilt, ber som Moroni uppmanade oss till: ’Därför, mina älskade bröder, be till Fadern av allt ert hjärta’ (Moroni 7:48)” (se ”Bedjen alltid”, Nordstjärnan, mars 1982, s. 2–3).
Bild
Familj knäböjer i bön
Frågor att begrunda
Vilken måttstock i Moroni 7 hjälper oss att avgöra vad som är gott och vad som är ont?
Varför är den kristliga kärleken den ”största” av alla gåvor? (Moroni 7:46).
Hur påverkas du av din attityd och dina avsikter när du betjänar andra?
Föreslagna uppgifter
Utgå från de egenskaper som nämns i Moroni 7:45 och Mormons vädjan i Moroni 7:48 och skriv några rader om vad du kan göra för att öka den kristliga kärleken i ditt liv.