Endast digitalt
Rätt mängd ”tillräcklighet”
”Det hon sa var sant: Jag var för kort och jag kunde inte dansa. Skulle jag någonsin vara tillräckligt bra?
”Det är synd att du är så kort att du måste stå längst fram”, sa min lärare. ”Du är den sämsta dansaren i klassen.”
De orden sades till mig inför hela körklassen på high school. De sades med humor och jag svarade med ett tvunget litet skratt, men ärligt talat var jag förkrossad. Min lärare hade koreograferat enkla danssteg som vi skulle framföra under en av våra konserter. Tråkigt nog har jag alltid varit klumpig, så jag kämpade med att få till stegen. Och hennes ord krossade praktiskt taget resten av mitt redan minimala självförtroende. Det hon sa var sant: Jag var för kort och jag kunde inte dansa. Jag undrade om jag någonsin skulle vara tillräckligt bra.
Den upplevelsen var bara ett av många tillfällen då jag inte kände mig ”tillräckligt bra”. I de stunderna fokuserar jag bara på det jag inte har eller det jag inte kan göra, i stället för på vad jag faktiskt har och vad jag kan göra. Det är ett av Satans främsta redskap som han använder mot mig och så många andra.
Efter att min körlärare sagt till mig att jag var en urusel dansare, var jag så nedslagen. Jag hade alltid försökt att visa vad jag gick för genom att försöka vara bra på det andra utmärkte sig i. Och jag misslyckades varje gång. Jag kunde inte sluta tänka tanken att min enda talang bestod i att vara en professionell bänkvärmare. Det kändes som om Gud hade glömt att ge mig rätt mängd ”tillräcklighet”, något som han tycktes ha gett alla andra.
En dag i seminariet höll min lärare en lektion om Guds skapelser. Han visade oss fascinerande bilder av rymden. Jag minns att jag stirrade med beundran på alla galaxer, stjärnor och planeter som visades – var och en av dem unik, mystisk och vacker på sitt eget vis.
Och det var då jag insåg något.
Jag var en av Guds fantastiska och otroliga skapelser, han hade tagit sig tid att skapa mig. En liten, till synes obetydlig, vanlig människa, som inte insåg hur enastående hon faktiskt var. En unik människa som skiljde sig från alla andra. En människa som fått sin egen detaljerade plan. En människa med obegränsade möjligheter och en gudomlig bestämmelse.
Jag.
Det var i det ögonblicket jag äntligen och helhjärtat började tro på att ”själarna är mycket värdefulla i Guds ögon” (L&F 18:10). Jag insåg att han verkligen tycker att jag är enormt viktig, och jag har precis rätt mängd ”tillräcklighet” i hans ögon.
Jag lärde mig aldrig dansa särskilt bra i slutändan. Jag kan i ärlighetens namn säga, utan att skämmas, att jag verkligen är en urusel dansare. Men det är okej! För under årens lopp har jag upptäckt många talanger och styrkor hos mig själv som jag aldrig visste att jag hade. De har uppenbarats efterhand när jag har litat på Herren och haft tro på att han vet att jag är tillräckligt bra. Ja, vi blir alla missmodiga då och då, men när vi tar ett steg tillbaka och verkligen inser betydelsen av vilka vi är, våra anmärkningsvärda styrkor, våra unika förmågor och hur Herrens hand leder våra liv, är det lättare att gå genom det här livet med tro, hopp och enastående självförtroende.