Vi ska pröva dem med detta
Nu är tiden att förbereda och visa oss vara villiga och kapabla att göra allt vadhelst Herren vår Gud ska befalla oss.
Min bön är att den Helige Anden ska hjälpa oss alla när jag nu delar med mig av de tankar och känslor som kommit till mitt hjärta och sinne under förberedelserna för den här generalkonferensen.
Vikten av prov
I mer än två årtionden innan jag kallades att tjäna i kyrkan på heltid, arbetade jag som universitetslärare och administratör. Mitt främsta ansvar som lärare var att hjälpa eleverna lära sig att själva inhämta lärdom. En viktig del av mitt arbete gick ut på att skapa, betygsätta och erbjuda återkoppling på mina elevers provresultat. Som ni kanske redan vet av egen erfarenhet är prov vanligtvis inte den del av lärandeprocessen som eleverna tycker bäst om!
Men regelbundna prov är absolut nödvändiga för inlärningen. Ett effektivt prov hjälper oss att jämföra det vi behöver veta med det som vi faktiskt vet om ett specifikt ämne – det tillhandahåller också en måttstock med vilken vi kan utvärdera vårt lärande och vår utveckling.
På samma sätt utgör prov i jordelivets skola en nödvändig beståndsdel i vår eviga utveckling. Det är dock intressant att ordet prov inte ens förekommer en enda gång i standardverken på engelska. Snarare används ord som pröva, granska och rannsaka för att beskriva olika mönster för att på rätt sätt redovisa vår andliga kunskap om, förståelse av och hängivenhet till vår himmelske Faders eviga plan för vår lycka samt vår förmåga att eftersträva välsignelserna av Frälsarens försoning.
Han som är upphovsman till frälsningsplanen beskrev själva syftet med vår jordiska prövotid med ord som pröva, granska och rannsaka i forntida och sentida skrifter. ”Och vi ska pröva dem med detta för att se om de kommer att göra allt vad Herren deras Gud befaller dem.” 1
Tänk på denna vädjan av psalmisten David:
”Utforska mig, Herre, och pröva mig, rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
Jag har din nåd för ögonen och vandrar i din sanning.” 2
Och 1833 förkunnade Herren: ”Frukta därför inte era fiender, för jag har fastslagit i mitt hjärta, säger Herren, att jag ska pröva er i allt för att se om ni förblir i mitt förbund ända till döden, så att ni kan befinnas värdiga.” 3
Prövning och rannsakning i vår tid
År 2020 har delvis präglats av en global pandemi som har prövat, granskat och rannsakat oss på många sätt. Min bön är att vi som enskilda och familjer tar till oss de värdefulla lärdomar som bara svåra upplevelser kan lära oss. Jag hoppas också att vi alla mer fullständigt ska erkänna ”Guds storhet” och sanningen att ”han ska helga [våra] lidanden till [vårt] bästa”. 4
Två grundläggande principer kan vägleda och stärka oss när vi möter prövande och rannsakande omständigheter i våra liv, oavsett vilka de kan vara: 1) förberedelsens princip, och 2) principen att sträva framåt med ståndaktighet i Kristus.
Prövning och förberedelse
Som Frälsarens lärjungar har vi fått befallningen: ”Förbered allt som behövs och upprätta ett hus, ja, ett hus för bön, ett hus för fasta, ett hus för tro, ett hus för lärdom, ett hus för härlighet, ett ordningens hus, ett Guds hus.” 5
Vi har fått löftet att ”om ni är redo ska ni inte frukta.
Och … att ni ska kunna undkomma fiendens makt och samlas inför mig som ett rättfärdigt folk, obefläckade och utan skuld.” 6
De här skriftställena utgör en perfekt inramning för hur vi ska organisera och förbereda våra liv och hem både andligt och timligt. Våra ansträngningar att förbereda oss för jordelivets prövande upplevelser bör följa Frälsarens exempel, han som gradvis ”växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor” 7 – en välavvägd balans i intellektuell, fysisk, andlig och social förberedelse.
