Dom och frälsning i Israels historia

1 En vishetspsalm av Asaf.Lyssna, mitt folk,till min undervisning,vänd era öron till min muns ord!

2 Jag vill öppna min munför att tala visdomsord,lägga fram gåtor från gången tid.

3 Vad vi har hört och lärt känna,vad våra fäder berättat för oss

4 vill vi inte dölja för deras barn.För det kommande släktetförkunnar vi Herrens lov,hans makt och de under han gjort.

5 Han upprättadeett vittnesbörd i Jakob,han gav sin undervisning i Israeloch befallde våra fäderatt lära ut den till sina barn,

6 så att den blev kändför det kommande släktet,de barn som skulle födas.De i sin tur skulleberätta för sina barn,

7 så att de sätter sitt hopp till Gudoch inte glömmer Guds gärningarutan följer hans bud.

8 De ska inte bli som sina fäder,ett trotsigt och upproriskt släktemed opålitligt hjärtaoch en ande trolös mot Gud.

9 Efraims söner,beväpnade bågskyttar,vände på stridens dag.

10 De höll inte Guds förbundutan vägrade följa hans lag,

11 de glömde hans gärningaroch undren han visat dem.

12 Inför deras fäderhade han gjort underi Egyptens land, på Soans mark.

13 Han klöv havetoch förde dem igenom,han lät vattnet stå som en mur.

14 Han ledde demmed molnskyn om dagenoch med eldskenhela natten.

15 Han klöv klippor i öknenoch lät dem drickasom ur väldiga hav,

16 han lät bäckar rinna framur klippanoch vatten skölja nersom strömmar.

17 Men de fortsatte att syndamot honom,de gjorde upprormot den Högste i öknen.

18 De frestade Gud i sina hjärtangenom att kräva mat efter sitt begär.

19 De talade mot Gud, de sade:”Kan Gud duka ett bord i öknen?

20 Visst slog han klippanså att vattnet flödadeoch bäckar strömmade fram,men kan han också ge brödeller skaffa kött åt sitt folk?”

21 När Herren hörde detblev han vred.Eld blossade upp mot Jakob,vrede vällde fram mot Israel,

22 för de trodde inte på Gudoch litade inte på hans frälsning.

23 Ändå gav han befallningåt skyarna i höjdenoch öppnade himlens portar.

24 Han lät manna regna över demtill matoch gav dem säd från himlen.

25 Människor fick äta änglars bröd,han sände dem matså att de blev mätta.

26 Han lät östanvindenkomma från himlenoch styrde sunnanvinden ditmed sin makt.

27 Han lät kött regna över demsom stoft,bevingade fåglar som havets sand.

28 Han lät dem falla mitt i deras läger,runt omkring deras boningar.

29 De åt och blev övermätta,han lät dem få vad de haft begär till.

30 Men innan de släckt sitt begär,medan maten ännu vari deras mun,

31 kom Guds vrede över dem.Han dödade bland de starkasteoch slog ner Israels utvalda män.

32 Ändå fortsatte de att syndaoch trodde inte på hans under.

33 Då lät han deras dagar försvinnai tomhetoch deras år i plötslig skräck.

34 När han dräpte demfrågade de efter honom,de vände om och sökte Gud.

35 De mindes att Gud är deras klippa,att Gud den Högsteär deras befriare.

36 De försökte bedra honommed sina ord,de ljög för honom med sin tunga.

37 Deras hjärtan var inte uppriktigamot honom,de var inte trognamot hans förbund.

38 Men han är barmhärtigoch försonar skuld,han vill inte förgöra.Ofta höll han tillbaka sin vredeoch lät inte hela sin glödbryta fram.

39 Han tänkte på att de bara är kött,en vind som försvinneroch inte kommer åter.

40 Hur ofta trotsade de honom intei öknenoch bedrövade honomi ödemarken!

41 Gång på gång frestade de Gudoch kränkte Israels Helige.

42 De kom inte ihåg hans handeller dagen då han befriade demfrån fienden,

43 då han gjorde sina tecken i Egyptenoch sina under på Soans mark.

44 Han förvandlade deras flodertill blodså att de inte kunde drickaur bäckarna.

45 Han sände flugsvärmarsom förtärde democh grodor som förstörde för dem,

46 han gav deras gröda åt larveroch deras skördar åt gräshoppor.

47 Han slog deras vinstockarmed hageloch deras fikonträd med skyfall,

48 han utlämnade deras boskap åt hageloch deras hjordar åt blixtar.

49 Han sände över dem sin vredesglöd,harm, vrede och nöd,en skara av olycksänglar.

50 Han gav fritt utlopp åt sin vrede,han skonade inte deras själfrån dödenutan utlämnade deras liv åt pesten.

51 Han slog allt förstfött i Egypten,livskraftens förstlingi Hams hyddor.

52 Han lät sitt folk bryta uppsom en fårflockoch förde dem som en hjordgenom öknen.

53 Han ledde dem tryggt,de behövde inte vara rädda,deras fiender svaldes av havet.

54 Han förde dem till sitt heliga land,till det berg som hans högra handhade vunnit.

55 Han fördrev hednafolkenframför dem,han gav dem deras landsom arvedeloch lät Israels stammar boi deras hyddor.

56 Men de trotsade och frestadeGud den Högste,de höll inte fastvid hans vittnesbörd.

57 De vek trolöst tillbakasom sina fäder,de gav vika som en opålitlig båge.

58 De väckte hans vredemed sina offerhöjderoch kränkte honommed sina avgudabilder.

59 Gud hörde det och blev vred,han förkastade Israel med all kraft.

60 Han övergav sin boning i Shilo,det tält han rest bland människorna.

61 Han gav sin makt i fångenskapoch sin ära i fiendehand.

62 Sitt folk utlämnade han åt svärdet,han blev vred på sin arvedel.

63 Deras unga män förtärdes av eld,deras unga kvinnorblev utan brudsång.

64 Deras präster föll för svärd,deras änkor kunde intehålla dödsklagan.

65 Då vaknade Herren som ur sömn,som en hjälte bedövad av vin.

66 Han slog tillbaka sina fienderoch drog evig skam över dem.

67 Han förkastade Josefs hyddaoch utvalde inte Efraims stam,

68 men Juda stam utvalde han,Sions berg som han älskar.

69 Han byggde sin helgedomhög som himlen,grundade den likt jorden för evigt.

70 Han utvalde sin tjänare Davidoch tog honom från fårens fållor,

71 han hämtade honom från tackornaoch satte honom till herdeför Jakob, sitt folk,för Israel, sin arvedel.

72 Han var deras herde med rent hjärtaoch ledde demmed förståndig hand.