Kristi kultur
Vi kan måna om det bästa i våra olika jordiska kulturer och ändå vara fullvärdiga deltagare i den eviga kultur som kommer av Jesu Kristi evangelium.
Vilken fantastisk värld vi lever i och har gemensam, hem för en stor mångfald av människor, språk, seder och historia – utspridda i hundratals länder och tusentals grupper som var och en är rik på kultur. Människosläktet har mycket att vara stolt över och hylla. Men även om inlärda beteenden – de som vi exponeras för av de kulturer vi växer upp i – kan vara en stor styrka i våra liv, kan de ibland också bli till ett betydligt hinder.
Det kan verka som att kulturen är så djupt invävd i vårt tankesätt och beteende att den omöjligt går att förändra. Den utgör trots allt en stor del av det vi känner definierar oss och vi upplever en känsla av identitet utifrån den. Den kan utöva ett så starkt inflytande att vi inte kan se de mänskliga svagheterna eller bristerna i vår egen kultur, vilket gör oss obenägna att släppta taget om vissa av våra fäders traditioner. En överdriven fixering vid den egna kulturella identiteten kan leda till att man förkastar värdefulla – till och med gudomliga – föreställningar, egenskaper och beteenden.
Jag lärde känna en underbar man för inte alltför många år sedan som illustrerar den här universella principen för kulturell närsynthet. Första gången jag träffade honom var i Singapore när jag hade uppdraget som hemlärare åt hans familj. Han var en framstående professor i sanskrit och tamil, och var av sydindisk börd. Hans underbara hustru och två söner var medlemmar i kyrkan, men själv hade han hade aldrig gått med och inte heller lyssnat särskilt mycket till evangeliets lärdomar. Han var nöjd med sin frus och sina söners utveckling och stöttade dem helt och fullt i deras åtaganden och ansvar i kyrkan.
När jag erbjöd mig att undervisa honom om evangeliets principer och berätta om vår tro för honom, vägrade han först. Det tog mig ett tag att komma på varför: han kände att han genom att göra det skulle svika sitt förflutna, sitt folk och sin historia! Med hans sätt att tänka skulle han då förneka allt han var, allt hans släkt hade lärt honom att vara, hela sitt indiska arv. Under de följande månaderna kunde vi prata om de här frågorna. Jag förundrades (även om jag inte förvånades!) över hur Jesu Kristi evangelium hade förmåga att öppna hans ögon för ett annat perspektiv.
I de flesta kulturer som skapats av människor finns inslag som är både bra och dåliga, konstruktiva och destruktiva.
Många av problemen i vår värld är direkta resultat av konflikter mellan människor med olika uppfattningar och sedvänjor som kommer sig av deras kultur. Men faktiskt skulle nästan alla konflikter och allt kaos snabbt ebba ut om världen bara kunde omfamna sin ursprungliga kultur, den som vi alla levde i för inte så länge sedan. Den här kulturen går ända tillbaka till vår förjordiska tillvaro. Den var Adams och Enoks kultur. Den var den kultur som grundades på Frälsarens undervisning i tidens mitt, och den är återigen tillgänglig för alla kvinnor och män i vår tid. Den är unik. Den är den underbaraste av alla kulturer och kommer från den stora lycksalighetsplanen som har Gud som författare och Kristus som förkämpe. Den förenar i stället för att söndra. Den helar i stället för att skada.
Jesu Kristi evangelium lär oss att det finns en mening med livet. Vi är inte här på grund av någon stor kosmisk olycka eller ett misstag! Vi är här av en anledning.
Den här kulturen är grundad i vittnesbördet om att vår himmelske Fader finns, att han är verklig och älskar var och en av oss personligen. Vi är hans ”verk och [hans] härlighet” 1 . Den här kulturen omhuldar tanken om allas lika värde. Den erkänner inte kaster eller klasser. Vi är trots allt syskon, andebarn till våra himmelska föräldrar – bokstavligen. Det finns inga fördomar eller någon ”vi mot dem”-mentalitet i den underbaraste av alla kulturer. Vi är alla ”vi”. Vi är alla ”dem”. Vi är övertygade om att vi ansvarar för och är ansvariga inför oss själva, varandra, kyrkan och vår värld. Ansvar och ansvarighet är viktiga faktorer i vår tillväxt.
Kristi rena kärlek, sann omsorg, utgör berggrunden i den här kulturen. Vi bryr oss om våra medmänniskors behov på riktigt, timliga som andliga, och agerar utifrån dessa känslor. Detta fördriver fördomar och hat.
Vi besitter en kultur av uppenbarelse med fokus på Guds ord såsom de tas emot av profeterna (och som vi var och en kan få bekräftelse på genom den Helige Anden). Hela mänskligheten kan få veta Guds vilja och sinne.
