FEMTE BOKEN

De friköptas tacksamhet

1 Tacka Herren, för han är god,evig är hans nåd!

2 Så ska Herrens friköpta säga,de han har friköptfrån fiendens hand

3 och samlat från länderna,från öst och väst,nord och syd.

4 De irrade i öknen på öde stigar,de fann ingen staddär de kunde bo.

5 De var hungriga och törstiga,deras själ mattades.

6 Men de ropade till Herreni sin nöd,och han räddade demur deras svårigheter.

7 Han ledde dempå den rätta vägentill en stad därde kunde bo.

8 De ska tacka Herrenför hans nådoch hans undermot människors barn,

9 för han mättarden längtande själenoch fyller den hungrande själenmed sitt goda.

10 De satt i mörker och dödsskugga,fångna i nöd och i bojor av järn,

11 för de hade trotsat Guds ordoch föraktat den Högstes råd.

12 Han ödmjukade deras hjärtanmed lidande,de föll och ingen hjälpare fanns.

13 Men de ropade till Herreni sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter.

14 Han förde dem ut ur mörkeroch dödsskuggaoch slet sönder deras bojor.

15 De ska tacka Herrenför hans nådoch hans undermot människors barn,

16 för han krossade portarav kopparoch knäckte bommar av järn.

17 De blev dårar genom sitt upproroch fick lida för sina synder,

18 de kände avsky för all matoch närmade sig dödens portar.

19 Men de ropade till Herreni sin nöd,och han frälste demur deras svårigheter.

20 Han sände sitt ordoch botade democh räddade demfrån undergång.

21 De ska tacka Herrenför hans nådoch hans undermot människors barn,

22 de ska offra lovets offeroch förkunna hans verkmed jubel.

23 De for ut på havet med skeppoch drev handel på väldiga vatten,

24 de såg Herrens gärningaroch hans under i havets djup.

25 Han talade och framkalladeen stormvindså att havets vågor gick höga.

26 De for upp mot himlenoch ner i djupen,deras själ var förtvivladi faran.

27 De vinglade och ragladesom druckna,all deras vishet var borta.

28 Men de ropade till Herreni sin nöd,och han förde dem utur deras svårigheter.

29 Han stillade stormenoch vågorna tystnade.

30 De gladdes över att det blev lugnt,och han förde dem till hamnendit de ville.

31 De ska tacka Herrenför hans nådoch hans undermot människors barn,

32 de ska upphöja honomi folkets församlingoch prisa honom i de äldstes råd.

33 Han gjorde floder till öken,källor till törstig mark

34 och bördigt land till saltjordpå grund av invånarnas ondska.

35 Han gjorde öknentill vattenrik sjöoch torrt land till källor,

36 han lät de hungriga leva däroch bygga en staddär de kunde bo.

37 De sådde åkraroch planterade vingårdarsom gav rik skörd.

38 Han välsignade democh de blev många,han lät inte deras boskap bli färre.

39 Sedan blev de färreoch tyngdes av förtryck,olyckor och bekymmer.

40 Han öste förakt över furstarnaoch lät dem irra i väglös ödemark,

41 han upphöjde den fattigeur eländetoch förökade familjernasom hjordar.

42 De ärliga ser det och gläds,all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör ta till sig dettaoch tänka på Herrensnådegärningar.