Generalkonferenser
Har jag verkligen blivit förlåten?
Generalkonferensen i april 2023


Har jag verkligen blivit förlåten?

Samma löfte om fullständig och fullkomlig förlåtelse ges till alla – i och genom Jesu Kristi oändliga försoning.

För flera år sedan flyttade jag och syster Nattress till Idaho där vi startade ett nytt företag. Det var långa dagar och kvällar på kontoret. Tack och lov bodde vi bara några kvarter från jobbet. Varje vecka kom Shawna och våra tre döttrar, som alla var under sex år, till kontoret så att vi kunde äta lunch tillsammans.

En sådan dag efter vår familjelunch upptäckte jag att vår femåriga dotter Michelle hade lämnat ett personligt meddelande till mig, skrivet på en post-it-lapp som hon satte på min kontorstelefon.

Det stod bara: ”Pappa, kom ihåg att älska mig. Kram från Michelle.” Det var en kraftfull påminnelse till en ung far om det som betyder allra mest.

Bröder och systrar, jag vittnar om att vår himmelske Fader alltid kommer ihåg oss och att han älskar oss helt och fullt. Min fråga är denna: Kommer vi ihåg honom? Och älskar vi honom?

För flera år sedan verkade jag som lokal ledare i kyrkan. En av våra unga män, Danny, var enastående på alla sätt. Han var lydig, snäll, god och oerhört kärleksfull. Men när han tog examen från high school började han röra sig i tuffa kretsar. Han började missbruka droger, särskilt metamfetamin, och föll ner i en spiral av missbruk och förstörelse. Det dröjde inte länge förrän hans utseende förändrades fullständigt. Det gick knappt att känna igen honom. Den största förändringen var i hans ögon – ljuset i hans ögon hade mattats av. Jag försökte nå ut till honom många gånger, men det var förgäves. Han var inte intresserad.

Det var svårt att se den här underbare unge mannen lida och leva på ett sätt som var så olikt honom! Han var kapabel till så mycket mer.

Men så en dag började hans underverk.

Han deltog i ett sakramentsmöte där hans yngre bror bar sitt vittnesbörd innan han åkte på mission. Under mötet kände Danny något han inte hade känt på länge. Han kände Herrens kärlek. Han hade äntligen hopp.

Även om han hade en önskan att förändras så var det svårt för Danny. Hans beroenden och de åtföljande skuldkänslorna var nästan mer än han kunde hantera.

En viss eftermiddag när jag var ute och klippte gräsmattan kom Danny körandes helt oannonserat. Han hade det väldigt svårt. Jag stängde av gräsklipparen och vi satte oss tillsammans i skuggan på verandans trappsteg. Det var då han öppnade sitt hjärta. Han ville verkligen komma tillbaka. Men att vända sig bort från sitt missbruk och sin livsstil var oerhört svårt för honom. Utöver det kände han sig så skyldig, så fylld av skam för att han hade fallit så djupt. Han frågade: ”Kan jag verkligen bli förlåten? Finns det verkligen en väg tillbaka?”

Efter att han hade öppnat sitt hjärta, fyllt av dessa tankar, läste vi Alma kapitel 36 tillsammans:

”Ja, jag kom ihåg alla mina synder och min ondska …

Ja … blotta tanken på att komma till min Guds närhet plågade min själ med obeskrivlig fasa” (v. 13–14).

Efter de här verserna sa Danny: ”Det är precis så jag känner!”

Vi fortsatte:

”Medan jag sönderslets av minnet av mina många synder, kom jag även ihåg att jag hade hört min far profetera för folket angående en viss Jesus Kristus, en Guds Son, som skulle komma för att sona världens synder …

O vilken glädje, och vilket förunderligt ljus jag såg!” (v. 17, 20).

Medan vi läste de här verserna började han gråta. Almas glädje var den glädje han hade letat efter!

Vi pratade om att Alma hade varit oerhört ogudaktig. Men när han hade omvänt sig såg han aldrig tillbaka. Han blev en hängiven lärjunge till Jesus Kristus. Han blev profet! Danny spärrade upp ögonen. ”Profet?” sa han.

Jag svarade bara: ”Ja, profet. Men känn ingen press!”

Vi pratade om att även om hans synder inte var på samma nivå som Almas, så gavs samma löfte om fullständig och fullkomlig förlåtelse till alla – i och genom Jesu Kristi oändliga försoning.

Nu förstod Danny. Han visste vad han behövde göra: han behövde påbörja sin resa genom att lita på Herren och förlåta sig själv!

Dannys mäktiga förändring i hjärtat var ett rent underverk. Med tiden förändrades hans ansikte och ljuset i hans ögon återvände. Han blev värdig att besöka templet! Han var äntligen tillbaka!

