Kapitel 8
Lamaniterna söker upp och förgör nephiterna – Mormons bok ska komma fram genom Guds makt – Ve uttalas över dem som andas vrede och strid mot Herrens verk – Den nephitiska uppteckningen ska komma fram i en tid präglad av ogudaktighet, förfall och avfall. Omkring 400–421 e.Kr.
1 Se jag, Moroni, avslutar min far Mormons uppteckning. Se, jag har endast några få ting att skriva, sådant som min far har befallt mig.
2 Och se, nu hände det sig efter det stora och fruktansvärda slaget vid Cumorah, att de nephiter som flytt till landet söderut blev jagade av lamaniterna till dess alla var tillintetgjorda.
3 Och även min far blev dödad av dem, och jag är ensam kvar att skriva den sorgliga berättelsen om mitt folks undergång. Men se, de är borta, och jag uppfyller min fars befallning. Och om de kommer att dräpa mig vet jag inte.
4 Därför ska jag skriva och gömma uppteckningarna i jorden, och vart jag går betyder ingenting.
5 Se, min far har gjort denna uppteckning och han har skrivit vad avsikten var med den. Och se, jag skulle även skriva det om jag hade haft plats på plåtarna, men det har jag inte. Och malm har jag ingen, för jag är ensam. Min far har dräpts i strid, och alla mina släktingar, och jag har varken vänner eller någonstans att gå. Och hur länge Herren ska låta mig leva vet jag inte.
6 Se, fyra hundra år har förflutit sedan vår Herres och Frälsares ankomst.
7 Och se, lamaniterna har jagat mitt folk, nephiterna, från stad till stad och från plats till plats, ända till dess de inte längre finns till, och stort har deras fall blivit. Ja, stor och förunderlig är mitt folks, nephiternas, undergång.
8 Och se, det är Herrens hand som har gjort det. Ja se, lamaniterna krigar även med varandra, och hela detta lands yta är en ständig skådeplats för mord och blodsutgjutelse, och ingen vet slutet på kriget.
9 Och se, nu säger jag inte mer om dem, för det finns ingen, förutom lamaniter och rövare, kvar i landet.
10 Och det finns ingen som känner den sanne Guden utom de Jesu lärjungar som stannade kvar i landet till dess folkets ogudaktighet var så stor att Herren inte lät dem vara kvar hos folket. Och om de nu finns kvar i landet vet ingen människa.
11 Men se, min far och jag har sett dem, och de har betjänat oss.
12 Och var och en som tar emot denna uppteckning och inte fördömer den på grund av de ofullkomligheter som finns i den, densamme ska få kunskap om större ting än dessa. Se, jag är Moroni. Och om det vore möjligt skulle jag tillkännage allt för er.
13 Se, jag slutar nu att tala om detta folk. Jag är Mormons son, och min far var ättling till Nephi.
14 Och jag är den som gömmer denna uppteckning åt Herren. Dess plåtar har inget värde på grund av Herrens befallning. För han sa i sanning att ingen ska kunna få dem för att skaffa sig vinning. Men uppteckningen därpå är av stort värde, och den som för fram den i ljuset, honom ska Herren välsigna.
15 För ingen kan ha förmåga att föra fram den i ljuset utan att den ges honom av Gud. För Gud vill att det ska göras med blicken endast fäst på hans ära eller till Herrens forntida och sedan länge skingrade förbundsfolks välgång.
16 Och välsignad är han som ska föra fram den i ljuset. För den ska föras från mörker till ljus enligt Guds ord. Ja, den ska föras fram ur jorden, och den ska lysa ur mörkret och komma till folkets kännedom. Och detta ska ske genom Guds makt.
17 Och om där finns fel så är de en människas fel. Men se, vi känner inte till något fel, men Gud vet allt. Må därför den som fördömer den akta sig så att han inte löper fara för helvetets eld.
18 Och den som säger: ”Visa dem för mig annars blir du slagen”, han bör akta sig så att han inte kräver det som Herren har förbjudit.
19 För se, den som dömer obetänksamt ska själv bli dömd obetänksamt. För efter hans gärningar ska hans lön bli. Därför ska den som själv slår bli slagen av Herren.
20 Se vad skrifterna säger: ”Människan ska inte slå, inte heller ska hon döma. För domen är min, säger Herren, och hämnden är även min, och jag ska utkräva den.”
21 Och den som andas vrede och strid mot Herrens verk och mot Herrens förbundsfolk, som är Israels hus, och säger: ”Vi ska förgöra Herrens verk och Herren ska inte minnas sitt förbund som han har slutit med Israels hus” – densamme löper fara att huggas ner och kastas i elden.