En eftermiddag för några månader sedan gjorde Susan och jag en inventering av vårt matförråd och våra akuta förnödenheter. Vid den tidpunkten höll covid-19 på att snabbt spridas och en rad jordbävningar hade skakat om vårt hem i Utah. Vi har sedan början av vårt äktenskap arbetat på att följa profeternas råd att förbereda oss för oförutsedda svårigheter, så en granskning av hur det stod till med vår beredskap i dessa tider av virus och jordbävningar verkade vara på sin plats. Vi ville veta våra betyg på de här oannonserade proven.
Vi upptäckte en hel del. På många områden stod det bara bra till med vårt förberedelsearbete. Däremot fanns det andra områden där det var nödvändigt med förbättringar eftersom vi inte uppfattat och på rätt sätt tagit itu med vissa behov.
Vi skrattade också mycket. Till exempel upptäckte vi artiklar i en avsides garderob som vi lagrat i vårt matförråd i flera årtionden. Uppriktigt sagt vågade vi inte öppna och inspektera vissa behållare av rädsla för att utlösa ännu en global pandemi! Men det bör glädja er att få veta att vi på rätt sätt gjorde oss av med det farliga godset och att detta hot mot världshälsan eliminerades.
En del medlemmar i kyrkan uttrycker åsikten att beredskapsplaner och förnödenheter, matförråd och 72-timmarsväskor inte är viktiga längre eftersom bröderna inte har talat särskilt mycket om de här och relaterade ämnen under de senaste generalkonferenserna. Men ledare i kyrkan har i årtionden om och om igen uppmanat till förberedelser. Över tid skapar de ständiga råden från profeterna en kraftfull konsert av tydlighet och en varning så högljudd att den vida överträffar den ljudstyrka som ett enstaka framträdande någonsin kan uppbåda.
Precis som svåra tider avslöjar brister i timliga förberedelser, åstadkommer de andliga sjukdomarna försumlighet och självtillräcklighet allra störst skada under svåra prövningar. I liknelsen om de tio jungfrurna får vi till exempel veta att om vi skjuter upp våra förberedelser så klarar vi inte provet. Tänk bara på hur de fem oförståndiga jungfrurna misslyckades med att förbereda sig för det prov som gavs till dem på dagen för brudgummens ankomst.
”De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja,
medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. …
Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom!
Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.
De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar!
De kloka svarade: Det skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.
Men när de hade gått iväg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes.
Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 8
Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte.” 9
Åtminstone i det här provet visade de fem oförståndiga jungfrurna sig endast vara ordets hörare och inte dess görare. 10
Jag har en vän som var en samvetsgrann student när han läste juridik. Under terminens gång investerade Sam tid varje dag på att gå igenom, sammanfatta och lära sig av sina anteckningar för varje kurs han tog. Han tillämpade samma mönster på alla sina lektioner vid slutet av varje vecka och varje månad. Hans metod gjorde att han lärde sig juridik och inte bara memorerade detaljer. Och när sluttentorna närmade sig var Sam förberedd. Faktum är att han tyckte att perioden med sluttentor var en av de minst stressiga delarna av hans juridikutbildning. Effektiva och lämpliga förberedelser föregår en lyckad examinering.
Sams sätt att studera juridik belyser ett av Herrens främsta mönster för tillväxt och utveckling. ”För se, så säger Herren Gud: ’Jag ska ge människobarnen rad på rad, bud på bud, lite här och lite där. Och välsignade är de som hörsammar mina bud och lånar ett öra åt mitt råd, för de ska lära visdom. För åt den som tar emot ska jag ge mer.’” 11
Jag uppmanar oss allesammans att ”[lägga] märke till hur det går för [oss]” 12 och ”pröva [oss] själva om [vi] lever i tron, granska [oss] själva! 13 Vad har vi lärt oss under de senaste månaderna om att anpassa vår livsstil och om restriktioner? Vad behöver vi förbättra i våra liv andligt, fysiskt, socialt, känslomässigt och intellektuellt? Nu är tiden att förbereda och visa oss vara villiga och kapabla att göra allt vadhelst Herren vår Gud ska befalla oss.