Efter flera månader frågade jag Danny om han skulle vilja skicka in en ansökan om att tjäna som heltidsmissionär. Han var chockad och förundrad när han svarade.

Han sa: ”Jag skulle älska att gå ut som missionär, men du vet var jag har varit och vad jag har gjort! Jag trodde att jag var diskvalificerad.”

Jag svarade: ”Du kanske har rätt. Men det finns inget som hindrar att vi ställer frågan. Om du är befriad från det så vet du åtminstone att du har uttryckt en ärlig önskan att tjäna Herren.” Hans ögon lyste upp. Han gillade verkligen det här förslaget. Han trodde att det var väldigt liten chans men han var villig att ta den.

Några veckor senare, till hans förundran, skedde ännu ett underverk. Danny fick en kallelse att tjäna som heltidsmissionär.

Några månader efter att Danny kommit ut på missionsfältet fick jag ett samtal. Hans president sa bara: ”Vad är det med den här unge mannen? Han är den mest otroliga missionär jag någonsin träffat!” Ni förstår, den här presidenten hade fått en modern version av Alma den yngre.

Två år senare återvände Danny hedervärt. Han hade tjänat Herren av allt sitt hjärta, sin förmåga, sitt förstånd och sin styrka.

Efter hans missionärsrapport under ett sakramentsmöte återvände jag hem och hörde genast hur det knackade på ytterdörren. Där stod Danny med ögonen fyllda av tårar. Han sa: ”Kan vi prata en stund?” Vi gick ut till samma trappsteg.

Han sa: ”President Nattress, tror du att jag verkligen har blivit förlåten?”

Nu grät jag också. Framför mig stod en hängiven Jesu Kristi lärjunge som hade gett allt för att undervisa och vittna om Frälsaren. Han förkroppsligade Frälsarens försonings helande och stärkande kraft.

Jag sa: ”Danny! Har du sett dig själv i spegeln? Har du sett dina ögon? De är fyllda av ljus, och du strålar av Herrens Ande. Naturligtvis har du blivit förlåten! Du är fantastisk! Nu behöver du fortsätta framåt i livet. Titta inte tillbaka! Se framåt med tro mot nästa förrättning.”

Dannys underverk fortsätter än i dag. Han gifte sig i templet och återvände till sina studier och har tagit magisterexamen. Han fortsätter att tjäna Herren med heder och värdighet i sina ämbeten. Ännu viktigare är att han har blivit en otrolig make och en trofast far. Han är en hängiven lärjunge till Jesus Kristus.

President Russell M. Nelson har sagt: ”Utan [Frälsarens] obegränsade försoning skulle hela människosläktet vara ohjälpligt förlorat.”1 Danny var inte förlorad och vi är heller inte förlorade för Herren. Han står vid dörren för att upplyfta oss, stärka oss och förlåta oss. Han kommer alltid ihåg att älska oss!

Ett fantastiskt uttryck för Frälsarens kärlek till Guds barn finns upptecknat i Mormons bok: ”När Jesus hade talat sålunda, såg han sig åter om på mängden och såg att de grät och att de såg oavvänt på honom, som om de ville be honom att stanna litet längre hos dem” (3 Nephi 17:5).

Frälsaren hade redan ägnat en hel dag åt att tjäna folket. Men han hade mer att göra – han skulle besöka sina andra får och han skulle gå till sin Fader.

Trots dessa åtaganden kunde han se att folket ville att han skulle stanna kvar lite längre. Därefter, med Frälsarens hjärta fyllt av barmhärtighet, inträffade ett av världshistoriens största underverk:

Han stannade kvar.

Han välsignade dem.

Han betjänade deras barn, ett i taget.

Han bad för dem; han grät med dem.

Och han botade dem. (Se 3 Nephi 17.)

Hans löfte är evigt: Han kommer att bota oss.

Till dem som har förirrat sig bort från förbundsstigen: Ni ska veta att det alltid finns hopp, det finns alltid helande och det finns alltid en väg tillbaka.

Hans eviga budskap om hopp är ett helande balsam för alla som lever i en orolig värld. Frälsaren sa: ”Jag är vägen, sanningen och livet” (Johannes 14:6).

Bröder och systrar, låt oss komma ihåg att söka honom, att älska honom och att alltid minnas honom.

Jag vittnar om att Gud lever och att han älskar oss. Jag vittnar även om att Jesus Kristus är världens Frälsare och Återlösare. Han är den store läkaren. Jag vet att min Frälsare lever! I Jesu Kristi namn, amen.

Slutnot

  1. Russell M. Nelson, ”Prepare for Blessings of the Temple”, Ensign, mars 2002, s. 21.