Hjälp till och var glad
”Du skall ägna hela din tjänst åt Sion.” (L&F 24:7)
Jonathon gnällde lite medan han satte sig i bilen bredvid sin bror Mike. Han ville stanna hemma och spela det nya spelet han hade fått på sin födelsedag veckan innan. Men hans mamma hade bestämt sagt att allihop behövde åka till möteshuset och hjälpa till med församlingens städdag.
”Varför måste vi åka?” hade Jonathon frågat mamma medan han hjälpte henne lyfta in dammsugaren i bilen.
”Det kommer att bli kul”, sade hon och log. ”Förresten använder vi möteshuset allihop. Det är inte mer än rätt att vi hjälper till att städa där då och då.”
Jonathon tittade ut genom fönstret och såg husen och träden passera förbi medan de åkte till kyrkan. När mamma svängde in på kyrkans parkeringsplats blev Jonathon förvånad över att se broder Lawson parkera sin bil bredvid deras.
”Vad gör broder Lawson här?” undrade Jonathon.
Broder Lawson hade varit mycket sjuk på senaste tiden. Han hade en slags cancer som heter leukemi. Han hade legat på sjukhus länge. Jonathon kom ihåg att hans föräldrar hade uppmuntrat honom och Mike att be för broder Lawson i sina personliga böner och i familjebönerna. Broder Lawson hade inte varit hemma från sjukhuset särskilt länge.
Jonathon hade alltid tyckt om broder Lawson. Han var äldre än Jonathons farfar och morfar, men han ansträngde sig för att prata med Jonathon och fråga honom om skolan och hans lag. En gång hade han till och med kommit på en av Jonathons matcher.
När Jonathon hoppade ur bilen vinkade broder Lawson och sade: ”Hej Jonathon.” Broder Lawson gick till bagageluckan på sin bil och tog ut en dammsugare. Han drog sakta in dammsugaren i kyrkan.
”Jonathon”, ropade mamma, ”kan du hjälpa mig med det här?” Hon försökte dra ut dammsugaren från bagageutrymmet.
”Javisst mamma”, sade Jonathon. Han hjälpte henne ta ut dammsugaren och drog den snabbt över parkeringsplatsen.
Hela den kvällen arbetade Jonathon och Mike tillsammans med broder Lawson. Jonathon blev trött flera gånger och gjorde en paus för att vila, men han lade märke till att broder Lawson fortsatte att arbeta. Och han log! ”Det är trevligt att kunna hjälpa till, eller hur?” sade broder Lawson.
Jonathon kände att något förändrades inom honom. ”Om broder Lawson kan vara glad när han hjälper till så kan jag det också”, tänkte han. Han började arbeta ännu flitigare.
”Tack för att du följde med mig”, sade mamma senare när de var på väg hem.
”Javisst”, sade Jonathon. ”Jag är ledsen att jag gnällde över att behöva komma hit. Jag visste inte att man kunde lära sig så mycket av att dammsuga.”