Prövning och framåtsträvande
Jag närvarade en gång vid en begravning för en ung missionär som dött i en olycka. Missionärens pappa talade på gudstjänsten och beskrev smärtan av att oväntat få ta ett jordiskt avsked av ett älskat barn. Rättframt förkunnade han att han personligen inte förstod anledningarna till eller valet av tidpunkt för en sådan händelse. Men jag kommer alltid att minnas hur den här gode mannen också förkunnade att han visste att Gud kände till anledningarna till och valet av tidpunkt för hans barns bortgång – och det räckte för honom. Han sa till församlingen att han och hans familj trots sorgen skulle klara sig – deras vittnesbörd förblev fasta och orubbliga. Han avslutade sina ord med det här uttalandet: ”Jag vill att ni ska veta att vad gäller Jesu Kristi evangelium är vår familj med till 100 procent. Vi är med till 100 procent.”
Även om förlusten av en älskad närstående var hjärtslitande och svår, var medlemmarna i den här tappra familjen andligt förberedda att visa att de kunde ta emot lärdomar av evig vikt genom svårigheterna de genomled. 14
Trofasthet är inte dårskap eller fanatism. Det innebär snarare att vi sätter vår lit till Jesus Kristus som vår Frälsare, till hans namn och till hans löften. När vi ”[strävar] framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp och kärlek till Gud och till alla människor” 15 välsignas vi med ett evigt perspektiv och en vision som sträcker sig långt bortom vår begränsade jordiska förmåga. Det blir möjligt för oss att ”samlas och stå på heliga platser” 16 och ”inte rubbas förrän Herrens dag kommer” 17 .
När jag verkade som rektor för Brigham Young University–Idaho kom äldste Jeffrey R. Holland till universitetet i december 1998 för att tala på ett av våra andliga veckomöten. Susan och jag inbjöd en grupp studenter att träffa och prata med äldste Holland innan han höll sitt tal. När vår stund tillsammans led mot sitt slut frågade jag äldste Holland: ”Om du bara kunde lära de här studenterna en enda sak, vad skulle det vara?”
Han svarade:
”Vi bevittnar en ständig rörelse mot polaritet. Möjligheten att stå i mitten kommer att fråntas oss som sista dagars heliga. Vägens mittfil kommer att försvinna.
Om man trampar vatten i strömmen i en flod hamnar man någonstans. Man kommer helt enkelt att hamna varthelst strömmen för en. Att bara följa med strömmen kommer inte att vara hållbart.
Val måste göras. Att inte göra ett val är ett val. Lär er att välja nu.”
Äldste Hollands uttalande om en tilltagande polarisering har visat sig vara profetiskt genom de senaste 22 årens samhällstrender och händelser sedan han besvarade min fråga. Genom att förutsäga den växande klyftan mellan Herrens vägar och världens, varnade äldste Holland för att dagarna med en fot bekvämt i den återställda kyrkan och en fot i världen snabbt höll på att försvinna. Denne Herrens tjänare uppmuntrade unga människor att välja, förbereda sig och bli hängivna lärjungar till Frälsaren. Han hjälpte dem att förbereda sig och sträva framåt till och genom de prövande, granskande och rannsakande erfarenheterna i livet.
Löfte och vittnesbörd
Processen att låta sig prövas är en grundläggande del av vår himmelske Faders stora plan för vår lycka. Jag lovar att allteftersom vi både förbereder oss och strävar framåt med tro på Frälsaren kan vi alla få samma betyg på jordelivets slutgiltiga examen: ”Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!” 18
Jag vittnar om att Gud den evige Fadern är vår Fader. Jesus Kristus är hans Enfödde och levande Son, vår Frälsare och Återlösare. Jag vittnar med glädje om dessa sanningar i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.