Lokala Nyheter
Herren lever och leder sitt verk
Jag vill kort vittna om att Herren lever och leder sitt verk genom att berätta om hur han förberedde mig för att ta emot ämbetet som biskop i Vendelsö församling. Jag hade tjänat som högråd i Stockholms södra stav under en tid, jag hade verkat i ungefär fyra år där och var ute och reste en del i staven. Jag hade inga tankar på att tjäna i min församling utan ansvarade för en mindre enhet i staven som jag ofta besökte. Det kändes bra att få arbeta så nära med en grenspresident och hans rådgivare för att se hur vi kunde stärka individer och familjer i hans enhet. Men i februari 2017 fick jag drömmar som jag aldrig haft tidigare. Samma dröm återkom under tre efterföljande nätter. Jag drömde att jag ledde vårt församlingsråd i ett rådslag. Det fanns ingen tvekan om vem jag var och vad jag gjorde där. Jag var biskop och det var Vendelsö församlingsråd. Det kändes olustigt att ha sådana drömmar, jag hade ju inget där att göra. Jag hade ingen önskan att bli biskop, men jag har alltid haft en önskan att tjäna vart än jag kallas. Jag ville ju verkligen inte aspirera till ett kall. Kall att tjäna kommer från Gud och ingen annan. Men efter tre nätter i rad med samma dröm, berättade jag om mina drömmar för min fru som tyckte att vi då kanske skulle börja förbereda oss på att det skulle bli så. Kanske var dessa drömmar från just Gud?
I min dröm kunde jag inte definiera alla ansikten som fanns i rummet, men jag såg klart och tydligt vilka mina två rådgivare var. Jag såg också vem hjälpföreningens president var. Jag tyckte det kändes märkligt eftersom ingen av dessa två rådgivare just då satt i biskopsrådet och inte heller var det samma hjälpföreningspresident vid tillfället jag hade min dröm som då tjänade i vår församling. Det dröjde cirka två månader efter mina drömmar tills Hjälpföreningens president i vår församling (som hade tjänat länge och väl) blev avlöst och en ny kallades. Den nya presidenten var den syster som jag tidigare hade sett i mina drömmar! Jag kunde då vittna för henne enskilt att jag visste att hon var kallad av Gud och att han leder sitt verk.
Några månader senare, ungefär till sommaren, avlöste biskopen en av sina rådgivare efter lång och trogen tjänst. Döm om min förvåning när biskopen då kallade en av de bröder jag hade sett i min dröm till att vara hans rådgivare. Mitt hjärta bankade och jag förstod att mina drömmar kom från Herren och att det var hans sätt att förbereda mig på att ta emot det ämbete jag skulle bli kallad till. Både jag och min fru kunde konstatera att Herren i all sin godhet lät oss se hur hans plan lades fram framför våra ögon och på så sätt lät oss förstå att han lever och leder sitt verk.
Så kom tiden då stavspresidenten ringde mig och bad om att få träffa mig med min hustru. Det fanns inga tvivel i oss om att acceptera en sådan kallelse. Vi visste ju att kallet kom från Gud och när han kallar svarar vi med ”jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren”. Vi är tacksamma för de cirka tolv månaderna vi fick av Herren att förbereda oss för att tjäna i våra ämbeten. Det gav oss tid för reflektion och att andligt bygga oss själva. Vi hoppas att vi kan svara med att bli än effektivare verktyg i hans händer då han på detta sätt undervisade oss om det som skulle bli. Detta är verkligen Guds rike och ingen annan står vid rodret.