22 För Herren ska genomföra sina eviga avsikter till dess alla hans löften har uppfyllts.
23 Utforska Jesajas profetior. Se, jag kan inte skriva dem. Ja, jag säger er att de heliga som har gått före mig, som har varit i besittning av detta land, ska ropa, ja, ur stoftet ska de ropa till Herren. Och så sant Herren lever ska han komma ihåg det förbund som han har slutit med dem.
24 Och han känner till deras böner, att de var till förmån för deras bröder. Och han känner till deras tro, för i hans namn kunde de flytta berg, och i hans namn kunde de få jorden att skälva, och genom hans ords kraft fick de fängelser att falla till marken. Ja, inte ens den brinnande ugnen kunde skada dem, inte heller vilda djur eller giftiga ormar, tack vare hans ords kraft.
25 Och se, deras böner var även till förmån för honom som Herren skulle låta föra fram dessa ting.
26 Och ingen ska kunna säga att de inte ska komma fram, för det ska de förvisso, för Herren har talat det. För ut ur jorden ska de komma genom Herrens hand, och ingen kan hindra det. Och det ska ske i en tid då man säger att underverk har upphört, och det ska vara alldeles som om någon skulle tala från de döda.
27 Och det ska ske i en tid då de heligas blod ropar till Herren för hemliga sammansvärjningars och mörkrets gärningars skull.
28 Ja, det ska ske i en tid då Guds makt förnekas och kyrkor besudlas och uppblåses i sina hjärtans högmod, ja, i en tid då kyrkors ledare och lärare ska framträda i sina hjärtans högmod så att de avundas dem som tillhör deras kyrkor.
29 Ja, det ska ske i en tid då man hör om eld och stormar och rökmoln i främmande länder.
30 Och man ska även höra om krig, krigsrykten och jordbävningar på olika platser.
31 Ja, det ska ske i en tid då stor orenhet finns på hela jorden. Där ska finnas mord och röveri och lögner och bedrägeri och hor och alla slags avskyvärdheter. Då ska det vara många som säger: ”Gör si eller gör så, det har ingen betydelse, för Herren ska hjälpa sådana på den yttersta dagen.” Men ve sådana, för de befinner sig i bitterhetens galla och i ondskans bojor.
32 Ja, det ska ske i en tid då det ska byggas kyrkor som säger: ”Kom till mig, så ska ni för era pengar bli förlåtna era synder.”
33 O, ni ogudaktiga och fördärvade och styvnackade folk, varför har ni byggt kyrkor åt er för att skaffa er vinning? Varför har ni förvanskat Guds heliga ord så att ni drar fördömelse över era själar? Se, lita på Guds uppenbarelser, för se, tiden kommer på den dagen då allt detta måste uppfyllas.
34 Se, Herren har visat mig stora och förunderliga ting om det som snart måste ske, på den dagen då dessa ska komma fram bland er.
35 Se, jag talar till er som om ni vore närvarande, och ändå är ni inte det. Men se, Jesus Kristus har visat er för mig, och jag känner era gärningar.
36 Och jag vet att ni vandrar i era hjärtans högmod. Och det finns ingen, utom endast några få, som inte upphöjer sig i sitt hjärtas högmod, vilket leder till att de bär mycket dyrbara kläder, och till avund och stridigheter och illvilja och förföljelse och all slags ondska. Och era kyrkor, ja, allesammans, har blivit vanhelgade på grund av era hjärtans högmod.
37 För se, ni älskar pengar och era ägodelar och era fina kläder och era kyrkors utsmyckning mer än ni älskar de fattiga och de behövande, de sjuka och de lidande.
38 O, ni orena, ni hycklare, ni lärare som säljer er för sådant som fördärvar, varför har ni vanhelgat Guds heliga kyrka? Varför skäms ni för att ta på er Kristi namn? Varför tänker ni inte på att värdet av oändlig lycka är större än det elände som aldrig dör – på grund av världens beröm?
39 Varför smyckar ni er med sådant som inte har liv, men låter de hungriga och de behövande och de nakna och de sjuka och de lidande gå förbi er utan att ni lägger märke till dem?
40 Ja, varför upprättar ni era hemliga avskyvärdheter för att skaffa er vinning och förorsaka änkor att klaga inför Herren, och även föräldralösa att klaga inför Herren, och även deras fäders och makars blod att ropa från jorden till Herren om hämnd över era huvuden?
41 Se, hämndens svärd hänger över er. Och tiden kommer snart då han hämnas de heligas blod på er, för han ska inte längre motstå deras rop.