Den här kulturen försvarar handlingsfrihetens princip. Förmågan att välja är extremt viktig för vår utveckling och vår lycka. Att välja förståndigt är absolut nödvändigt.
Den är en kultur av lärande och studier. Vi söker kunskap, visdom och det bästa i allt.
Den är en kultur av tro och lydnad. Tro på Jesus Kristus är vår kulturs första princip, och lydnad till hans lärdomar och bud är resultatet. Allt det här leder till självkontroll.
Den är en kultur av bön. Vi tror att Gud inte bara hör oss – han hjälper oss också.
Den är en kultur av förbund och förrättningar, höga moralnormer, uppoffringar, förlåtelse och omvändelse, och omsorg om vår kropps tempel. Allt detta bär vittne om vår förpliktelse mot Gud.
Den är en kultur som leds genom prästadömet, myndigheten att handla i Guds namn, Guds kraft att välsigna hans barn. Den är upplyftande och får individer att bli bättre människor, ledare, mödrar, fäder och livskamrater – och den helgar hemmet.
Sanna underverk flödar över i denna den äldsta av alla kulturer, frambringade genom tro på Jesus Kristus, prästadömets kraft, bön, självförbättring, sann omvändelse och förlåtelse.
Den är en kultur av missionsarbete. Själarna är mycket värdefulla.
I Kristi kultur är kvinnor upphöjda till sin rätta och eviga ställning. De är inte underordnade männen som i många kulturer i dagens värld, utan fullvärdiga och jämlika partner här och i den kommande världen.
Den här kulturen erkänner familjens helgd. Familjen är evighetens grundenhet. Familjens fulländning är värd vilka uppoffringar som helst för, som vi fått lära oss, ”ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet” 2 . Det är i hemmet vårt bästa arbete utförs och vår största glädje uppnås.
I Kristi kultur finns det perspektiv – ett fokus på och en riktning mot evigheten. Den här kulturen fäster avseende vid det som är av bestående värde! Den kommer från Jesu Kristi evangelium, som är evigt, och besvarar frågorna varför, vad och vart om vår existens. (Den är inkluderande, inte exkluderande.) Eftersom den här kulturen är följden av att Frälsarens lärdomar tillämpas, erbjuder den en helande balsam som vår värld står i desperat behov av.
Vilken välsignelse det är att få vara en del av det här storslagna och ädla sättet att leva på! För att vara en del av denna den underbaraste av alla kulturer krävs förändring. Profeterna har lärt att det är nödvändigt att lämna bakom oss allt i våra gamla kulturer som inte passar in i Kristi kultur. Men det innebär inte att vi måste lämna allt bakom oss. Profeterna har också betonat att vi var och en inbjuds att ta vår tro, våra talanger och vår kunskap – allt som är gott i våra liv och våra olika kulturer – med oss och låta kyrkan ”dela med [sig] av något” genom evangeliets budskap. 3
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är knappast ett västerländskt samhälle eller ett amerikanskt kulturfenomen. Den är en internationell kyrka, och har alltid varit avsedd att vara det. Förutom det tillhör den en högre värld. Nya medlemmar runtom i världen bidrar med rikedom, mångfald och glädje till vår ständigt växande familj. Sista dagars heliga överallt hyllar och hedrar fortfarande sitt arv och sina hjältar, men nu är de också en del av något mycket mer storslaget. Kristi kultur hjälper oss att se oss själva för dem vi egentligen är, och när vi ser genom evighetens lins, som slipats genom rättfärdighet, ökar den vår förmåga att uppfylla den stora planen för vår lycka.
Så vad hände med min vän? Jo, han fick undervisning och blev medlem i kyrkan. Hans familj har sedan dess beseglats för tid och all evighet i Sydneys tempel i Australien. Han har gett upp lite – och vunnit potentialen för allt. Han upptäckte att han fortfarande kan hylla sin historia, fortfarande vara stolt över sin släktlinje, sin musik, dans och litteratur, sin mat, sitt land och dess folk. Han har upptäckt att det inte är några problem för honom att införliva det bästa av sin lokala kultur i den underbaraste av alla kulturer. Han upptäckte att när han tog med sig det som rimmar med sanning och rättfärdighet från sitt gamla liv till sitt nya, förhöjde det bara hans gemenskap med de heliga och bidrog till att förena alla till ett i himlens gemenskap.
Vi kan i själva verket måna om det bästa i våra olika jordiska kulturer och ändå vara fullvärdiga deltagare i den äldsta kulturen av dem alla – denna ursprungliga, fulländade, eviga kultur som kommer av Jesu Kristi evangelium. Vilket fantastiskt arv vi alla har gemensamt. I Jesu Kristi namn, amen.