2008
Tro till att stoppa en översvämning
Oktober 2008


Tro till att stoppa en översvämning

Det var en vårdag i Helsingfors. Solen sken och snön smälte fort bort. I flera timmar hade jag arbetat tillsammans med mina pojkar, Juha, åtta och Hannu, sex, för att hindra smältvattnet från att översvämma vår källare. Dräneringsröret som skulle ha tagit hand om vattenmassorna var fortfarande igenfruset.

Innan min man åkte iväg till jobbet den morgonen hade han bett oss se till att hålla vattnet borta från källaren. Vi arbetade flitigt till eftermiddagen när det var dags att åka iväg till Primär. (På den tiden hölls Primär på en veckodag.) Men jag sade till pojkarna att de var tvungna att stanna hemma för att hjälpa till att hindra vattnet från att rinna ner i källaren. Dessutom var min man inte medlem i kyrkan och han skulle inte förstå hur viktigt det var för våra söner med Primär.

Men både Juha och Hannu försäkrade mig om att om vi åkte till Primär så skulle vår himmelske Fader se till att vattnet inte rann ner i källaren. Jag tittade på vattenmassorna och sedan på mina söners trosvissa ansikten och sedan tillbaka på vattenmassorna. En del av mig sade: ”Du kan inte åka för det finns ingen kraft som kan hindra vattnet från att översvämma källaren.” Jag vädjade till min himmelske Fader med en bön i hjärtat. Sedan fattade jag ett svårt beslut.

”Vi åker till Primär nu!” förkunnade jag och ställde ner hinkarna. Oavsett vad som hände skulle jag inte skada mina barns tro.

Pojkarna hade mycket trevligt på Primär. Men när vi åkte hem efteråt växte min rädsla ju närmare huset vi kom. När vi hade kommit fram sprang pojkarna snabbt iväg till källardörren. De tittade ner och ropade: ”Mamma, vad var det vi sade?” Jag skyndade mig dit. Jag ska aldrig glömma det jag då fick se. Golvet var helt torrt, som om det hade torkats av. Det fanns inga spår av vatten någonstans. Än i dag, 40 år senare, är de svårt för mig att tro på det jag såg.

Uttrycket i pojkarnas ögon återspeglade deras glädje och tillit till sin himmelske Fader. Glädje — och tacksamhet — fyllde även mitt hjärta!

Det finns ingen kraft i världen som kan överträffa små barns tro. I skrifterna står det att om vi tror, utan att tvivla, så kan vi förflytta berg. (Se Matt 17:20.) Den dagen stoppade mina barns tro en översvämning.